2026-06-11, 16:53
  #106117
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av buffalo3tys
Då de som blivit utsatta för sexuella övergrepp är överrepresenterade i självmordsfall.
Dina påståenden i detta inlägg hade varit bra med lite grundande fakta. VART har du fått denna statistik ifrån mer än ditt vanliga hemma snickrande utav artikeln med att de som blivit utsatta löper HÖGRE risk för självmord (vilket är en generalisering men vilken data den är mätt emot vet vi inte). Det finns andra grupper som OCKSÅ löper en HÖGRE risk att begå självmord.

Så jag antar du har lite fakta och statistik på ditt påstående om att de som blivit sexuellt utsatta är ÖVERREPRESENTERADE i statistiken.
För högre risk är inte det samma som en överrepresentation. Som vanligt missbrukar du forskning du hittat för att driva din agenda.

Andra påståenden i ditt inlägg bygger på att alla uthängda har offer sedan tidigare, något du inte kan grunda mer än i att du tror för du anser det är vettigt att det är så.
De kan absolut ha men majoriteten av de som hängts ut har troligen inte träffat eller chattat med riktiga barn tidigare men vi kan inte veta.
Även om de som blivit utsatta löper en högre risk så är 0,5 högre än 0,2. Det blir liksom stor skillnad om man vet VAD som är högre.

https://nyheter.ki.se/kraftigt-okad-risk-for-sjalvmordsforsok-hos-flickor-efter-sexuella-overgrepp
Denna artikeln pratar om hur flickor som blivit utsatta har en högre risk för att begå självmord.
Ungefär 1500 självmord begås per år varav ca 70% är män.
Då har vi 450 kvinnor kvar.
Citat:
löpte de 26 gånger högre risk att söka vård på grund av ett självmordsförsök
Vill minnas att sist jag kollade upp om självmordsstatistiken så sker det i snitt 4 försök per självmord.
Vi får ju också dela upp de som tagit sina liv i mobbing, Trauma, relationsvåld, relation slutar, ohälsa av andra skäl, ekonomi, det är många nyblivna föräldrar som tar sina liv med mera.
Det finns alltså över 10 skäl att ta sitt liv, mobbing skapar också högre risk för att avsluta livet. Så om vi delar på 20 och ger mobbing/sexuellt utnyttjade 4 andelar får vi en siffra vi förutsätter är hög, det är 90 kvar.
Det döms ca 1000-1300 per år för sexualbrott, sedan är det många som inte döms eller åtalas.
Dumpen fångar INTE upp alla förövare och det är säkert att säga att många/flertalet de hängt ut INTE är förövare.
Men 90 skall nu delas på 1150 + Dumpens 200 + okända. PGA de okända kan vi inte göra en korrekt överslagsräkning men det går ca 15 utpekade/dömda utan de okända per självmord. 780/15=52, Det är alltså 52st (mindre vi har inte räknat med okända) som enligt DIG skulle ha tagit sitt liv om alla uthängda haft offer. Om det hade funnits så många självmord pga dessa uthängda hade vi troligen hört något om det eller haft flera artiklar på hemsidan ifrån föräldrar som berättar eller pratar ut vid uthängningen som artiklar. Det är helt orealistiskt.
Citera
2026-06-11, 17:01
  #106118
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Allahelgon
Dina påståenden i detta inlägg hade varit bra med lite grundande fakta. VART har du fått denna statistik ifrån mer än ditt vanliga hemma snickrande utav artikeln med att de som blivit utsatta löper HÖGRE risk för självmord (vilket är en generalisering men vilken data den är mätt emot vet vi inte). Det finns andra grupper som OCKSÅ löper en HÖGRE risk att begå självmord.

Så jag antar du har lite fakta och statistik på ditt påstående om att de som blivit sexuellt utsatta är ÖVERREPRESENTERADE i statistiken.
För högre risk är inte det samma som en överrepresentation. Som vanligt missbrukar du forskning du hittat för att driva din agenda.

Andra påståenden i ditt inlägg bygger på att alla uthängda har offer sedan tidigare, något du inte kan grunda mer än i att du tror för du anser det är vettigt att det är så.
De kan absolut ha men majoriteten av de som hängts ut har troligen inte träffat eller chattat med riktiga barn tidigare men vi kan inte veta.
Även om de som blivit utsatta löper en högre risk så är 0,5 högre än 0,2. Det blir liksom stor skillnad om man vet VAD som är högre.

https://nyheter.ki.se/kraftigt-okad-risk-for-sjalvmordsforsok-hos-flickor-efter-sexuella-overgrepp
Denna artikeln pratar om hur flickor som blivit utsatta har en högre risk för att begå självmord.
Ungefär 1500 självmord begås per år varav ca 70% är män.
Då har vi 450 kvinnor kvar.

