8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Men nu pratar vi Fallet Elsa?

Du kan inte jämföra fallet Adam med detta fall. De skiljer sig väsentligt åt. Men ja, det blir fel ibland. Tragiskt men det är mänskliga faktorn. Du kan inte dra allt över en kam.

Polisen sitter med primärbevis som de via åklagare passerar vidare för rättslig bedömning. Är det så sekundärkällor? Är de manipulerade av polisen? Ska vi missstro alla domar utifrån detta?

Med resonemanget du för kan vi lika gärna skrota hela rättsapparaten. Utifrån att den är färgad av systematisk bias.

Apropå systematisk bias så har du grav form av confirmation bias. Du nämner breven som primärkälla? Har du sett alla brev eller de familjen väljer att publicera?

Har du sett det teoretiska brevet som innehåller att flickan ändå mår bra och att hon är glad för att kunna äta? Skulle familjen publicera ett dylikt brev i sociala medier?

Kan säkerligen tolkas elakt och fel, och jag menar absolut inget illa gentemot flickan eller familjen, men sådan selektion av det man framställer ter sig helt naturlig i situationen som är.

Confirmation bias. Du väljer att se det som stödjer din tes och förkastat allt annat som spekulation och manipulerade uttalanden.

Rätten har tillgång till journalen. Primärkällan. Och bedömde utifrån det.

Rättsväsende och socialtjänsten har helt olika krav på bevisning och av goda anledningar. Detta är skrivet om av flera i denna tråd bla. Uglo. Ställt utom rimligt tvivel = brottsmål. Påtaglig risk = LVU-mål. Brottmål tittar bakåt på skuld, LVU tittar framåt på risk. Det är alltså möjligt och sker förvånansvärt ofta att man frias i brottmål men att LVU kan fortgå. Förväntar mig inte att du kommer förstå detta men så ser verkligheten ut.

Du tar två separata faktum och drar till med en random kausalitet du inte har en aning om? Om det inte är så att du sitter inne på massa info vi andra här i tråden inte har?

Hur vet du att den utredning som gjorts nu är "utan MbP-spöket" , det jag kan läsa mig till nu är ju att man anlitat sakkunnig på detta, alltså är MbP relevant i denna utredning? Sen att man drar annan slutsats kring det är en annan sak. Men relevant är det. Av det faktumet kan du inte utesluta att beslut att häva LVU beror på positivt utveckling hos fdr.

Ja, fallen är mer lika än många tror.

Samma process. Samma mörkande av primärkällor. Samma bekräftelsebias. Man bestämmer en diagnos och letar sedan bevis för just den hypotesen och inte sanningen.

I fallet Adam granskades primärkällorna i efterhand. Interna mail begärdes ut. Det visade sig att processen styrdes av exakt samma bekräftelsebias som i Elsas fall. Den externa utredningen Granskning av ett individärende i Helsingborgs kommun är ett skolexempel på hur detta går till bakom kulisserna.

Det som skiljer fallen åt är att Elsas mamma hade medicinska bevis för att hon agerade snabbt och laddade ner vårdhistoriken innan den spärrades. Annars hade hon varit i exakt samma sits som Adams pappa. Han stod utan bevis och kunde inte se vad som pågick bakom kulisserna.

MbP-anklagelsen föll eftersom mamman försvarade sig med kompisdoktorn A.S vittnesmål och primärkällorna. Då körde socialtjänsten vidare med omsorgsbrist utan att egentligen ha utrett föräldraförmågan ordentligt.
Det görs nu i efterhand.

Och resultatet är detsamma som det borde ha varit från början: Elsa ska hem.
Polisen utreder med beviskrav, dokumentationskrav och insyn. Deras utredning i fallet Adam visade en sak. Socialtjänstens utredning visade en helt annan sak.
Polisen hade rätt. Socialtjänsten hade fel.

Det är inte ett undantag. Det är en strukturell skillnad mellan två system med helt olika krav på bevisning, dokumentation och ansvar.

Polisen kan inte dölja primärkällorna bakom sekretess och vinna i domstol på en socialsekreterares återberättade historia. Socialtjänsten kan det.

Polisen måste bevisa sin sak. Socialtjänsten behöver bara justera sin berättelse.
Det är därför samma anklagelse som sexuella övergrepp mot ett barn ledde till två helt olika slutsatser beroende på vem som utredde den.

Och det är därför barn som Adam och Elsa betalar priset och inte för att de vuxna var onda, utan för att ett system utan rätt beviskrav, utan insyn och utan ansvar tillåts fatta beslut som förstör liv.

Nej men socionomer och fritidspolitiker ska inte fatta livsavgörande beslut som ligger långt över deras kompetensnivå. Det har det här fallet visat bortom allt rimligt tvivel.

Sådana här fall borde utredas av externa experter utan koppling till kommunen eller vårdgivaren. Med rätt medicinsk kompetens. Med rätt juridisk kompetens. Med en riktig legitimation och ett verkligt ansvar för sina analyser och slutsatser.

