Den stora tråden om global uppvärmning/växthuseffekten

Ja, hur? Vad skulle det kunna tänkas bero på? Man önskar ju nästan att det fanns något slags teorier som förklarade mekanismerna/dynamikerna i de systemen.

Vinos hypotes tycker jag är intressant där. Han menar att klimatförändringar beror mycket på atmosfärisk cirkulation. Eller lite enklare sagt: vindar.

Om vinden är stark över haven tar luften upp mer fukt än när vinden är svag. Och det är fukten i luften som blir till moln. Och molnen påverkar ASR.

Det är väldigt många faktorer som påverkar vindarna, så det är ett svårt pussel att lösa. Dels har vi stora havsoscillationer som AMO. AMO påverkar vindarna i cykler på omkring 70 år. Vilket är känt, men kanske inte helt förstått i detalj. Sen har vi solcykeln på 11 år, som på något sätt påverkar vindar, men oklart hur. Sen har vi ju de dagliga högtrycken och lågtrycken som för med sig vindar av olika styrka och riktning.

En pusselbit Vinos lagt är att han kunnat visa en koppling mellan solaktivitet och vindarna i stratosfären. Vilket i sin tur påverkar vindarna i troposfären. Och i slutändan klimatet (temperatur och fuktighet).

Sen har vi ju Svensmarks mfl forskning som menar att det finns ett samband mellan kosmisk strålning och hur mycket av fukten i luften som kondenserar till moln.

Men det är komplicerat, och exakt vad som hänt de senaste 20 åren vet jag inte om jag förstår. Det vet kanske ingen.

Men en tanke jag har är att AMO fått ovanligt hög amplitud pga starka solen/värmen under 1900-talet. Vilket ger ovanligt hög ASR vid toppen av AMO.

I brist på teorier kan man ju alltid skissera upp lite modeller.

Min arbetshypotes som jag gärna vill diskutera ur ett vetenskapligt perspektiv utan förutfattade meningar och personangrepp är att det som händer sedan slutet av 1990-talet är en fördröjd återkoppling på den uppvärmning som skett under 1900-talet, med början runt 1910:
https://www.woodfortrees.org/plot/gistemp/mean:300

Jag tror att fördröjningen främst orsakas av havens tröghet.

Ja, och ibland även kolla på historia.
Eller fundera på egna erfarenheter.
Ett urklipp på väderobervationer från en gammal skrift från sekelskiftet:

Lite väderfakta nedskrivet av Johan Bergfors som var lärare från år 1879. Han lämnade vädernoteringar till SMHI åren 1880-1916. Vädernoteringarna finns bevarade på biblioteket.
Här kommer några exempel.

År 1881 Juni kyligt en del av månaden. Storm den 8-15:e termometern i flera dagar endast +4-5˚. Vid slutet av dessa dagar hittades här och där halvdöda och döda svalor.
År 1882 Januari 27mm regn, 4mm snö. I början av månaden plöjdes och dikades. Den 25 januari +10˚ i skuggan. I mars kom första lärkan och hördes den 10:e, harvarna i verksamhet den 22:a. Sjön isfri den 23:e.
År 1893 Januari den 15:e -28˚Februari 14:e -32˚. Första tövädret endast några timmar den 28:e.
År 1894 Februari den 4:e lärkan kom. Den 11:e mars första snöskottningen för vintern! Den 4 :e april Sjön isfri.
År 1902 15:e april isens tjocklek på Sjön 74 cm.
År 1912 Den 10 april var vinterns första snöskottningsdag.
År 1915 Februari var snötäckets tjocklek på fälten ca 48cm och i skogen 92cm. Den 5:e april var snötäckets tjocklek 29-38 cm.

Återkoppling på vilket sätt?
Om uppvärmning av haven återkopplas till mindre moln och mer ASR, kommer väl det leda till varmare hav. Dvs positiv återkoppling, en värmande loop som aldrig stannar.

När jag pratar om ”positiv återkoppling” i det här sammanhanget menar jag inte en linjär process utan en förstärkningseffekt inom ett cykliskt förlopp.

För det första begränsas varje uppvärmningsfas av Planck-svaret. Som vi ser i CERES-tråden svarar jorden på den ökade solabsorptionen genom att stråla ut mer energi (ΔOLR = +0,41 W/m2 per dekad). Det är systemets naturliga termostat som hindrar en oändlig uppvärmning.

För det andra finns forskning, som du är inne på, som visar att moln-strålnings-återkopplingar (cloud-radiation feedbacks) spelar en avgörande roll för att både förstärka och upprätthålla cirkulationsmönster som PDO (vilket Loeb lyfter fram) och AMO.

Det finns också andra faktorer, t.ex. månens bana runt jorden. Den påverkar havsströmmarna på olika djup.

Moon waves pioneers

Pettersson’s “moon waves”

On the west coast of Sweden, they had been recording catch data for herring for over a thousand years. These data showed large fluctuations in the herring stock, which had had a decisive impact on the economy in the area. In the 1800s, researchers began to question what could be the reason for the large variations in the population.

At this time, marine research was not very specialized, and fundamental explanations for nature’s variations were sought. The Swedish oceanographer Otto Pettersson (1848–1941) tried to find the answer. In 1909 he established a station to measure temperature profiles in the Gullmarfjord outside Bohuslän. Here, Pettersson discovered a clear connection between the moon phases, the temperature profiles in the fjord and the recruitment of herring.

