Norrtälje: 54-årig man dömd för flertal grova sexualbrott mot sin sambo (juni-2022)

”antyder” betyder inte erkänner rakt ut, utan att formulering, sammanhang och efterföljande agerande pekar åt samma håll. Det var innan separationen för hon ville hindra honom att lämna.

I senare domstol, senast i höstas, och olika polisanmälningar har jag förstått att två eller fler vittnen berättar att hon senare i förtroende berättar för dem att hon hittat på allt för att hennes ekonomi skulle kraschat annars.

VAD skriver hon som DU bestämt hävdar är en antydan om att hon kommer att falskanmäla?

Citera vad hon skrev.

Ingen här behöver en förklaring om vad antydan betyder.

Jag har boken och hörsägen om polisanmälningar om falska anklagelser. Jag har inte sagt att hon skrev: ”jag ska falskanmäla dig”, vem säger så? Jag har sagt att hon antydde ett hotfullt scenario, där formulering, timing, ekonomi, separation och senare agerande måste läsas ihop. När han ville lämna henne.

Citatet jag syftar på är bland annat hans i boken: ”Du har inga problem med att göra det och du planlägger det och det skrämmer mig.” Det kommer i ett läge där han vill lämna, där hon samtidigt i chattar skriver om huset, barnen, skulderna och att hon accepterar att han flyttar – men vill att han ska respektera det han ”lovat”.

Det är inte ett rakt erkännande. Det är ett indicium. Och indicier prövas inte ensamma, utan tillsammans med mönster, motiv, efterföljande anmälningar, vittnesuppgifter och ekonomisk konflikt.

Ditt knep är att kräva en serietidningsreplik: ”nu ska jag falskanmäla dig”, annars låtsas du att inget finns. Så fungerar inte bevisvärdering. Människor som hotar, manipulerar eller bygger en berättelse skriver sällan juridiskt i klartext.

Den rimliga frågan är därför inte om hon erkände rakt ut. Varför sammanfaller anklagelserna med separation, ekonomi, barn och kontroll – och varför vill du bara diskutera ett ord, men inte hela mönstret?

Enligt polisanmälningar har hon för minst två vittnen i förtroende berättat i efterhand att hon hittat på hela sin story. För pengar, vårdnad och hämnd för att han lämnade. Hon övertalades duktigt av andra.

Var framstod det att jag förväntar mig en serietidningsreplik?

Och citatet antyder snarare att hon var rädd för att H skulle genomföra något han hotat med.

Märkligt att du utesluter att polisens utredning pågått i två månader redan när C kallas till soc.

Att de tom frågar genom text om C är avlyssnad. Och mycket riktigt hade H skickat med C en diktafon eftersom han ville ha besöket inspelat.

Snacka om kontrollbehov och att polisen förstod vad de hade att göra med.

Polisen blir tack och lov bara bättre och bättre på att utreda våld i nära relationer.

Nej. Du utgår fortfarande från att polisutredning och tingsrätt automatiskt betyder att berättelsen är sann. Så fungerar inte rättssäker bevisvärdering.

I det här ärendet har flera centrala delar kritiserats och bedömts annorlunda i högre instans. Det visar att materialet måste granskas, inte bara upprepas.

Det du undviker är helheten med tidslinjen, ekonomin, vårdnaden, motsägelserna, vittnesuppgifterna och alternativa förklaringar. I stället blir argumentet att ”polisen utredde, alltså var det sant.” Det är ett logiskt felslut.

Du tolkar också allt åt samma håll. En diktafon blir ”kontroll”, aldrig möjlig självskyddande dokumentation. Ett citat får bara den betydelse som passar din tes. Det är bekräftelsebias.

