8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Vad är det egentligen som är "vansinnigt"?
Att en mamma offentligt berättar om sin dotters situation? Att föräldrar kräver insyn i ett beslut som slagit sönder deras familj? Att en oberoende överläkare granskar journaler och delar sin bedömning?
Förklara gärna vad som är vansinnigt med det.

För det enda vansinne jag kan se i det här fallet är att ett barn skildes från sin familj baserat på en misstanke som sedan förkastades, att LVU:et sedan rullade vidare på nya grunder utan oberoende granskning, att mammans enda möjlighet att försvara sig hängde på en enda lycklig omständighet, och att barnets egna brev om sitt mående ignorerades fullständigt av systemet.
Det är per definition vansinnigt.

Inte föräldrarna som kämpar för sin dotter.

Man får hoppas att ni systemriddare aldrig råkar ut för systemet ni så ivrigt försvarar.
För jag kan inte tänka mig att ni någonsin mer skulle vädra samma åsikter offentligt om ni gjort det.

Som ett litet tankeexperiement: Föreställ er att vakna upp en morgon och få veta att ditt barn omhändertagits på obestämd tid. Att ni inte får se hela dokumentationen. Att ert juridiska ombud har några timmar på sig att försvara sig mot alla lösa anklagelser. Att varje försök att försvara er tolkas som bristande insikt.

Jag ställer mig ytterst tveksam till att ni har samma åsikter efter det. Det är nämligen lätt att försvara ett system när man aldrig riskerar att själv bli krossad av det.

Det visar att när barn uttrycker att de vill hem i ett brev och säger hur jättebra förälder är inte nödvändigtvis betyder att det är det som är bäst för barnet , När barn kan fylla sina brev med hjärtan och hyllningar till föräldrar som dömts för grova brott mot syskon så betyder ett sådant brev inte särskilt mycket mer än att det är en tragedi för det barnet .

Du tror väl inte att ett barn efter några månader blir lojalt med familjehem dessutom ett familjehem som verkar ytterst tveksamt med tanke på de religiösa ideerna om helvetet som E framfört

Nu blandar du återigen en fruktsallad av äpplen och bananer, medvetet för att vilseleda eller av ren okunskap.

Vi pratar inte om barn vars föräldrar dömts för grova brott mot syskon. Vi pratar om Elsa vars ursprungliga LVU-grund redan förkastades av domstolen, vars medicinska situation med stor sannolikhet berodde på felaktig information från vården, och vars placering en oberoende överläkare ifrågasatt efter att ha granskat samma journaler.

Det är inte samma situation. Inte ens i närheten.
Och sedan din poäng om att familjehemmet verkar ytterst tveksamt med tanke på de religiösa idéerna om helvetet som Elsa framfört i sina brev.
Tänk på det en sekund.

Du avfärdar Elsas brev som uttryck för barnlojalitet när de beskriver hennes längtan hem. Men samtidigt accepterar du innehållet i samma brev när det passar ditt narrativ, nämligen de religiösa inslagen som ett argument mot familjehemmet.
Du kan inte ha det både sätten.

Antingen är Elsas egna ord trovärdiga och då berättar de en komplett historia om ett barn som mår psykiskt dåligt, längtar hem och utsätts för religiös påverkan i familjehemmet.
Eller så är de inte trovärdiga och då faller ditt eget argument om familjehemmets religiösa idéer ihop samtidigt.

Hur ska du ha det?

Ja, att känna igen och förstå detta beteende är grundläggande för probleminsikten. Tyvärr kan man se att kurt-sune inte förstår psykologin bakom problemen.

”Adinorna”, eller ”Bev Keane”-typerna, manipulerar alla, inklusive systemet självt. Det gör att systemet kollapsar. Det som saknas är en kontrollmekanism som kan sortera bort dessa avarter, som tyvärr är väldigt vanliga inom socialtjänsten och vården.

Totius!
Det förefaller som att du är en person med bildning och att du vill väl. Det uppskattar jag.
Men jag förstår inte varför du vill misskreditera Kurt-Sune. Helt utan egenintressen synliggör hen baksidan av LVU-systemet.
Det är viktigt. Det får inte sopas under mattan.

