Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Vilket otroligt material! Det är mycket att smälta men jag vill spontant framhålla följande:

- Möllers, Lindgrens (och troligen Åbergs) koppling till Eugeniavägen.
- Förekomsten av skjutvapen, som antagligen kastades in i diverse bilar och fraktades runt när Åberg och Möller var förbannade på någon. Vittnesmålet om skotthål (!) i Åbergs bostad, är extremt obehagligt.
- Möllers elaka kommentar om Saida ("mjölkkon"). Min tolkning är att Saida sålde sin kropp och att Möller tog hennes pengar.
- Lindgrens beskrivning av Möller, som verkar ha varit rubbad, enligt Lindgren.
- Att Möller bodde på samma gata som Gonerka!
- Lindgren föreslår att da Costa blev skjuten, vilket är ett unikt uttalande i utredningen. Inget annat vittne har kopplat ihop da Costas död med skjutvapen. En normal utredare gör en ring runt det uttalandet med röd spritpenna, eftersom det är specifikt och unikt.

Att Åberg & Co kände till Eugeniavägen, har jag gissat tidigare. Mycket tillfredställande att få teorin bekräftad. Tack!

Jag tror att det uppstod en hybridsituation, där flera olika personer och omständigheter mixades ihop, med dödlig utgång. Jag tänker mig ett scenario där Åber/Möller samarbetar med ett par pundare på stan, eller att Åberg/Möller söker upp da Costa i en pundarkvart, där allt ballar ur.

Jag vill minnas att hon skrev förordet till Borgnäs senaste bok om Palmemordet, Olof Palmes sista steg - i sällskap med en mördare, där Borgnäs bland annat saluför en teori om att gärningsmannen sköt mot Lisbeth först... Så de har varit i lag tidigare.

För övrigt en mycket typisk formulering av henne: "Det verkar inte otänkbart att sanningen finns någon annanstans än där opinionen befinner sig". Vill inte säga något rakt ut, men i alla fall insinuera.

Hon menar att regeringen behövde påminnas om ”den andra sidan”.

”Jag tyckte regeringen behövde få en påminnelse om detta skeva förhållande. För balansens skull”, skriver hon, och beskriver fallet som ”utomordentligt allvarligt och viktigt”.

Det var Ida som var mjölk-kon, inte Saida.

1. Du har ju inget annat att komma med än hjärnspöken, stollerier och propaganda.

2. Fotohandlarvittnesmålet anförs som en del av Kammarrättens helhetsbedömning avseende legitimationerna. Vittnesmålet indikerar att en av läkarna lämnat in icke-auktoriserade likbilder. Oavsett om dessa föreställer ms. Costa eller annat lik är fotohandlarparets vittnesmål för sig självt grund för indragande av legitimationen. Nu står inte vittnesmålet självt utan legitimationsindragningen styrks av fruars, döttrars, och andras vittnesmål samt även fler omständigheter.

2.1. Därav Kammarrättens helhetsbedömning (och ja, den var säkerligen väldigt påhejad av både Ls, Ms och S:s politruker sett till innehållet i övriga trådinlägg - läkarnas reella politiska brott är alltså avbrott av två politiska äktenskap, ett genom död (mord/dråp/självmord) och ett genom skilsmässa)

3. Nu fantiserar du bara igen och dina fantasier är betingade på att du inte kan skilja straff-och processrätt från förvaltningsrätt. Du verkar inte ens kunna se skillnad på de olika rättsförfarandena.

4. Läkarna är skyldiga att följa strikt sekretess precis som nuvarnade enligt GDPR. Alla vittnesmål tyder på att de grovt åsidosatt sina legala skyldigheter avseende lik, privatliv, journaler, likfoton, etc. "tagit jobbet med sig hem" innebär just det, brytandet av regler, vilka tydligt är omvittnat av läkarnas nära och kära samt även fotohandlarparet m.fler.

5. Det finns ett rättsövergrepp i domen som rättssamhället inte ville rätta utan lagstöd. Det har dock inget med den formella de-legitimeringen att göra annat än att det tydligen rådde "rättsvilla" avseende ifall det var legalt att agera som tingsrätten gjort eller ej, vilket innebar att skälen omformulerades till helhetsbedömning efter att domstolen insett att rättsfel begåtts inom straff-och processrätten.

5.1. Advokaterna ansvarar för att försvara och representera sina klienter. De har gjort ett synnerligt dåligt jobb inom förvaltningsrätten samt ett svagt jobb inom straff och processrätten.

