Citat:
Ursprungligen postat av
Totius
På sidan 11 i utredningen hittar vi godtycket och den bristande spårbarheten som är så typisk i Sverige och som sätter hela systemet u spel:
Sekretessprövningarna baseras i stor utsträckning på erfarenhet, muntlig dialog och stöd från andra funktioner. Det saknas i stor utsträckning standardiserade och dokumenterade rutiner eller mallar för hur sekretessprövningar ska genomföras. Bedömningarna dokumenteras normalt inte särskilt, vilket innebär att det i efterhand ofta saknas spårbarhet av vilka rättsliga överväganden som gjorts.
https://www.orebro.se/download/18.cb9e0e919dd7aa8268215f/1778475246101/Utredning%20ang%C3%A5ende%20hantering%20av%20utl%C 3%A4mnande%20av%20allm%C3%A4nna%20handlingar%20ino m%20socialn%C3%A4mndens%20verksamhetsomr%C3%A5de.p df
Ja, och vi vet ju vad det här betyder i klartext. Det innebär att det i praktiken kan bli nästan omöjligt för föräldrar att försvara sig, eftersom sekretessbedömningar riskerar att präglas av godtycke. Granskningen beskriver ju själv att arbetssätten varit informella, erfarenhetsbaserade och varierat mellan olika handläggare och enheter snarare än att bygga på tydliga, standardiserade och dokumenterade principer.
Det betyder alltså att vad som lämnas ut, maskas eller hålls tillbaka i stor utsträckning verkar ha kunnat bero på vem som hanterade ärendet och vad just den personen ansåg var rimligt i stunden. Och när sekretessprövningarna dessutom ofta inte dokumenteras ordentligt blir det mycket svårt att i efterhand granska hur bedömningarna faktiskt gjorts.
För en förälder i ett LVU- eller barnärende är det här ett enormt rättssäkerhetsproblem. Om du inte får tillgång till materialet på ett förutsebart och enhetligt sätt blir det också mycket svårare att upptäcka fel, bemöta påståenden och förstå vilket underlag myndigheten faktiskt bygger sina beslut på.
Men systemridderiet lär väl som vanligt inte se problemet här heller. För den som aldrig själv behövt försvara sig mot ett myndighetsnarrativ framstår kanske detta bara som “utvecklingsområden” och “förbättringspotential”. För den som sitter mitt i processen handlar det däremot om möjligheten att överhuvudtaget kunna utöva sina rättigheter på ett meningsfullt sätt.