Vill minnas att sist jag kollade upp om självmordsstatistiken så sker det i snitt 4 försök per självmord.
Vi får ju också dela upp de som tagit sina liv i mobbing, Trauma, relationsvåld, relation slutar, ohälsa av andra skäl, ekonomi, det är många nyblivna föräldrar som tar sina liv med mera.
Det finns alltså över 10 skäl att ta sitt liv, mobbing skapar också högre risk för att avsluta livet. Så om vi delar på 20 och ger mobbing/sexuellt utnyttjade 4 andelar får vi en siffra vi förutsätter är hög, det är 90 kvar.
Det döms ca 1000-1300 per år för sexualbrott, sedan är det många som inte döms eller åtalas.
Dumpen fångar INTE upp alla förövare och det är säkert att säga att många/flertalet de hängt ut INTE är förövare.
Men 90 skall nu delas på 1150 + Dumpens 200 + okända. PGA de okända kan vi inte göra en korrekt överslagsräkning men det går ca 15 utpekade/dömda utan de okända per självmord. 780/15=52, Det är alltså 52st (mindre vi har inte räknat med okända) som enligt DIG skulle ha tagit sitt liv om alla uthängda haft offer. Om det hade funnits så många självmord pga dessa uthängda hade vi troligen hört något om det eller haft flera artiklar på hemsidan ifrån föräldrar som berättar eller pratar ut vid uthängningen som artiklar. Det är helt orealistiskt.

Chat gpt. Det är WHO som är källan.


Citat:
Forskningen visar att personer som utsatts för sexuella övergrepp är överrepresenterade bland personer med självmordstankar, självmordsförsök och fullbordade självmord jämfört med befolkningen i övrigt.

Några exempel från stora forskningsöversikter:

En metaanalys av 79 studier fann att personer som utsatts för sexuella övergrepp i barndomen hade 3,41 gånger högre odds för självmordsförsök än personer som inte utsatts.
En annan stor metaanalys fann en cirka trefaldigt ökad risk för självmordsförsök senare i livet.
WHO beskriver sexuella övergrepp mot barn som en riskfaktor för självmordstankar, självskadebeteende och självmordsförsök.

Det betyder inte att de flesta som utsatts för sexuella övergrepp försöker ta sitt liv. De flesta gör inte det. Men statistiskt sett är risken betydligt högre än för personer som inte utsatts.

Forskare tror att den ökade risken delvis förklaras av att sexuella övergrepp ökar risken för bland annat:

depression
PTSD (posttraumatiskt stressyndrom)
ångest
missbruk
social isolering

Dessa tillstånd är i sin tur kända riskfaktorer för självmord.

Det är alltså högre risk.

Statistiskt sett är risken betydligt högre än för personer som inte utsatts.
__________________
Senast redigerad av buffalo3tys 2026-06-11 kl. 17:07.
Citera
2026-06-11, 17:22
  #106119
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av buffalo3tys
Nej jag har påstått att det är mer sannolikt att det är en familjemedlem eller släkting som är förövaren.

Det jag menar med arketypen är allmänhetens bild av en förövare är ofta det. Ofta i kultur målas de upp som sådana. Men som jag skrev att det kanske inte alltid stämmer. Vilket Dumpen visat.

När har någon inte hållit med dig? De flesta är rabiata ?
Hålla med om och lansera dumheter ur dumpens nonsensarkiv och inte svara på explicita frågor är tyvärr , vilket utgörs av din specialitet , inte samma sak.-
Nu skrev du inte att arketypen var allmänhetens bild , utan som ett svar på någon som skrev om familjemedlemmars utsatthet. Åter igen oärligt och nu rena lögner.
__________________
Senast redigerad av Takanashi 2026-06-11 kl. 17:27.
Citera
2026-06-11, 17:23
  #106120
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av buffalo3tys
Chat gpt. Det är WHO som är källan.




Det är alltså högre risk.

Statistiskt sett är risken betydligt högre än för personer som inte utsatts.
Vilken lysande analys av dig, ungefär som att det var exakt de som jag skrev tidigare?
Du påtalade ju själv att ChatGPT inte skulle användas för du inte ville ha "AI battle" eftersom det var enklare att hitta fakta som bestred din än som stöttade din.

