Evig singel och incel

Om man träffar rätt så är det nog kul och gör att livet känns bättre.
Man ser också att många som har relationer inte har det så bra. På ytan kan det se bra ut.
Har sett det i filmer och serier. Nu senast DTF St. Louis.
När jag växte upp så skilde sig föräldrarna. Jag minns hur det var.
Känner många som har skilt sig.
Lyssnat på många kvinnor som öppnat sig för mig och berättat hur dåligt det är i deras förhållanden, och vad dåliga deras män är.
Även kvinnor som talat om för mig hur jag ska vara som man för att kvinnor ska vilja ha mig, kvinnor som är relationsexperter gjorde det.
Det var några av mina bästa upplevelser, att lyssna på kvinnorna. Hoppas jag får chansen att göra det igen. Det är därför som jag är här på jorden. Att inte ha eget förhållande, men ses som den förstående killen som är en bra lyssnare.

Jag tycker inte att det faktum att många relationer inte håller är en anledning till att avstå relationer. Då är det bättre att ta en vända med sig själv och klura ut vad som faktiskt funkar för en.

Det är helt enkelt inte sant att du inte kan bli hjälpt. Alla kan bli hjälpta om de själva vill, är beredda att våga ändra på sig själva och saker de gör, samt träffar en terapeut som de passar dem. Du kanske helt enkelt inte har träffat en terapeut som du känner dig hjälpt av?

Du kan i ett första steg söka hjälp för din story som du berättar för dig själv att du inte kan bli hjälpt. Den är inte sann.

Är det enbart materiellt du är rädd för att bli lurad? Eller är det även emotionellt?

Jag tycker inte du ska ge upp. Relationer att det som ger livet mening. Du behöver bara söka hjälp för dina hjärnspöken och sen öppna upp för att träffa någon utanför Sverige eller på något annat sätt som du kanske inte hade tänkt från början.

Jag vet inte varför det är så svårt för vissa.
Kvinnor har sagt att de uppskattade mig på olika sätt.
Det är ju positivt.
Jag hade gärna sett att flera av de kvinnorna tände på mig också.
Men det är väl inte mycket att göra. Antingen så tänder man på nån eller inte.
Önskar ibland att man varit den som fler kvinnor tänder på. Tror livet hade varit roligare då.
Jag fick mest nej när jag försökte. Och så klankade kvinnor ner på min kropp, även när jag var i min prime.
Det bidrog till att livet inte kändes så roligt.

Nu är det väl som så att man måste ha lite tur med generna vad gäller utseende och kroppsbyggnad för att kunna gå iland med sexuella inviter.

Tror knappast det är något man kan lära sig, har nog att göra med vem och hur man är, hur man är funtad helt enkelt. Finns inte någon mall att följa, allt sker i stunden utifrån dagens förutsättningar.

Fast du beskriver ett liv där du söker kontakt tex genom dina resor så du verkar ha ett socialt behov som inte blir tillfredsställt.
Om du verkligen vill ge dig ut på jakt så får du vidga dina vyer efter att du förstått dig själv så pass att du tror dig veta vad du letar efter.
Fundera ut ställen där det finns kvinnor och inte fan vet jag men kanske någon sorts kurser, uttalade singelresor.
Åk till Thailand och knulla en liten thailändska i en bungalow men för helvete kära inte ner dig och släpa med henne hem, det kommer du få ångra.
Om du vill ha sex eller en relation så måste du exponera dig för platser där detta har en möjlighet att inträffa.

Jag tror också allt sitter i genetiken. När det kommer till utseende och personlighet måste man antingen ha det ena eller det andra minst iallafall. Jag har nog varken personligheten eller utseendet för att lyckas. Jag tänkte redan i lågstadiet att jag var annorlunda. Den enda som inte fick dansa på klassdiscot för att tjejerna sa att jag var ful. Redan då insåg jag att alla får dansa med tjejer utom jag. Det har fortsatt så hela livet.

Ja jag har ett socialt behov som inte blir tillfredsställt. Att resa och bo på vandrarhem och träffa folk är bland det bästa jag gjort. Men det är inget permanent. Jag har aldrig kommit i kontakt med lokala tjejer när jag rest som thaitjejer eller liknande. Det är bara andra turister man kommer i kontakt med.

Och jag tror att tjejer kommer känna av att jag nästan är 40 year old virgin snart. Jag är i princip helt oerfaren. Min systerson som är 16 är mer erfaren på sex än vad jag är. Det är tragiskt.

Jag har länge funderat på hur vanligt det är att man går singel och sexlös hela livet egentligen? Jag läste nyligen att Gen Z aldrig har haft så lite sex som tidigare generationer och heller aldrig funnits så många vuxna manliga oskulder som idag. Men jag tillhör inte Gen Z utan föddes på sent 80-tal.

