Lejonet från Norden - vår hårdaste konung?

Lejonet från Norden, Gustav II Adolf, var en riktig krigarkung och hade inte ens officersemblem i strid för att visa sina mannar att de var jämlikar mm.

Det är mycket tjat om Karl XII men han lyckades ju mest med att förlora stormakten. Särskilt inom s k nationella rörelser hyllas Karl XII. Jag har aldrig riktigt förstått haussen kring Karl XII när vi har Gustav II Adolf.

Vad tycker ni? Var inte Gustav II Adolf mer av en krigarkonung och Djingis Khans like än Karl XII?

Gustav II Adolf: förvandlade Sverige till en europeisk stormakt.

Karl XII: Sverige förlorade sin ställning som stormakt.

Det är precios som du skriver. En del kretsar påstår att "Karl XII gjorde sverige stort!". Det är tvärtom, han gjorde Sverige litet.

Gustavus Adolphus Magnus, däremot, gjorde Sverige till en stormakt!

Båda två var dock i frontlinjen och stred och båda miste så livet.

Ja precis. Och var en riktigt hård och fruktad jävel!

Så är det absolut men deras livsgärningar slutade ju olika

Kung Karl den unge hjälte sjunger man om man gillar honom.

Men i sången heter det också att "endast falla kunde han". Det låter som att han var oduglig som bara kunde falla.

Vad vill man ha sagt med detta: "Endast falla kunde han"?

https://www.youtube.com/watch?v=LobdgZnF-2I

Det är en förenkling att säga att Karl XII gjorde att Sverige förlorade som ställning som stormakt.

Redan när han tog över fanns det stora problem. Sverige hade liten befolkningsmängd. Man hade Ryssland, Polen och Danmark som mäktiga fiender. Sverige var fattigt efter långa krig.

Med det sagt var Karl XII långt ifrån felfri. Han saknade kompromissvilja och trodde sig vara odödlig. Hade han varit bättre diplomat hade det gått bättre för Sverige, men man hade inte kommit tillbaka till så som man tidigare hade varit.

Han kunde icke vika,
Blott falla kunde han

Betyder att han inte gav sig. Att inte ge upp, fanns inte. Antingen seger eller död medar Tegnér.

Det är sant att Gustav II Adolf de facto gjorde mer för vår stormakt. MEN Karl XII är ändå den jag beundrar mer som person. P.g.a. att Gustav II Adolf ändå var rätt vanlig, levde som andra stormän, hade älskarinnor och frillobarn, blev "tämligen fet" med tiden. Medan Karl XII var absolutist (efter de förfärliga eskapaderna i mellersta tonåren), kysk (han ville inte ha någon älskarinna hur många som än erbjöds honom, han ville vänta till äktenskapet), han höll sig slank, han delade sina mannars villkor i fält, han bar samma sorts enkla vapenrock och sov på samma enkla läger som de... och allongeperuken som var modern, struntade han i efter att han fick börja bestämma över sig själv.

Det finns en romantisk glamour över Karl XII som helt enkelt inte finns över den mer prosaiske Gustav II Adolf:

On what Foundation stands the warrior's pride,
How just his hopes let Swedish Charles decide;
A frame of adamant, a soul of fire,
No dangers fright him, and no labours tire;
O'er love, o'er fear, extends his wide domain,
Unconquered lord of pleasure and of pain;
No joys to him pacific sceptres yield;
War sounds the trump, he rushes to the field;
Behold surrounding kings their power to combine,
And one capitulate, and one resign;
Peace courts his hand, but spreads her charms in vain;
"Think nothing gained", he cries, "till nought remain,
On Moscow's walls till Gothic standards fly,
And all be mine beneath the polar sky."
The march begins in military state,
And nations on his eye suspended wait;
Stern Famine guards the solitary coast,
And Winter barricades the realms of Frost;
He comes, not want and cold his course delay; -
Hide, blushing Glory, hide Pultowa's day:
The vanquished hero leaves his broken bands,
And shows his miseries in distant lands;
Condemned a needy supplicant to wait,
While ladies interpose, and slaves debate.
But did not Chance at length her error mend?
Did no subverted empire mark his end?
Did rival monarchs give the fatal wound?
Or hostile millions press him to the ground?
His fall was destined to a barren strand,
A petty fortress, and a dubious hand;
He left the name, at which the world grew pale,
To point a moral or adorn a tale.

Kan ju var det man vill hylla. Gustav var inte heller särskilt kompromissvillig dock.

Jo, jag inser det när jag lyssnade på sången igen. Fast han fälldes ju i Norge av en kulknapp från en norsk socialdemokrat. Så vaddå?