Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Nej, har egentligen inte mer info. Men det är uppseendeväckande utifrån mitt perspektiv, speciellt på grund av likheten till ett centralt vittne på mordplatsen (förutom ett undantag, som jag menar är förklarligt). Även om själva vittnesmålet är riktigt, men samtidigt helt orelaterat till själva mordet, så förklarar det till stor del omdiskuterade förhör under utredningens första år (och som också förklarar ovan nämnda undantag). Givetvis är ordningsföljden för uppgifter och förhör viktiga.



Jag ser inte att mannen Ingrid Lange säger sig ha sett i gånghallen utanför biljetthallen är samma person som Leila Kangasviri baserar hennes vittnesmål på (och med fantombild 17) på. Det finns också annan en relaterad mansperson med vittnesmål utanför biljetthallen som inte är väldigt tydlig i de här diskussionerna.

Du skriver att mannen med de "mörka elaka ögonen" som Leila Kangasviri såg på t-banevagnen påminner om mannen Ingrid Lange mötte utanför biljetthallen. Förstår jag det rätt att det är din egna tolkning, eller har du bekräftat i annat material?


Det där är väl väldigt pekoralt och ignorant? Och det bidrar inte till förnuftiga och öppna diskussioner.

Läser man vittnesuppgifterna så är det tydligt att utredarna tidigt frågar efter utländska utseenden de första veckorna/månaderna, och att de därefter frågar specifikt efter kurdiska utseenden. Det är väldigt naturligt att de frågar om utländska utseenden i början. Det är Sverige 1986. Och ja, Holmér snöar in på kurderna med tiden.

Kurdiska utseenden har ingenting att göra med de här tidigaste vittnesuppgifterna? Det är för tidigt? Vad syftar du på?

Hur vore det om du kunde bidra något till diskussionerna?

Du har två alternativ:

1. LL satt kvar i bilen till dess att samtalet med LAC bröts.

2. LL kastar sig ut från sin förarplats efter att han har parkerat.

Vilket stämmer? Han kan inte sitta kvar, som Lebel hävdar, och kasta sig ut samtidigt.

Det är relevant i det att polisen anlände till platsen kl. 23:23 och inte kl. 23:25.

Således är mannen med väskan på åsen GM.

Alltså har Lebel fel i sitt teoribygge.

Vad hade du att tillföra nu igen?

Du har fel i att mannen på åsen är GM.

Du har rätt i att allt Lebel torgför är fel.

Vad har du för argument för det?

Jag söker alltid stöd i materialet. Likheten är uppenbar.

Ingrid Langes beskrivning av mannen i gångtunneln:

"När Lange sedan kom runt in i gången mot Gamla Stan mötte hon ytterligare en man som Lange fick ögonkontakt med. Mannen var liten till växten, hade svart lockigt hår, rak näsa, kraftiga ögonbryn och stickande ögon. Mannen var smärt till kroppsbyggnaden. Mannen gick med korta raska steg. Mannen var iklädd en midjekort mockajacka som var brunaktig. Lange vill minnas att mannen hade en beige tröja. Mannen var ungdomlig. Han var knappast 40 år utan var betydligt yngre men Lange kan ej lämna någon åldersbestämmelse.

Lange rekapituterar signalementet som att mannen var liten och späd, ungdomlig med ganska burrigt svart hår, kraftiga ögonbryn, väldigt rak näsa och intensiv blick gående med korta snabba steg. Mannen var helt säkert utlänning med ledning av utseende och ansiktsform. Den av massmedia spridda fantombilden stämmer bra in på mannens ansikte. Lange uppger att mannens blick var så intensiv att Lange fick reaktionen 'Va nu då? va var det med honom?' Av utseendet ken Lange tänka sig att mannen kunde vara kurd eller en annan person av liknande kategori."

Det är uppenbart att den mannen liknar mannen som steg på tåget (och Kangasvieris fantombild 17).

"Kangasvieri beskriver mannen som cirka 180 cm lång, spensligt byggd, iklädd ljus midjejacka, svart halvlångt hår, som var krulligt. Mörka elaka ögon med stirrande blick, han var utan skägg. Ansiktet var smalt och hon fick den uppfattningen av att mannen var mellaneuropé."

