Längdskidsäsongen 2025/2026

Är det A-landslagets uppgift att arbeta med talangutveckling och återväxt? Att ha en strukturerad väg in för att ge möjlighet när man väl presterar är en sak. Men landslaget är till för de som har nått fram, inte de som är på väg.

Ska man vara kritisk, och det ska man, så ska man titta på de delar av längdsverige som HAR till uppgift att slussa fram talanger. Klubbar, tränare, skidgymnasium, elitmiljöer, junior- och b-landslag.

Du rör ihop förrätten med efterrätten.
Edvin Anger har all rätt att framföra kritik även när han har en felträning i oktober i bagaget, även efter ett misslyckat år. Däremot är det lite fattigt på konkretion.

Landslagets alla aktörer håller korten ganska tätt inpå kroppen. "Diskussioner tar vi internt."

---------------

Kristine Skistav Konnerud byter tränare efter fem år. Nye är Per Ola Gasmann.

Jag undrade hur du vet att Anger inte försökt prata med Byström, men du går bevisligen loss på att racka ner på andra
Nu verkar ju de flesa i landslaget nöjda med at Byström är borta vilket jag tycker säger en hel del

Inte om han vill vinna i media. Men han är lika taktiskt begränsad där som i sprint.

Ja, absolut, landslaget är för de som nått fram. Sen måste det såklar finnas kommunikation och samarbeten i förbundets regi där landslaget är är en del. Men du är inne på det som jag tror måste förändras och bli bättre, ffa skidgymnasierna och klubbarna. Som det är nu är känslan att det inte är självklart att det är bra för talangenas utveckling att gå på ett skidgymnasium jämfört med att gå kvar på ett vanligt gymnasium och göra en egen satsning.

Vi vet alla att Rosenberg bara kom topp 12 på VM 2025 tack vare Linns fiasko. Men även frånvaron av Svahn hjälpte henne inte att komma med i damstafetten för den första sträckan i kort klassisk stil, som hon åker bäst av alla. Jag är säker på att hon hade klarat den minst lika bra som Emma. Men Byström och gänget brydde sig inte, de föredrog som vanligt en deltagare från A-laget. Och det är bara ett exempel av många. I sprint är det möjligt, men definitivt inte i distanslopp, där svenskorna ofta inte ens kan fylla sin kvot! I Skandinaviska cupen dominerar norrmännen både dam- och herrklasserna, och svenskarna förlorar numera ofta även mot finländarna. Hälften av det legendariska dam-dreamteamet missar en tredjedel till hälften av världscuptävlingarna. Öppna resultatlistorna.

Norrmännen lade till och med ner alla sina reservlag, och det hindrade inte de nya norska åkarna från att slå inte bara de svenska reserverna utan även A-laget.


Okej, men de förlorade ändå mot nästan alla och slutade på 28:e och 29:e plats. Och det var den första tävlingen efter OS, då alla som deltagit i spelen fortfarande var trötta.


Det första är en följd av det andra: om du inte gör några framsteg så är du inte intressant för utrustningstillverkarna.

Varför slösa resurser på Team Bauhaus och juniorlandslaget då, där det kommer att finnas omkring 20 personer i den nya säsongen? Jag tycker att utvecklingen av personalreserven är både landslagsledningens och förbundets uppgift.


Landslaget är bara toppen av pyramiden, och det är Svenska Skidförbundet som ansvarar för utvecklingen, så man kan inte separera dem. Jag säger inte att Byström är ondskan själv, men det är inte klubbarnas fel att reservåkarna inte får ut något av gemensamma läger med A-laget, och det är inte klubbarnas fel att landslagsledningen inte bjuder in reserver för att fylla kvoterna om Frida, Ebba eller Jonna har tackat nej till världscupen.

Vem som rackar ner på andra är uppenbart för alla och envar.

