Ensamma sommaren 2026

Korrekt, det finns inget som heter "ofrivilligt ensam" om man faktiskt inte är så dödssjuk så att man knappt kan lämna dörren (detta inkluderar inte psykisk ohälsa)
Är man passiv så blir man ensam helt enkelt.

OnT: Ut och socialisera, sluta ha så höga förväntningar. Ingen som bryr sig om man verkar lite introvert men väljer du ett liv inomhus kommer du bli ännu mer ensam och må ännu sämre.

Alltid ensam men det är självvalt. För mig är det mest bara krävande att umgås med folk. Visst kan det kännas deppigt på till exempel midsommar och man tänker tillbaka på tiden då man alltid var inbjuden till fester och så men jag har turen att älska mitt eget umgänge så jag känner nästan aldrig att jag är ensam.

I början var det tufft men att lära sig att trivas i sitt eget sällskap är en viktig kunskap att ha i livet.

Min budget säger svältföda, röka fimpar och dricka slattar. Jobba på mitt opus. Jag har alltid velat bli lämnad ifred med mitt pyssel. Verkar som jag blivit bönhörd Inte festligaste killen att hänga med

Att klara sommaren hänger på tillvaratagandet av de långa ljusa nätterna. Värsta lyxen. Börjar nu.

Bara sätta sig i en stuga uppe i Norrland eller långt ute i Skärgården absolut de bästa komma bort ifrån folk.

Nu är jag inte ensam, förutom när jag själv vill det, och sommaren kommer med aktiviteter, nya och gamla bekantskaper. Fast som intresserad av både självvald ensamhet och ofrivillig ensamhet så är ämnet intressant.

Men, min fundering för tråden och för de som är ensamma. Vill ni vara ensamma? Och ni söker ju social kontakt genom att skriva på forumet? Det är ju alltid möjligt att skapa sociala sammanhang som varken kräver kapital eller överdriven social interaktion. Eller är kraven för umgängesformerna specifika?

Är de personliga begränsningarna för stora för att ta steget ur ensamheten? Att det blir/är som en depression, om man hade kunnat bli ”gladare” hade man ju varit det, men själva definitionen av depression är ju just att känslotillstånd där och då tillåter inte det. Vägen in i en depression och vägen ur, är ju ofta konsekvenser av egna val, men där och då blir det en ovälkommen låsning.

Låter som en mkt bra idé! Berätta gärna här i tråden hur det gått! Behövs bara att nån jäkel vågar ta steget så ger det ringar på vattnet!
Lycka till!

Jag känner en del ensamma, mity råd till er är att i denna tråd skicka neddelande internt och starta där, sena kanskr ni börjar hänga ihop, vem vet ?hjälp varandra upp ur diket

Har man defekter som autism så kanske det blir svårt för vissa