Ingrid Lange
midjekort mockajacka
smärt till kroppsbyggnaden
ganska burrigt svart hår
intensiv blick

Leila Kangasvieri
ljus midjejacka
spensligt byggd
svart halvlångt hår som var krulligt
mörka elaka ögon med stirrande blick

Att den mannen hade med mordet att göra är osannolikt.

Mannen "verkade full" och "gick konstigt" (som framgår i förhöret med Leila Kangasvieri den 8 mars). Vittnet Per Mellberg såg ingen alls som följde efter paret Palme (som framgår i förhöret den 1 mars). "Ingen verkade följa efter dem." Sedan såg han en "lodare" som inte hade ögonkontakt med paret Palme. Jörgen Lantz, Stefan Larsson och Kenth Borchardt var övertygade att ingen följde efter paret Palme i Gamla stan.



Det är varken pekoralt eller ignorant.



Jag vet vad utredarna frågar efter.

Kangasvieri förhördes den 8 och 9 mars 1986. Redan då fick vittnen ledande frågor om kurdiska utseenden. Ett komiskt exempel är vittnet John Viklund. Den 5 mars hade han "inget spontant intryck att mannen var av sydländskt utseende". Sedan gjorde Viklund fantombild 21.

Bra fråga.

Det finns mer intressanta vittnen i Gamla Stan (mer intressanta än Per Mellberg och hans "lodartyp"). Låt oss följa paret Palme från bostaden på Västerlånggatan 31 till Gamla stans station.

Jan Westgaard och hans flickvän Marie-Louise Jonsson råkar passera när paret Palme lämnar bostaden. "Det är folktomt på Västerlånggatan" (Jan Westgaard den 3 mars). "Då han vände sig om var paret Palme ensam på Västerlånggatan så långt han kunde se" (Jan Westgaard den 12 mars).

Jonsson (inte Johansson som i förhöret) ser en person som står vid hörnet vid Ignatiigränd nästan 40 meter norr om paret Palmes bostad. Den personen rör sig inte. Jonsson får inget intryck att den personen övervakar paret Palme (att döma av förhöret med Jonsson den 12 mars).

Paret Palme gick Yxsmedsgränd, Stora Nygatan, Kåkbrinken och Munkbrogatan till Gamla stans station. Sträckan är 260 meter (enligt Google Maps) och tar cirka tre minuter att gå (enligt Trafikverkets norm 5 km/h). Paret Palme observerades av Stefan Larsson och Kenth Borchardt när paret vek av på Yxsmedsgränd och av Jörgen Lantz på Stora Nygatan. Lantz bodde i Gåsgränd och brukade möta Olof Palme i Gamla stan.

Vittnena var övertygade att ingen följde efter. "Larsson och Borchardt kommer inte ihåg att det fanns några andra människor som följde efter Palme. De är helt säkra på denna sak" (Stefan Larsson den 10 mars). "Vad han är helt säker på är att ingen gick efter Palme, först efter c:a 50 meter fanns folk i rörelse" (Jörgen Lantz den 4 mars).

Helena Myrin står i biljetthallen och väntar på en bekant. Två män fångar hennes intresse. De står vid utgången mot Riddarfjärden. "Myrin lade märke till dessa män, inte för att de såg mystiska ut. De passade dock inte in i mönstret och även fast de stod bredvid varandra talade de inte med varandra" (Helena Myrin den 8 april).

Kan vara vilka som helst. Osannolikt att två män som övervakade paret Palme skulle exponera sig så.

Hans Embrink och hans flickvän Cecilia Hallin står och värmer sig i trappan upp till perrongen. Trapporna på Gamla stans station såg annorlunda ut 1986. Det var glasdörrar halvvägs upp. "I trappan upp till perrongen för norrgående tåg stannade Embrink och fästmön innanför dörrarna för att slippa kylan i väntan på tåget. Mitt emot nämnda par stod en man som Embrink reagerade för. Embrink vet inte riktigt varför han reagerade. Det var något med mannens utstrålning som gjorde att han kände obehag" (Hans Embrink den 18 mars).

Kan vara vem som helst. Osannolikt att någon som övervakade paret Palme skulle exponera sig så. Paret Palme var redan på perrongen när Embrink såg mannen i trappan. Mannen kunde inte se paret Palme från trappan. Han nämndes inte i första förhöret (den 9 mars). Embrink hade ett "mycket vagt minne av mannen".

