Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Två journalistiska pajaser i någon sorts syskonskap. LA har fjärtat åsikter i åratal-Allt på ett pekoralistiskt konstlat språk. Vilket har lurat imponerande många människor att tro att hon skriver djupsinnigheter. Vilket hon aldrig har gjort

Som Åsa Linderborg skrev ” har uppnått samma status som oraklet i Delphi. Hon talar i gåtor och alla säger ”hurra vad hon är bra jag fattar ingenting.”
Sedan är det ju ett visst mått av storhetsvannine att inte uttrycka sig i form av artiklar utan i form av att telegrafera varningar till ministrar. Som Vimmerby tidning skrev ”Vi har varnat Bismarck”.

Läkarna skulle offra karriärer för att stycka ett luder? Nej lena andersson du är härmed cancelled permanent

ÅTER TILL ÖSMO-SPÅRET

Förra året vid den här tiden diskuterades Ösmo-spåret flitigt i tråden, och även om det kan kännas lite passé och nästan "off topic" att återvända dit nu, så gör jag det ändå. Det finns nämligen några detaljer som jag nyligen noterat och som jag tror är värda att lyfta fram.

Allan Bäckströms tidslinje och de tre avgörande punkterna

I den preliminära tidslinje som Allan Bäckström upprättade i slutet av augusti 1984 listas tre punkter som talar emot att mordet på CdC skedde före resan till Gislaved:

Sabas uppgifter om ett sammanträffande en vecka efter den 8 juni.
Ragges uppgifter om två telefonsamtal med Catrine efter hans födelsedag.
Bosses uttalande till Ragge efter den 10 juni om att de "funnit Catrine".

Jag har länge utgått från att den tredje punkten var ett missförstånd från Bäckströms sida, eftersom jag inte hittat någon sådan uppgift. Men nu har jag faktiskt hittat den – i Ragges allra första förhör den 23 augusti 1984. Det är ett förhör jag inte minns att jag läst tidigare, och det skiljer sig en del från de uppgifter han lämnar i senare förhör.

Ragges första förhör: Misstankar mot Bo Möller och Tor Åberg

I förhöret den 23 augusti 1984 (länk längst ner) gör Ragnar Lindgren flera anmärkningsvärda uttalanden:

Sid 2: "Det framgick också alldeles klart att Catrin enligt Lindgren var livrädd för såväl Åberg som Möller, kanske främst Möller. Det verkade som om de hade någon hållhake på henne."
Sid 3: "Det framgick också under det här samtalet att Åberg-Möller varit inne i Stockholm och letat efter Catrin men inte, som de sade, funnit henne. Lindgren har en känsla av att han någon gång under påföljande vecka, alltså efter den 10, så träffade han Bo Möller och denne berättade på fråga från Lindgren att man nu hade funnit Catrine, men sen förekom inte vidare diskussion i det sammanhanget."
Sid 5: Här blir det riktigt intressant. På direkt fråga om Åberg och Möller skulle ha tagit livet av Catrine svarar Lindgren att han tror att det i så fall skedde i Gislaved och att kroppen sedan transporterades till Stockholm. Han framhåller också att "Möller är tillräckligt tokig för att genomföra något dylikt." Dessutom säger han att både Åberg och Möller "är av våldsnatur" och att han misstänkte att det var Catrine de hittat redan när första fyndet blev känt i tidningarna.

Eugeniavägen och svarta plastsäckar

Ragnar nämner också att både han själv och Bo Möller är bekanta med Eugeniavägen, och att Tor Åberg troligen också känner till området på grund av bilskrotarna där. Han påpekar dessutom att både Åberg och Möller haft svarta plastsäckar i sina bilar.

Ragnar Lindgrens relation till Bo Möller: Dysfunktionell?

Redan efter detta första förhör kan man fråga sig vilken typ av relation Ragnar Lindgren hade med sin styvson Bo Möller – en person han känt sedan barnsben. Hur kan man så oförblommerat misstänkliggöra sin egen styvson? Lindgren praktiskt taget "krattar manegen" för polisen och lägger ut alla korten på bordet.

Den spontana tanken är att någon som beter sig så vill rikta misstankarna bort från sig själv. Men det är också möjligt att Lindgren helt enkelt var ärlig i sina misstankar. Eller så var han mytoman eller kanske vad vi idag skulle kalla för en "dramaqueen".

Nina Åbergs pojkväns vittnesmål: Tor hade "sett henne på stan"

Nina Åbergs pojkvän Thomas berättar i sitt förhör den 28 augusti 1984 om uppbrottet i Ösmo och färden ner till Gislaved mitt i natten mellan den 10 och 11 juni. Han säger: "Beträffande Catrine så sades det då ingenting, men under färden söderut så nämndes att Tor ‘sett henne på stan’."
Detta stämmer överens med Ragges uppgift om att Åberg och Möller "funnit Catrine".