6. Costa ärendet är knappast en prioritet för vare sig S eller M ledda regeringar.

7. Jag betraktar dig som en stolle, och du undanbeds att vidare kommentera mina inlägg.

ÅTER TILL ÖSMO-SPÅRET

Förra året vid den här tiden diskuterades Ösmo-spåret flitigt i tråden, och även om det kan kännas lite passé och nästan "off topic" att återvända dit nu, så gör jag det ändå. Det finns nämligen några detaljer som jag nyligen noterat och som jag tror är värda att lyfta fram.

Allan Bäckströms tidslinje och de tre avgörande punkterna

I den preliminära tidslinje som Allan Bäckström upprättade i slutet av augusti 1984 listas tre punkter som talar emot att mordet på CdC skedde före resan till Gislaved:

Sabas uppgifter om ett sammanträffande en vecka efter den 8 juni.
Ragges uppgifter om två telefonsamtal med Catrine efter hans födelsedag.
Bosses uttalande till Ragge efter den 10 juni om att de "funnit Catrine".

Jag har länge utgått från att den tredje punkten var ett missförstånd från Bäckströms sida, eftersom jag inte hittat någon sådan uppgift. Men nu har jag faktiskt hittat den – i Ragges allra första förhör den 23 augusti 1984. Det är ett förhör jag inte minns att jag läst tidigare, och det skiljer sig en del från de uppgifter han lämnar i senare förhör.

Ragges första förhör: Misstankar mot Bo Möller och Tor Åberg

I förhöret den 23 augusti 1984 (länk längst ner) gör Ragnar Lindgren flera anmärkningsvärda uttalanden:

Sid 2: "Det framgick också alldeles klart att Catrin enligt Lindgren var livrädd för såväl Åberg som Möller, kanske främst Möller. Det verkade som om de hade någon hållhake på henne."
Sid 3: "Det framgick också under det här samtalet att Åberg-Möller varit inne i Stockholm och letat efter Catrin men inte, som de sade, funnit henne. Lindgren har en känsla av att han någon gång under påföljande vecka, alltså efter den 10, så träffade han Bo Möller och denne berättade på fråga från Lindgren att man nu hade funnit Catrine, men sen förekom inte vidare diskussion i det sammanhanget."
Sid 5: Här blir det riktigt intressant. På direkt fråga om Åberg och Möller skulle ha tagit livet av Catrine svarar Lindgren att han tror att det i så fall skedde i Gislaved och att kroppen sedan transporterades till Stockholm. Han framhåller också att "Möller är tillräckligt tokig för att genomföra något dylikt." Dessutom säger han att både Åberg och Möller "är av våldsnatur" och att han misstänkte att det var Catrine de hittat redan när första fyndet blev känt i tidningarna.

Eugeniavägen och svarta plastsäckar

Ragnar nämner också att både han själv och Bo Möller är bekanta med Eugeniavägen, och att Tor Åberg troligen också känner till området på grund av bilskrotarna där. Han påpekar dessutom att både Åberg och Möller haft svarta plastsäckar i sina bilar.

Ragnar Lindgrens relation till Bo Möller: Dysfunktionell?

Redan efter detta första förhör kan man fråga sig vilken typ av relation Ragnar Lindgren hade med sin styvson Bo Möller – en person han känt sedan barnsben. Hur kan man så oförblommerat misstänkliggöra sin egen styvson? Lindgren praktiskt taget "krattar manegen" för polisen och lägger ut alla korten på bordet.

Den spontana tanken är att någon som beter sig så vill rikta misstankarna bort från sig själv. Men det är också möjligt att Lindgren helt enkelt var ärlig i sina misstankar. Eller så var han mytoman eller kanske vad vi idag skulle kalla för en "dramaqueen".

Nina Åbergs pojkväns vittnesmål: Tor hade "sett henne på stan"

Nina Åbergs pojkvän Thomas berättar i sitt förhör den 28 augusti 1984 om uppbrottet i Ösmo och färden ner till Gislaved mitt i natten mellan den 10 och 11 juni. Han säger: "Beträffande Catrine så sades det då ingenting, men under färden söderut så nämndes att Tor ‘sett henne på stan’."
Detta stämmer överens med Ragges uppgift om att Åberg och Möller "funnit Catrine".

