Citat:
Ursprungligen postat av
ursprungligen
Det måste vara något fel när man talar om pengar och ekonomi överlägset mer än om känslor i förhören. Nu verkar det varit ganska tomt på både bankkontot och känslokontot, men en liten fingervisning är det ändå.
M tar också spontant upp vad saker kostar i förhören, men sitt känsloliv får knappt något utrymme. Det är nästan pinsamt när M inte förstår att hon ska säga att hon gifte sig av kärlek på sin egen advokats frågor och tvingar honom att omformulera frågan.
Jag har ingen erfarenhet av varken förhör eller hur någon mår efter planerade mord eller efter plötsliga mord, men tänker att det bör väl ändå vara en ganska stor skillnad hur dessa brottslingar mår?
Om man tänker att en person mördar utan någon som helst planering så bör de ju inte bara vara ångerfulla utan även chockade? Dom bör må väldigt dåligt under förhören under rättegång och kanske aldrig kan förlika sig vid det de gjort, de bör ju ha det extremt jobbigt?
Men personer som planerat mord under månader…kan de ens känns ånger och skuld och skamkänslor och tampas med sitt samvete att förlika sig med vad de gjort, för chockade över det kan de ju liksom inte vara?
Så hur är de då? Hur beter sig såna personer? Beter dom sig så likgiltigt och känslolöst kanske? All ilska och hat de måste känt, först en längre tid före innan mordplanerna ens tog form och påbörjades? Och sen själva planerandet av mordet i månader och sen slutligen själva mordet, det bör väl gå åt en hel del energi för att kunna göra allt detta? Ta det inte som att jag ömkar dom nu, jag menar bara att de efter mordet bör vara just känslomässigt tomma, när de fått utlopp för sitt hat? För det kan väl inte vara annat än ett djupt hat som ett planerat mord bottnar i, särskilt när det handlar om en närstående som i detta fall? Annars kunde de väl rånmördat någon annan de inte har något känslomässigt band till, om det bara handlat om pengar?
Återigen så gissar jag, så ska inte tas som fakta eller sanning?