En timme innan paret Palme lämnade bostaden gick vittnet Leif C förbi (Z9077). I sällskap med några bekanta. Leif C såg en man som stod en bit in på Kåkbrinken (mellan Västerlånggatan och Prästgatan). Mannen hade ett föremål under jackan. Det var mörkt och cirka 25 cm långt.

Leif C registrerade "undermedvetet" att föremålet var en walkie-talkie. Han såg inte att mannen talade i den och kunde inte beskriva hur den såg ut. Till skillnad från Karin G (det mest intressanta walkie-talkie-vittnet för att inte säga det enda). Karin G såg en walkie-talkie-man vid sydvästra hörnet av korsningen Sveavägen - Kammakargatan kl 21.20.

Både Leif C och Karin G hörde av sig i slutet av mars 1987 (Karin G förhördes en vecka senare). Efter en våg av ny publicitet om den anonyma brevskrivaren "Skelleftehamnsmannen". Drygt ett år efter mordet. En kvinna i Leif C:s sällskap (som förhördes någon vecka senare) trodde också att hon såg en walkie-talkie. Hon kunde heller inte beskriva hur den såg ut.

Ulla Strömbeck-Larsson (en 51-årig dam som arbetade på Svenska Dagbladet och ett hotell i Gamla stan) ankom till Gamla stans station strax före paret Palme (med ett tåg från Fridhemsplan). Hon såg en walkie-talkie-man på perrongen för södergående tåg och en annan i Schönfeldts gränd i närheten av stationen (Z8075).

Mannen på perrongen var en civilklädd polis (Mikael L var på perrongen vid aktuell tidpunkt och hade en walkie-talkie). Mannen i Schönfeldts gränd identifierades som en väktare från Securitas. Identifieringarna har ifrågasatts (bland annat på grund av avvikelser i Mikael L:s signalement). Det är osannolikt att två walkie-talkie-män var på perrongen samtidigt och det är osannolikt att män som övervakade paret Palme skulle exponera sig så öppet. Kommentaren i D21659-14 verkar vara ett misstag: Angående Z8075 "finns det i materialet ingen förklaring till vem eller vilka det är som skulle ha iakttagits på respektive plats". Det finns i Z8373.

Rimlig slutsats: ingen följde efter paret Palme i Gamla stan och ingen övervakade dem i Gamla stan i samband med promenaden från bostaden till stationen.

Paret Palme åkte linje 17 (som gick mellan Bagarmossen och Vällingby). Inte linje 19 (som gick mellan Hagsätra och Alvik). Femtielva dilettanter har bråkat om den saken också. Det finns inte skuggan av en chans att paret Palme åkte ett annat tåg. Det bevisas dels av det enkla faktum att tåget var kemiskt rent från passagerare från Hagsätra (och alla stationer mellan Hagsätra och Gullmarsplan), dels av vittnet Hilly Jacobsson. Hon såg paret Palme på perrongen när hennes tåg mot Mörby Centrum avgick 30 sekunder före linje 17. Nästa tåg mot Mörby Centrum avgick efter linje 19.

Vad som kanske bidrog till förvirringen var TV4:s dramadokumentär "Satans mördare" 1995. Paret Palme stiger på ett grönt tåg i Gamla stan, men när tåget kommer fram till Rådmansgatan är tåget blått. Vittnet Mats Jadin sitter i tåget. Han åkte från Bagarmossen, men skyltarna i tåget säger linje 19 från Hagsätra (som inte längre gick till Alvik 1995 utan till Hässelby). Ankomstiden anges till 20.52 (fem minuter för sent).

Paret Palmes tåg avgick 20.42 från Gamla stan och ankom till Rådmansgatans station 20.47 (A7718-3 och A7718-4). Det var drygt 100 meter att gå till Grand. Paret bör ha varit framme 20.50 eller någon minut senare — mer än 20 minuter för tidigt. Tåget hade fyra vagnar. Paret Palme stod upp mellan de bakre dörrarna i andra vagnen. Tågföraren Göran Skiöld såg inte att två män steg på och steg av tåget efter paret Palme (en anka av Sven Anér 1993). Skiöld visste inte att paret Palme var i tåget.

Flera vittnesuppgifter visar att ingen följde efter paret Palme från tåget (framförallt Eva Karlssons vittnesuppgifter).