Inte anonyma socialsekreterare som kan fabricera, vinkla och feltolka primärkällor bakom sekretessens skydd utan att någonsin behöva stå till svars för det.

Hade det funnits externa oberoende experter med legitimationsansvar i Elsas fall från början hade MbP-anklagelsen aldrig tagit sig igenom en seriös granskning. Nutritionsfrågan hade lösts på ett SIP-möte. Och Elsa hade aldrig behövt tillbringa elva månader borta från sina föräldrar.

Det är inte familjen som ska bevisa sin oskuld.
Det är socialtjänsten som ska visa primärkällorna och spela med öppna kort. Lägga fram sitt underlag. Låta det granskas oberoende. Stå till svars för sina slutsatser.

Det gör de inte. De gömmer primärkällorna bakom sekretess, skriver sin berättelse och låter domstolen döma på socialsekreterarens sammanfattning av sammanfattningar av andrahandsinformation.

Därför kan barn placeras på obestämd tid utan laglig grund. Precis som Adam. Precis som Elsa.
Adam fick aldrig hem sitt barn. Elsas mamma hann ladda ner journalerna i panik.
Det är skillnaden mellan att förlora sitt barn för alltid och att få hem det den 18 maj.

Jag har sett flera brev som föräldrarna valt att publicera och ingen av de breven tyder på att hon mådde bra.

Det gör inget barn som utsätts för en sådan grym behandling.
I framtiden kommer vi blicka tillbaka och undra vad fan vi höll på med. Man behandlar inte barn på det sättet. Det är inte barnskydd. Det är att skada barn mentalt för livet.

Ja, det är både elakt och fel.
Jag hoppas Elsa skriver en bok om det här och begär ut samtlig dokumentation i fallet. För det här är en historia som behöver berättas.

Inte för hämnd. Utan för att det aldrig ska hända igen.
En bok av Elsa själv med primärkällorna som grund skulle vara det mest kraftfulla vittnesbörd som finns om hur LVU-processen faktiskt fungerar bakom kulisserna. Hennes egna ord. Hennes egna brev. Hennes egna upplevelse av elva månader borta från sina föräldrar.
Ingen socialsekreterares sammanfattning. Inga referenssamtal. Inga återberättade historier i fem led.
Bara sanningen. Från den enda person som levde den.


Nej, jag har till skillnad mot dig läst och analyserat domarna.
Och de är inte av den starkaste karaktären.
Primärkällan L.E:s direkta vittnesmål inför rätten vägde lättare än socialsekreterarens referat av vad han påstås ha sagt i ett muntligt samtal.
Det är just det som är systemfelet.
En domstol som i ett ingripande tvångsmål tillmäter en icke medicinskt utbildad socialsekreterares återberättade historia högre bevisvärde än den behandlande läkarens egna ord direkt inför rätten utan att ens analysera diskrepansen har inte uppfyllt sin grundläggande uppgift.
Det är inte en stark dom.

Redogör nu för exakt vilka primärkällor rätten har tillgång till och hur det går till när de faktagranskar dessa dokument?

Hur förklarar du att Adam kunde placeras i sju års tid och att den externa utredningen visade klart och tydligt att socialtjänsten undanhöll central bevisning för nämnden och domstolen?

Det är inte en retorisk fråga. Det är ett dokumenterat faktum i en offentlig extern utredning som vem som helst kan läsa.

Och den mest intressanta frågan: varför sprider du missvisande information om hur LVU-processen går till när man kan läsa innantill i den externa utredningen om Adam hur det faktiskt går till i verkligheten?

Det är inte ett unikt fall. Det händer för att LVU-processen har en felaktig konstruktion. Den fångar upp alldeles för många barn som inte behöver skyddas och gör att de fastnar i ett system som istället för att skydda dem skadar dem.

Sju år för Adam. Elva månader för Elsa. Olika lång tid precis samma systemfel. Samma undanhållna primärkällor. Samma bekräftelsebias. Samma socialsekreterare som styr berättelsen bakom sekretessens skydd.

Den externa utredningen om Adam är ett skolexempel. Läs den. Sedan förklara varför Elsas fall är annorlunda.

Men nu räcker det med att läsa domarna för att se att domstolarna har åsidosatt sina skyldigheter. Förvaltningsprocesslagen är mycket tydlig i 8 §:

Rätten ska se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver.

Genom frågor och påpekanden ska rätten verka för att parterna avhjälper otydligheter och ofullständigheter i sina framställningar.

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forvaltningsprocesslag-1971291_sfs-1971-291/#P8

Rätten har överhuvudtaget inte utrett VARFÖR inte mindre ingripande åtgärder har prövats. Det är fakta oavsett hur många inlägg ni postar i era försök att försvara lagtrotset.

Du har inte läst föräldrarnas Instagraminlägg noggrant.
Det står ordagrant att den sakkunnige som anlitades för att utreda misshandelstesen ändrade sin bedömning när utredarna ställde följdfrågor och ansåg att risken var försumbar.

