Fri vilja - samlingstråd

2020 gjordes en stor undersökning bland yrkesaktiva filosofer som kom fram till detta, inte en åsikt utan fakta.

”Fast om du frågar en kompatibilist, så som Malmoepag eller Daniel Dennett, så är känslan av att ha fri vilja inte en känsla av att ha fri vilja, utan en känsla av att ha något helt annat som inte har med fri vilja att göra.”

När skrev jag att vi inte upplever att vi har fri vilja?

”De flesta människor känner att de har libertariansk fri vilja, d.v.s. att ha verklig makt att välja mellan olika handlingsalternativ. Men enligt kompatibilismen är inte detta definitionen av fri vilja. Kompatibilismen har en egen definition av fri vilja som skiljer sig helt från den definition som folk i allmänhet har.”

Jag argumenterar för en filosofisk beskrivning av fri vilja, dessutom tycker folk verkligen att deras bakgrund, sexuella preferenser och gener helt saknar betydelse för deras val?

Enligt kompatibilisterna är det bara kompatibilisterna som förstår att de har fri vilja, eftersom det bara är de som förstår vad fri vilja är för något. Fri vilja är enligt dessa ingenting man kan känna att man har, utan någonting som man måste förstå att man har rent intellektuellt.

Vi känner att vi har fri vilja, vet inte ens vad du är ute efter här.

Jag har skrivit många inlägg här som du är välkommen att försöka argumentera mot, men inlägg som dessa visar bara på din oförmåga till förståelse.
__________________

Du brukar hävda att kompatibilism till skillnad från andra förslag är i samklang med mänsklig funktion och upplevelse (även om du inte preciserar detta eller förklarar på vilket vis inkompatibilism inte är det).

Som svar på att det är libertariansk fri vilja vi upplever har du påstått att du upplever kompatibilistisk fri vilja. Vilket bör ifrågasättas, då det skulle innebära inadekvat psykiatrisk funktion att uppleva sig inte kunnat handla annorlunda.

Ja jag anser att den är bättre på att förklara mänsklig funktion.

Ditt påstående om ” du upplever kompatibilistisk fri vilja” är jag osäker på vad du menar. Jag skrev ju precis att vi upplever fri vilja. Att vi sedan förnuftsmässigt kan förstå varför vi agerar som vi gör är ju inte samma sak som hur vi upplever processen av att göra val.

Det är ju dessutom en stor del i dennetts filosofi. Att våra val har en orsak är inget hinder för fri vilja, tvärt om.

Vi får väl nöja oss med känslan av fri vilja 🙂

99,9% av alla människor tycker att bakgrund, sexuella preferenser och gener saknar avgörande betydelse för deras val, att de inte är tvingade till att fatta ett visst beslut utifrån dessa faktorer. Detta är libertariansk fri vilja, vilket är någonting helt annat än kompatibilistisk fri vilja.

Det som nästan alla människor känner att de har när de känner att de har fri vilja är alltså någonting helt annat än det som kompatibilismen anser är fri vilja.

Att känna att man kunde ha gjort något annorlunda eller att man kan välja vilket som av olika handlingsalternativ är inte att känna att man har fri vilja enligt kompatibilisten, eftersom dessa förmågor inte ingår i dennes definition av fri vilja.

Du påstod tidigare att du inte upplevde libertariansk fri vilja utan kompatibilistisk. Och jag ifrågasatte det eftersom jag inte tror annat än att du upplever att du skulle kunnat handla annorlunda. Men det kunde du inte enligt kompatibilismen.

Så det verkar som att libertariansk fri vilja är den som ligger i linje med hur vi känner att vi fungerar och som därmed, enligt ditt synsätt, är den korrekta uppfattningen om fri vilja?

Hur "förklarar" kompatibilism mänsklig funktion? Det är en inriktning som bygger ansvar på mänskliga funktioner. Och kan du precisera ditt påstående att inkompatibilism står i strid med mänsklig funktion?

Oj, verkar omöjligt för dig att argumentera för din egen ståndpunkt utan dessa ständiga halmgubbar.

Men visst, jag har ingen filosofisk inre dialog när jag gör val i min vardag. Så visst om du vill så känner även jag som om jag har libertariansk fri vilja.
Men när jag i efterhand analyserar mina val och upptäcker att dessa har orsaker så tycker jag ändå inte att jag förlorar mitt ansvar för valen jag gjort.

Det är nästan som om jag kombinerar determinism och fri vilja, undrar vad man skulle kalla detta?

När jag frågar min AI - Hur många filosofer är kompatibilister - så svarar han:

Kompatibilister 60%
Libertarianer 14%
Förnekar fri vilja 11%

Ni har ändå ledningen ser jag.

