Fri vilja - samlingstråd

Ja det är ju filosofins svaghet - att man aldrig kommer någonstans.

Människor verkar vara mer intresserade av att slåss för sin frihet än att försöka ta reda på om den existerar 🙃

Jag är mycket intresserad av att slåss för min frihet 😊, och framför allt att ta ansvar för mitt liv, snarare än att passivt se mig som ett offer för omständigheterna.

Jag tror att det är viktigt att särskilja mellan upplevelsen av att kunna välja fritt, och förklaringsmodeller till hur min hjärna fattar beslut (arv, miljö, neurala processer osv.). De kan verka stå i konflikt, men de handlar om olika nivåer av beskrivningar.

Här är två vanliga definitioner av fri vilja:

(1) Att kunna handla i enlighet med sina egna skäl, önskningar och intentioner (kompatibilistisk fri vilja), även om dessa i sin tur har orsaker — utan yttre eller inre hinder (t.ex. riktad pistol mot mitt huvud, hjärntumörer eller usel impulskontroll).

(2) Att, givet exakt samma tillstånd i universum (inklusive sina inre neurala eller psykologiska tillstånd), kunna göra ett annat val (metafysisk/libertariansk fri vilja).

För mig är det (1) som spelar roll. Det viktiga är att kunna väga skäl och agera i linje med det jag tror leder till ett bra liv, inte om jag i någon absolut mening “kunde ha gjort annorlunda”. I praktiken handlar frihet då om att minska hinder: ta bort pistolen, behandla tumören, förbättra beslutsförmågan och sin impulskontroll. Förklaringsmodeller i termer av arv, miljö och neurala processer blir då relevanta just för att identifiera och minska sådana hinder.

Håller man isär upplevelsen av fritt val från förklaringsmodellerna blir det också mindre viktigt vilken metafysisk tolkning man föredrar. Blandar man ihop dem riskerar man att hamna i en passiv och destruktiv syn på sig själv som ett offer för omständigheterna, där ens val i livet inte spelar någon roll.

Haha ja vi gillar frihet, det gör jag med. Men tänk om man hade hittat helt säkra bevis för att fri vilja bara är en illusion. Hur många människor hade klarat av att acceptera att allt bara handlar om tur och otur? Jag tror dom flesta hade fortsatt att tro att dom hade fri vilja i ett sådant scenario 😅

En hopplös svaghet i sådana fall. Man får förenklat se det som att när det går att "komma någonstans" inom ett område så tackar det för sig, lämnar filosofin och blir empirisk vetenskap.

Exakt så 👌

Finns det verkligen en principiell skillnad mellan pistolhot eller hjärntumör och exempelvis graden av myelinisering i prefrontalcortex (men inom normalspannet), individuella tröskelnivåer i hormonreglering, benägenhet för reaktiv aggression, känslighet för blodsockernivåer osv?


Jag tror inte att uppfattningar om att det inte finns frihet i någon rimlig mening leder till defaitistiska attityder. Ingen frisk individ kan frigöra sig från känslan av att välja fritt, att även andra gör det och upplevelse av ansvarighet.

En term som brukas är adekvat kausalitet. Fri vilja innebär således att det den ickepsykotiska viljan leder till låg i "farans riktning" och inte var ofrånkomligt?

Att förtjäna ett straff innebär att sona skuld med lidande, oavsett konsekvenser. Att straffa av exempelvis individualpreventiva skäl innebär motsatsen, det vill säga av skälet instrumentell nytta.


Retributiv syn på straff är givetvis förkastlig oavsett hur många eller få som förespråkar sådan. Det innebär dock inte att straff bör avskaffas.


Har hunden fri vilja?

Du säger: fri vilja måste grunda förtjänst i en icke-instrumentell mening.
Just detta krav smyger in en väldigt stark – och missvisande
– idé: att ansvar kräver att agenten är någon sorts “första orsak” till sig
själv.

