Citat:
Ursprungligen postat av
TomatKungen
År 1992 hade vi samma ekonomiska system som nu. Och då föddes det 2.1 barn per kvinna (dvs. I princip lika många som på 60-talet). År 1993 var siffran på 1.85.
På 1990-talet låg det på 1.50 - 2.13, per kvinna, beroende på årtal.
På 1980- talet låg det på 1.6 per kvinna.
På 1970- talet låg det på cirka 1.6 - 1.9 barn per kvinna.
På 1960- talet låg det på 2.1 - 2.4 barn per kvinna.
På 1950- talet låg det på 2.0 - 2.5 barn per kvinna.
På 1940- talet låg det på 2.7 per kvinna.
På 1930-talet låg det på 1.7 per kvinna.
På 1920- talet låg det på 2.5 per kvinna.
På 1910- talet låg det på 3.5 - 4 barn per kvinna. Det är egentligen här det sticker ut.
Genombrottet för industralismen skedde mellan 1890-1930. I dess början föddes det många barn per kvinna. När det var väl förankrat vid 1930 talet och med annalkande världskrig, så var det lågt.
Nu är vi i en form av teknologisk revolution Och ett annalkande världskrig. Finns vissa paralleller att dra. Som Inte har med ekonomi att göra.
Och ser vi till tiden från 1920 talet och framåt, så verkar det mest poppis med mellan 1-3 barn per kvinna. Flertalet familjer väljer det och kan hantera det. Och tänker man bara skaffa 1-3 barn. Så måste man inte sätta igång redan vid 20-23. Man kan vänta till 24-29. Få första barnet vid 25, andra vid 27 och tredje vid 30. Tex. (OM hon har en villig man dvs.). Då hinner kvinnan både utbilda sig och få ett jobb innan 24. Det är alltså inget hinder.
Att ta hand om barn, äldre, sjuka, hushåll. Är också jobb. Givetvis ska kvinnor ha betalt för att ta hand om det. Om det är andras barn och andras hushåll.
Det är även om det finns enstaka toppar frågan om sjunkande födelsetal över tid i takt med att kvinnor i allt högre grad måste prioritera egen utbildning och karriärstart över barnafödande och det blir ökad jämställdhet och mindre löneskillnader mellan könen.
Givetvis finns det en stark korrelation mellan om kvinnor väntar med att skaffa barn och att det föds färre barn totalt. Att det är fullt möjligt att i det enskilda fallet skjuta upp barnafödandet ändrar inte den generella effekten.
Visst är det sedan så att sådant som världsläget spelar in på toppen av detta. Det vore dumt att förneka. Men man kan inte för det få upp barnafödandet generellt genom kampanjer som skall få folk att oroa sig mindre för detta världsläge eller liknande. Det handlar i grunden inte om människors känslor och om svårigheter med kärlek och att träffas och så vidare utan om ekonomiska villkor och incitament som följer på det och hur de påverkar våra val.