Det är inte lätt att säga att man inget kunde gjort annorlunda.
Det är som universum den är oändlig men det kan vi inte ta på så vi gissar en storlek tio pontense upp och fr vilja vi har 99.99 % Vilja
Svårast är det för dom som har ett bra liv att säga att det inte var deras vilja överhuvudtaget, bara en reaktion av något annat.

Det är rätt läskigt att man vet att man inget kan påverka.

Nå får vi se vad vi gör ,

Ta kontroll över liv

Det är som kärringer säger det är alltid nån annan som talar om vad jag ska tycka

Jag tror fortfarande att du bygger in en falsk dikotomi där enda alternativen är:
-Ultimat/metafysiskt ansvar där lidande förtjänas intrinsikalt, eller
- Ren instrumentell manipulation utan genuint ansvar.

Men det är just mellan dessa positioner kompatibilister placerar sig.
Jag behöver inte hävda att straff är rätt “oavsett konsekvenser”. Tvärtom jag är skeptisk till stark retributivism. Men det följer inte att ansvar därför reduceras till ren behavioristisk ingenjörskonst.
Skillnaden ligger i att kompatibilisten fortfarande menar att agentens egna skäl, intentioner, karaktärsdrag och förmågor spelar en normativ roll.

Vi reagerar inte på människor som vi reagerar på jordbävningar eller trasiga maskiner. Klander är inte bara ett verktyg som råkar fungera; det är en respons på att handlingen uttrycker vem personen är som agent.

Det kräver ingen ontologisk magi. Det kräver bara att vissa organismer faktiskt kan delta i normativa praktiker: förstå skäl, svara på kritik, känna skuld, rättfärdiga handlingar, modifiera sitt beteende och hållas ansvariga inför andra.

Och här sätter du ribban för “icke-instrumentellt” för högt. Något kan vara normativt och ansvarsgrundande utan att vara metafysiskt absolut. Exempelvis är löften, rättigheter och skyldigheter också sociala och funktionella fenomen, men vi behandlar dem inte därför som illusioner eller som blott manipulations tekniker.

Så kompatibilismen skiljer sig från en strikt funktionalistisk eller behavioristisk syn genom att den ser människor som genuina agenter inom den normativa praktiken — inte bara som objekt att konditionera. Men den behöver samtidigt inte falla tillbaka på idén om ultimata självskapande själar som “förtjänar” lidande i kosmisk mening.

Ja, jag menar att den kompatibilistiska ståndpunkten gällande ansvar är inkoherent och instabil.

Straff är illustrativt.

Kompatibilismen menar att straff förtjänas på något vis och som inte är strikt instrumentellt. Den påstår således att lidande bör tillfogas förtjänta system (funktioner och dess kalibreringar) oavsett konsekvenser. Om man inte menar det blir inställningen ekvivalent med en funktionell syn och kompatibilismen upplöses.

Att någon förtjänar att tillfogas lidande oavsett konsekvenser kräver dock magiska antaganden en naturalistisk kompatibilist till varje pris vill undvika. För att komma runt den saken viktas därför det förtjänta straffet mot konsekvenser. Så länge det finns något kvar av idén att lidande bör tillfogas i grad efter att det förtjänas så åberopas magi. Kompatibilisten får således skala bort sådant steg för steg i avvägningen mot pragmatism tills inget återstår och saken kollapsar i den pragmatiska synen.

Detta problem, den reella dikotomin strikt praktiskt ansvar och magiskt ansvar, upphävs inte av semantik likt att förmågor spelar normativ roll, att straff är respons på vem agenten är eller att förstå skäl.

Jag menar att kompatibilismens mission är att försöka skapa en sekulär och naturalistisk version av äldre tiders föreställningar om skuld, ansvar och förtjänst som vilade på en grund av magiskt tänkande. Och, vidare, att det är såväl icke önskvärt som logiskt omöjligt.

Antingen kan straff förtjänas i någon grad oavsett konsekvenser eller så kan det inte det. Så enkel är saken. Så, kan ett straff/lidande i någon grad förtjänas oavsett dess konsekvenser - ja eller nej?

Det råder ingen som helst tvekan för någon som betraktar kompatibilismen objektivt att denna idé bara går ut på att lura sig själv. Den är totalt ologisk från början till slut och kan endast försvaras genom att ständigt byta definition av fri vilja och genom att hoppa mellan rakt motsatta argument.

Kompatibilismen antas endast av personer som har så svårt för att tänka tanken att fri vilja är ologiskt att de är beredda att offra all intellektuell hederlighet inom detta ämne för att slippa göra detta.