Har kollat lite på det du skrivit i tråden, du är vel lite typ «det kommer från högsta håll». Om jag förstått rätt.

Men om det här nånsin ska lösas måste man ner på gatan, helt enkelt hitta den som gjorde det.

Och jag tvivlar starkt på att det man hittar där är «mr superagent killer».

Egentligen oavsett vem som eventuellt skulle stått bakom, dragit i trådarna.

Sedan har vi huvudpersonen själv. Spärrvakten Sergiusz Zadruzny (1944 - 2020). Vad hade han att säga?

Zadruzny bekräftade (den 5 mars) att Olof Palme betalade sex kronor. Lisbeth visade sitt månadskort. Zadruzny var "nästan hundra procent säker på att ingen människa gick förbi spärren de närmaste 10 - 20 sekunderna efter paret Palme. Dessa sekunder är en ganska lång tid när man sitter i spärren." Redan den 2 mars gav han ett liknande besked. "Paret Palme hann försvinna uppför trapporna innan någon kunde tänkas ha passerat spärren."

Den 6 mars publicerades fantombilden av den förmodade gärningsmannen. Mannen sågs av en tecknerska i Smala gränd minst fem minuter för sent. Sannolikt kom han från Birger Jarlsgatan (som framgår av bandutskriften i EAE522-G).

Zadruzny hörde av sig den 7 mars. "Han hade sett polisens bild på den eventuella mördaren och han tror att han såg ett ansikte som liknar dennes i samband med att paret Palme passerade spärren den 28 februari 1986 vid 20.40-tiden. Han kan dock inte säga mer om detta, han har bara ett vagt minne av detta." På kvällen den 7 mars förklarade han att tidningarnas uppgifter var felaktiga.

Han förhördes på nytt den 11 mars. "Han kände igen ögonen från bilden på den man som polisen tagit fram som eventuell gärningsman till Palmemordet. Nämnda bild spreds genom massmedia och andra kanaler. Zadruzny kan dock inte säga när han sett dessa ögon. Han vet inte om det var före eller efter makarna Palme passerade spärren på Gamla Stans T-banestation den 28 februari. Han vet inte heller om det var samma dag. På frågan när biljettstämpeln tidsändras uppgav Zadruzny att den ändras var 15 min med framförhållning." Därför stod det 20.45 på Olof Palmes biljett.

Rimlig slutsats: ingen följde efter paret Palme i Gamla stan och ingen övervakade dem i Gamla stan i samband med promenaden från bostaden till stationen.

Det enda som skulle få mig att tro det här gjordes av ett proffs är om skott nummer två var menat för Palmes huvud och att gm faktiskt trodde att han träffade just det.

Ett juck i luften och ett skott i råttan känns liksom inte så som en erfaren mördare skulle gjort det här.

DBG-mannen måste också ha gjort ett tvåminutersstopp om han på något sätt sprang på grund av mordet. Vilket är ett rimligt antagande, inte minst för att han springer i riktning bort från mordplatsen, tittar bakåt flera gånger och YN upplevde honom som jagad.

Om DBG-mannen är GM vore det givetvis befängt att uppehålla sig två minuter i korsningen Malmskillnadsgatan-David Bagares gata innan han sprang vidare.

Om DBG-mannen är en medhjälpare vore det nästan lika långsökt att uppehålla sig två minuter i korsningen Malmskillnadsgatan-David Bagares gata innan han började lämna platsen.

Om DBG-mannen är en okänd som blev skrämd av skottlossningen vore det också nästan lika långsökt att uppehålla sig två minuter i korsningen Malmskillnadsgatan-David Bagares gata innan han började lämna platsen.

Alla de tre huvudalternativen för vem DBG-mannen var blir alltså extremt långsökta med ett sådant stopp. Och tro mig, det blir inte bättre av att försöka trolla bort honom helt.

Det blir också problem med Stig Engström, eftersom han ju bara såg sluttampen av Jeppssons vistelse på Luntmakargatan. Det betyder att han kommer fram extremt sent till mordplatsen. Ändå är hans uppskattning av polisens responstid lika lång som alla andras, trots att han enligt ditt förlopp ”missat” flera minuter av den.

SE uppger själv att han fick syn på Jeppsson cirka 17 sekunder efter ankomst till mordplatsen (snittvärde av hans uppskattningar). Sedan betraktade han honom i 5-6 sekunder för att sedan vända bort blicken ett ögonblick. När han tittade upp igen var Jeppsson borta. Hur länge vände SE bort blicken?

