Petra Åslund sades upp - stämmer Region Västernorrland

Gäller för övrigt inte enbart inom offentlig sektor utan även privat, en person kan ju mycket väl slussas till en annan avdelning just för att dynamiken inte fungerat, men det kan ju såklart vara så att en person inte funkar i en viss grupp men funkar jättebra i en annan.

Men såklart finns knepiga personer som inte kan samarbeta med nån också.

Alltså, att säga att det är medellängd är jag som såklart "överdriver lite för komisk effekt", men det är aboslut inte ovanligt. Massor av människor pendlar från Uppsala, Bålsta, Nyköping, Nynäshamn, Södertälje etc., och du kan *lätt* komma upp i över 3h i daglig transporttid.

Jag kollade lite på det som finns online om denna kvinna. Det är svårt att göra en tvärsäker bedömning.

Antingen så är hon en 100% tvättäkta rättshaverist - eller så är hon verkligen utsatt för mobbning på arbetet, ganska extrem sådan.

Jag vet att det existerar. När man är obekväm hos någon högre upp för att man ställer legitima krav kan det sätta igång en sån här process. Det är inte alltför ovanligt.

Men vad som är sanning vet ju inte vi. Förhoppningsvis är det upp till rätten att avgöra.

Många av er har kanske bara jobbat på funktionella jobb med goda arbetsgivare. Lucky you! Det finns tyvärr helt galna, dysfunktionella arbetsplatser där folk gaddar ihop sig mot andra, utfrysning, särbehandling mm.

Det hade varit önskvärt att få lite inblick i hur hon var som kollega. Allt kommer ju från henne själv och det går inte riktigt att lita på hennes utsagor när hon ger ett så rättshaveristiskt intryck, to put it bluntly.

Felet var ju dock att de försökte omplacera henne och inte de som betedde sig illa.

12 mil är oavsett vad som anses olämpligt pendlingsavstånd om man ska köra bil.

Det blir lite svårt i praktiken då hon påstår att i princip alla på arbetsplatsen har kränkt henne. Antingen så är det faktiskt så att hon blivit mobbad av samtliga eller så är det hon som är problemet (och vägrar inse hur).

Ja, det är svårt att inte bli en smula skeptisk när någon påstår att samtliga på en arbetsplats mobbar en.

Jag minns ett sommarprat (kollade nu på wikipedia) med skådespelerskan Ellen Jelinek, från 2013, där hon påstod att hon mobbades av alla klasskamrater på teaterhögskolan, samt rektor och ägnade större delen av programmet åt att ösa galla över allt och alla och förklara hur förfärligt illa behandlad hon blivit.

Har man sett henne i någon större filmroll på sistone? Givetvis inte. Där är det så stora pengar på spel så även om hon skulle vara en begåvning så kan man inte tillåta sig att ta in en sådan person som genom irrationellt beteende kan sabba allt.

Om ni utsätts för mobbning, spela in allt med mobilen!!

Jag köper hennes historia. Jag har blivit mobbad på ALLA mina arbetsplatser som jag har varit på. Jag är en manlig sjuksköterska och många har sett mig som ett hot på avdelningen. De jämför sig med mig. Jag är vass och duktig utan att skryta, förväntar mig en viss nivå på sjukvården som vi bedriver. Imorgon är det vi själva som ligger inne, då vill vi ändå ha bra vård.

Många gaddar ihop sig mot mig, sprider lögner och skitsnack för att få bort mig från en arbetsplats. Detta är något som börjar inom några veckor. Samtidigt vägrar jag att anpassa och förminska mig själv för att passa in. Patienterna tycker om en iallafall.

De absolut värsta arbetskollegorna är kärringarna på 50+ inom vården.


ps. Inge*la Kort*unen var skyddsombud på region västernorrland i övik. Hon gick emot en avdelning och anmälde avdelningen för dålig arbetsmiljö. Folk blev sjuka på jobbet. Vad hände?. Hon blev omplacerad då hon hade skadat sitt rykte och region västernorrlands. Trots att hon gjorde sitt jobb och värnade om de anställdas hälsa. Hon fick välja mellan psyk eller sollefteå. Rätt saftigt att få pendla 2 timmar tur och retur varje dag till sollefteå. Nu var detta flera år sedan, så vet ej hur det har gått.

Det kan vara både och.

Hon är en elakartat personlighetsstörd individ som är omöjlig att samarbeta med -> kollegor drar sig undan, några slutar -> för att skydda sig egen mentala hälsa undviker kollegor henne i största möjliga mån -> individen upplever sig utfryst och kanske de facto också är det.

Det är dock inte mobbning i egentlig mening utan en ren överlevnadsstrategi hos övriga.

Låter tufft, men ganska bekvämt av dig att förlägga orsaken på andra.

Vad exakt menar du med "förminska mig själv för att passa in"?