Fri vilja - samlingstråd

Filosofer som förespråkar hård determinism har rätt.
Det gäller ”bara” för oss andra att bortse från allt vi upplever och vad betraktar hos andra.
Allt är en illusion. Straff är fel men praktiskt, ingen är ansvarig för någonting men vi måste lära barn att ta ansvar osv.

Skämt och sido så är de flesta filosofer Kompatibiliser eller Libertarianer. Ungefär lika många filosofer tror på hård determinism som på att gudarna styr vad som sker på jorden.

Som filosofi är det främst en motpol mot libertarianismen, de flesta går vidare till mer verklighetsnära förklaringsmodeller.

Det finns ingen skarp gräns utan rör sig om gradskillnader. Gränsen mellan normalvariation och det vi kallar patologiskt är till viss del konventionell, ungefär som åldersgränser eller gränser mellan färger. Poängen med distinktionen är dock inte att dra en exakt gräns, utan att skilja mellan tillstånd där vår förmåga att agera utifrån våra skäl, önskningar och intentioner fungerar bättre eller sämre. D.v.s. den form av frihet som är av värde.



Nej, det handlar inte om att man kan frigöra sig från känslan av att välja fritt, den är sannolikt djupt rotad, kanske av evolutionära skäl. Min poäng är snarare att den metafysiska tolkningen av fri vilja är mindre viktig — medan hur vi psykologiskt förstår vår egen handlingsförmåga är desto viktigare, eftersom det påverkar motivation, ansvarstagande och vår vilja att förändras.

Låt oss ta ett exempel som jag tror att många kan relatera till. Anta att man i dagsläget inte är tillräckligt disciplinerad för att äta hälsosamt eller träna regelbundet. Om man ändå rationellt förstår att livet blir bättre om man gör så, har det någon betydelse om man tror att man kan förändra sitt beteende — eller om man tror att man inte kan det?

Ja precis man behöver inte fastna i det här med fri vilja. Det löser sig 🙂

Absolut, detta löser sig. 😊 Vill man leva ett bra liv eller diskutera hur man organiserar ett bra samhälle kan man med gott samvete ignorera fri vilja debatten som har väl pågått sen Aristoteles tid. Jag skulle nog sätta en peng på att om 2300 år kommer man fortfarande diskutera fri vilja, givet att mänskligheten fortfarande existerar. Så är det med metafysiska frågeställningar som inte övergår till empirisk forskning.

Bättre att fokusera sin energi på vilka praktiska val, beslut och handlingar man faktiskt kan göra för att skapa sig ett bättre liv. Och hur vi bäst utformar incitament i samhället som främjar fredlig samexistens, produktivitet och ömsesidigt fördelaktiga samarbeten, givet människans psykologi.

Dessa mål du specificerar är egentligen teleologi som behöver en fungerande metafysisk rent psykologiskt. Funktionalism är dåligt för människors psykologi då den är intrisinkt meningslös som en simulerad verklighet.

Det blir som svensk bibelöversättning 2000. Skapa en ny modell, samtidigt en annan modell med fotnoter hur man ska ignorera den första.

Är detta vad vi vill med denna tråden?

Själv betraktar jag mig som en lösningsorienterad person som hellre försöker förklara det jag ser än att försöka övertyga andra om att jag hallucinerar.

När jag betraktar min hund så ser den ut att vara medveten och den utstrålar agens och fri vilja. Frågan jag ställer mig då är hur hunden fungerar? Påtalar någon att hundens hjärna består av neuroner som skickar signaler fram och tillbaka så frågar jag mig hur man skall koppla neuronerna så att hunden blir medveten och utstrålar agens och fri vilja?

Rent språkligt får orden sin betydelse efter hur de används och därför ser jag det som tankefel att det vi ser och sätter ord på inte skulle finnas. Frågan är inte om hunden är medveten eller inte, utan frågan är vad det innebär att vara medveten och hur ett sådant medvetande fungerar? Samma sak med fri vilja.

Ja för att lyckas i livet så måste man utgå från att man har fri vilja. Det är så psykologerna ser på saken.

Pistolhot, tumörer, olika tröskelnivåer, grader av känslighet för det ena och andra, neurala komponenters relativa storlekar och aktivitetsgrad och en miljon andra saker utlöser i en komplex väv och i interaktion med den miljö organismen råkar vara placerad i dess beteenden och dess reglering av de intentioner och impulser som ploppar upp i den som från ingenstans.