Generellt med ALLT så krävs ett event för att någon skall gå i tankar om självmord eller försöka/ta sitt liv. Folk som mår bra och har det bra går inte och tänker i sådana banor.
En person som blivit av med jobbet och ligger efter med räkningar har alltså OCKSÅ högre risk för självmord.

Det är bra att du erkänner detta då kan vi ändra i mitt förra inlägg med överslagsräkningen.
Då har vi istället 450/10=45, 45/1350*780=26. OM alla uthängda hade haft 1 offer var skulle antalet självmord vara i runda slängar 26. Men som sagt även detta är grovt generalliserat då vi fortfarande inte vet om alla förövare som inte döms eller publiceras vilket är den stora gruppen.

Så där har du ditt svar, de har orsakat ca 20 och de 780 uthängda har MAX orsakat 26.
2 personer som står för 20 tillsammans och 780 som står för 26, statistiskt är det en OTROLIGT stor skillnad.
Citera
2026-06-11, 17:25
  #106121
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Takanashi
Hålla med om och lansera dumheter ur dumpens nonsensarkiv och inte svarar på explicita frågor är tyvärr , vilket utgörs av din specialitet , inte samma sak.-
Nu skrev du inte att arketypen var allmänhetens bild , utan som ett svar på någon som skrev om familjemedlemmars utsatthet. Åter igen oärligt och nu rena lögner.

Du får utveckla då du ger dig in i andras inlägg?
Citera
2026-06-11, 17:29
  #106122
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av buffalo3tys
Du får utveckla då du ger dig in i andras inlägg?
Läs vad du har skrivit och begrunda. Så oärlig och falsk rakt igenom när det gäller dumpen.
Citera
2026-06-11, 17:32
  #106123
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Allahelgon
Vilken lysande analys av dig, ungefär som att det var exakt de som jag skrev tidigare?
Du påtalade ju själv att ChatGPT inte skulle användas för du inte ville ha "AI battle" eftersom det var enklare att hitta fakta som bestred din än som stöttade din.

Generellt med ALLT så krävs ett event för att någon skall gå i tankar om självmord eller försöka/ta sitt liv. Folk som mår bra och har det bra går inte och tänker i sådana banor.
En person som blivit av med jobbet och ligger efter med räkningar har alltså OCKSÅ högre risk för självmord.

Det är bra att du erkänner detta då kan vi ändra i mitt förra inlägg med överslagsräkningen.
Då har vi istället 450/10=45, 45/1350*780=26. OM alla uthängda hade haft 1 offer var skulle antalet självmord vara i runda slängar 26. Men som sagt även detta är grovt generalliserat då vi fortfarande inte vet om alla förövare som inte döms eller publiceras vilket är den stora gruppen.

Så där har du ditt svar, de har orsakat ca 20 och de 780 uthängda har MAX orsakat 26.
2 personer som står för 20 tillsammans och 780 som står för 26, statistiskt är det en OTROLIGT stor skillnad.

Det handlade om när en person använde A.I varenda inlägg och för att svara rent allmänt.
Man vill inte prata med A.I utan en person.

Och du frågade ju efter en källa eller hur?

Ett "event"? Att förlora jobbet eller liknande är knappast lika traumatiskt som ett sexuellt övergrepp mot ett barn.

Jag är ingen expert på självmord, men det är klart de kan se olika ut. Förstår inte vart du vill komma med det?

Jag är skeptiskt till din hobby statistisk.
Sedan så går det att säga lite vad man vill med statistik.

https://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%B6gn,_f%C3%B6rbannad_l%C3%B6gn_och_statistik
Citera
2026-06-11, 17:34
  #106124
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Takanashi
Läs vad du har skrivit och begrunda. Så oärlig och falsk rakt igenom när det gäller dumpen.

Kan du citera vilket inlägg du kapat?
Citera
2026-06-11, 17:56
  #106125
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Mittpunkt
Nej, det har jag varken skrivit eller påstått.

Frågan handlar om rättssäkerhet och konsekvensanalys. I en rättsstat har vi domstolar och poliser som utreder, dömer och straffar. När en person döms i domstol blir straffet individuellt och proportionerligt utifrån lagen.

När en privat sajt med miljonomsättning agerar domstol på nätet skiter de fullständigt i proportionalitet. De straffar blint och permanent, vilket gör att oskyldiga anhöriga - oavsett om det finns barn eller inte - dras med i fallet.