Team Bauhaus och junior-landslagens vara eller icke vara kan vi diskutera. Men de är just exempel på vägar in till landslaget. Initiativ av förbundet att slussa in talanger till landslaget. Sen brottas vi alltid med semantik och olika tolkningar. Vi har A-landslagets träningsgrupp (och ersättning) som är en sak, sen har vi de åkare som representerar Sverige i världscupen och mästerskap under tävlingssäsong. Det finns stor korrelation mellan dessa så klart men jag tycker det är viktigt att separera dem åt. När jag skriver landslaget så avser jag de åkare som representerar Sverige på högsta nivå under säsong.

(Vi hade t.ex. diskussion om Jonna för någon vecka sedan. Är inte med i A-landslagets träningsgrupp i sommar men lär vara med och representera Sverige när världscupen rullar igång på prestationsbaserade meriter.)

Sen är jag enig med dig om den grundläggande kritiken, Längdsverige producerar för få konkurrenskraftiga atleter och återväxten på damsidan är oroande. Det har jag skrivit spaltmeter om tidigare. Känns märkligt att säga med tanke på resultaten för damer resp. herrar, men herrarna är jag mer förhoppningsfull över.

Jag tycker du kommer med svaga argument och att du inte lyckas bevisa din huvudpoäng.
Jag tror inte att Rosenberg hade gjort det bättre än Ribom i VM-stafetten. Rosenberg blev ju förkyld efter U23-VM och missade världscuptävlingarna i Falun. Sedan åkte hon bara ett distanslopp innan VM, ett klassiskt distanslopp över 15 km i Bollnäs där hon bara blev femma, 1:25 efter Elin Henriksson som vann det loppet. Så Rosenbergs formläge var väldigt oklart inför VM. Så jag förstår att landslagsledningen inte vill chansa med henne i VM-stafetten och jag tycker det var ett rätt beslut också.

Hur många distanslopp i världscupen fyllde Sverige inte sin kvot? Inte så många (särskilt om man räknar bort de lopp där sjukdom uppstod precis innan loppen). Att en del svenska damerna väljer bort världscuptävlingar för att optimera uppladdning inför mästerskap, på vilket sätt är det relevant? Vad har detta med ditt argument om att A-lndslaget är stängt och att man misslyckats med få fram nya namn?

Vad gäller Skandinaviska cupen så har Norge en helt annan bredd och toppbredd och det får sitt genomslag i resultaten på Skandinaviska cupen. Jag ser inte att Sverige kan börja dominera i Skandinaviska cupen genom några enkla beslut av den svenska landslagsledningen

Ja, Norge lade ned sin övriga landslagsverksamhet men alla regionlag och privata lag fanns kvar och Norge har mycket hög träningskompetens runt om i Norge. Många av de "nya norskor" som har kommit fram är late-bloomers. Nora Sanness och Kristin Fosnäs till viss del medan Julie Drivenes, Karoline Simpson-Larsen och Karoline Grötting är definitivt det. Samtidigt så har man i Norge misslyckats när det gäller de stora juniortalangerna kliv in i senioråldern. Malin Hoelsveen valde bort längdskidor för att helt ut satsa på friidrott och Hanna Engesaeter Sørby har lagt av. Även juniorstärnor som Marie Helene Fossesholm och Marte Mehlum Johansen har lagt av.

Som sagt, Sverige har inte den bredd och toppbredd man har i Norge och vi har inte heller samma struktur med olika lag och teams och den utbredda träningskompetens som finns i Norge. Så inte så konstigt att Norge får fram ny starka namn och jag vet inte vad landslagsledningen kan göra åt detta.

Varför utelämnar du att Elin Henriksson blev 19:e? Och jag undrar fortfarande vad detta har med det ursprungligen skrev om "reserven i det där landslaget" och hur det har något med det landslaget skulle vara en "stängd klubb" och att man inte alls har arbetat med återväxten.

Har du något som stödjer de svenska utmanarna skulle ha dåligt material?

Slutligen, varför har du med ett citat på ryska i ett av dina inlägg? Är det för att du är ryss eller rysstroll? Då förstår jag var du inte kan argumentera med logik.

FIS diktator har blivit störtad