Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Förslagsvis smala, atletiska ben, och en v-fomad ryggtavla tack vare rocken.

Vi vet alla vem som sitter inne med den kalaskroppen.

Begriper överhuvudtaget inte vad du menar.
Varje vittnesuppgift måste värderas för sig och i det sammanhang det passar in.
Gällande Helena Lähdes uppgifter så backas dessa upp via hennes association till när bankomaten piper därför att hon initialt slagit in fel kod. Det är ett starkt underlag att bygga på angående när hon hört skotten.
I övrigt så underbyggs hennes uppgifter av tre andra personer..Morelius,Larsson samt Rolfart. Dessa hör ju också skotten under tid som Lähde befinner sig vid bankomaten..och som Larsson och Rolfart hunnit tillbaka till Inge Morelius bil och precis hunnit sätta sig till rätta i baksätet när skotten faller så underbygger detta vidare den tidpunkt som Lähde säger sig ha hört skotten.
Hennes initiala uppgift om att hon hört skotten i samband med att hon slagit in sin kod lämnas dessutom mindre än två dygn efter mordet.

Skäl för ett rimligt ifrågasättande av Lähdes uppgifter synes sålunda helt saknas.

Lisbeth Palmes uppgifter skall värderas utifrån den bakgrund vari dessa har givits, och detta har ingenting med Lähdes uppgifter att göra.

Varje vittnesuppgift måste värderas var för sig.

Helena Lähdes journalremsa och mordtiden.
Bankomattid Tunnelgatan.

23.18.15...Helena Ls bankomatkort reggas.
23.18.21..Önskat belopp (700 kr) har angetts.
23.18.28..Helenas kod slås felaktigt in.
23.18.47..Pengarna har räknats fram och ligger klara i magasinet.
23.18.56..bankomatuttaget är avslutat.

Specifikt Helena Ls journalremsa jämfört andra uttag så är tiden mellan den tredje och fjärde händelsen en abnormitet. Normal tidsåtgång är mellan 11-14 sekunder..inte 19 sekunder som i Helenas fall.
Tiden är onormalt lång beroende på att Helena slagit in sin kod felaktigt. Hon tvingas därför slå om sin kod, och denna tid registreras inte på journalremsan.
I debattmässigt utgångsläge så vet vi att Helena hört skotten någonstans mellan att hon slår in sin kod felaktigt fram tills dess att hon slår in den rätt.
När slår då Helena in sin kod på rätt sätt?
Vi ser att det har tagit HL sju sekunder att slå in sin kod fel..lägger vi till ytterligare sju sekunder för att Helena skall slå om sin kod så hamnar vi tidsmässigt 23.18.35..och vi ser nu hur denna tid korresponderar korrekt med tiden när pengarna ligger uppräknade och klara..dvs tolv sekunder senare.

Härmed så har vi endast ett litet tidspann att förhålla oss till angående när Helena hör mordskott.
Detta är från det att hon slagit in sin kod på felaktigt sätt, mao 23.18.28, fram till ögonblicket hon slagit om sin kod på rätt sätt, mao 23.18.35.

Någonstans mellan dessa tidpunkter hör Helena L skotten emot Palme.

Helena L säger själv angående detta att hon hört skotten när hon är i färd med att slå in sin kod (förhör 2 Mars 1986).
Hon säger i uppföljande förhör den 14 Mars 1986 att citat "Hon hade slagit in 700 och sin kod då hon hörde två smällar och reflekterade inte alls över det. Hon hade slagit in koden för fort så hon gjorde om det igen och tog ut pengarna".

Processen vid bankomatuttaget har varit att man först angett önskat belopp och efter detta slår man in sin PIN kod. Helena har angett önskat belopp klockan 23.18.21 och sedan slagit in sin PIN kod på felaktigt sätt klockan 23.18.28. Precis efter att hon gjort detta så har hon hört skotten. Hon reflekterar inte över detta och slår in rätt PIN kod 23.18.35.

Det är sålunda ett orimligt antagande att göra att Helena slagit in sin kod på rätt sätt så sent som 23.18.45. Det tar minst 11-12 sekunder för den automatiserade processen att mata ut önskat belopp i magasinet..och vi ser via journalremsan att pengarna ligger där klockan 23.18.47.

Det är omöjligt att dra annan slutsats än att Helena L hört mordet begås cirka 23.18.30 med mordtid uttryckt i bankomattid Tunnelgatan.

