Citat:
Börjar kvinnan efter gymnasiet jobbar lite/reser etc. mellan 19-21 års ålder och sedan plugga en kort till medellång utbildning vid 20-21 års ålder. Så kan hon vara färdig med denna och ha fast anställning innan 25 års ålder. Tex. läsa till sjuksköterska mellan 20-23 års ålder. Ha fast anställning från 23 års ålder. Jobba något år och sedan börja fortplanta sig om hon har en ung man som är redo att bli pappa, vid sin sida. Då kan hon få barn vid 25, 27 och 30 års ålder. Jobba lite mellan föräldraledighet och nästa graviditet. Och alltså vara 3-barnsmor innan hon är 31. och även fått 3 barn inom spannet för bästa åldern för graviditet och förlossning: 20-30.
Hon kan alltså hinna allt mellan 20-30 års ålder. Både resa, jobba, plugga, träffa an och skaffa barn.
Så däri ligger inte problemet.
Kvinnor som vill ha barn, vill i regel ha barn kring 25 års åldern iaf.
Så däri ligger heller inte problemet.
Jobbar både den unga kvinnan och hennes unga man, så har de i regel råd att skaffa barn.
Så inte heller däri ligger problemet.
Det är annat som bromsar upp barnafödandet!
Hon kan alltså hinna allt mellan 20-30 års ålder. Både resa, jobba, plugga, träffa an och skaffa barn.
Så däri ligger inte problemet.
Kvinnor som vill ha barn, vill i regel ha barn kring 25 års åldern iaf.
Så däri ligger heller inte problemet.
Jobbar både den unga kvinnan och hennes unga man, så har de i regel råd att skaffa barn.
Så inte heller däri ligger problemet.
Det är annat som bromsar upp barnafödandet!
”Kan hinna” är långt ifrån detsamma som att den generella effekten på befolkningen och barnafödandet bli denna. Många hinner och klarar att kombinera jobb och barnafödande på det sätt du beskriver, men inte tillräckligt många.
Citat:
Problemet ligger snarare i om den unga kvinnan har träffat en ung man som är redo att bli pappa eller inte. Och i världsläget och framtidstron. Och i individualismen. Att vilja satsa på sig själv och sin hälsa. Och ser att detta med barn försvårar den biten. Och i teknologin, där folk lever mer i sina smartphones än ute i verkliga livet.
Nej, det är inte sådana mystiska faktorer som utgår från den enskilde människan som avgör. Det är riktigt att det handlar om individualismen.
Men det handlar om ekonomi där individen måste se till sig och sin framtid i så stor omfattning att unga kvinnor inte klarar att välja barnafödande i den omfattning och så tidigt som behövs för att hålla uppe barnafödandet på de nivåer som sägs behövas. Eftersom de skjuter upp barn så länge sjunker födslotalen. Att männen är utsatta för samma fenomen bidrar, men det är kvinnornas val som styr.
Det är gott om önsketänkande och romantiska argument här. Det allra mesta inom samhället handlar om ekonomi och hårda fakta kring det och barnafödande är inget undantag.