Ragnar Lindgrens förhör 1985: Bo Möller och fotosamlingen

I ett senare förhör, den 24 april 1985, berättar Ragnar Lindgren ytterligare en underlig detalj. Han säger att han nyligen träffat Bo Möller, som låtit berätta att polisen visat honom en fotosamling på olika män. Möller hade sagt till Ragnar att han kände igen någon eller några av dem, men inte velat berätta det för polisen eftersom han inte ville bli inblandad.

Lindgren betonar att han absolut inte vill att detta ska komma fram till Möller, att han "skvallrat" för polisen. Återigen kastar Lindgren sin styvson under bussen utan att tveka.

Bo Möllers tystnad: Varför ville han inte hjälpa polisen?

När Bo Möller visades fotosamlingen på olika män den 16 april 1985 bodde han på samma gata som Gonerka, vilket costa-mop noterade. Det är möjligt att det var Gonerka han kände igen men inte ville berätta om.

Men varför ville Möller inte hjälpa polisen? Varför verkar det som att varken han eller Tor Åberg berättade allt? Även om de inte kvalar in på top 5 över tänkbara gärningsmän, finns de alltid där i bakgrunden – precis som Gonerka. Det hela beror på att polisen inte gick till botten med något av dessa spår.

Bakgrundskontroller: Varför uteblev de?

Av Ösmo-klustret gjordes endast en bakgrundskontroll på Tor Åberg, som visade sig vara tidigare ostraffad. Däremot har arkivet inte kunnat hitta några bakgrundskontroller på vare sig Ragnar Lindgren eller Bo Möller.

Om någon av dessa två – eller båda tillsammans – på något sätt var inblandade i, eller hade kännedom om Catrines död, är det kanske långsökt att tänka att de lyckats dölja det för Tor Åberg i alla år. För jag har ändå känslan av att Tor Åberg var genuint orolig för CdC. Men som jag skrivit tidigare verkar Ösmo-spåret bara vara utrett till 70%. Hade polisen grävt djupare, gjort ordentliga bakgrundskontroller och verkligen pressat Lindgren och Möller på samma sätt som de pressade Åberg, hade jag nog inte behövt spekulera kring detta spåret 42 år senare. Huruvida någon av dessa herrar hade någon koppling till Vasastan lär vi förmodligen aldrig få veta.

Länkar

Samtliga förhör med Ragnar Lindgren 1984-1985:
https://www.dropbox.com/scl/fi/kpplz76qsdt81mriof63k/Samtliga-f-rh-r-med-Ragnar-Lindgren-1984-1985.PDF?rlkey=25glnl6p3wlogooprakdhm6s9&st=w1cpmz rj&dl=0

Förhöret med Bo Möller den 16 april 1985:
https://www.dropbox.com/scl/fi/okzdon0kou7rjcbcfw7il/F-rh-r-med-BM-16-april-1985-g-llande-CdCs-l-karkontakter.pdf?rlkey=27ivygdc1tb3i2ffglmrsvo9n&s t=1e9wof7v&dl=0

Förhör med Nina Åbergs pojkvän den 28 augusti 1984:
https://www.dropbox.com/scl/fi/kukedq3h91ltwygcsvndl/F-rh-r-med-Thomas-Nilsson-den-28-aug-1984.PDF?rlkey=fxioo2912z3bvwpuywunva7i8&st=tsc0p9 dp&dl=0

Vilket otroligt material! Det är mycket att smälta men jag vill spontant framhålla följande:

- Möllers, Lindgrens (och troligen Åbergs) koppling till Eugeniavägen.
- Förekomsten av skjutvapen, som antagligen kastades in i diverse bilar och fraktades runt när Åberg och Möller var förbannade på någon. Vittnesmålet om skotthål (!) i Åbergs bostad, är extremt obehagligt.
- Möllers elaka kommentar om Saida ("mjölkkon"). Min tolkning är att Saida sålde sin kropp och att Möller tog hennes pengar.
- Lindgrens beskrivning av Möller, som verkar ha varit rubbad, enligt Lindgren.
- Att Möller bodde på samma gata som Gonerka!
- Lindgren föreslår att da Costa blev skjuten, vilket är ett unikt uttalande i utredningen. Inget annat vittne har kopplat ihop da Costas död med skjutvapen. En normal utredare gör en ring runt det uttalandet med röd spritpenna, eftersom det är specifikt och unikt.

Att Åberg & Co kände till Eugeniavägen, har jag gissat tidigare. Mycket tillfredställande att få teorin bekräftad. Tack!

Jag tror att det uppstod en hybridsituation, där flera olika personer och omständigheter mixades ihop, med dödlig utgång. Jag tänker mig ett scenario där Åber/Möller samarbetar med ett par pundare på stan, eller att Åberg/Möller söker upp da Costa i en pundarkvart, där allt ballar ur.

Förhören med missbrukarna i Stockholm är alltid intressanta i förhållande till TÅ.