Att peka på att barn till de uthängda drabbas av ett livslångt trauma innebär inte att det är fritt fram att hänga ut ensamstående. Det belyser bara hur jävla snett det går när man ersätter rättssystemet med en kommersiell lynchpöbel som helt saknar etiska gränser.

Om vi ska börja dela ut straff baserat på hur någons familjesituation ser ut har vi lämnat rättsstaten bakom oss för gott.

Bra sammanfattning, som alla som har swishat "som tack för underhållningen" bör kontemplera!
Citera
2026-06-11, 19:04
  #106126
Medlem
Dumpen talar om att skydda barn. Och skyddas ska barn göras. Det är svårt att tänka sig en mer självklar utgångspunkt än att barn ska slippa utsättas för övergrepp, våld och andra vuxnas tillkortakommanden. Men det finns en annan sida av myntet som alltför sällan får samma uppmärksamhet, vad händer med de barn som dras in i vuxenvärldens konflikter och offentliga drev.

Att växa upp handlar om att bygga en identitet, skapa relationer och hitta en plats i tillvaron. För de barn som utsätts för mobbning, eller som får se sin familj bli föremål för offentlig exponering och ryktesspridning, kan den perioden i stället präglas av oro, skam och trauma. Och till skillnad från vad en del verkar tro är psykisk ohälsa hos barn inte något som går över av sig självt. Forskningen är snarare tämligen tydlig med att tidiga trauman kan lämna djupa spår.

Mobbning är inte en bagatell. Det finns en tendens att tala om mobbning som om det vore en naturlig del av uppväxten. Som om det handlade om lite oskyldiga gliringar som man förväntas härdas av. Det är ett ganska verklighetsfrånvänt sätt att se på saken.

Mobbning är i praktiken ett upprepat och systematiskt psykiskt, och ibland fysiskt, våld. Barn som lever i den miljön befinner sig i ett kroniskt stresstillstånd där den plats som borde vara trygg, skolan, förvandlas till något man fruktar.

När forskningen tittar på konsekvenserna framträder en dyster bild. Barn som utsätts för mobbning löper en kraftigt ökad risk att utveckla självmordstankar jämfört med jämnåriga som inte mobbas. Internationella sammanställningar har visat riskökningar på mellan två och nio gånger. Risken för självmordsförsök är också markant högre, och vissa studier visar att flickor som utsätts för mobbning statistiskt sett är särskilt sårbara, upp till sex gånger högre.

Utöver det finns ett tydligt samband mellan mobbning i barndomen och ökad risk för depression, ångestproblematik och posttraumatiska stressreaktioner långt senare i livet. Hjärnan formas under uppväxten. Kronisk stress sätter sina avtryck.

När vuxnas konflikter blir barns börda. Barn lever inte isolerade från sina föräldrar. Deras känsla av trygghet är nära sammanflätad med de vuxna de är beroende av.

När en förälder hamnar i ett offentligt drev eller blir föremål för omfattande exponering drabbas barnet ofta indirekt. Inom psykologin talar man ibland om sekundärt trauma, att påverkas djupt av någon annans kris och lidande.

Barn har en grundläggande förväntan om att deras föräldrar ska kunna skydda dem och skapa stabilitet. När den vuxne i stället blir rädd, nedstämd, arg eller uppgiven till följd av offentlig press rubbas den tryggheten. Hemmet upphör att vara den självklara fristad det borde vara. Det är svårt för ett barn att förstå varför vuxenvärlden plötsligt förändrats. Ännu svårare är det att hantera konsekvenserna.

Skammen och den sociala isoleringen.
Barn är sociala varelser. De är beroende av grupptillhörighet och vänskap för sin utveckling.

I dagens digitala samhälle sprids information, skärmdumpar och rykten på några sekunder. Det som publiceras på nätet stannar sällan där. Det följer med in i klassrum, på skolgårdar och in i omklädningsrum.

Barn till personer som blivit föremål för offentlig exponering kan därför drabbas av en särskild form av skam. De riskerar att bli förknippade med något de själva inte haft någon del i. En del drar sig undan på eget initiativ för att slippa frågor och blickar. Andra blir aktivt utfrysta eller utsatta av sina jämnåriga. Det är ett högt pris att betala för något man inte själv har orsakat.

Ett offentligt drev mot en vuxen kan också fungera som ammunition för redan existerande mobbningsmönster.