He calculated that the moon’s orbit undergoes small changes with periods of 9, 18, 93, 111, 222, and all the way up to 1433 years. Pettersson believed that these periods led to long tidal waves that affected the climate. According to him, these “moon waves” could explain historical climate variations 1000 years back in time. Furthermore, he claimed that these tidal waves were also the cause of the large herring periods in Bohuslän. By comparing long tidal waves with catch data, Pettersson found that the catch data for herring showed cycles of around 18 and 111 years. He explained these periods with the moon’s Saros cycle of 18.03 years, known from solar eclipses, and the “Great Saros” cycle of 111 years.

Jag känner inte till Otto Petterssons teorier specifikt men det är ett fascinerande historiskt exempel på hur man tidigt identifierade långa, naturliga cykler i haven.

Oavsett om drivkraften är tidvattenkrafter eller solcykler så pekar det på samma sak: Klimatet styrs av komplexa, oscillerande system med stor tröghet. Om dessa cykler påverkar havens omblandning och yttemperatur, så påverkar de direkt molnbildningen och därmed den solabsorption (ASR) som vi nu mäter med CERES. Det stärker bilden av att det vi ser idag är en del av en mycket större, naturlig dynamik.

Innan ASR och OLR gick att mäta som sedan millennieskiftet var vi blinda för de övergripande mekanismerna som styr helheten. Givet de fakta som diskuteras i CERES-tråden behöver vi nog omvärdera en hel del gamla (modellbaserade) antaganden om klimatet.

Tidigare i tråden har ju det här alltid stannat vid att solaktiviteten har avtagit sedan slutet av 1900-talet:
https://science.nasa.gov/resource/graphic-temperature-vs-solar-activity/

Sedan har det tråkigt nog varit en ogenomtränglig mur av motstånd mot fortsatt diskussion i tråden. Men nu visar alltså mätdata att det inte är TSI utan ASR som är drivande. Det gör att din tidigare förklaringsmodell fungerar även fram till nutid (som jag uppfattar saken). Det är oerhört intressant.

Ja, det stämmer att Henrik Jönsson felöversätter "confidence".
Eftersom anomalign här gör ett stort nummer av just den detaljen rekommenderar jag alla som tror att det betyder att Henrik Jönsson storljuger om IPCC att titta på videon, istället för att svälja denne anomaligns tirader:

https://m.youtube.com/watch?v=WuLTkHynrOA

Viktigast av allt, när det gäller frågan om ärlighet, är att Henrik Jönsson visar den engelska texten från IPCC klart och tydligt, så det är bara att frysa videon och läsa vad som står. Och han gör det inte en gång, han citerar åtskilliga delar av IPCC:s text och han spaltar upp olika förutspådda scenarier efter IPCC:s konfidensgrad.

Som sagt, han översätter felaktigt "confidence" med "sannolikhet" men om man skall försöka göra det till en avgörande fråga för betydelsen av det sammanlagda kommunicerade innehållet i videon så gör man sig ju bara löjlig. Det är ju tämligen självklart nämligen att när IPCC säger att ett framtida scenario förutspås med t.ex. "low confidence" så är det ett scenario som är mindre sannolikt än ett som förutspås med "high confidence".

Och det är ju enbart en mycket liten detalj i Henrik Jönssons faksimila presentation av avsevärt mer IPCC-text än vad somliga storfräsare här lyckas prestera fast de jobbar dag och natt med att bajsa ur sig text.

Henrik Jönssons video "Extremväder eller extrema tolkningar?" är dessutom sevärd av fler skäl. Nu tre år gammal känns den fortfarande helt relevant och kanske till och med lite profetisk. För debatten har ju faktiskt sansat sig generellt en liten aning under dessa tre år tycker jag. Greta är t.ex. inte tillnärmelsevis lika poppis längre.

Dessutom är den rätt kul och framförallt är den sansad. Det är inte panik, vi skall handla rationellt o.s.v. Och om nu någon sedan panikskriver att Henrik Jönsson är "klimatförnekare" utan att titta på filmen så vet vi andra, som har tittat, vad han egentligen säger om de sakerna och kan skratta gott åt hur somliga gör bort sig.

Jönsson gör ett stort nummer att rada upp olika typer av extrema väderhändelser med koppling till uppvärmningen och lista dem efter IPCCs confidence. Jag var glad att han åtminstone var ärlig i att inte försöka vilseleda om den mycket starka associationen till extrem nederbörd, även om han inte riktigt verkade ta det hela på så stort allvar. Han fokuserade mer på en lista med variationer av bränder och tropiska cykloner och liknande, där confidence enligt IPCC är låg.

Confidence ska inte tolkas som sannolikhet. Det är helt fel sätt att tänka. Confidence pratar om hur stor mängd forskning som gjorts för att ta reda på saken i frågan. Hur många citationer finns det, typ. När IPCC pratar om sannolikhet för en viss typ av utveckling eller väderhändelse så pratar de om likelyhood.

Detta låtsas Jönsson inte om. Och eftersom hans tes tycks vara att lagstiftare och media överdriver vad IPCC säger om extremväder, går det inte att betrakta hans vilseledande felaktigheter som ärliga misstag, utan de måste rimligen ses som avsiktliga lögner. Så nej, ärlighet är det sista jag skulle tillskriva honom. Han är en grifter.