8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Ska jag bevisa att systemet räddar barn som annars farit illa menar du?

Man behöver inte riva upp ett barn från sin familj på det där sättet. Det är skadligt för ett barn. Det finns bättre och betydligt mildare metoder som borde testats först. Jag förstår inte hur man kan få för sig att försvara dessa medeltida metoder, även om de råkar ha lagstöd. Det skadar barnet för livet att behandla ett barn på det sättet. Det måste du väl begripa med lite fantasi och eftertanke?

Man kan ha LVU i hemmet, man kan göra en utredning på utredninghem, man kan placera barnet hos pappan eller någon släktning med LVU. Det finns ingenting som säger att man måste ta ett barn, köra det 30 mil bort och placera det hos främlingar och bara låta barnet kommuncera via brev med sin biologiska familj. Jag skulle vara intresserad av vilket stöd i forskning du har för att ta till sådana barbariska metoder. Kan du du visa det vore det tacksamt!

Ja. Blir ditt liv bättre ifall du vårdas av staten som ett utsatt barn. Det är själva syftet med LVU/omhändertagande/SOC. Att hjälpa utsatta.

Socialtjänsten behöver inte bevisa ett enda påstående bortom rimligt tvivel. De behöver bara presentera en berättelse som låter tillräckligt oroande. Domstolen ser den färdiga filmen, inte klipprummet och vad som hände där. Den ser inte vilka vittnesuppgifter som utelämnades. Den ser inte när anteckningarna skrevs. Den ser inte vad som fanns i journalen men aldrig tog sig in i utredningen.

Det som bedöms är alltså inte fakta. Det är snarare en berättelse sammanställd av samma part som har allt att vinna på utgången. Och så länge ingen faktagranskar den berättelsen, ingen jämför utredningen mot råmaterialet, ingen kontrollerar tidsstämplarna, ingen ställer socialsekreteraren till svars för påståenden utan källhänvisning, så kommer vi fortsätta få nya Elsa, Adam, Lamine och Leo.
Det är inte ödesdigert av misstag. Det är ödesdigert pga systemets konstruktion. Ett system som inte kräver att sina egna påståenden bevisas kommer aldrig rätta sig självt inifrån.

Ett problem i det här ärendet är att starten och ingripandet förra sommaren skedde på grund av oron för MbP. Vi kan ju enbart spekulera i hur processen inletts och sett ut idag om ärendet inte börjat där. Kanske hade man försökt få till LVU i hemmet snabbare eller kanske hade ett utredningshem blivit aktuellt. Men det är inte heller säkert. För problematiken med att "pappan inte såg mammans omsorgsbrist" var fortfarande en faktor och att övervaka och utreda ett komplext medicinskt samspel mellan mor och dotter på ett utredningshem hade kanske aldrig varit genomförbart.

Men att det dyker upp uniformerad polis tillsammans med socialtjänsten tycker jag borde kräva någon form av extra beslut utöver LVU:t i sig, en omedelbar fara eller exempelvis risken att familjen flyr med barnet. Hade inte misstanken om MbP funnits hade man kanske kunnat ha ett förberedande möte med familjen om LVU vilket i alla fall skippat det extrema omhändertagandet.

Därför att varje gång ett barn placeras felaktigt så är det ett brott mot europakonventionen. Som systemet är konstruerat är det alldeles för lätt hänt.

Det låter bra, men forskning, statistik och många många berättelser från placerade barn och deras familjer vittnar om något helt annat som inte längre går att blunda för. Ingen är emot att skydda barn som behöver skydd. Inte jag heller. Men till skillnad mot dig så accepterar jag inte regelrätta maffiametoder mot barnfamiljer och missbruk av placeringar när det inte behövs: Ingen tjänar på detta, inte barnen, inte samhället och inte skattebetalarna. Ingen tjänar på att "hjälpa" barn genom att flytta runt dem som paket helt i onödan. Det är oerhört kostsamt och skadligt om det inte görs med extrem varsamhet och kontroll. Det senare existerar i princip inte idag, utan det som sker bakom sekretessen stannar där.

Det finns ingen anledning att vi ska utmärkas oss och placera så många barn som vi gör. Det otyget måste få ett slut. ska man placera barn borde det ske med rigorös kontroll. Det finns inte idag.


Till skillnad från dig försöker jag beskriva hur LVU-processen faktiskt kan fungera i praktiken, bakom den tillrättalagda bild som ofta presenteras utåt.

Jag har fortfarande inte hört ett enda konkret motargument som bemöter det jag tar upp i sak. I stället möts jag av etiketteringar och påståenden om att jag sprider hat, något jag själv inte kan se stöd för i det jag skrivit.

Hela syftet med SIP (samordnad individuell plan) är att säkerställa att barnet får sina samlade behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet tillgodosedda.

Den arbetsplan som tas fram och signeras av alla inblandade SKA SÄKERSTÄLLA att barnets bästa tillgodoses. När vården och socialtjänsten bryter mot lagen och INTE samverkar kring denna plan raseras hela den lagliga grunden för en god och rättssäker bedömning av barnets bästa.