Ragnar Lindgrens förhör 1985: Bo Möller och fotosamlingen

I ett senare förhör, den 24 april 1985, berättar Ragnar Lindgren ytterligare en underlig detalj. Han säger att han nyligen träffat Bo Möller, som låtit berätta att polisen visat honom en fotosamling på olika män. Möller hade sagt till Ragnar att han kände igen någon eller några av dem, men inte velat berätta det för polisen eftersom han inte ville bli inblandad.

Lindgren betonar att han absolut inte vill att detta ska komma fram till Möller, att han "skvallrat" för polisen. Återigen kastar Lindgren sin styvson under bussen utan att tveka.

Bo Möllers tystnad: Varför ville han inte hjälpa polisen?

När Bo Möller visades fotosamlingen på olika män den 16 april 1985 bodde han på samma gata som Gonerka, vilket costa-mop noterade. Det är möjligt att det var Gonerka han kände igen men inte ville berätta om.

Men varför ville Möller inte hjälpa polisen? Varför verkar det som att varken han eller Tor Åberg berättade allt? Även om de inte kvalar in på top 5 över tänkbara gärningsmän, finns de alltid där i bakgrunden – precis som Gonerka. Det hela beror på att polisen inte gick till botten med något av dessa spår.

Bakgrundskontroller: Varför uteblev de?

Av Ösmo-klustret gjordes endast en bakgrundskontroll på Tor Åberg, som visade sig vara tidigare ostraffad. Däremot har arkivet inte kunnat hitta några bakgrundskontroller på vare sig Ragnar Lindgren eller Bo Möller.

Om någon av dessa två – eller båda tillsammans – på något sätt var inblandade i, eller hade kännedom om Catrines död, är det kanske långsökt att tänka att de lyckats dölja det för Tor Åberg i alla år. För jag har ändå känslan av att Tor Åberg var genuint orolig för CdC. Men som jag skrivit tidigare verkar Ösmo-spåret bara vara utrett till 70%. Hade polisen grävt djupare, gjort ordentliga bakgrundskontroller och verkligen pressat Lindgren och Möller på samma sätt som de pressade Åberg, hade jag nog inte behövt spekulera kring detta spåret 42 år senare. Huruvida någon av dessa herrar hade någon koppling till Vasastan lär vi förmodligen aldrig få veta.

Länkar

Samtliga förhör med Ragnar Lindgren 1984-1985:
https://www.dropbox.com/scl/fi/kpplz76qsdt81mriof63k/Samtliga-f-rh-r-med-Ragnar-Lindgren-1984-1985.PDF?rlkey=25glnl6p3wlogooprakdhm6s9&st=w1cpmz rj&dl=0

Förhöret med Bo Möller den 16 april 1985:
https://www.dropbox.com/scl/fi/okzdon0kou7rjcbcfw7il/F-rh-r-med-BM-16-april-1985-g-llande-CdCs-l-karkontakter.pdf?rlkey=27ivygdc1tb3i2ffglmrsvo9n&s t=1e9wof7v&dl=0

Förhör med Nina Åbergs pojkvän den 28 augusti 1984:
https://www.dropbox.com/scl/fi/kukedq3h91ltwygcsvndl/F-rh-r-med-Thomas-Nilsson-den-28-aug-1984.PDF?rlkey=fxioo2912z3bvwpuywunva7i8&st=tsc0p9 dp&dl=0

Förhören med missbrukarna i Stockholm är alltid intressanta i förhållande till TÅ.

När jag läser igenom det nya materialet (förhören med TÅ BM och RL) kommer jag att tänka på Åbergs täta samröre med missbrukarna i Stockholm. Han träffar dem vid flera tillfällen i city, han hänger på när da Costa umgås med dem utomhus (i diverse parker) och han blir iakttagen av dem när han söker efter da Costa (eller låtsats söka) i juli 1984.

TÅ lånade dessutom en lägenhet av heroinisten Kenta.

Att da Costa dog i ett hybridscenario, där alla möjliga personer var inblandade, framstår som troligt.

Jag kan mycket väl tänka mig att TÅ slog sig ihop med andra som letade efter da Costa (tex killar från Eugeniavägen), hittade henne tillsammans med dem och råkade skjuta henne.

De två klockrena signalement som dök upp i Högalidsparken, har jag väldigt svårt att släppa ....

Någonstans har väl idioter från olika grupperingar sammanstrålat, vilket har lett till da Costas död.