Jag har aldrig haft ett parförhållande och har haft sex en gång i mitt liv när jag var i tidiga 20-års åldern. Jag insåg redan som barn att jag var lite annorlunda men jag hade ändå kompisar under hela skoltiden och även några år efter. Men i vuxen ålder har jag egentligen bara haft en nära vän och det var en tjej jag träffade när jag var 20 via nätet. Vi var kompisar i många år fram tills ganska nyligen när vi knappt har någon kontakt längre efter att hon skaffade barn och allt. I tidiga 20-års åldern så var jag väldigt social med henne och hennes kompisar och det blev många hemmafester och krogbesök. Det var kul men jag fick aldrig någon romans förutom med en annan tjej som var betydligt yngre jag träffade via nätet och förlorade oskulden med. Tyvärr blev det inget mer.

Jag flyttade tidigt hemifrån och har haft fast jobb sedan jag var 20 och har idag en relativt bra inkomst och en bostadsrätt relativt centralt i Stockholm. Det går väldigt bra för mig på jobbet och jag tycker om mitt jobb och kollegorna verkar tycka om mig också. Men jag har alltid haft problem med att få det där extra som leder till romans (och inte heller så lämpligt via jobbet). Jag försökte med nätdejting mellan 20-33 typ och det ledde inte till någon förutom den där enda tjejen jag hade sex med så jag släppte nätet. Jag har ägnat mina semestrar åt att resa runt på jorden och träffa folk på hostels vilket har varit bland det bästa jag gjort i mitt liv men nu börjar man bli till åren och jag börjar känna mig lite konstig som reser runt på hostels där det mestadels är ungdomar.

Jag har haft bekanta och kollegor som varit i samma situation som mig och som jag misstänker har varit oskuld i högre ålder än mig och nu när man haft dessa på sociala medier så har jag senaste tiden börjat se att alla har träffat någon senaste halvåret. Nu är det verkligen bara jag kvar.

Jag har ju utseendet emot mig då 90% av männen i Sverige är längre än mig och jag har också en väldigt tanig kroppsbyggnad. Om jag på sommaren går runt med shorts och T-shirt så ser jag ut som en 16-åring i kroppen och det är tyvärr ingen överdrift. Jag klandrar inte kvinnorna över att dom inte attraheras av mig. Det är tyvärr såhär jag är byggd. Min mamma sa också att hon tror det är min kroppsbyggnad och längd som gör att jag aldrig träffar någon.

Jag har många gånger tyckt om att leva ensam och jag är ju van vid det. Jag har ju liksom bott ensam i 17 år nu sedan jag flyttade hemifrån. Men att bli gammal och ensam känns väldigt tråkigt. Man vill väl ha någon att dela livet med? Eller iallafall ha fått upplevt det någon gång i livet. För mig vore det en dröm att bara få ligga i soffan och hålla om en tjej, vilken mysig upplevelse. Sexet tänker jag egentligen inte på då jag varit utan så länge att jag lärt mig leva med det.

Jag ägnar mig ju en del åt mina intressen men där träffar jag inga kvinnor heller och jag kan inte vardagsflirta heller. Hur tycker ni att jag bör göra framöver? Kan jag träffa någon?

Varför åker du inte till Thailand?

Jag har varit i Thailand. Men jag vill inte ha en thaifru om det är vad du syftar på?

Men se till att knulla runt och bli bekväm med kvinnor.

Det blir enklare i Sverige när du är van och ser sex som en självklarhet istället för nåt man får hoppas på.

En "grabbresa" kan ändra din inställning till livet till viss del.

Det räcker ju med Estland, Colombia, Spanien, Tyskland eller varför inte Danmark.

Men åk en månad till Thailand och skaffa en semesterflickvän. Du behöver inte gifta dig för det.

Jag var för blyg för mitt eget bästa en gång i tiden. Asien hjälpte mig. Du kanske funkar annorlunda. Vad vet jag.

Det där var bra sagt.

I grunden är det psykologi. Det gör ont att bli lämnad och det känns sällan bra att lämna någon heller, för man vet att man sårar den andre. Men att avstå pga av detta, betyder i grunden att man är rädd för sina egna känslor. Ens känslor är just det, ens egna! De måste man ta ansvar för själv och hantera. Såå mycket kul och intressant de missar de som inte vågar.

Två singlar som träffar varann, har sex och njuter av varandra. Nåt kanske skaver, elden falnar. Felet kanske bara består i avstånd, inkompatibla arbetstider, vad fan som. Uppbrottet behöver inte göra ont, det sitter i den egna skallen, ens egna känslor. Det går att istället bara vara tacksam för orgasmerna och tiden man fick, sedan sortera in som ett ljuvt minne, å kanske någon lärdom men framförallt en upplevelse. Lev! Ja, det kan vara farligt att leva, men låt oss då leva tills vi dör.

Men kan alla män verkligen få en flickvän? Jag kan verkligen inte tro på det längre. Det går bara inte sorgligt nog. Men ja jag kanske inte har hittat rätt.

När det kommer till utländsk dejting är jag väldigt rädd för att bli materiellt/ekonomiskt utnyttjad.