8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Ja, fast återigen förutsätter det där ett redan pågående samarbete med soc.

Återkom gärna med en situation där vården behöver ta en första kontakt med soc i en kontext där man inte känner oro för kontexten ett barn befinner sig i.

Fundera lite kring detta så kommer du säkerligen snart att inse att ingången i ett sådant fall oavsett telefonkontakt eller i brevform kommer att ske i form av en s.k. orosanmälan.

Dvs en önskan om att socialen kopplas in kring barnet.

SIP är ett lagkrav sedan 2010 femton år innan Elsas omhändertagande.
Det regleras i hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen sedan länge och nu tydliggjort i 10 kap. 8 § nya SoL.

Elsa uppfyllde kriterierna sedan flera år. Komplex kronisk diagnos. Personlig assistans beviljad av kommunen och socialtjänsten var alltså redan indirekt involverad. Anpassad skolgång. Kontakter med flera sjukhus i olika regioner.
Det är läroboksfallet för SIP.

Din invändning att det krävs ett pågående samarbete med socialtjänsten för att initiera SIP stämmer inte. Sjukvården kan kontakta socialtjänsten direkt för att upprätta en individuell plan utan att det behöver vara en orosanmälan. Det är hela poängen med lagkravet.

Orosanmälan är inte enda ingången. Det är det mest ingripande alternativet. SIP är det minst ingripande.

Det minst ingripande alternativet prövades aldrig trots femton års lagkrav.
Nu rekommenderar socialtjänstens egna externa utredare enhälligt att LVU ska hävas.
Det är vad som händer när lagkrav ignoreras i femton år.

Nu hade familjen noll behov av insatser från socialtjänsten innan det blev orosanmälan så vilka insatser från socialtjänsten och vården skulle planläggas på SIP - möten

Fel. Familjen hade insatser från kommunen sedan flera år.
Elsa hade personlig assistans beviljad av kommunen enligt LSS. Det är en kommunal insats som socialtjänsten administrerar. Kommunen var alltså redan involverad som huvudman.
Därutöver hade Elsa anpassad skolgång också en kommunal insats.

Det fanns alltså redan en etablerad kommunal koppling. Behovet av samordning mellan sjukvårdens insatser och kommunens insatser var uppenbart och långvarigt.

Det är exakt vad SIP är till för dvs att samordna insatser från olika huvudmän kring ett barn med komplexa behov.

Att påstå att familjen hade noll behov av insatser från socialtjänsten är fel. De hade kommunalt finansierad assistans dygnet runt.

Det här verkligen rent av felaktigt. Det ingår inte i vårdens uppdrag att kalla till SIP för att främja samarbete, dialog och behandling mellan vården och barnets vårdnadshavare. Vården kan absolut initiera SIP men i just detta fallet så är det, återigen, inte samverkan mellan olika huvudmän eller instanser som upplevs vara problemet. Mamman kunde däremot ha begärt/önskat SIP - det vore mer rimligt. Men att vården skulle kalla till SIP, istället för att göra en orosanmälan, det ser jag ingen anledning till.

Känner vården oro så upprättar dom en orosanmälan. Vad socialtjänsten sen väljer att göra är utanför vårdens kontroll. När det väl ligger på socialtjänstens bord, DÅ kan SIP bli aktuellt.

Det är försäkringskassan som har hand om personlig assistans om behovet överstiger 20 timmar per vecka vilket E hade , var framkommer det att hon hade anpassad skolgång med tanke på att skolan nämnt mycket frånvaro att hon kommit sent ofta så.verkar det inte funnits anpassad skolgång utan bara anpassning i skolan

Det ingår inte i vårdens uppdrag. Hur kan ni tro det? Varför skulle vården gå över huvudet på föräldrarna för att kalla till SIP med skola, kommun, dietister och dylikt. Det är helt ofattbart att ni tror att det är vårdens uppdrag att samordna Elsas tillvaro i livet generellt.

Ja det är svårt att undvika att lära sig vad SIP är efter att du har upprepat dig som en papegoja i månader.

Det stämmer inte med lagtexten.
10 kap. 8 § nya SoL är tydlig: om en enskild har behov av insatser både från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska kommunen tillsammans med regionen upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om kommunen eller regionen bedömer att den behövs.

Regionen det vill säga sjukvården har alltså en självständig skyldighet att initiera SIP. Det är inte enbart kommunens eller föräldrarnas ansvar.

Och Elsa hade kommunalt finansierad personlig assistans dygnet runt. Det är en insats från kommunen. Sjukvården visste om den. Behovet av samordning mellan sjukvårdens insatser och kommunens insatser var uppenbart.

Du säger att problemet inte handlade om samverkan mellan olika huvudmän. Men det är precis vad det handlade om att en mamma som var både vårdnadshavare och betald assistent, en sjukvård som inte informerat föräldrarna om droppets kalorimängd och en diskrepans som ingen aktör hanterade trots att alla hade tillgång till tillväxtkurvan.

Det är ett samordningsproblem. SIP är lösningen på samordningsproblem.
Istället gick man direkt till orosanmälan och akut omhändertagande.

Det ingår faktiskt i vårdens uppdrag. Det står i lagen.
16 kap. 4 § hälso- och sjukvårdslagen: om en patient har behov av insatser både från hälso- och sjukvården och från socialtjänsten ska regionen tillsammans med kommunen upprätta en individuell plan.

Regionen/sjukvården har en lagstadgad skyldighet att initiera detta tillsammans med kommunen. Det är inte att gå över huvudet på föräldrarna. Det är att inkludera dem: 10 kap. 9 § nya SoL säger explicit att närstående ska ges möjlighet att delta.

En SIP med Elsas läkare, kommunens assistanshandläggare och föräldrarna hade inte varit att gå över deras huvuden. Det hade varit att bjuda in dem som aktiva parter i samordningen av deras eget barns vård.

Istället gick sjukvården över deras huvuden på ett helt annat sätt genom en orosanmälan som ledde till ett akut omhändertagande utan att föräldrarna informerats om vad som komma skulle.
Det är ofattbart men inte på det sätt du menar.

Totius har rätt i vad han säger här. Läs lagen!

Elsa hade insatser från Försäkringskassan, sjukvården i flera regioner och skolan. Det är flera huvudmän och aktörer involverade kring ett barn med komplexa behov.

Det är exakt den situation SIP är konstruerad för att samordna insatser från olika huvudmän och aktörer kring en enskild person.

Och vad gäller skolan: du har rätt i att det framgår av domarna att Elsa hade hög frånvaro och kom sent vilket tyder på att anpassningarna inte fungerade tillräckligt väl. Det är ytterligare ett argument för att samordning behövdes och inte ett argument mot SIP.

En fungerande SIP hade inkluderat skolan, sjukvården, Försäkringskassan och familjen kring just de problemen. Frånvaron, nutritionen, assistansen. Allt i ett forum.
Istället gick man direkt till orosanmälan.