Vidare handlar SIP inte bara om att vuxna planerar för barnet utan att barnet har en lagstadgad rätt att bli hörd. Om myndigheterna inte samverkar tystas ofta barnets egen röst eftersom ingen tar ansvar för helheten.

Enligt Barnkonventionen, som är svensk lag, SKA barnets bästa vara avgörande i alla beslut och åtgärder som rör barn. Bristande samverkan kring SIP och andra handlingar som vårdplan och genomförandeplan innebär att myndigheterna fattar beslut på ofullständiga grunder, vilket direkt strider mot lagen och principen om barnets bästa.

Det är detta livsfarliga lagtrots och denna bristande rättssäkerhet som problemet handlar om i grunden (även om många inte förstår det).

SIP är lag sedan 2010 och aktörer som Socialstyrelsen, Vårdanalys, Riksrevisionen, JO, IVO och så vidare har gång på gång påtalat detta systematiska lagtrots som trots det fortsätter år efter år.

Om du väljer att kalla detta för ”rabiat rättshaverism” istället för att bemöta det systematiska lagtrots som våra högsta kontrollmyndigheter påtalat i 15 år - HUR tänker du då att barnets bästa faktiskt ska skyddas i praktiken?

Det här resonemanget bygger på det socialtjänsten påstår. Det är inte fakta. Hur kommer det sig att Elsa kan bo hos sin pappa nu, men inte då? Det går liksom inte ihop.

Och varför satte man inte Elsa på ett utredningshem med mamman under uppsikt av vården som var de som misstänkte MBP från första början?

Sedan är alltid anklagelser om MBP extrema "long shots" som går att upptäcka ganska lätt genom att gå igenom hela läkarjournalen grundligt. Det kan inte vara så svårt att kontrollera om anklagelsen är rimlig eller rent av grundlös rent medicinskt.


Det här är inga konstigheter. För precis så går LVU till. Det dundrar in 6-8 poliser och skrämmer slag på barnet ihop med två socialsekreterare och föräldrarna får inte säga hej då ens.

Extremt medeltida metod som behöver skrotas. Så här behövde man inte behandla Elsa, utan det hade kunnat gjorts med betydligt mildare metoder på frivillig väg.

Jag hoppas att alla som läser detta inser att ett tvångsomhändertagande sker först när tre olika rekvisit är uppfyllda.

1. Påtaglig risk för barnets hälsa och utveckling

2. Samtycke från föräldrarna saknas

3. Mindre ingripande insatser verkningslösa

Du far med osanning och skapar rädsla för att söka hjälp. Har du funderat över hur många barn ditt agerande riskerar att skada?

Såvitt jag förstår påstår du att alla placerade barn skadas för livet, av placeringen, får det väl förstås. För föräldrarna har väl aldrig något med problemet att göra?

Du har ju i själva verket ingen aning om vilka insatser som prövats före ett tvångsomhändertagande och att bara komma på idén att alla placeringar automatiskt skadar barn (i förhållande till att vara kvar i föräldrahemmet) är ju i det närmaste befängd och faller givetvis på sin egen orimlighet. Och givetvis tas kunskapen om vad ett omhändertagande gör med ett barn i beaktande när ett omhändertagande övervägs. Socialtjänsten är inte faktaresistent till skillnad från vissa debatörer.

Du framstår som en foliehatt och rättshaverist när du inte klarar av att nyansera dig. Det ligger hos dig och i dina argument, inte i min bild av verkligheten.

Nu sätts inte föräldrar och barn på utredningshem vid misstanke om MbP av förklarliga skäl , på utredningshem har inte läkare och sjuksköterskor som kan hålla koll dygnet runt på den som misstänks för medicinsk misshandel

Ja, i de allra flesta fall. Staten bedriver för övrigt bara SiS-hem, där hamnar inte miljöfallen. Men det visste du säkert?

Hur menar du att man skulle satt stopp för situationen kring barnet som tråden handlar om istället för ett omhändertagande, givet situationen sombden såg ut då?

Du valde att inte svara på vad jag faktiskt skrev, så jag får väl påminna dig antar jag?
.
Jag frågade vilket forskningsstöd det finns för att placera ett barn 30 mil från sin familj, hos främlingar, med brevkontakt som enda kommunikation.

Det är en konkret fråga som förtjänar ett konkret svar.

Forskningen är tydlig inom området: anknytning till biologisk familj är en av de starkaste skyddsfaktorerna för ett barns långsiktiga hälsa och utveckling. Det är inte en åsikt. Det är konsensus inom utvecklingspsykologin.

LVU i hemmet finns. Placering hos släkt finns. Utredningshem finns. Ingenstans i lagen står det att ett barn måste skiljas från allt det känner och älskar och placeras hos främlingar på annan ort.

Det är ett val systemet gör.
Och det valet kräver ett vetenskapligt försvar, inte en etikett och stämpel på mig som kritiserar vanvettet som pågår..