”När jag då strax, med detsamma efteråt tittar upp åt det hållet igen så är personen, alltså siluetten borta helt och hållet.”

Om ”strax, med detsamma” bara är några sekunder betyder det att SE kommer fram extremt sent till brottsplatsen. Man kan ifrågasätta hur väl det klaffar med övrigt material.




Det är långtifrån alla skäl. Jag kan dra femton snabba:

• 1. Den ansvarige SBC-operatören Ulf Helin loggade endast ett par minuter efter händelsen att han larmade 23:23. Det är det ”beordrad” betyder, och han har i efterhand bekräftat att det var just det han menade. Denna hårda loggning i systemet i absolut närtid till mordet är det överlägset mest konkreta vi har att gå på för att fastställa larmtiden.

• 2. Den ansvarige SBC-operatören Ulf Helin uppger själv att han larmade mer eller mindre direkt efter att händelsen ringts in. Vilket ofrånkomligen landar på en larmtid inom 23:23-minuten.

• 3. Att både vänta 2-3 minuter med att vidta någon åtgärd och sedan ljuga om det vore tjänstefel. Varför anta tjänstefel om det inte behövs för att förklara omständigheterna?

• 4. Det finns ingen god anledning för Ulf Helin att larma först 23:25. Att måla upp en konspiration med honom som ”fotbollsspelare” (1 chans på 9 att vara den som råkar ta emot larmet) blir långsökt smörja, och det går inte att hitta en bra oskyldig anledning heller trots dina tappra försök. Om det inte blir logiskt varken med eller utan konspiration är den enklaste lösningen att det helt enkelt aldrig har hänt.

• 5. DBG-mannens beteende vore oförklarligt om larmet kom 23:25.

• 6. Om man tror att DBG-mannen är GM, vilket är en vanlig uppfattning, måste larmet ha kommit 23:23.

• 7. Granskningskommissionen, Gärningsmannaprofilen och En revisionell bedömning (1996) är alla överens om att GM flydde längs med David Bagares gata. Även i Juristkommissionens rapport framgår att polisens ”förmodade flyktväg” var längs med David Bagares gata. Granskningskommissionen och Gärningsmannaprofilen sätter uttryckligen den slutsatsen i relation till Nieminen. Så här skriver Granskningskommissionen:

Han tog sig sedan upp för trapporna mot Malmskillnadsgatan, fortsatte över denna och vidare nedför David Bagares gata (österut). Att det gick till på detta sätt stöds av vittnesuppgifter. Ett flertal vittnen har sett gärningsmannen försvinna in på Tunnelgatan; ingen har lämnat uppgifter som pekar i annan riktning.

Ett vittne (Lars J) har uppgett att han sett gärningsmannen springa uppför trapporna. Ett annat vittne (Yvonne N) har uppgett att hon sett en man springa nedför David Bagares gata, österut. Sedan det förstämnda vittnet förflyttat sig uppför trapporna i gärningsmannens spår mötte han Yvonne N och frågade vart den flyende försvunnit, varpå hon svarade att hon mött mannen. Det får anses klarlagt att de iakttagit samma man och att det alltså var gärningsmannen som sprang nedför David Bagares gata.

• 8. Om man inte tycker att Granskningskommissionen m.fl. är helt ute och cyklar här måste alltså larmet ha sänts 23:23.

• 9. LJ måste göra ett nonsensartat 2-minutersstopp efter att GM försvunnit över krönet utan att det framgår i förhören. Han förnekar det dessutom idag. Det som gör det extra nonsensartat är att han efter det börjar springa efter gärningsmannen i hopp om att se vart han tar vägen. Lycka till med det om GM har 2-3 minuters försprång.

• 10. Ulf Helin uppgav för Juristkommissionen att han inte larmade ambulans eftersom piketpoliserna kunde göra det själva om de ansåg det nödvändigt. Men det blir ju svårt för dem att göra det om han aldrig ens skickat dit dem.

• 11. Den tidsuppskattning på ”1-1,5 minuter” som står i förhöret med taxichauffören Anders Andersson tyder på en larmtid inom 23:23-minuten. Vid en larmtid på 23:25 hade den tidsuppskattningen behövt vara över 3 minuter. Mer än dubbelt så stor.