Jag menar det jag skrev. Att hon associerar behöver inte betyda att verkligheten såg så ut.

Du har tidigare själv sagt att det är klarlagt att NF mötte makarna Palme visst ett visst ställe och det grundade du på en association. När du inte fick matematiken att gå ihop i dina beräkningar så flyttade du mötet 10m längre söderut eller hur?

Slutsatsen blir då att du inte kan säga helt säkert hur det förhåller sig. Därför bevisar ditt resonemang ingenting, utan det blir endast en teori som dessutom stämmer illa med synkade bankomatklockor.

Om du ponerar att bankomatklockan Sveavägen gick ca 10s före Tunnelgatans så stämmer din teori bättre eller hur? Vill du inte ha klockorna i osynk stämmer en senare mordtid a la bankomat Tunnelgatan bättre. Vilken av dessa två förslag ringer bäst i dina öron?

Det är fint att höra dina tips och idéer, det uppskattas. Den där Boforsaxeln, om vi får kalla den för det, är intressant överlag för Palmemordet. Jag hade hoppats på att Gunnar Wall skulle ha pillrat fram någonting intressant om den franska förbindelsen, som i högsta grad berör just boforsandet och haubitsaffären, men blev besviken. Det enda som fanns i boken var lite varmluft om en svensk jägarkille som försvann därnere och då kanske till främlingslegionen. I övrigt fanns det ingenting.

Det där med Arnold Sundqvist hade jag redan koll på, och håller väl med dig åtminstone till hälften vad Theutenberg beträffar. Det där dokumentet som Sundqvist viftade med saknar helt värde, och hela storyn om Robot 70 verkar totalt uppdiktad. Att Olof Frånstedt flyttade till Malaysia efter att han bytts ut som chef för kontraspionaget är också välkänt, och det är heller ingen överraskning om han arbetat som konsult för svenska tjänsten därborta.

Frånstedt hörde till de fränaste kritikerna av sosseriets ideliga försök till att infiltrera och kuppa sig in på Säpo. Lyssnar man på honom så får man intrycket att det rådde starka spänningar mellan Palme och Säpo, där Palme sökt underminera myndighetens oberoende och oväld. Det började med avpolletteringen av P-G Vinge, men även här finns det mycket nyanser och Frånstedts svartvita synsätt är kanske inte den slutliga storyn om den saken.

Mitt intryck är att Palmes relation till Säpo var mycket spänd under en period men att den sedan förbättrades betydligt. Istället uppstod spänningar gentemot den militära sidan. Det verkar som om Palme gått lite balansgång mellan sidorna, där han först lutat starkt åt den militära sidan (som han själv kom från) för att sedan flytta sig över mer åt Säpohållet. Vid mordet verkar det ju inte ha funnits några problem mellan familjen och Säpo, utan Lisbeth ber ju enkomt om att få tala med Säpo inne på Sabb. Det skulle hon knappast ha gjort om de var i luven på varandra.

Att förstå Olof Palme är inte det lättaste, utan olika försök har gjorts till att tolka hans person och politiska gärning. De böcker som kanske gjort de starkaste intrycken på mig är Jonas Gummessons "Olof Palmes ungdomsår" och Jan Bergmans "Sekreterarklubben".

Gummesson driver en mycket kontroversiell tes om att Palme var infilitratör och fejksocialist som i princip spelade teater livet igenom. För egen del menar jag att Gummesson går för långt och att bevisningen inte håller, men i sina försök att leda den i bevis plockar han i alla fall fram mycket intressanta saker om den unge Olof Palme. I boken intervjuar han för övrigt även Birger Elmér, som låter undslippa sig att Palme "fått storhetsvansinne". Vad gör man när en nationell ledare drabbats av storhetsvansinne?

Bergmans bok handlar om C-byråns andreman Helmuth Ternberg, vars mor Augusta (född Limberg) också var exilbalt och god vän med Palmes mor Elisabeth (född von Knierim). Redan som tonåring fick Olof Palme kontakt med underrättelsetjänsten via just Ternberg, som inte sällan fanns i huset och som i modernt språkbruk kan sägas ha "groomat" den unge Olof. Det var till exempel Ternberg som ordnade med unge Olofs första jobb på Svenska Dagbladet och jag hyser inga tvivel om att det var genom Ternbergs försorg som Olof Palme började på Försvarsstabens säkerhetsavdelning, där naturligtvis även Elmér fanns.