När jag läser igenom det nya materialet (förhören med TÅ BM och RL) kommer jag att tänka på Åbergs täta samröre med missbrukarna i Stockholm. Han träffar dem vid flera tillfällen i city, han hänger på när da Costa umgås med dem utomhus (i diverse parker) och han blir iakttagen av dem när han söker efter da Costa (eller låtsats söka) i juli 1984.

TÅ lånade dessutom en lägenhet av heroinisten Kenta.

Att da Costa dog i ett hybridscenario, där alla möjliga personer var inblandade, framstår som troligt.

Jag kan mycket väl tänka mig att TÅ slog sig ihop med andra som letade efter da Costa (tex killar från Eugeniavägen), hittade henne tillsammans med dem och råkade skjuta henne.

De två klockrena signalement som dök upp i Högalidsparken, har jag väldigt svårt att släppa ....

Någonstans har väl idioter från olika grupperingar sammanstrålat, vilket har lett till da Costas död.

Ja, Rajs gamla uttalande var en helt avgörande länk i Kammarättens helt sanslöst svaga kedja av slutsatser. Speciellt för att få med Teet i det hela. Ett tidigare inlägg.

Finns det några uppgifter om att T.Å skulle ha tagit Jägarexamen och var en licensierad jaktvapen-ägare?

Jag har aldrig hört något om TÅ:s vapeninnehav. Först idag fick jag vet att han förfogade över vapen (enligt Ragge). Det verkar rimligt att anta att han kunde jaga. Jakt är ju den normala ingången till skjutvapen. Men vi vet ju inte om de "skottskador" som Ragge pratade om, hängde ihop med gevär eller pistoler.

Det är fruktansvärda omständigheter Ragge beskriver. Alla lampor blinkar rött, pga svartsjuka, stalking, skjutvapen, en yxa, våldsamma personligheter, missbruk osv.

Oavsett vad TÅ och BM gjort och inte gjort, målar Ragge upp en typisk miljö där en mördad kvinna hittas ...

När det gäller Eugeniavägen, undrar jag vilka kontakter Ragge, TÅ och BM hade där. BM körde ju lastbil , så han borde ju ha varit där. Och TÅ och Ragge hade tydligen varit där ...

Det är ju inte omöjligt att TÅ, BM och Ragge kände mekanikerna Perry Nylund och Mats Näsström, som kände Vinof ... osv osv. Och eftersom BM var åkare, undrar man om han hade kontakt med flera företag på Eugeniavägen. Och han körde papper .... brukade han köra till Kronwell?

Många frågor.

Med tanke på vad Ragge säger om TÅ, är det ju fullständigt vansinnigt att TÅ ska bedöma om skorna (som hittades i Vasastan) är da Costas.

TÅ ger fö ett extremt slirigt intryck i sina egna förhör.

Ja, han är defensiv & försiktig helt klart.

Efter allt detta letande efter C och sedermera samtalet till hennes mor är det ju en aning märkligt
att inte fråga om var,när, hur hon påträffats död. Dessutom har han ju nästan hela hennes bohag kvar i sitt eget hus. Bara avslutar samtalet med polismannen fortast möjligt.

Ja, hans tystnad inför dödsbeskedet är lite underlig. Men han var trots allt finne, född på 30-talet. Man ska aldrig underskatta finska mäns tillknäppthet. Men det finns en passage (i Thomas Nilssons förhör) som är intressant i relation till Åbergs konstiga tystnad. Inte bara Åberg var tyst.

Thomas och Nina Åberg besökte Ragge under midsommarhelgen och då pratades det inte om da Costa, enligt Thomas. Man undrar vad detta betydde. Sket alla i att da Costa var ute ur bilden? Det är lite skumt. Vi denna tidpunkt var hon nog död.

Man tycker att de närvarande borde ha bytt några ord om Tors konstiga knarkarbrud, som snattade matt från matbordet, sköt heroin och klappade ihop och fick kramper osv.

Da Costa var ju en väldigt apart figur i detta sällskap.

Det kan ju vara så att flera personer i Ragges krets visste att da Costa var död och att det var därför som man spontant slutade snacka om henne ....

Jag tycker att en normalbegåvad utredare borde "känna vittring" när han läser förhören Nilsson och de andra som hängde hemma hos Ragge ....

Det är nåt j-igt konstigt i luften.

Det är synd att utredarna inte förstod den sociala dynamiken i da Costas kretsar. De verkar ha varit lika psykologiskt medvetna som 12-åringar. När en person som da Costa hamnar i konflikt med flera personer, tenderar saker att balla ur och slutprodukten (av alla infall, gissningar och tillfälligheter) blurkar vara kaotisk.

Det blir ofta kaos, eftersom flera idioter samverkar.

Jag tror inte att alls att scenariot runt da Costas död var rent och prydligt. Jag tror inte att GM måste ha varit en ensamboende person, som stötte på da Costa och plötsligt blev arg, varefter han följde en enkel rak bana, från mord till dumpning.

Jag är ganska säker på att flera personers agendor klumpade ihop sig när da Costa dog.

Och det är nog därför flera konstiga personer betedde sig ovanligt konstigt.