• 12. De tidsuppskattningar som vittnena lämnade 1986 ger att deras gemensamma uppskattade larmtid är ganska exakt 23:24:14. Vilket inte är i närheten av att klaffa med en larmtid på ”tidigast 23:25:10”. Men ligger betydligt närmare en larmtid inom 23:23-minuten. Särskilt om man väger in vittnespsykologin som säger att vittnen i pressade situationer ofta överskattar tidsrymder. Vid en larmtid inom 23:23-minuten behöver de bara överskatta larmtiden med 15 sekunder eller mer. Vid din larmtid behöver de samlade vittnena däremot underskatta väntetiden med cirka en minut eller mer. Bara det är osannolikt. Enligt vittnespsykologin.

• 13. Enligt ambulansloggen kom första ambulansen till platsen 23:25. Det går inte så bra ihop med en larmtid för polisen på 23:25. Och även om ambulansens ankomsttid kanske är en uppskattning av LAC är det ändå vad som står i loggen. Då har vi två konkreta loggar (IM-listan och ambulansloggen) som talar emot en larmtid på 23:25.

• 14. Att larma och att skriva IM var frikopplade företeelser. Systemet var byggt just för att man skulle kunna larma och skicka IM sedan. Och Helin uppger själv att ”protokolleringen lätt kom i andra hand” och att ”radiotrafiken var det primära” vid större händelser. Man kan fråga sig varför Helin ens skulle uttrycka sig så gentemot Juristkommissionen om han hade larmat och skickat IM samtidigt.

• 15. Att någon inte såg ett IM betyder alltså bara att någon inte såg ett IM. Det utesluter på intet sätt att Helin larmat tidigare.

Tack för sammanställningen, men om du ursäktar kan jag inte se att den påvisar en så sen larmtid.

Det finns som sagt ingenting som säger att ett IM inte kunde bli dröjande. Tvärtom var det normalt vid stora händelser. Enligt Ulf Helin. Och han borde ju veta.

I referatet med Sven Matzols förekommer elva (11) tidpunkter av olika slag. Samtliga är angivna med jämna siffror. Vid 23:25 står det dessutom ca (cirka). Möjligheten att det rör sig om avrundade tider i hela dokumentet är överhängande.

https://drive.google.com/file/d/1TGu9aWJt7G_yzlL3XhS639ebDs_TZDin/view

Ingen vet om Helin faktiskt beordrade piket 1230 till Centralstationen 23:24. Han avslutade inte IM:et själv. Det betyder i praktiken att han inte godkände det själv och alltså kan ha lämnat det i ett ofullbordat skick.

Ett plausibelt händelseförlopp är att han egentligen beordrade 1230 till Centralstationen 23:22 verklig tid och började skriva IM om det 23:24 vilket innebar att tiden 23:24 fylldes i automatiskt. Sedan blev han avbruten av Zetterström och hann aldrig ändra tiden eller slutföra IM:et. Just att han inte slutförde det själv sänker bevisvärdet.

Hans 23:23-IM om skottlossningen slutförde han däremot själv och har dessutom gått i god för innehållet i efterhand. Ingenting av det kan sägas om fylleri-IM:et. Fylleri-IM:et blir därför betydligt svagare i jämförelse.

Jan Anderssons uppskattning kommer flera år efter händelsen och avviker kraftigt från den samlade vittnesskaran 1986. Hans uppskattning avviker även kraftigt från hans kamrat LL som sa ”2-3 minuter” 1986. Ingen vet hur mycket bröderna P medvetet eller omedvetet påverkade Jan att ge en hög uppskattning. Bevisvärdet är ringa.

Klas Gedda har uppgett i en tidningsintervju att han anser att larmet kom 23:23.

Larmet kom 23:23. Är min samlade bedömning.

De kan till exempel syfta på det här:

Det enda Ahmed Zahir kan säga om den mannen är, att han hade en mörk, troligen svart, knälång rock på sig. Ahmed Zahir såg inget av mannens ansikte och har inga fler minnesbilder av mannen.

https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E15-02

Vilket är nästan exakt likadant som Susanne Larsson uttrycker sig. Inte konstigt att varken Larsson eller Zahir blev kallade till rättegång när de sett så lite:

Larsson såg att den som sprang var iklädd mörk halvlång rock, vilket är allt hon kan beskriva.