Olof Palme var i alla fall som klippt och skuren för uppdraget att rädda landet från en kommunistisk revolution, och när han väl kom iväg till Amerika lär han snabbt ha fattat galoppen, att det går fint att vara "demokratisk socialist" så länge man förhöll sig lojal västerut. Det finns en utbredd missuppfattning om att det amerikanska utrikesdepartementet och CIA skulle vara befolkat av idel högerfolk, men så har aldrig varit fallet utan det har alltid funnits gott om "liberaler" (vänsterfolk) där också.

Det för mig då till Theutenberg, som så att säga "partilinjen" vad Sovjet beträffar men med den egna lilla knorren att Palme förblev lojal till västsidan. Där har han rätt, menar jag, trots att Palme tidvis var en mycket frän kritiker av Amerika. Från min synvinkel ser det även ut som om Sovjet utfört mordet på Olof Palme, men bevisningen är alltjämt så pass tunn att det finns all anledning att reservera sig för att skenet kan bedra. Här får man "skala löken" lager för lager, och även om hela strukturen påminner om en sådan där rysk gumma (matrjosjka) så vet man aldrig om den innersta gumman verkligen är rysk.

Du ser ju själv hur det går till. Först påstår de att PKK ligger bakom mordet, och driver den tesen stenhårt. Men 30 år senare träder alltså Kegö fram med avslöjandet att PKK-spåret mest bara varit en täckmantel för Sovjetspåret. Där har vi två lager på löken, men det finns inget som säger att det inte döljer sig ett tredje lager under det sovjetiska. Det är den frågan som kanske intresserar mig mest av alla rörande Palmemordet.

Som jag ser saken behöver det varken vara västsidan eller östsidan som ligger bakom mordet, utan det kan mycket väl röra sig om en tredje part som kommer in "från sidan" och bjuder bägge sidor på ett fait accompli som de sedan får hantera enligt bästa förmåga. Även Kegö & Barrling verkar ju ha varit inne på sådana funderingar när de talat om Curiel-nätverket som sin egen variant på den franska förbindelsen. Den är visserligen intressant men för egen del lutar jag nog mer åt haubitshållet i så fall.

Nej, i mitt tidsförlopp som jag nu redovisar så ändrar jag inte på någonting.
I detta så passerar Nicola Fauzzi och makarna Palme varandra 72 meter norr om mordplatsen, eller för den delen 12 meter norr om Skandias entre. Det är helt i enlighet med de uppgifter som Nicola Fauzzi har uppgett.
Det finns inga orimligheter i mordförloppet som sker efter synkade bankomatklockor.
Man varken kan eller skall ändra olika förloppsmässiga förutsättningar och uppgifter efter eget huvud heller, så att man får ett förlopp som man "vill ha". Sådant ägnar andra sig åt, men personligen så finner jag dylikt tillvägagångssätt både orimligt som icke konstruktivt.
Man är bunden av sunt förnuft och det förloppsmässiga material som föreligger.
I detta ingår såväl synkade bankomattider plus mordtid om cirka 23.21.10 exempelvis.

Det som framförallt inte ingår är reducering eller tillägg av tid där sådan inte synes förekomma (bankomattid Sveavägen 10 sekunder före bankomattid Tunnelgatan i din post) eller senareläggning av tidpunkt som Helena Lähde hört skotten efter eget huvud och hittepå. Det ingår inte egen ignorering av vittnesuppgifter som synes vara helt riktiga heller för den delen.

Dels så kan man inte analysera enligt dessa premisser där man lägger till eller drar ifrån utifrån egna påhitt, dels så behövs det inte.

Det synkade förloppet fungerar alldeles utmärkt som det är efter förloppsmaterial och annan tillhörlig fakta.

Tidsförlopp 23.17.00-23.18.00
Cirkatider.

23.17.00..LOP påbörjar sista promenaden från bokhandeln.
23.17.00..Rolder/Åslund passerar eventuellt bankomaten Sveavägen.
23.17.15..Rolder/Åslund kommer fram till Dekorimahörnan. Det är folktomt.
23.17.30..LOP passerar korvkiosken. Pia Engström observerar att de passerar ett ungdomsgäng.
23.17.37.. Boforsgänget passerar mordplatsen.
23.17.50..Boforsgänget kommer fram till bankomaten Sveavägen.
23.17.58..Boforsgänget har öppnat dörrarna och befinner sig inne vid bankomaten.