En seriös analys måste tåla hela bevisbilden – även det som stör den enkla berättelsen. Ska ärendet prövas sakligt, eller ska en enda version skyddas från kritiska frågor? Pga kön? Kolla på TikTok, de som verkligen är rädda och traumatiserade beter sig inte så uthålligt poserande aggressivt… det där är en hämndkampanj för att dölja…

Först och främst så ska du ha klart för dig att det inte finns ett sätt att reagera som brottsoffer som är rätt.

Det finns lika många reaktioner som det finns brottsoffer.

Föreslår att du tar en kurs i viktimologi.

Sen undrar man ju varför inte någon kritik riktats från JO vid det här laget.

Och varför har inte du anlitats av domstolarna som expertvittne?
Du är ju den ende som har rätt enligt dig själv.

Nej. Det där är din vanliga undanmanöver. Ingen har sagt att brottsoffer reagerar likadant. Äkta trauma brukar enligt forskning visa sig som rädsla, ilska, skam, tystnad eller kaos. Men då kan hon inte heller använda TikTok, offerroll och offentlig kampanj som bevis för sanning. Medvetet och ihärdigt. Hämndlystet. För att dölja.

Sakfrågan är bevisning. Hovrätten har underkänt centrala delar jämfört med tingsrätten, och FUP, tidslinje, vittnen, ekonomi, separation och vårdnad måste granskas ihop.

Därför är hennes beteende relevant, kontaktförbud som scen (åklagaren förstod till sist och förlängde inte), vägran att samverka om barnens umgänge, fortsatt blockering av pappan och samtidigt märkligt stor offentlig exponering som ger uppmärksamhet, status och intäkter. Det säljer. Hon har alltid haft ont om pengar.

Det bevisar inte ensamt lögn. Men det skriker motivbild.

Att svara med ”gå en kurs” eller hån är bara din vanliga dimridå. Varför ska just hennes berättelse skyddas från kritisk granskning? När sakfrågor ersätts med din och hennes moralteater brukar bevisningen vara svag. Eller falsk.

Hade inte H en försvarsadvokat?

Eller har denne också missförstått allt?

Advokaten påpekade att första FUP var av så låg kvalitet att åklagaren gav polisen bakläxa. Den gjorde om delvis. Men hennes andra viktiga mobiltelefon undersöktes aldrig t ex, och inga alternativa hypoteser prövades. Den lilla staden, tidningen och tingsrätten greps av panik och förtjusning i deras BDSM och de utredde och dömde som i en häxprocess utifrån stereotyper.

Varför skulle inte brottsoffret få ha flera telefoner?

Det förändrar faktiskt ingenting.

Jo, mycket. Nej, ingen har förstås påstått att någon inte får ha flera telefoner. Vad du hittar på, allt du kan och hela tiden. Vi förstår varför.

Poängen är en annan, om utredarna känner till att det finns flera relevanta telefoner i ett mål där kommunikation och tidslinje är centrala, bör de undersökas om de kan innehålla bevisning – både sådan som talar för och emot misstanken. Det är väl ett av de största felen i FUP.

Det är själva grunden för en objektiv förundersökning att polisen prövar alternativa hypoteser och säkrar all relevant digital bevisning, inte bara den som stödjer en viss stereotyp och i det här fallet sannolikt helt falsk berättelse.

Om en telefon aldrig analyseras vet ingen vad den innehöll. Då kan man inte heller hävda att den saknade betydelse. Jag gissar att hon gjorde en hel del av sin set-up på den.

Frågan är därför förstås inte om hon “fick” ha flera telefoner, utan om utredningen blev tillräckligt fullständig när känd potentiellt relevant bevisning inte säkrades. Det är en legitim rättssäkerhetsfråga, inte ett angrepp på målsäganden.

Och hon är nog inget brottsoffer… tvärtom, sannolikt. 😉

Du begriper väl att det är H's maniska kontrollbehov som får det att göra ont I honom över att han inte vet vad som finns i telefonen.

En mobil förändrar inte:
Grov kvinnofridskränkning, våldtäkter och koppleri.