Det är inte min tolkning. Det är vad familjen själv skriver om den externa utredningens slutsatser.
MbP-spåret utreddes alltså och underkändes återigen. Precis som i domstol.

Och en nämndledamot bekräftar explicit att medias granskning av primärkällorna var avgörande för utgången.

Det är inte random kausalitet. Det är vad primärkällorna föräldrarnas eget inlägg och nämndledamotens egna ord faktiskt säger.

Domstolarna behöver inte ha gjort något tekniskt fel. De stämplar berättelsen som godkänd och prövar den mot en lagstiftning med betydligt lägre rättssäkerhetskrav än vid brottmål.
Felet ligger i processens utformning.

Domstolarna litar på att socialtjänstens uppgifter är objektiva och korrekta. De faktagranskar dem inte. De begär inte in primärkällorna. De ställer inte socialsekreterarens referat mot läkarens direkta vittnesmål. De utgår från att berättelsen är sann.
Men i det här fallet var den inte sann.

Orosanmälan innehöll ett medicinskt felaktigt påstående erkänt av läkaren i domstol. Referenssamtalet motsades av läkarens direkta vittnesmål inför rätten. Primärkällorna granskades aldrig oberoende.
Domstolen stämplade ändå berättelsen som godkänd.

Det är inte ett domstolsfel i teknisk mening. Det är ett systemfel inbyggt i processens konstruktion där socialtjänstens berättelse behandlas som sanning tills någon utifrån bevisar motsatsen med primärkällor som socialtjänsten själv kontrollerar.

De flesta föräldrar kan aldrig bevisa motsatsen. Elsas mamma hann göra det med nöd och näppe.

Fast du bryr dig precis lika lite om lagkraven som de du kallar ”systemriddare”. Ni är precis lika fast de säger att ”systemet” är bra och du att det är dåligt. Ni är bara olika sidor av samma mynt. Det är uppenbart domstolarna ignorerar 8 § förvaltningsprocesslagen.

Ingen hemlig information detta. Bara primärkällor alla kan läsa.
Föräldrarnas Instagraminlägg är publikt tillgängligt och uppger ordagrant att den sakkunnige ändrade sin bedömning om misshandelstesen när utredarna ställde följdfrågor och ansåg att risken var försumbar.

Nämndledamoten Elias Hallman Nerikes Allehanda, publikt tillgängligt bekräftar explicit att medias roll inte går att tolka bort.

Det är inte random kausalitet. Det är vad primärkällorna faktiskt säger.

Att MbP utreddes igen och underkändes igen är inte ett tecken på positiv utveckling hos föräldrarna. Det är ett tecken på att samma anklagelse föll för andra gången nu i en oberoende utredning utan bekräftelsebias.

Läs primärkällorna innan du kallar det random kausalitet.

Du hoppas att det inte är media som gjort att man bytt fot.
En nämndledamot i Örebro säger explicit att medias roll inte går att tolka bort.
Det är inte min tolkning. Det är hans.

Och ja konsulterna är socialsekreterare med liknande roll. Men de saknar den ursprungliga bekräftelsebiasen. De har inte investerat månader i MbP-spåret. De har inte justerat rubriken från MbP till omsorgsbrist för att behålla LVU. De kom till ärendet utan den förutfattade meningen att föräldrarna var skyldiga.

Det är skillnaden mellan färska ögon på ett nytt material och samma socialsekreterare som drivit på sedan juni 2025.

Och resultatet av de färska ögonen: enhällig rekommendation att LVU ska hävas. Sakkunnigen ändrade sin bedömning om misshandelstesen när följdfrågor ställdes.

Det är inte djupt tragiskt att media spelade en roll. Det är djupt tragiskt att systemet inte korrigerade sig självt utan att media behövde kopplas in.

Ja, och det är en viktig poäng som förtjänar ett ärligt erkännande.
Domstolarna granskar inte socialtjänstens påståenden mot de riktiga primärkällorna. Det händer nästan aldrig i LVU-mål. Påstås ett vittne ha sagt något borde det vara obligatoriskt att domstolen kontrollerar uppgifterna och ställer kompletterande frågor direkt till vittnet och inte nöjer sig med socialsekreterarens sammanfattning.

Och påståendet att domstolen har alla primärkällor är en sanning med grov modifikation. Domstolen har socialsekreterarens urval av vad primärkällorna innehåller. Det är inte samma sak.

Socialsekreteraren klipper och klistrar vad vittnen sagt. Återger det självständigt. Samtalen spelas inte in och kan inte kontrolleras i efterhand.

Samma princip gäller barnsamtalen där det dessutom används icke vetenskapliga metoder som nallekort och tejpning som inte håller för en seriös rättssäkerhetsgranskning.

Det är inte ett system byggt för att hitta sanningen. Det är ett system byggt för att producera ett beslutsunderlag och den som producerar underlaget styr utgången.