Det är något speciellt med Örebropartiet

Jag tänkte inte det, men nu har du konverterat mig.

Jag ska rösta på Örebropartiet, i Västerås!!

Nej, SD är gamla socialdemokraterna dvs S fram till 80-talet. Det finns ett gott skäl till att ungefär hälften av SDs väljare är gamla betongsossar. Det är också dessa som Allard skäl, som också är mer likt S innan 80-talet. Av S, SD och Örebropartiet är S det parti som har minst att göra med Per Albin Hanssons och Tage Erlanders Socialdemokratiska arbetarparti.

Mycket bra sammanfattat.

Vi tycker olika. Det där låter bildat, men blandar ihop väljarflytt med idéhistoria. Ja, SD har tagit många gamla S- och LO-väljare. Det säger något om S misslyckande med arbete, trygghet, migration och vardagsvälfärd. Men det gör inte SD till Per Albin eller Erlander med annan logga.

Det gamla socialdemokratiska folkhemmet byggde på arbete, bildning, industri, institutioner, ansvarstagande kompromisser och generell välfärd.

SD är ett nationalistiskt socialkonservativt parti som ofta lånar folkhemmets ton, men gör migration och kulturkamp till huvudförklaring.

Örebropartiet gör en lokal variant: välfärdsspråk, slöserikritik och hård stil. Det kan vara nyttigt som väckarklocka.

Men Sverige behöver inte nostalgisk maskeradbal. Vi behöver reformer som stärker skola, arbete, socialtjänst, trygghet, företagande och uppföljning av skattekronor. Gamla S fungerade inte för att de lät tuffa. De byggde institutioner som höll.

Här kan det behövas en jämförelse med närmsta konkurrenter Alternativ för Sverige:

Markus Allard har sina rötter i den klassiska arbetarrörelsen och har ett förflutet i Vänsterpartiet och Ung Vänster. Hans retorik präglas av en klassanalys där "folket/arbetarna" ställs mot "byråkratin/eliten". Han försvarar starkt välfärdsstaten, och vill se avgiftsfri tandvård samt fokuserar på socioekonomiska klyftor.

Gustav Kasselstrand har sin bakgrund i den nationalistiska högern och var tidigare ordförande för Sverigedemokratisk Ungdom (SDU). Hans ideologi är tydligt högernationalistisk och kulturkonservativ. Han fokuserar på svensk identitet, kultur och traditioner snarare än på klassfrågor.

I slutändan är det den mest engagerade talaren som vinner publiken - och väljarna - ute på gator & torg.

Fråga honom vad han tycker om kryptovalutor och AI.


Med Alexander Bard som sidekick. https://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/skadorna-ar-orovackande/

ingen aning. men den dagen då kryptovalutor blir en valfråga mer relevant än invandringen eller problem kopplade till den, den dagen behöver vi inte personer som allard

SD hade kunnat bli nya socialdemokraterna. De tog över en stor del av deras väljarkår. Om S visat minsta intresse för samarbete så hade SD kunnat utvecklas till ett parti som var för ett väl utbyggt välfärdssystem och stor offentlig sektor osv.

Men S valde att göra allt samarbete omöjligt och driva SD i händerna på M.
Nu får S leva med konsekvenserna av det. Dvs. att arbetarklassen till stor del blivit höger.
Men S kanske inte längre bryr sig. De vill hellre ha HBTQ-certifierade akademiker och rasifierade bidragstagare?

Allards hårda ton kanske inte löser Sveriges problem. Men den kommer bidra till att fler människor får insikt i hur patetiska politiker är bakom de fina flosklerna.

Om det leder till lite mer realism och lite mer klarspråk i stort så är det så klart bra, och det är därför jag hoppas på att ÖP kommer in.

Du har fel, gymansielagen kom till 2018, då var ett samarbete mellan SD och övriga Tidö-partierna överhuvudtaget inte aktuellt.

Det är konstigt att du som är för marknadsekonomi, fri handel, rörlig arbetsmarknad etc föredrar en socialdemokratisk ledd regering och statsminister och med ett stöd av ett kommunistparti.

Du tror inte att c får mer gehör för en sådan politik i en borglig regering ledd av Ulf Kristersson eller Jimmie Åkesson? '

Vi har nu i Sverige fått åtnjuta 4 år av politisk stabilitet. Inga regeringskriser. Detta är viktigt för ekonomin, att markanden uppfattar Sverige som stabilt. Regeringen och dess underlag har visat på stor politisk skicklighet i en värld som har varit extremt osäker och med krig i vårt närområde och i det så viktiga MÖ.

Detta kan vi jämför med den instabilitet Sverige led av under den förra regeringen, med regeringskris och statsministerns avgång. Maggan visade sig inte mogen att leda Sverige. Och vi fick kanske den allra mest bisarra situationen i modern svensk politisk historia där vår utrikespolitik delvis under ett tag dikterades av den kurdiska vänstergerillan. Något sådant vill vi inte återgå till.

Knappast. Du upprepar. 😉 Jag förstår vad du menar med stabilitet, men nu blandar du ihop regeringsro med samhällsresultat. Tidö har varit formellt stabilt, ja. Men opinionen visar att väljarna inte alls verkar tycka att vardagen, välfärden, tryggheten, skolan eller ekonomin blivit tillräckligt bättre. Stabilitet är bra för marknaden, men bara om tåget faktiskt rör sig, inte bara står prydligt still.

Svensk parlamentarism är dessutom inte alls amerikansk politik. Vi har minoritetsregeringar, sakuppgörelser och partier som kan påverka utan ministerposter. C behöver därför inte välja mellan att bli SD:s stödhjul eller V:s dörrmatta. Om S leder nästa regering bör C pressa politiken mot arbete, företagande, energi, skola, trygghet, rättssäker migration och ordning i statsfinanserna.

Örebropartiet visar samma missnöje lokalt, att folk vill ha mindre floskler och mer leverans. Men även där börjar verkligheten efter valet med budget, socialtjänst, skola, äldreomsorg och kompromisser. Högerpopulisten tror att hård ton är resultat. Vänsterpopulisten tror att mer pengar är reform. Jag tror mer på mätbar verkstad. Det är tråkigare, men betydligt mer användbart för Sverige.

Och du skulle ju sluta tjata, skrev du. Släpp nu.

Tack, intressant. Det där är en rimlig observation men nog en felaktig slutsats. Ja, SD har tagit många tidigare S- och LO-väljare. Det visar ju att S misslyckats med trygghet, migration, arbete och vardagsvälfärd. Men väljarflytt är inte idéhistoria. SD beskriver sig själva som socialkonservativa nationalister, inte som gamla socialdemokrater. Gamla S byggde folkhemmet med arbete, industri, bildning, starka institutioner och breda kompromisser. SD har främst byggt sin framgång på migration, kriminalitet och misstro mot eliten. Det kan fånga verkliga problem, men det är inte Per Albin i ny form. Faktiskt inte alls.

Att skylla allt på att S inte samarbetade med SD är också för slött bekvämt. SD valde själva Tidövägen och får nu bära konsekvensen med just nu stort inflytande, men också ansvar för kompromisser, undantag och utebliven välfärdsleverans.

Örebropartiet kan nog bli nyttigt om det pressar fram mindre slöseri och mer klarspråk. Men även herr Allard måste ju till slut klara budget, skola, socialtjänst och äldreomsorg. Jag själv vill ha mindre nostalgi och mer fungerande reformer. Det är kanske tråkigare, men Sverige byggdes faktiskt av verkstad – inte av arga tomma utspel.