Citat:
Ursprungligen postat av
ArtificialElegance
Tycker faktiskt att din läsning blir lite väl förenklad och svartvit.
Det hon beskriver låter inte främst som någon som njuter av att skada människor eller saknar empati. Snarare låter det som en person som är väldigt rädd för verklig sårbarhet, beroende och emotionell exponering och som därför håller relationer i olika mellanlägen där hon fortfarande upplever att hon har kontroll.
Det gör inte automatiskt beteendet harmlöst. Hon verkar absolut kunna hålla människor nära utan att riktigt släppa in dem fullt ut, och hon verkar även stimuleras av dynamik och psykologiskt övertag. Men det är ganska stor skillnad på det och att vara en “solklar narcissist”.
Det hon skriver i den här tråden kretsar egentligen kring hur obehagligt det känns för henne att behöva någon, bli verkligt sedd, tappa kontroll, bli emotionellt beroende.
Det låter mer som starkt undvikande och uttalat kontrollstyrt beteende än som narcissism i mina ögon.
Och ja, det väcker lite uppseende och funderingar när hon delvis romantiserar sina mönster. Men jag tror inte att man förstår henne bättre genom att reducera allt till “en kvinnlig narcissist”. Det missar ganska mycket av det som faktiskt verkar driva beteendet.
Det som mest liknar narcissistiska drag i texten handlar framförallt om relationen till kontroll, psykologiskt övertag och emotionell distans.
Hon beskriver att relationer snabbt kan bli ett spel där hon känner stimulans av att kunna styra dynamiken och läsa andra människor bättre än de läser henne. Det narcissistiska ligger inte främst i att hon ljuger eller använder människor öppet, utan i att hon verkar njuta av känslan av makt och kontroll över det emotionella spelet mellan henne och andra.
Hon beskriver också att hon vet att hon kan få män dit hon vill socialt och emotionellt. Den typen av medvetenhet om sin påverkan på andra människor är ett vanligt narcissistiskt drag, särskilt när det kombineras med att relationer blir mer stimulerande när det finns strategi, spänning eller jakt involverad.
En annan narcissistisk aspekt är att hon verkar känna sig tryggare i relationer där hon själv har övertaget. När män blir för beundrande eller för emotionellt investerade tappar hon intresse eller känner obehag. Narcissistiska relationsmönster fungerar ofta så: personen vill vara viktig, eftertraktad och emotionellt central, men reagerar negativt när relationen kräver verklig ömsesidighet eller sårbarhet.
Hon beskriver även att hon nästan automatiskt hamnar i en position där hon vill “höja”, stärka eller göra män trygga. Det kan vara genuin omtanke, men det kan också likna ett narcissistiskt behov av att inta rollen som den emotionellt starkare, mer kontrollerade eller mer psykologiskt kompetenta personen i relationen.
Det finns också ett narcissistiskt drag i att hon beskriver människor som mindre verkliga i vissa situationer — som om allt blir en lek utan verkliga emotionella konsekvenser. När relationer känns som spel snarare än verkliga känslomässiga möten uppstår en typ av emotionell distans som är vanlig vid narcissistiska försvarsmekanismer.
När hon beskriver att hon blir “14 år i huvudet” och nästan läskigt manipulativ syns också ett narcissistiskt drag kopplat till grandios självupplevelse i sociala situationer: känslan av att vara steget före, kunna kontrollera narrativet och psykologiskt vinna över andra människor.
Att manipulationen dessutom beskrivs som rolig och stimulerande är centralt. Narcissistiska drag innehåller ofta ett element av njutning i själva dynamiken — inte nödvändigtvis i att skada någon, utan i att känna sig smartare, mer strategisk eller mer emotionellt oberörd än den andra personen.
Hon verkar också ha ett starkt behov av autonomi och kontroll över avstånd. Narcissistiska personer vill ofta ha tillgång till andra människor utan att själva bli beroende av dem. Det syns i beskrivningen av att hon älskar att ha människor omkring sig men samtidigt upplever tanken på verklig närhet, samboende eller konstant emotionell tillgänglighet som kvävande.
Slutligen finns ett narcissistiskt drag i att relationer verkar fungera bäst så länge de hålls i ett mellanläge där hon själv bestämmer villkoren. Hon vill behålla kontakten, betydelsen och den emotionella kopplingen — men utan att behöva ge upp kontroll, självständighet eller emotionell distans.