Evig singel och incel

Ja, tänk på riktigt nära vänner man mister av någon anledning, i värsta fall död. Minns när min då bästa vän drog iväg, flyttade långt bort. Var en stor saknad.

I fallet med vänner så finns oftast inte momentet av att bli ratad. Men kan vara tungt ändå. Många har nog stora problem när de dejtar som grundas i deras egen rädsla. Ingen känner sig bekväm i sällskap med någon nervös eller rent av rädd. Det är ju också känslor, som är ens egna.

Ja det tror jag faktiskt, alla kan, faktiskt oavsett utseende.

Utländska.. högst tveksamt, handlar nog ofta om frågan vem som utnyttjar vem, såvida vi inte talar om våra europeiska grannar. Dating är svårt som det är utan en språkbarriär.

Faktiskt, Sverige är det mest kulturellt extrema landet i hela världen, tom våra närmsta grannar kan uppleva lite av en kulturkrock. Längre bort talar vi om en kulturchock. Googla "world cultural map". Finnarna är nog de som ligger närmast oss, inte danskar å norrmän.

En man med offerkofta klär honom inte, ta av dig den. Låt inte kuken växa ut i pannan på dig, då blir du blind för pungkulorna är i vägen. Dejting ska vara kul, ta initiativ till att ha kul, lättsamt, var inte så högtravande. Kyss många grodor. Ses, umgås och ha roligt, vad det sen leder till, det får man se. Blev det fel..? Jamen då hade du åtminstone lite kul ett tag. Rubba dina cirklar, våga.

Nä visst, det blir svårt att vara bekväm med någon som är obekväm. Men jag tänker att det också handlar om att kunna bära sina egna känslor. Min upplevelse är iaf att en person som är rädd, nervös eller mår dåligt kommer att "läcka" detta om personen inte själv är medveten om sina känslor och klara av att hålla/hantera dem. Medan en annan person med samma känslotillstånd som klarar av att stanna i sin egen känsloupplevelse och hantera den inte kommer att "läcka" dålig energi på samma sätt, och blir därmed inte krävande att umgås med. Det är iallafall min egen upplevda sanning av hur det fungerar.

Javisst. Ofta finns nog ett visst mått av att de gett sig själv KBT genom att ha utsatt sig för situationen många gånger. Nervositeten finns där men hanteras. Gäller väl även artisten och idrottaren som lärt sig omvandla spänningen till något positivt. Många skådisar intygar att de har en viss scenskräck som vässar dem.

Absolut, känslohantering är en skill precis som någon annan.

Å för att återgå till ämnet. Kan nog ligga där nånstans som hans problem ligger. Ovana, att ge sig ut, utsätta sig. Misslyckats har man inte förrän man slutar försöka. Hitta glädjen i att umgås, även om drömmar inte uppfylls. Mer lättsamt.

Det värsta är att jag mentalt gav upp för flera år sedan, jag har knappt försökt längre. Jag vet redan att tjejerna kommer lägga benen på ryggen när jag visar intresse. Jag har förstått redan sedan jag gick i lågstadiet att jag var annorlunda och inte skulle hitta någon. När man var den enda på discot i lågstadiet som inte fick dansa med någon tjej för dom sa att jag var ful. Det har varit så i hela mitt vuxna liv också. Förutom den tjej jag förlorade oskulden med då, hon verkade gilla mig. Synd att det inte gick att satsa på det av en viss anledning.

Det är för all del sorgligt och eländigt att läsa om hur du har haft det. Dock är det så att det absolut enda som kommer förändra din situation i dag är att DU FÖRÄNDRAR DEN DU ÄR.

Du har fått hundra goda råd i tråden, inklusive att gå i terapi. Se till att gör detta.

Du säger att du har gett upp - men ändå skapar du trådar på flashback med jämna mellanrum där du ber om råd. Vill du inte ha råd? Vad är anledningen till att du startar dessa trådar?

Du svarade inte riktigt på min fråga. Min fråga var om du förstår kopplingen mellan din inställning och dina resultat. Förstår du på ett intellektuellt plan att din inställning "att det är kört för dig" skapar en självuppfyllande profetia?

Jag fattar att du har haft det svårt. Men livet är inte rättvist. Du är iallafall frisk och fullt fungerande i övrigt. Du har alla möjligheter att vända din situation men du behöver hitta någon bra coach eller terapeut som kan hjälpa dig med detta.

Lyssna på dessa råd du får här TS:

Visst är det så. Oförmåga till känslohantering gör att TS undviker att ge sig ut och utsätta sig för saker. Han undviker hellre de jobbiga känslor som han riskerar att utsätta sig för. Samt att han behöver ändra sin inställning.

Jag tycker mig se att de som upplever största problemen är unga män, mer ju yngre. Kan inte undgå att koppla ihop det med hur barns rörelsefrihet har minskat sedan sådär 50-tal. Var en debattartikel om det i AB

Mindre rörelsefrihet än en betande ekologisk ko.
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/0pvVVA/ditt-barns-rorelsefrihet-mindre-an-betande-kor

Gjorde en trådstart om det här
(FB) Barns rörelsefrihet, konsekvens?

Här bör man minnas att barn började fastna bakom skärmar redan för över 30 år sedan, de är vuxna nu.. Bekvämt för föräldrarna, inte behöva oroa sig var ungen är, men jag tror vi börjar se diverse konsekvenser idag.

Absolut detta är ett stort problem, väldigt utbrett dessutom. Men jag tror ändå inte att det är detta som är TS främsta problem.