Kommentarer..Med hänvisning till rimliga verkliga mordtider så är det svårt att anlägga tidigare starttid för LOPs promenad än cirka 23.17.00. Tidigare förslag som 23.15 od innebär veritabel krypfart av sådan omfattning att antagandet blir orimligt.
Vi vet inte med säkerhet vilken sida trottoaren Sveavägen som Rolder/Åslund promenerat på innan de kommit fram till Dekorimahörnan.
Det går enligt mitt tidsförlopp att med säkerhet fastslå att det ungdomsgäng som Pia Engström observerar i samband med att LOP passerar korvkiosken utgörs av Gunilla Dahlen med två kamrater plus Susanne Karlsson samt Ulrika Ryttestål.
Boforsgänget passerar den kommande mordplatsen vid angiven tidpunkt efter de förutsättningar jag anser har rått. Dessa är synkade bankomattider, exakt tidpunkt när Helena Lähde hört skotten samt trolig riktig mordtid. Mera om detta senare.

Bra att du kommer med en ny beräkning då den andra var felaktig. Därav tvingades du tänka om.

Men då vet vi utifrån vittnesuppgifterna att det var AB som NF såg eftersom han kände igen Tensonmannen via den som befann sig i porten.

Nej, din teori fungerar inte tillfredställande för mig, samt för en del andra. Hur många sekunders osynk som förlåg mellan klockorna vet ingen. Det finns absolut inga bevis för att de var helt i synk. Men logiken säger att ju längre Bofors gick ifrån NF, ju bättre stämmer det med att han inte uppgett att han såg något skräningt fyllegäng framför sig.

Ditt påstående nedan är en slutsats som inte går att dra:

”Det är omöjligt att dra annan slutsats än att Helena L hört mordet begås cirka 23.18.30 med mordtid uttryckt i bankomattid Tunnelgatan.”

Förslagsvis smala, atletiska ben, och en v-fomad ryggtavla tack vare rocken.

Vi vet alla vem som sitter inne med den kalaskroppen.

Den som hört Hages grundligt genomförda förhör från April 1986 inser att det inte är rimligt med sådana detaljrika observationer.

Enligt hennes egen utsaga får hon en glimt av gärningsmannen när hon är ifärd att ta sig ut ur fordonet hon färdades i. Vilket rörde sig om sekunder.

Sedermera anför hon att hon därefter enbart riktade sin uppmärksamhet till offret.

Hage har aldrig sett någon "snygg kropp" eller "v-formad ryggtavla".

Om nu någon vore så enfaldig att påstå att sådana beskrivningar stämmer in på Engström...

Inget vittne tillfrågades om Olof stod upp när andra skottet kom (cirka två sekunder efter det första).

Inget vittne uppgav att Olof stod upp när andra skottet kom.

Författaren nämner fyra förhör som kan tolkas som att Olof stod upp när andra skottet kom.


Jan-Åke S den 3 mars 1986 (ett referat). Författaren skriver:

Vittnet Jan-Åke S hörde från sin bil ett skott och tittade då mot mordplatsen, som befann sig 35 meter snett framför honom. Han såg då, enligt polisförhöret, "tre personer stå på trottoaren i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan. Samtidigt går ett skott till av och mannen som står i mitten sjunker ihop."

Jan-Åke S tillfrågades inte om Olof Palme stod upp när andra skottet kom och uppgav inte att Olof Palme stod upp när andra skottet kom.


Susanne L den 14 mars 1986 (ett referat). Författaren skriver (och syftar på Inge M och dennes bil):

Vittnet Susanne L satt i baksätet i samma bil. Hon hörde två smällar och tittade först bakåt och sedan mot mordplatsen. I förhörsprotokollet står: "Susanne L tittade mot platsen för smällarna och såg precis hur en person rasade ihop och en person som hon såg ryggen på sprang några meter ifrån på Tunnelgatan, bort, österut."

Susanne L tillfrågades inte om Olof Palme stod upp när andra skottet kom och uppgav inte att Olof Palme stod upp när andra skottet kom.

Susanne L tittade redan mot platsen när första skottet kom, vilket författaren inte begriper (E107-2-D).


