Citat:
Ursprungligen postat av
Kraftighaka
Vilken tokig människa. Jag kommer ihåg när hon stod med plakatet som hennes aktivistföräldrar satt i näven på henne. Att sociala myndigheter inte grep in där och då är för sorgligt. Nu börjar man se resultatet av hennes fostran och uppväxt. En psykiskt sjuk ung kvinna som ska studera till undersköterska på distans. Verkligen ett barn av vår tid dock. Jag hoppas att hon får den hjälp hon behöver innan hon går ner sig i narkotika eller annat missbruk.
Jag skulle tro att hon redan har provat ett och annat preparat som de har skrivit ut till henne via vården, men som synes har inte det hjälpt.
Faktiskt så har ju att vara lite dysfunktionell funkat väldigt bra för henne. Just som aktivist är det ju en tillgång att inte ha något jobb eller skola att lägga 8 timmar om dagen på, när man ändå mår dåligt och inte orkar med det. Sen så är det lätt att då fastna i grubblerier och bli aktivist.
Tyvärr är det att må psykiskt dåligt ganska stigmatiserat fortfarande, men jag ser det som också ett sätt att växa upp och lära. Det är faktiskt ett lärande på en mycket mer djupare nivå där man utforskar både känslo- och kunskapsmässigt. Och det har ju blivit mer och mer vanligt och accepterat, inte minst tack vare all positiv uppmärksamhet hon har fått.
Det är tur att hon inte har hamnat i klorna på riktigt dåliga ideologier, hon hade lika gärna kunnat bli militant islamistisk fundamentalist eller vänsterradikal terrorist. Några sådana har blivit rekryterade när de har varit sårbara, eftersom man då är mest mottaglig för samhällsfientliga idéer.
(Baader-Meinhof ligan och det socialistiska patientkollektivet, ett exempel)
Att bry sig om miljön är faktiskt inte så dumt, även om man kan tycka olika om hur fort det ska gå, och hur man ska hantera teknikutvecklingen.
Samt hur man ska diskutera. Att demonstrera i all ära, men när man ska försöka göra något på riktigt så måste det finnas en dialog.