Barn kan få höra att de är "som sin pappa" eller "som sin mamma". De kan bli måltavlor för andras nyfikenhet, förakt eller grymhet. De förväntas ibland försvara sin familj samtidigt som de försöker hantera sin egen oro och passa in bland jämnåriga. Det är en omöjlig uppgift för många vuxna. För ett barn är den ofta övermäktigt.

Det är farligt att underskatta betydelsen av barns sociala miljöer.

Mobbning är i sig en av de tydligaste riskfaktorerna för psykisk ohälsa och självmordsbeteende bland unga. När vuxnas offentliga konflikter, drev och exponeringar dessutom spiller över på barn riskerar de mest oskyldiga att bli de som får bära konsekvenserna.

Att skydda barn handlar därför inte bara om att reagera på direkta hot och övergrepp. Det handlar också om att vuxna tar ansvar för vilka metoder de använder, vilka följder deras handlingar får och om de barn som hamnar i skuggan.

För barns värde kan rimligen inte vara beroende av vilka deras föräldrar är.
Att något görs i den goda sakens namn är inte tillräckligt för att göra det rätt. Goda avsikter befriar ingen från ansvaret att väga in konsekvenserna av sitt handlande, särskilt inte när de konsekvenserna riskerar att drabba barn.

Att som en organisation som säger sig arbeta för barns bästa, och som gärna beskriver sig som en röst för barns rättigheter, rycka på axlarna inför de barn som drabbas av deras egna metoder är svårt att förstå.

För det handlar inte om några obetydliga bieffekter eller lite tillfälligt obehag. Det handlar om barn som kan utsättas för utfrysning, mobbning, skam och en otrygghet som i värsta fall lämnar djupa spår långt upp i vuxenlivet. Vi vet från forskning att sådana erfarenheter kan öka risken för psykisk ohälsa, trauma och självmordstankar.

Att då möta den typen av konsekvenser med likgiltighet, eller behandla dem som ett acceptabelt pris att betala, är inte bara sorgligt. Det är djupt obehagligt.

För om man verkligen menar allvar med att sätta barnens bästa främst, då måste det gälla alla barn. Även de barn vars lidande komplicerar den egna berättelsen och väcker obekväma frågor om de metoder man själv valt att använda. Annars blir barnrättsperspektivet inte en princip, utan ett undantag. Ett samhälle som börjar dela upp barn i dem vars smärta räknas och dem vars smärta kan avfärdas har hamnat på ett ganska mörkt sluttande plan.

Jag grundar detta inlägg på texter och studier från bland annat.
CDC, Centers for Disease Control and Prevention, rapporter om sambandet mellan ungdomsvåld, mobbning och självmordsbeteende.

Metaanalyser från bland annat forskare vid CUNY och Harvard kring sambandet mellan mobbning, självmordstankar och självmordsförsök hos unga.

Folkhälsomyndigheten och Karolinska Institutet, NASP, statistik och forskning om suicid och psykisk ohälsa bland barn och ungdomar i Sverige.

Barnpsykologisk forskning om sekundärt trauma och hur föräldrars stress, kriser och offentliga konflikter påverkar barns anknytning och upplevelse av trygghet.
Citera
2026-06-11, 19:08
  #106127
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Fredrik.Forsmark
Dumpen talar om att skydda barn. Och skyddas ska barn göras. Det är svårt att tänka sig en mer självklar utgångspunkt än att barn ska slippa utsättas för övergrepp, våld och andra vuxnas tillkortakommanden. Men det finns en annan sida av myntet som alltför sällan får samma uppmärksamhet, vad händer med de barn som dras in i vuxenvärldens konflikter och offentliga drev.

Att växa upp handlar om att bygga en identitet, skapa relationer och hitta en plats i tillvaron. För de barn som utsätts för mobbning, eller som får se sin familj bli föremål för offentlig exponering och ryktesspridning, kan den perioden i stället präglas av oro, skam och trauma. Och till skillnad från vad en del verkar tro är psykisk ohälsa hos barn inte något som går över av sig självt. Forskningen är snarare tämligen tydlig med att tidiga trauman kan lämna djupa spår.

Mobbning är inte en bagatell. Det finns en tendens att tala om mobbning som om det vore en naturlig del av uppväxten. Som om det handlade om lite oskyldiga gliringar som man förväntas härdas av. Det är ett ganska verklighetsfrånvänt sätt att se på saken.

Mobbning är i praktiken ett upprepat och systematiskt psykiskt, och ibland fysiskt, våld. Barn som lever i den miljön befinner sig i ett kroniskt stresstillstånd där den plats som borde vara trygg, skolan, förvandlas till något man fruktar.