Vad säger jag att E i sitt brev inte är trovärdig eller att barn som i andra fall inte är trovärdiga när de fyller sina brev med hjärtan och kallar en förälder världens bästa trots att föräldern är dömd för grova brott , Lojalitet och känslor försvinner inte hos yngre barn ens om föräldrar gjort grova saker

Jag vill inte misskreditera kurt-sune – tvärtom säger jag att han har rätt i mycket MEN vi har olika uppfattning om orsak och verkan. Detta har kurt-sune och jag gaggat om länge och i flera olika trådar. Därför kan tonen bli lite hätsk ibland.

Vi har helt olika syn på systemet – det kurt-sune kallar ”systemfel” kallar jag ”handhavandefel”. Det är en fundamental skillnad och kräver helt olika metoder för lösning.

Jag menar att systemet (lagarna) är tillräckligt bra men att det saknas en kontrollmekanism för att sortera bort alla ”Adinor” från socialtjänsten och vården. Med professionella och empatiska aktörer har det befintliga systemet alla möjligheter att fungera bra.

Om systemet handhas av professionella som både behärskar lagstiftningen och har förmågan att skapa trygga relationer, läggs grunden för en rättssäker och humanistisk vård enligt lagkraven.

Inom både vården och soc förekommer mobbing också bland personalen i mycket högre utsträckning än på exempelvis ett elekronikföretag eller i en bilverkstad.
Manipulerande handläggare och deras enhetschefer inom socialen borde alla dömas för tjänstefel och då med KÄNNBARA straff.
De barn som drabbats bör få SKADESTÅND.
(Kännbara straff har sannolikt dämpande effekt på värsta maktmissbruket.
Det räcker inte med en 2-dagarskurs i BBIC.

Ja, det är tjänstefel MEN problemet är att BEVISA det när socialtjänsten ljuger och har närmast obegränsade resurser och jurister som kan jobba heltid med att försvara lagtrotset. En åklagare är skyldig att lägga ner ett ärende gällande allmänt åtal om denne anser att det inte går att bevisa brott (med rimlig arbetsinsats).

Problemet är åter ”Bev Keane”-typerna som manipulerar systemet. Tjänstefel har upp till sex (6) års fängelse på straffskalan.

Jag gissar på att trådens mest skenheliga, dvs "adina" i tråden är pensionerad.
Men att hon forfarande gör allt hon kan för att rycka barn från deras mammor. Även när det bara är skvaller hon får till sig.

Som tagen ur en skräckfilm.

Du skulle ju inte prata mer med mig då får då också sluta prata om mig eftersom det faktiskt inte är tillåtet

Du upprepar samma halmgubbe en gång till.
Ingen bestrider att barn kan vara lojala mot föräldrar som begått grova brott. Det är välkänt och väldokumenterat.

Men du använder det som ett generellt argument för att ifrågasätta alla barns vittnesbörd om sin egen situation, inklusive Elsas.

Det är inte logik. Det är ett universalverktyg för att avfärda varje barns röst när den är obekväm för systemet.

Och här är den avgörande skillnaden som du konsekvent vägrar att adressera:

Elsas föräldrar har inte dömts för några brott. MBP-misstanken förkastades. Den medicinska försämringen förklaras sannolikt av felaktig information från vården.

En oberoende överläkare kom till en helt annan slutsats än socialtjänsten

Det är inte ett fall där barnlojalitet mot en dokumenterat skadlig förälder är den relevanta förklaringen. Det är ett fall där ett barns egna ord om sitt mående ignoreras för att de stör ett narrativ som systemet investerat enormt prestige i att upprätthålla.

Och det mest talande av allt: du accepterar Elsas brev som bevis när de beskriver religiösa inslag i familjehemmet, men avfärdar samma brev som ren barnlojalitet när de beskriver hennes längtan och psykiska lidande.

Det kallas selektiv trovärdighet. Och det är precis vad hela LVU-systemet bygger på.