Det är svårt att identifiera viljefrihet i detta även om man skruvar på begreppen.


Många är bekymrade över den utförsbacke avsaknad av tro på fri vilja innebär. Därav olika projekt för att rädda den. Jag tror att farhågan är överdriven. Som sagt, ingen avfärdar fri vilja annat än vid tillfällen av intellektuell reflektion över saken.

Oron har initierat olika försök där testpersoner fått läsa argument för eller mot fri vilja för att sedan göra olika test och dessa visar inte på särskilt mycket. Framförallt visar de inte hur testpersonerna agerar annat än i labbet direkt efter att ha läst pamfletterna.

Vad gäller personlig motivation så är det svårt att tänka sig att någon funderar på att börja träna men kommer på att "just det, har ju ingen fri vilja" och lägger ner saken. Känslan av att ha ett val finns där hela tiden. Och det är så att olika typer av personligheter från början har olika attityd till dylika projekt, vissa ger lättare upp än andra och ser det hopplösa i tilltag (en variabel i tillägg till pistolhot, hormoner osv).

Motivation och inställning, exempelvis att "tro på sig själv", är i sig orsaker till beteende så det finns inte ens sakliga skäl till att inte försöka att tänka i någon viss riktning även om fri vilja inte är fallet.


Ja, även om det saknas rimliga skäl till att snurra på begreppen för att applicera fri vilja på tillvaron, så kvarstår en praktisk tillvaro att organisera efter bästa förmåga och så gott som möjligt. Det sker nyttobaserat och givetvis med mänsklig psykologisk funktion som fundament.

Frågan är om man ska skapa en manual för att allmogen ska förstå, eller en filosofisk modell ur ett "vetenskapligt" perspektiv.

PS: jag vill även protestera mot att psykologi ger ett sken av att vi har fria val, snarare tvärtom, men har kreativa lösningar.

Samt det ena utesluter inte det andra.

Att det finns komplexa samband är vi rörande överens om. Min poäng är bara att även inom ett sådant system — även om vi inte förstår alla orsakssamband — kan vår förmåga att agera utifrån skäl önskningar och intentioner, fungera bättre eller sämre. Det är den skillnaden jag kallar frihet i praktisk mening och som är av värde.

Vad vi sedan kan göra åt de faktorer som begränsar denna upplevda frihet är en annan fråga, och där beror det givetvis på vår kunskap om orsakssamband. Vissa saker är omöjliga att förändra, och då får vi lära oss att leva med dem. Andra saker är svåra men möjliga att påverka — t.ex. att metodiskt utveckla disciplin så att man bättre kan agera utifrån sina skäl, önskningar och intentioner. Och vissa saker är i praktiken rätt enkla samband: att behöva agera med en pistol riktad mot sitt huvud upplevs ganska begränsande.

Det är här följande visdom träffar rätt: fokusera på det du kan påverka, och lär dig leva med det du inte kan påverka. Det gäller också vår upplevda frihet.


Min poäng är mer begränsad än så: att hur vi tolkar vår egen handlingsförmåga kan påverka vårt beteende, om än subtilt. Det gäller även sådant som motivation, självbild och tilltro till förändring — vilket du också är inne på när du skriver att “tro på sig själv” i sig är en orsak till beteende.

Så jag ser det inte som att man måste “rädda” fri vilja i någon metafysisk mening, utan snarare att vissa sätt att förstå sig själv tenderar att fungera bättre än andra i praktiken. Och jag håller med dig: det finns inga sakliga skäl att inte försöka tänka på ett sätt som stärker ens tilltro till förändring, även om “fri vilja” i metafysisk bemärkelse inte skulle vara fallet.

Problemet uppstår när den metafysiska diskussionen blandas ihop med det psykologiska fenomenet av upplevd möjlighet till att påverka sitt liv. Då kan det påverka hur man ser på sin egen handlingsförmåga och i förlängningen hur man agerar. Håller man isär de två nivåerna uppstår inte det problemet.


Där är vi nog ganska överens. Egentligen bryr jag mig inte om etiketter, utan snarare om deras innehåll. Jag skulle inte ha något problem med att etablera en etikett "fri vilja" för den metafysiska diskussionen, och en annan för det psykologiska fenomenet av upplevd möjlighet att påverka sitt liv. Att samma begrepp används för båda är sannolikt av historiska skäl och bidrar nog till att diskussionen ibland blir onödigt förvirrande.