Lejonet från Norden - vår hårdaste konung?

Helt enig, Karl XI var dessutom kungen som slog ner på allt uppror i skåneland och fick alla att bli svenskar även om det var väldigt hårdhänt med dagens mått mätt. Att Karl XII fått så mycket uppmärksamhet är för att hans fälttåg och sedermera vistelse i Osmanska riket är en otrolig historia och också delvis på grund av att man på 1800-talet ville hitta en nationalsymbol. Hans död vid fredriksten och tavlan på hans likfärd gav enormt mycket för hans helgonstatus men den hade lika gärna kunnat getts till "likfärden från Lützen", troligen hade den varit mer ärofull.

Du hade inte velat möta "fjollan" på slagfältet...

Problemet med Karl X var ju att han bara regerade i 6 år, han hade förmodligen setts som en mycket större kung om han hade fått längre regeringstid och då kunnat uträtta mer.

Karl XI var ju helt klart en väldigt kompetent monark, och var ju den som lade grunden för att Karl XII ens hade möjlighet att strida på alla fronter, men han var mer av en inåtriktad monark som styrde inåt riket inte utåt på samma sätt som de andra som nämns här.
Han försvarade det hans föregångare vunnit snarare än att skapa egna spektakulära fälttåg.

Han verkar ha lidit av svår men godartad ADHD med tanke på hur mycket han fick uträttat under de sex åren. Hans sista projekt att krossa Danmark var en flopp men annars lyckades han med det mesta.

Det som särskiljer Gustav II Adolf från övriga kungar är att han var en politisk centralgestalt på den europeiska scenen. Det har ingen annan svensk kung varit, oavsett militära framgångar. Gustav II Adolf hade sin far och farfars karisma och retoriska färdighet men var mer polerad, en vinnande kombination.

En kung som man ofta missar är dock Karl XIV Johan, kanske den mest framgångsrike fältherren (till segrar totalt) som suttit på en svensk tron, avgörande faktor i koalitionen mot Napoleon, samt erövrade Norge åt den Svenska kronan.

Kalle Dussins dödsdag blev förknippad med nazismen mycket mer, men hur är det med GIIA-firandet? Det är väl bara i Göteborg det betyder något numera.

Jag minns att på lekskolan hade de en stor jädra byst på honom, och hade det så sent som för 10 år sedan, men på "rektorns" kontor.

https://vartgoteborg.se/p/goteborgs-aldsta-forskola-ligger-i-annedal/

Jäkla snygg byggnad. Tyvärr har de dock byggt hyreshus i backen ovanför till höger, med en betongmur mot dagiset, varför det har blivit ett fruktansvärt blåshål på den sidan. På nedsidan kilar råttor omkring bland den stenmur som har staplats upp för att skapa en stabil grund. De kommer ut om aftonen också för att se om barnen har lämnat något från mellanmålet.

GIIA och Karl XI är bäst för mig bland kungar från det här tidevarvet. KXG hade tur att dö i tid, som en hopplös spelare hade han lätt kunnat förlora det han hade vunnit 1658, och kriget i Polen gick inte alls bra. Egentligen är det nog så att det bara hjälpte Sveriges motståndare.

KXII hade flera tillfällen till att få en fred med en bevarad stormakt, även om det kanske hade betytt ett ryskt Ingermanland. Som det var, var nog varken krigföring eller diplomati särskilt vettig. Det var dumt att knata ned i Polen och låta tsaren käka upp stora delar av Livland och Ingermanland, men när man väl hade fått en allierad, skulle man ha stannat kvar i Polen och satsat på offensiver med mer begränsade mål. Som det var visade det sig ju att horbocken August II kom tillbaka så fort Sverige hade förlorat ett viktigt slag. Från det blev det bara värre. Karl XII vägrade att inse att ingen egentligen brydde sig om några knepiga planer, när det var uppenbart att Sverige inte längre direkt hade någon fältarmé.

För det kriget är det uppenbart att Sverige hade en av världens bästa arméer man för man, men att vi blev slagna av ekonomiska orsaker och strategiska beslut. Bäst för oss hade förstås varit att bjuda in alla motståndare till en jättesandlåda i Sverige eller längs kusten i Östersjön. Att ge sig iväg till Turkiet var inte vettigt - ja - det var inte planen till en början, men det var så det blev.

Ja om Karl X Gustav var den hårdaste, som jag tycker, så var nog Karl XI en av de kompetentaste kungar vi haft. Detta till skillnad mot Karl XII som väl mest är en nasseidol vilket säger en del.

Absolut underskattad precis som andra utländska kungaimporter (Erik XIII, Karl X och Fredrik I).

Jean Bernadottes regeringstid var en succé i alla avseenden men av någon anledning är hans eftermäle lite halvsurt, förmodligen för att han var utlänning och bråkade med Aftonbladet.


Japp, han har gått från allmängods till göteborsk maskot. Lite oförtjänt men sådana är kändisskapets vägnar. Karl XII bredde ut sig på alla andras bekostnad, vilket också gjorde honom till vänsterns måltavla nummer ett när det svängde.


Eftersom det ändå slutade med ett ryskt Ingermanland kan man med facit i hand enkelt dra slutsatsen att man hade sparat många liv och riksdaler genom att snabbspola till det. Sverige borde stannat på plus efter den sensationella krigsöppningen, men sånt är lättare sagt än gjort och Karl XII föll i samma segersjukefälla som så många andra.

Det går knappast att skylla på turen heller eftersom sånt jämnar ut sig under 21 år av krig, och den betydande hjälp Sverige fick på slutet av Storbritannien och Frankrike glöms ofta bort liksom det danska missflytet 1710.