ÅTER TILL ÖSMO-SPÅRET

Förra året vid den här tiden diskuterades Ösmo-spåret flitigt i tråden, och även om det kan kännas lite passé och nästan "off topic" att återvända dit nu, så gör jag det ändå. Det finns nämligen några detaljer som jag nyligen noterat och som jag tror är värda att lyfta fram.

:Sabas uppgifter om ett sammanträffande en vecka efter den 8 juni.
Ragges uppgifter om två telefonsamtal med Catrine efter hans födelsedag.

Lena Andersson går från klarhet till klarhet.
Från foliehattsteorier i Palmemordet till Putinfjäsk.
Och nu detta
”Det verkar inte otänkbart att sanningen finns någon annanstans än där opinionen befinner sig”, skriver hon i mejlet"

https://www.expressen.se/nyheter/sverige/lena-anderssons-mejl-till-ministern-sanningen-nagon-annanstans/

"Det verkar inte otänkbart att sanningen finns någon annanstans än där opinionen befinner sig”, skriver hon i mejlet"

Det här är fortfarande ingenting som ens liknar ett argument. Specificera och konkretisera dina påståenden.

Fotohandlarparets vittnesmål saknar trovärdighet, vilket är vad kritiker av såväl tingsrättens som kammarrättens resonemang har påtalat.

Vad jag skrev handlade dels om att du gravt misstolkat hela vittnesmålet, dels att premissen för fotohandlarparets vittnesmål är att de påstådda fotografierna föreställde da Costas kropp, ingen annans. Den enda som har tagit upp fotografier av någon annan kropp är således du och jag undrar därför fortfarande varifrån du fått den idén. Varför kan du inte svara på den mycket enkla frågan?

Du har inte heller besvarat huruvida du tror att man fann "icke-auktoriserade" foton av lik vid husrannsakan men valde att inte redovisa dem i förundersökningsprotokollet. Uppfattar du det som trovärdigt?

Därutöver skriver du om döttrar och fruar i plural. Den enda frun som var aktuell är Christina Allgén. Kammarrätten fäste ytterst liten vikt vid hennes vittnesmål. Beträffande döttrar har paret Allgéns dotter aldrig avgett ett vittnesmål utan enbart tolkats av sin moder samt barnpsykologer.

Var ser du politiken i dessa äktenskap? Anne-Cathrine Härm (vars död aldrig bevisats vara något annat än ett självmord) arbetade inom vården. Hennes föräldrar arbetade på ett tryckeri respektive som journalist. Christina Allgén var journalist, med föräldrar verksamma som kyrkomusiker och förskolelärare.

Ska det här föreställa någon form av svar på mitt exemplifierande av hur rättsövergreppet mot läkarna har ägt rum inom disparata juridiska instanser samt under den bristfälliga polisutredningen?

Vare sig tingsrätt eller kammarrätt klandrar läkarna för att de skulle ha misskött sig inom yrkesrollen eller brutit mot sekretessen.

Även om man mot allt förnuft skulle tro på fotohandlarparets vittnesmål handlar inte heller det om att läkarna skulle ha brutit mot sekretesslagstiftningen, eftersom ingen har försökt göra gällande att de olagligt hade framkallat fotografier av en patients kropp.

Vilka av läkarnas "nära och kära" menar att de åsidosatt "legala skyldigheter avseende lik, privatliv, journaler, likfoton"? Jag har tidigare bett dig utveckla ditt påstående om att läkarnas företrädare har menat att Christina Allgéns vittnesmål skulle ha tillkommit efter att "de tagit jobbet med sig hem". Detta är nämligen inte sant. Har du läst förhören med Christina Allgén?

Det har begåtts flera rättsövergrepp mot läkarna, som jag tidigare skrev. Även deslegitimeringen utgör ett rättsövergrepp enligt bland annat Lars-Erik Tillinger. En pedagogisk genomgång om varför han ansåg så återfinns här:
https://mediemordet.com/kammarrattsdomen-i-styckmalet-ett-rattsovergrepp/

Ja? Ingen har påstått annat.

Detta är inte ett svar på vad jag skrev angående bristen på upprättelse för läkarna. Denna rättsskandal har för övrigt sent omsider blivit en prioritet för Gunnar Strömmer, inte minst eftersom Morgan Johansson försökt plocka politiska poäng:
https://www.svd.se/a/MnXk1o/morgan-johansson-ge-lakarna-i-da-costa-fallet-upprattelse

Det kan du givetvis göra, men detta är fortfarande en diskussionstråd. Om du vill välja vem som ska kommentera dina inlägg får du kommunicera via PM istället.