Hur kommer samhället förhålla sig till överviktiga inom en snar framtid?

Fast det beror på att du har dålig förankring i verkligheten. Att på något vis förfölja eller särbehandla överviktiga är helt ogörbart i Västvärlden då en stor del av den överviktiga befolkningen utgörs av kvinnor. Det hade varit ett fullkomligt politiskt självmord att börja prata om negativ särbehandling av tjocka kvinnor. Det sker bara inte. Helt otänkbart. Det kommer tvärtom att bli så att det snarare blir Ozempic och liknande genvägar som kommer att hamna under lupp. Redan nu knorras det om att tjockisar stjäl medicinen från diabetikerna (man tänker inte på att det ofta handlar om samma grupp av människor). Om något kommer detta att understrykas med lagstiftning eftersom lagstiftarna ofta är kvinnor med trivselvikt som inte vill se andra kvinnor bli smalare och attraktivare gratis och utan ansträngning.

Vi kommer alltså att se regleringar om hur viktminskningspreparat får distribueras och användas snarare än dina fascistoida förhoppningar om kollektiva bestraffningar för utsatta grupper.

Vad jag vet sedan tidigare är att ett BMI mellan 25 och 30 kallas övervikt, och över 30 kallas fetma. Jag har antagit att begreppet obesitas/obes har ersatt fetma/fet, eftersom vår kultur har en tendens att byta ut ”stigmatiserande” begrepp. Men jag är inte helt säker.
No worries, mate. Ja, jag undrar, det blir förvirrande om ett begrepp ersätter ett annat, eventuellt samtidigt som det kanske inte längre definieras på samma sätt.

Det är för helvete inte fetton som är utsatta. Det är övrig omgivning som utsätts för dessa fetton, som helt tar sig rätt att förbruka plats och resurser för två personer eller mer.

Man undrar ju om personer som t ex Gunnar Strömmer är feta bara för att de är snåla?

Vet inte om hon gjort operationer men hennes midjemått är smalt och hos många är det midjemåttet man behöver se till, istället för själva vikten som total. Har man väldigt lite fett runt organen och därtill ett litet midjemått brukar man kunna klara sig rätt bra från välfärdssjukdomar.

Men sen att det ser överdrivet ut och att kroppsformen inte tilltalar en, det är en annan femma.

Det handlar inte enbart om kalorier. Det handlar om Vad för kalorier som helhet.
Man kan gå ner i vikt enbart genom att äta godis. Det är liksom inga problem för vissa. Men du blir ”smal-fet” och mår skit inombords.

Och som du själv skriver så ”äta sunt o röra/träna mig sunt”.

Nej det har inte varit trendigt. Folk har försökt att låtsas som det men ingen har riktigt menat det. En trend blir det först när andra människor försöker anamma det. När folk börjar se det som vackert.

Det var ingen som ville ha en stor röv när Kim Kardashian/Nicki Minaj med flera började med det, man tyckte det var groteskt, men några år senare så skulle alla fixa stor röv.

Där är min andra teori om viktminskningsmedicinerna. Även om de fungerar så kommer de innebära att du kommer att äta mindre. Vissa ser det som en stor mening i livet att käka massa god mat och prioriterar det över att gå ned i vikt. Strömmer kan vara en sådan.

Du tror inte att åtminstone några av de människor som nu kanske för första gången i sitt liv klarar att gå ned i vikt nu även vågar sig in till ett gym?

Naturligtvis finns det ett samband med den explosivt ökande kostnaden för livsstilsrelaterade sjukdomar inom vården.
Vilken självklart är invandrarrelaterad i första hand.

Detta är bara ytterligare ett område där människors rätt att förmodas agera med måttfullhet och därför ges frihet utnyttjas av invandrarna.

Och ytterligare ett område där deras agerande kommer innebära att vi tvingas till restriktioner.

Haha, invandringen kommer in såklart. Är ändå flashback. Dock ett faktum att invandrarpopulationen är klart mer överviktig än den svenska så en aspekt det med.

Citerar mig själv för att upprepa min poäng:


Min spaning liknar din, men med en twist att stoppklossen för eventuell lagstiftning, eller ens andra seriösa krafttag mot fetmaepidemin (och därför jag gjorde jämförelsen med HIV i Swaziland) är att varken makthavare, politiker, näringslivshöjdare eller korkade influencers skonas från att bli ett "offer". Nettoförmögenheten spelar ingen roll, sitter du på riktigt pissiga gener och/eller saknar rimlig viljestyrka och självdisciplin, så är det en enkel sak med dagens utbud att svälla som en spärrballong.

Det som är så satans märkligt är att nästan ingen tycks ha sett gamla journalfilmer eller bläddrat i gamla dagstidningar från låt säga 1940- till 70-talen. Fetma var extremt sällsynt förr, småknubbighet likaså. Det som var normalvikt för de flesta under 1960-talet, skulle en tjock person idag kalla undervikt. Har vi tappat alla proportioner och rimlighet? Tjockisarna av idag tycks ju tro att det skett någon slags genmutation under de senaste decennierna, när det istället är de själva som utifrån aktivitets-, alkohol- och kostrekommendationer gör exakt tvärtom vad de borde.

Klart som fan att vi i omgivningen lackar ur när tjockisar i vår omgivning lever sina liv som en slags invers av vad forskning och det mänskliga förnuftet förespråkar. Undantagna är de med intellektuell funktionsnedsättning och mongoloider; ganska lönlöst att snacka makronutrientfördelning med dem? Är det någon här som vet om individer med impulskontrollstörningar, t ex ADHD, är överrepresenterade bland överviktiga?