Om “att verkligen förtjäna” kräver total självskapelse (att man ytterst sett är upphov till sina egna motiv, karaktär osv),
då är ribban
satt så högt att ingenting i universum kan uppfylla den.

Då har man definierat bort ansvar från början, snarare än visat att det inte finns.
Så det orimliga är inte att vi vill ha ansvar—utan att vi kräver en metafysiskt överdriven version av det.

Vidare pekar du på att ansvar inte har en tydlig linje.
Precis! Men det är inget problem.

Ansvar är gradvis och kontextberoende, tex som: kompetens, rationalitet, mognad.

Vi accepterar redan detta i praktiken (barn, psykisk sjukdom, tvångssituationer).
Att det inte finns en skarp gräns betyder inte att begreppet kollapsar—det betyder att det är ett biologiskt och socialt begrepp, inte ett matematiskt.

Så svaret här är: otydlighet är inte ett tecken på fel, utan på att vi pratar om något verkligt och komplext.

Vidare är våra praktiker kring ansvar (klander, beröm,straff) är:
Delvis framåtblickande (påverka beteende)
MEN också reaktiva (svara på vad personen visat sig vara för
slags agent)

Poängen är: det är inte “bara nytta” i någon kall ingenjörsmening. Det handlar om att reagera på en agents karaktär och kapacitet att svara på skäl.
Det är den sortens grund som räcker för att tala om ansvar på ett meningsfullt sätt—även om det inte är “kosmisk förtjänst”(här håller jag med dig).

När det gäller AI:n så kan det bli intressant i framtiden, som jag ser det finns två fall:

Om AI:n bara är ett system som mekaniskt reagerar på impulser utan att kunna:
utvärdera skäl
lära sig normer
justera sitt beteende över tid

Då är den inte ansvarig. Den är mer som ett avancerat verktyg. MEN om AI:n:
kan förstå normer
kan reflektera över sina handlingar
kan ändra sitt beteende i ljuset av kritik
kan förutse konsekvenser och väga skäl

Då börjar den likna det vi kan kalla en moralisk agent och i någon mån ansvarig.

Du skriver: Antingen har vi “äkta” förtjänst (starkt, icke-instrumentellt), eller så har vi inget ansvar alls.

Jag säger att det finns ett mellanläger:
inget metafysiskt absolut ansvar men inte heller bara “beteendekontroll för nyttans skull”
Utan ett ansvar grundat i att vi är skälkänsliga, lärande, självreglerande system över tid

Straffrätten som sådan är naturligtvis något som också förtjänar att diskuteras, men tog mest upp det här som exempel på vad jag tror att gemene man menar med fri vilja. Vilket alltså inte är samma sak som filosofiskt intresserade människor brukar mena när de hävdar att fri vilja är något som inte existerar.

Det uppfattar jag att den har. Det är en lydig hund som oftast gör som jag säger, men det är väldigt tydligt att den ibland önskar att den fick göra något annat. Och en varelse som kan önska att den fick göra sådant som den inte får tycker i alla fall jag har fri vilja.

Den fria (mot)viljan att förstå.

Hård determinism -> svag emergens -> Biokemisk nivå
Kompatibilism -> stark emergens -> Biologisk nivå
Icke-determinism -> fundamental -> Medveten nivå

Vilken väljer du?

Oavsett om man kunde visa att upplevelsen av att kunna välja i enlighet med skäl, önskningar och intentioner kan förklaras i termer av hjärnaktivitet (och den som vill kan kalla det en “illusion”), så är den fortfarande en användbar beskrivning.

Min poäng är att vi kan beskriva olika fenomen på olika abstraktionsnivåer, och att vilken nivå som är lämplig beror på syftet med beskrivningen. Vill vi förstå mekanismerna bakom hur hjärnan fattar beslut, är neurala nätverk, gener och miljöpåverkan rätt nivå. Vill vi diskutera hur människor kan förbättra sina liv, är frågor om val, ansvar och beteende den relevanta nivån.