Frågor om Jehovas Vittnen

Det är en av två dopfrågor efter doptalet på en sammankomst i alla fall:

”1. Har du ångrat dina synder, överlämnat dig åt Jehova och insett hur han ger räddning genom Jesus Kristus?

2. Förstår du att ditt dop innebär att du betraktas som ett Jehovas vittne och som en del av Jehovas organisation?”

Källa: https://wol.jw.org/sv/wol/d/r14/lp-z/1102014954

Andra frågor fokuserar mer på kristna läror och kristet levnadssätt.

https://wol.jw.org/sv/wol/d/r14/lp-z/1102014952

https://wol.jw.org/sv/wol/d/r14/lp-z/1102014953

Menar du att dopet inte heller är ett löfte om att underordna sig Gud? Menar du att en kristen inte behöver följa några löften till Gud att inte synda, utan kan synda så mycket den kristna vill?

Jag tycker dock att det är skillnad.

Många får själva välja vilka de får umgås med, eller säga upp kontakten med. Oavsett anledning. Är man ett vittne så bestämmer man inte helt själv. Är någon utesluten så får man inte ha kontakt med den personen, enligt organisationen. Även om man själv skulle vilja. Man får inte välja om man vill fortsätta ha kontakt eller ska säga upp kontakten. Ja, jag är medveten om att uteslutningarna enligt JV beror på Bibeln.

För somliga personer (både de som fortfarande är aktiva vittnen och de som är uteslutna) så är det säkert oerhört tufft och jobbigt. Det är säkert en bidragande anledning till varför vissa stannar kvar inom JV, trots att de egentligen vill lämna. De vill inte förlora vänner och familj. Andra kanske har kontakt med uteslutna i smyg. För andra så har de verkligen ingen kontakt med uteslutna, även om de vill det. Vissa försöker nog bli återupptagna i församlingen för att kunna ha kontakt med folk igen. Det kanske inte är rätt skäl till att försöka återvända egentligen.

Så jag tycker att det är skillnad på hur du personligen väljer att ’utesluta’ folk, och hur det fungerar enligt JV.

Men inte enligt dig?

Vad menar då Paulus här:

"ni borde ha blivit förtvivlade och stött ut den som gjort sig skyldig till detta... ni inte får ha något att göra med den som kallas broder men som förfaller till otukt, själviskhet, avgudadyrkan, ovettigt tal, fylleri och utsugning." (1 Kor 5:2,11 Bibel2000)

Och vad menar Jesus här:

"Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare. " (Matt 15:18-20 Bibel2000)


Det är ingen skillnad med syftet. Syftet är att bli skyddad från en persons negativa påverkan.

Problemet är att något sådant inte sägs i Bibeln. JV har ofta sagt att dopet "symboliserar" överlämnandet fast detta heller aldrig sägs i Skriften. Dopet är ingen symbol. Det är en oerhört viktig realitet. JV och före dem Bibelforskarna har alltid underbetonat dopet. Gal. 3:26,27 visar att tron och dopet hänger samman och att det är genom dopet man ikläder sig Kristus. Det är mycket mer än ett offentligt ställningstagande. Den eitiopiske hovmannen blev döpt i vatten och något annat sägs inte om honom, och ingen annan än den döpande Filippus var närvarande, så särskilt offentligt var detta dop inte (Apg. 8:36-38). Saulus, the senare Paulus, måste döpa sig och avtvå sina synder och åkalla hans namn. Hans hållning hade inte ändrats före dopet. (Apg. 22:16) Man blir frälst genom vatten, som 1 Petr. 3:21 säger. Den texten säger också att dopet innebär att man anropar Gud om ett gott samvete, vilket alltså inte sker före dopet.

Jag tolkar det inte likadant som JV i alla fall. Se tex:

”Det räcker för mannen med den bestraffning som flertalet av er redan har gett honom; nu skall ni i stället förlåta och trösta honom, så att inte hans sorg blir så stor att han går under. Därför ber jag er att verkligen visa honom kärlek." - 2 Kor. 2:6-8.

Det är en fortsättning på något som handlar om en utesluten man. Det står inget om att alla undviker kontakt med personen. Paulus kritiserar inte ens de som fortsatt ha kontakt och behandla den uteslutna som vanligt. Inga konsekvenser eller liknande.