När forskningen tittar på konsekvenserna framträder en dyster bild. Barn som utsätts för mobbning löper en kraftigt ökad risk att utveckla självmordstankar jämfört med jämnåriga som inte mobbas. Internationella sammanställningar har visat riskökningar på mellan två och nio gånger. Risken för självmordsförsök är också markant högre, och vissa studier visar att flickor som utsätts för mobbning statistiskt sett är särskilt sårbara, upp till sex gånger högre.

Utöver det finns ett tydligt samband mellan mobbning i barndomen och ökad risk för depression, ångestproblematik och posttraumatiska stressreaktioner långt senare i livet. Hjärnan formas under uppväxten. Kronisk stress sätter sina avtryck.

När vuxnas konflikter blir barns börda. Barn lever inte isolerade från sina föräldrar. Deras känsla av trygghet är nära sammanflätad med de vuxna de är beroende av.

När en förälder hamnar i ett offentligt drev eller blir föremål för omfattande exponering drabbas barnet ofta indirekt. Inom psykologin talar man ibland om sekundärt trauma, att påverkas djupt av någon annans kris och lidande.

Barn har en grundläggande förväntan om att deras föräldrar ska kunna skydda dem och skapa stabilitet. När den vuxne i stället blir rädd, nedstämd, arg eller uppgiven till följd av offentlig press rubbas den tryggheten. Hemmet upphör att vara den självklara fristad det borde vara. Det är svårt för ett barn att förstå varför vuxenvärlden plötsligt förändrats. Ännu svårare är det att hantera konsekvenserna.

Skammen och den sociala isoleringen.
Barn är sociala varelser. De är beroende av grupptillhörighet och vänskap för sin utveckling.

I dagens digitala samhälle sprids information, skärmdumpar och rykten på några sekunder. Det som publiceras på nätet stannar sällan där. Det följer med in i klassrum, på skolgårdar och in i omklädningsrum.

Barn till personer som blivit föremål för offentlig exponering kan därför drabbas av en särskild form av skam. De riskerar att bli förknippade med något de själva inte haft någon del i. En del drar sig undan på eget initiativ för att slippa frågor och blickar. Andra blir aktivt utfrysta eller utsatta av sina jämnåriga. Det är ett högt pris att betala för något man inte själv har orsakat.

Ett offentligt drev mot en vuxen kan också fungera som ammunition för redan existerande mobbningsmönster.

Barn kan få höra att de är "som sin pappa" eller "som sin mamma". De kan bli måltavlor för andras nyfikenhet, förakt eller grymhet. De förväntas ibland försvara sin familj samtidigt som de försöker hantera sin egen oro och passa in bland jämnåriga. Det är en omöjlig uppgift för många vuxna. För ett barn är den ofta övermäktigt.

Det är farligt att underskatta betydelsen av barns sociala miljöer.

Mobbning är i sig en av de tydligaste riskfaktorerna för psykisk ohälsa och självmordsbeteende bland unga. När vuxnas offentliga konflikter, drev och exponeringar dessutom spiller över på barn riskerar de mest oskyldiga att bli de som får bära konsekvenserna.

Att skydda barn handlar därför inte bara om att reagera på direkta hot och övergrepp. Det handlar också om att vuxna tar ansvar för vilka metoder de använder, vilka följder deras handlingar får och om de barn som hamnar i skuggan.

För barns värde kan rimligen inte vara beroende av vilka deras föräldrar är.
Att något görs i den goda sakens namn är inte tillräckligt för att göra det rätt. Goda avsikter befriar ingen från ansvaret att väga in konsekvenserna av sitt handlande, särskilt inte när de konsekvenserna riskerar att drabba barn.

Att som en organisation som säger sig arbeta för barns bästa, och som gärna beskriver sig som en röst för barns rättigheter, rycka på axlarna inför de barn som drabbas av deras egna metoder är svårt att förstå.

För det handlar inte om några obetydliga bieffekter eller lite tillfälligt obehag. Det handlar om barn som kan utsättas för utfrysning, mobbning, skam och en otrygghet som i värsta fall lämnar djupa spår långt upp i vuxenlivet. Vi vet från forskning att sådana erfarenheter kan öka risken för psykisk ohälsa, trauma och självmordstankar.

Att då möta den typen av konsekvenser med likgiltighet, eller behandla dem som ett acceptabelt pris att betala, är inte bara sorgligt. Det är djupt obehagligt.