Charlotte L den 3 mars 1986. Författaren skriver:

Vittnet Charlotte L, som var passagerare i en taxi och befann sig bara 20 meter från mordplatsen, berättade: "Vi kom i taxin då, och så precis vid rödlysena nästan så hörde vi första skottet. Då tittade vi dit, åt det hållet. Då trodde vi bara att det var någon bil som hade pangat eller låtit om. Sedan efter ett litet tag, då tittade vi dit och då hörde vi andra skottet och (såg) en man som föll ner på gatan."

I förhörsprotokollet står vidare: "Charlotte L berättar att hon ser när andra skottet avfyras och då håller gärningsmannen pistolen, riktar med höger hand mot offret. Han skjuter andra skottet och vänder sig sedan helt om och börjar springa in i gränden." Med offret måste hon mena Olof Palme. Gärningsmannen riktar vapnet mot honom när andra skottet kommer, säger hon. Alltså står han då ännu upp.

Charlotte L tillfrågades inte om Olof Palme stod upp när andra skottet kom och uppgav inte att Olof Palme stod upp när andra skottet kom.

Författarens påstående att "med offret måste hon mena Olof Palme" är självklart fel (den delen av förhöret är dessutom ett referat). Charlotte L och hennes två väninnor lämnade platsen utan att närma sig mordplatsen.


Anders D den 1 mars 1986 (ett referat). Författaren skriver:

Vittnet Anders D, chauffören i samma taxi, berättar i sitt första polisförhör, avgivet redan en timme efter mordet, att han, när han hörde första skottet, vände blicken mot mordplatsen. "Han hör ytterligare en smäll samt ser en rökflamma från det vapen som mannen med ryggen vänd mot husfasaden håller i sin högra hand, riktad mot paret", står det i förhörsprotokollet. Därefter ser Anders D enligt detta förhör "hur mannen som blivit beskjuten faller omkull, samtidigt beger sig den som avlossat skottet springande från platsen".

Anders D tillfrågades inte om Olof Palme stod upp när andra skottet kom och uppgav inte att Olof Palme stod upp när andra skottet kom.

Anders D uppgav i nästa förhör att Olof Palme föll efter första skottet, vilket författaren inte begriper. "Han hade just startat efter att ha stått stilla för rött ljus. Han hörde en kraftig smäll från andra sidan Sveavägen och vred direkt på huvudet och tittade i den riktningen. Han såg en man falla omkull. Inom 1 - 2 sekunder kom en ny smäll och han såg att det rörde sig om skottlossning med vapen."


Författaren fortsätter:

Enligt vittnenas samstämmiga uppgifter föll alltså Olof Palme till marken först efter det andra skottet. Inget vittne sa sig ha uppfattat att endast två personer – gärningsmannen och Lisbeth Palme – stod upp vid andra skottet.

Som vi nyss har sett uppgav Anders D (ett av författarens egna exempel) att endast två personer – gärningsmannen och Lisbeth Palme – stod upp vid andra skottet.


Författaren försöker även använda Inge M för att styrka sin befängda idé:

Vittnet Inge M satt på förarplatsen i sin stillastående bil i korsningen med Tunnelgatan på andra sidan Sveavägen, med blicken riktad mot mordplatsen. Han såg både första och andra skottet avfyras och sa i förhör att han "uppfattade det som han sköt honom två gånger".

Inge M betraktade mordplatsen från sidan på 40 meters avstånd. Därför kan han ha uppfattat saken så. Han sa inte så i förhören 1986, utan i rättegångarna 1989.


Författarens befängda idé har noll och intet värde.

Lisbeth uppgav i första förhöret att hon kände smärtan efter andra skottet.

Rikoschetten var Lisbeth-kulan. Vittnena som såg rikoschetten (JÅS och BP) såg att den var andra skottet.

Bara en fullblodsidiot kan ju verkligen tro på att Inge M haft möjlighet att betrakta den s.k Dekorimamannen under cirka 3-4 minuter.
Det finns inte en janne i den verkliga verkligheten att Inge M ens haft möjlighet att betrakta den suspekta,och av Inge M egenhändigt förväxlade mannen,mer än max 90 sekunder.
Det är faktiskt bara att ta till sig enkel fakta,och inte uppfinna egenhändigt ihopsnickrad fantasi som sedan saluförs som fakta.
Du ljuger och sitter och hittar på Lebel.
Varför gör du det?

Det är den mest intressanta frågan.