Att återvända till församlingen skedde relativt snabbt, och absolut kärleksfullt. Inte alls som hur det är inom JV, där det ofta tar runt ett år. Dessutom behandlas tydligen uteslutna som vill återvända ’negativt’. Folk vittnar om hur tufft det är. Att de ska sitta längst bak i Rikets sal, vara tysta, ingen hälsar, man har restriktioner etc. Det kallar jag inte kärleksfullt, att man förlåter och tröstar och underlättar för den uteslutna.

Om Paulus nämner ett flertal, men inte alla, varför behandlar ändå alla vittnen den uteslutna likadant och tar avstånd?

Sedan finns tex 2 Tess 3:14, 15: "Om någon inte rättar sig efter det vi säger här i brevet, peka då ut honom så att han ställs utanför - kanske tar han varning. Men betrakta honom inte som en fiende utan tala honom till rätta som en broder."

Jag tycker inte att det stämmer in på hur vittnen behandlar uteslutna. De betraktas som ’fiender’ snarare. Någon som man absolut inte ska ha någon kontakt med. Ingen som ska tala honom till rätta. Tex. Man ska inte ha kontakt alls.

Men du medger alltså att man uteslöt bröder och systrar om dom syndade?
Men vad är "relativt snabbt" och: "kärleksfullt" menar du?

Om en person fortsätter att sprida lögner och misstämja efter en vecka, ska man då återuppta personen i gemenskapen för att det ska vara "relativt snabbt" enligt dig, trots att personen inte ångrat sig? Väldigt konstig logik.

Har inte förnekat att uteslutning förekommer enligt Bibeln. 1 Korintierbrevet kapitel 5 Drar ju upp uteslutning pga sexuell omoral (en man som lever med sin fars hustru). Som ett exempel.

Min kritik tidigare gällde ju att vittnen själva inte får välja huruvida de vill uteslutna någon och säga upp kontakten. Det bestämmer organisationen/den styrande kretsen åt dem. Paulus själv skriver inget om att alla måste vara delaktiga i en uteslutning heller, och han kritiserar inte de som fortfarande har kontakt med den uteslutna. Ändå måste alla vittnen säga upp kontakten med en utesluten person. Jag finner inget bibelstöd för det. Om Paulus nämner ett flertal, men inte alla, varför behandlar ändå alla vittnen den uteslutna likadant och tar avstånd? Vittnen får inte själva välja hur de vill göra.

Sedan tar det tydligen i regel runt ett år innan den uteslutna blir återupptagen i församlingen. Ser inget bibelstöd för det heller. Dessutom ska man ju se till att personens sorg inte blir så stor att personen går under. Det verkar inte överensstämma med verkligheten heller.

Vad jag förstår så behandlas uteslutna dåligt när de försöker återvända till församlingen och bli återupptagna. De sitter längst bak, ingen hälsar på dem, de förväntas vara tysta, de har restriktioner etc. Om det stämmer, klassar du det som kärleksfullt? Det finns uteslutna som finner det tufft, och inte alla klarar av den behandlingen och att återvända till församlingen. Tycker du att det stämmer in på bibelstället om att vara kärleksfull, förlåta och trösta personen när den vill återvända till församlingen?

Jag sa inget om folk som sprider lögner och missämja och som inte ångrar sig, så jag vet inte varför du drog upp det som exempel.

Haha nu fick du mig faktiskt att skratta. Inte pga humor men just av det faktum att du visar sådan total brist på läsförståelse och förnuftigt tänkande.
Du skrev att Torsus och ujhs inte hade överlämnat sig till Jehova innan dopet. Precis som att detta skulle vara något krav. Jag visade dig att detta bara är dumheter och ett påhitt från dina ledare och följaktligen inte bibliskt.

ttsp kan du förklara den nya ändringen i blodfrågan? Jag hörde att ni hade ändrat det så att man numera kan lagra sitt eget blod. Men jag har inte förstått riktigt vad ni grundar ändringen på rent bibliskt. Hade varit intressant höra förklarat från någon som faktiskt är ett Jehovas vittne.

Intressant. JV:s aversion mot blod beror om jag minns rätt på blodpuddingförbudet i Apostlagärningarna. Det är iofs logiskt att inte låta detta omfatta det egna blodet eftersom man inte kan undvika kontakt med det egna blodet som redan genomsyrar hela kroppen. Men det vore som sagt intressant att höra ttsp:s tankar om detta.

Så man får göra blodpudding på sitt eget blod nu?