För om man verkligen menar allvar med att sätta barnens bästa främst, då måste det gälla alla barn. Även de barn vars lidande komplicerar den egna berättelsen och väcker obekväma frågor om de metoder man själv valt att använda. Annars blir barnrättsperspektivet inte en princip, utan ett undantag. Ett samhälle som börjar dela upp barn i dem vars smärta räknas och dem vars smärta kan avfärdas har hamnat på ett ganska mörkt sluttande plan.

Jag grundar detta inlägg på texter och studier från bland annat.
CDC, Centers for Disease Control and Prevention, rapporter om sambandet mellan ungdomsvåld, mobbning och självmordsbeteende.

Metaanalyser från bland annat forskare vid CUNY och Harvard kring sambandet mellan mobbning, självmordstankar och självmordsförsök hos unga.

Folkhälsomyndigheten och Karolinska Institutet, NASP, statistik och forskning om suicid och psykisk ohälsa bland barn och ungdomar i Sverige.

Barnpsykologisk forskning om sekundärt trauma och hur föräldrars stress, kriser och offentliga konflikter påverkar barns anknytning och upplevelse av trygghet.


Dumpen jobbar ju för att förhindra att anhöriga drabbas.

Sedan allt du skriver är nog tio gånger värre för barn som utsatts för sexuella övergrepp.
Det är ett livslångt trauma. Mobbning är inte i närheten av det.
Citera
2026-06-11, 19:12
  #106128
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Fredrik.Forsmark
Dumpen talar om att skydda barn. Och skyddas ska barn göras. Det är svårt att tänka sig en mer självklar utgångspunkt än att barn ska slippa utsättas för övergrepp, våld och andra vuxnas tillkortakommanden. Men det finns en annan sida av myntet som alltför sällan får samma uppmärksamhet, vad händer med de barn som dras in i vuxenvärldens konflikter och offentliga drev.

Att växa upp handlar om att bygga en identitet, skapa relationer och hitta en plats i tillvaron. För de barn som utsätts för mobbning, eller som får se sin familj bli föremål för offentlig exponering och ryktesspridning, kan den perioden i stället präglas av oro, skam och trauma. Och till skillnad från vad en del verkar tro är psykisk ohälsa hos barn inte något som går över av sig självt. Forskningen är snarare tämligen tydlig med att tidiga trauman kan lämna djupa spår.

Mobbning är inte en bagatell. Det finns en tendens att tala om mobbning som om det vore en naturlig del av uppväxten. Som om det handlade om lite oskyldiga gliringar som man förväntas härdas av. Det är ett ganska verklighetsfrånvänt sätt att se på saken.

Mobbning är i praktiken ett upprepat och systematiskt psykiskt, och ibland fysiskt, våld. Barn som lever i den miljön befinner sig i ett kroniskt stresstillstånd där den plats som borde vara trygg, skolan, förvandlas till något man fruktar.

När forskningen tittar på konsekvenserna framträder en dyster bild. Barn som utsätts för mobbning löper en kraftigt ökad risk att utveckla självmordstankar jämfört med jämnåriga som inte mobbas. Internationella sammanställningar har visat riskökningar på mellan två och nio gånger. Risken för självmordsförsök är också markant högre, och vissa studier visar att flickor som utsätts för mobbning statistiskt sett är särskilt sårbara, upp till sex gånger högre.

Utöver det finns ett tydligt samband mellan mobbning i barndomen och ökad risk för depression, ångestproblematik och posttraumatiska stressreaktioner långt senare i livet. Hjärnan formas under uppväxten. Kronisk stress sätter sina avtryck.

När vuxnas konflikter blir barns börda. Barn lever inte isolerade från sina föräldrar. Deras känsla av trygghet är nära sammanflätad med de vuxna de är beroende av.

När en förälder hamnar i ett offentligt drev eller blir föremål för omfattande exponering drabbas barnet ofta indirekt. Inom psykologin talar man ibland om sekundärt trauma, att påverkas djupt av någon annans kris och lidande.

Barn har en grundläggande förväntan om att deras föräldrar ska kunna skydda dem och skapa stabilitet. När den vuxne i stället blir rädd, nedstämd, arg eller uppgiven till följd av offentlig press rubbas den tryggheten. Hemmet upphör att vara den självklara fristad det borde vara. Det är svårt för ett barn att förstå varför vuxenvärlden plötsligt förändrats. Ännu svårare är det att hantera konsekvenserna.

