Citat:
Ursprungligen postat av
H24
Min teori:
Man visualiserar det ofta som att Lisbeth och Olof gick rakt jämte varandra då det är ett intuitivt beteende för par. Min hypotes är att Lisbeth gick en bit framför. Hon frös, ville hem och älgade på, medan Palme strosade, var i sin egen värld och tänkte på Iran/Irak-kriget.
När GM rör sig upp bakom dem stannar OP upp något då han förnimmer något i korsningen. Lisbeth fortsätter vidare framåt och är nu 2-3 meter framför dem. För att inte tappa bort Lisbeth skjuter han mot henne först av praktiska skäl. Han ser tydligt hur han träffar då rocken fladdrar till. Därefter lägger han handen på Palmes axel för att hålla fast honom och skjuter det dödande andra skottet. Han märker omedelbart att OP dör. Att Lisbeth verkar vara vid liv struntar han i, utan prioriterar att vända bort ansiktet från korsningen och börja ta sig därifrån.
Via detta får man den omvända skottordningen men behöver inte ett vådaskott eller, ska vi kalla det, Krantzianska teorier. Det flyter fortfarande inte riktigt på, men jag är benägen att tro att Borgnäs, diverse användare i tråden med mera har rätt om den omvända skottordningen. Det blir mycket riktigt fritt fall av den typen av skada och är svårt att förklara oavsett scenario.
Den befängda idén att skottordningen var omvänd framfördes av en författare i en bok 2020. Den idén bygger på fyra feltolkade förhör (varav tre referat). Inget vittne
tillfrågades om Olof stod upp när andra skottet kom (cirka två sekunder efter det första). Inget vittne
uppgav att Olof stod upp när andra skottet kom. Vad man kan läsa i fyra förhör kan
tolkas som att Olof stod upp när andra skottet kom. Om man inte är observant.
Då kör vi lite basfakta.
Skador
Ingångshål: 1 cm till höger om ryggens mittlinje (sett bakifrån) och 140 cm ovanför högra hälen.
Utgångshål: 1,5 cm till vänster om ryggens mittlinje (sett bakifrån) och 136 - 138 cm ovanför högra hälen.
Femte bröstkotan skadades.
Luftstrupen delades.
Matstrupen och stora kroppspulsådern skadades.
Källa:
Obduktionsprotokollet.
Skottvinklar
Skottkanalen gick nedåt (10 - 15 grader nedåt enligt obduktionsprotokollet) och vänsterut (sett bakifrån). Nio grader nedåt och åtta grader vänsterut enligt kriminalteknikerna.
I blodstänksanalys skiljer man på utandat blod (vissa poliser säger "frustat blod") och utskjutet blod (vissa poliser säger "utskottsblod"). Expirated spatter och gunshot spatter på engelska. Korrekta termer är utandat blodstänk och skottstänk. Enligt NFC (Nationellt Forensiskt Centrum).
Blodstänkens fördelning och storlek visar att de var utandat blodstänk. Inte skottstänk. Vincent Langes första slutsats (att skottriktningen var blodstänkens riktning) var förhastad. Som hans kollegor bekräftar. Skottriktningen var inte blodstänkens riktning.
Skottriktningen var skottkanalens riktning. Kulan slog i marken några meter bakom betongpelaren där den hittades. Rikoschetten nära trottoarkanten var Lisbeth-kulan.
Att de upphittade kulorna inte är mordkulorna är nonsens. Som Lange bekräftade i Dagens Nyheter 2003. En kvällstidningsreporter felciterade Lange 1988. Att Olof-kulan inte hittades av kriminalteknikerna den 1 mars 1986 (den hittades den 2 mars av en kvinna och hennes hund) berodde på att kulan var nertrampad i snön. Metalldetektorerna pep för allt möjligt.
En man hittade Lisbeth-kulan på morgonen den 1 mars 1986. Vid vattenrännorna i trottoaren på Sveavägens västra sida, ett tiotal meter söder om Olof Palmes gata (dåvarande Tunnelgatan).
Langes mikroskopiska undersökning den 3 mars 1986 (före rengöringen den 5 mars) visade att Olof-kulan hade en hinna av human fettvävnad på blydelen av kulan. Lisbeth-kulan (som inte passerade genom en kropp) saknade hinnan. Som framgår i den kriminaltekniska redovisningen i FUP:en 1989. Kulornas isotopsammansättning stämde med blyrester från paret Palmes kläder. Tändsatspartiklar från kläderna hade samma kemiska sammansättning som den aktuella ammunitionen.
Att kulorna borde ha hamnat längre bort är nonsens. Halvvägs till Apelbergsgatan har marknivån stigit till ingångshålets nivå.
Att kulorna borde ha varit mer skadade är nonsens. Det beror på nedslagsplatserna. De exakta platserna är inte kända. Olof-kulan är mer skadad än Lisbeth-kulan.
Skottavståndet (avståndet mellan pipans mynning och Olof Palmes rygg) var 10 - 30 cm. Vapnets pipa var minst 4 tum (kulorna var inte uppsvampade som de annars hade varit). Sannolikt 6 tum (vanligare). Tre vittnen såg att vapnets pipa var lång (AD, ACH och HJ). Västtyska BKA (Bundeskriminalamt) använde en revolver med 3 tums pipa vid testerna. Det verkliga skottavståndet kan därför ha varit något större än 30 cm, men inte mycket större.
Olof Palme var 175 cm lång. GM hade sin vänstra hand på Olofs vänstra axel.
Vittnet AB var mindre än 10 meter bakom GM och paret Palme. AB uppgav inte att GM hade sin högra hand på Olofs högra axel (som det felaktiga rekonstruktionsfotot visar). AB såg inte vapnet. Vad AB såg var att GM höjde sin högra arm (som GM gjorde när han sköt). AB:s intryck var att GM ville lägga sin högra hand på Olofs högra axel. Som framgår av förhören med AB. Fyra vittnen såg att GM höll vapnet i höger hand (IM, AD, ACH och CL). Inget vittne såg att GM höll vapnet i vänster hand.
Givet dessa villkor, be en person som är 175 cm lång att låtsas skjuta en annan person som är 175 cm lång. Det blir obekvämt. GM var minst 185 cm lång.
Att skottordningen var omvänd är omöjligt av två skäl. Lisbeth uppgav i första förhöret att hon kände smärtan efter andra skottet. Rikoschetten var Lisbeth-kulan. Vittnena som såg rikoschetten (JÅS och BP) såg att den var andra skottet.