Hon kan inte ens säga om det var man eller kvinna som sprang och ingen som helst ytterligare beskrivning än mörk halvlång rock.

https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E107-02




Så du inser och vidgår alltså att mannen på David Bagares gata redan är exkluderad i frågeställningen. Bra. Då vidgår du ju också implicit att det inte betyder någonting att Zahir svarar Jeppsson på den frågan. Så länge han förstod frågan. Och du kan ju inte bara gissa att han inte förstod.

Zahirs svar är väldigt likt det som står i Nieminens konfrontationsförhör den 4 mars:

Såvitt hon kan erinra sig såg hon inga andra människor i rörelse på vare sig Johannesgatan eller David Bagares gata. Ej heller såg hon något fordon i rörelse eller person i fordon. Den första som hon såg vart killen som kom springande efter den flyende mannen.

Det svaret betyder naturligtvis inte att hon inte såg DBG-mannen, eftersom han är exkluderad redan i frågeställningen. ”Såvitt hon kan erinra sig såg hon inga andra människor i rörelse på vare sig Johannesgatan eller David Bagares gata”. Inte så svårt att förstå.




Det står i A1 att de anlände på brottsplatsen 23:30. Vilket var precis vad jag skrev. Vilket också Söderström uppger både i ett tidigt förhör 1986-03-11 och i en senare tidningsintervju. Det är bara att läsa innantill:

Windén skrev brottsanmälan, Söderström frågade honom varifrån han hade fått tidpunkten 23:30 för deras ankomst till platsen. Windén uppgav att han hade tittat på klockan när han steg ur bilen. Han hade en klocka med digital siffervisning som hade visat 11:30.

Och i tidningsintervjun:

– Det är fel, sa jag, vi var där 23:28. Det kan inte ha tagit två minuter från det att vi stoppades på Kungsgatan fram till brottsplatsen.

Söderström såg alltså 23:30, som Windén skrivit, och reagerade på att det måste vara fel.

Söderström skulle inte kunna reagera på att 23:30 var fel om det var han själv som hade gett den tiden till Windén. Av lätt insedda skäl.

Ingenstans säger Windén att han fick höra 23:28 från Söderström och själv ”räknade ut” att de då måste ha varit framme 23:30. Det vore dessutom en komplett nonsensuträkning eftersom det tar betydligt kortare tid än så. Tvärtom uppger han bara några dagar efter mordet att han själv tittade på sin digitalklocka när de steg ur bilen. Och Söderström kunde bara några dagar efter mordet bekräfta att Windén redan på mordnatten uppgett att han själv tittat på sin digitalklocka när han steg ur bilen.

Det är okänt vem som påverkat vem. Bara att någon måste ha påverkat den andre eller att de påverkat varandra båda två när de resonerat om tiden. Eftersom tiderna är så fel men ändå inbördes samstämmiga måste en påverkan ha skett.

Att Söderström skulle ha påverkat Windén att skriva 23:30 (vilket ändå inte går ihop eftersom Söderström reagerade på att det var fel, och det inte tar 2 minuter att köra till brottsplatsen) blir då ännu en gissning som måste fogas till bröderna Poutiainens gissningsbygge att Söderström såg fem minuter fel på sin klocka. Ett gissningsbygge som saknar bevisvärde.




YN uppgav att piketpoliserna ”bara sprang förbi oss” och ”inte pratade” med dem. Den uppenbara innebörden är att hon inte pratade med piketpoliserna.

Eller tror du att hon ropade ut ett signalement till dem helt på eget initiativ utan att nämna det? En envägskommunikation som hon håller tyst om?

YN uppgav alltså i praktiken att hon inte pratade med piketpoliserna. Och det kan givetvis vara en korrekt minnesbild. Om den stämmer blir det inte alls konstigt att piketpoliserna eventuellt bara fick höra om Jeppsson, eftersom de bara pratade med Zahir. Och vi vet att Zahir bara berättade om Jeppsson.

Att han bara berättade om Jeppsson betyder dock inte att han bara hade sett Jeppsson. Poliserna frågade om de hade sett någon ”springa förbi” och Jeppsson sprang ju, så han passade in på beskrivningen. Naturligtvis kan en stressad man med språksvårigheter råka nämna ”fel” man för poliserna under ett jäktat möte som bara varade i några sekunder.