Skammen och den sociala isoleringen.
Barn är sociala varelser. De är beroende av grupptillhörighet och vänskap för sin utveckling.

I dagens digitala samhälle sprids information, skärmdumpar och rykten på några sekunder. Det som publiceras på nätet stannar sällan där. Det följer med in i klassrum, på skolgårdar och in i omklädningsrum.

Barn till personer som blivit föremål för offentlig exponering kan därför drabbas av en särskild form av skam. De riskerar att bli förknippade med något de själva inte haft någon del i. En del drar sig undan på eget initiativ för att slippa frågor och blickar. Andra blir aktivt utfrysta eller utsatta av sina jämnåriga. Det är ett högt pris att betala för något man inte själv har orsakat.

Ett offentligt drev mot en vuxen kan också fungera som ammunition för redan existerande mobbningsmönster.

Barn kan få höra att de är "som sin pappa" eller "som sin mamma". De kan bli måltavlor för andras nyfikenhet, förakt eller grymhet. De förväntas ibland försvara sin familj samtidigt som de försöker hantera sin egen oro och passa in bland jämnåriga. Det är en omöjlig uppgift för många vuxna. För ett barn är den ofta övermäktigt.

Det är farligt att underskatta betydelsen av barns sociala miljöer.

Mobbning är i sig en av de tydligaste riskfaktorerna för psykisk ohälsa och självmordsbeteende bland unga. När vuxnas offentliga konflikter, drev och exponeringar dessutom spiller över på barn riskerar de mest oskyldiga att bli de som får bära konsekvenserna.

Att skydda barn handlar därför inte bara om att reagera på direkta hot och övergrepp. Det handlar också om att vuxna tar ansvar för vilka metoder de använder, vilka följder deras handlingar får och om de barn som hamnar i skuggan.

För barns värde kan rimligen inte vara beroende av vilka deras föräldrar är.
Att något görs i den goda sakens namn är inte tillräckligt för att göra det rätt. Goda avsikter befriar ingen från ansvaret att väga in konsekvenserna av sitt handlande, särskilt inte när de konsekvenserna riskerar att drabba barn.

Att som en organisation som säger sig arbeta för barns bästa, och som gärna beskriver sig som en röst för barns rättigheter, rycka på axlarna inför de barn som drabbas av deras egna metoder är svårt att förstå.

För det handlar inte om några obetydliga bieffekter eller lite tillfälligt obehag. Det handlar om barn som kan utsättas för utfrysning, mobbning, skam och en otrygghet som i värsta fall lämnar djupa spår långt upp i vuxenlivet. Vi vet från forskning att sådana erfarenheter kan öka risken för psykisk ohälsa, trauma och självmordstankar.

Att då möta den typen av konsekvenser med likgiltighet, eller behandla dem som ett acceptabelt pris att betala, är inte bara sorgligt. Det är djupt obehagligt.

För om man verkligen menar allvar med att sätta barnens bästa främst, då måste det gälla alla barn. Även de barn vars lidande komplicerar den egna berättelsen och väcker obekväma frågor om de metoder man själv valt att använda. Annars blir barnrättsperspektivet inte en princip, utan ett undantag. Ett samhälle som börjar dela upp barn i dem vars smärta räknas och dem vars smärta kan avfärdas har hamnat på ett ganska mörkt sluttande plan.

Jag grundar detta inlägg på texter och studier från bland annat.
CDC, Centers for Disease Control and Prevention, rapporter om sambandet mellan ungdomsvåld, mobbning och självmordsbeteende.

Metaanalyser från bland annat forskare vid CUNY och Harvard kring sambandet mellan mobbning, självmordstankar och självmordsförsök hos unga.

Folkhälsomyndigheten och Karolinska Institutet, NASP, statistik och forskning om suicid och psykisk ohälsa bland barn och ungdomar i Sverige.

Barnpsykologisk forskning om sekundärt trauma och hur föräldrars stress, kriser och offentliga konflikter påverkar barns anknytning och upplevelse av trygghet.
Tror du att forskning har någon som helst påverkan på dem som drar kortet från dumpens nonsensarkiv?
Mobbning är definitivt ett livslångt trauma . Här syns lögnerna i öppen dager. Jag tror inte ens att detta fruktansvärda uttalande finns i dumpens nonsensarkiv , utan här har en ignorant person för första gången gjort ett självständigt, totalt okunnigt påstående.
__________________
Senast redigerad av Takanashi 2026-06-11 kl. 19:18.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in