Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Den befängda idén att skottordningen var omvänd framfördes av en författare i en bok 2020. Den idén bygger på fyra feltolkade förhör (varav tre referat). Inget vittne tillfrågades om Olof stod upp när andra skottet kom (cirka två sekunder efter det första). Inget vittne uppgav att Olof stod upp när andra skottet kom. Vad man kan läsa i fyra förhör kan tolkas som att Olof stod upp när andra skottet kom. Om man inte är observant.

Då kör vi lite basfakta.


Skador

Ingångshål: 1 cm till höger om ryggens mittlinje (sett bakifrån) och 140 cm ovanför högra hälen.

Utgångshål: 1,5 cm till vänster om ryggens mittlinje (sett bakifrån) och 136 - 138 cm ovanför högra hälen.

Femte bröstkotan skadades.

Luftstrupen delades.

Matstrupen och stora kroppspulsådern skadades.

Källa: Obduktionsprotokollet.


Skottvinklar

Skottkanalen gick nedåt (10 - 15 grader nedåt enligt obduktionsprotokollet) och vänsterut (sett bakifrån). Nio grader nedåt och åtta grader vänsterut enligt kriminalteknikerna.

I blodstänksanalys skiljer man på utandat blod (vissa poliser säger "frustat blod") och utskjutet blod (vissa poliser säger "utskottsblod"). Expirated spatter och gunshot spatter på engelska. Korrekta termer är utandat blodstänk och skottstänk. Enligt NFC (Nationellt Forensiskt Centrum).

Blodstänkens fördelning och storlek visar att de var utandat blodstänk. Inte skottstänk. Vincent Langes första slutsats (att skottriktningen var blodstänkens riktning) var förhastad. Som hans kollegor bekräftar. Skottriktningen var inte blodstänkens riktning.

Skottriktningen var skottkanalens riktning. Kulan slog i marken några meter bakom betongpelaren där den hittades. Rikoschetten nära trottoarkanten var Lisbeth-kulan.

Att de upphittade kulorna inte är mordkulorna är nonsens. Som Lange bekräftade i Dagens Nyheter 2003. En kvällstidningsreporter felciterade Lange 1988. Att Olof-kulan inte hittades av kriminalteknikerna den 1 mars 1986 (den hittades den 2 mars av en kvinna och hennes hund) berodde på att kulan var nertrampad i snön. Metalldetektorerna pep för allt möjligt.

En man hittade Lisbeth-kulan på morgonen den 1 mars 1986. Vid vattenrännorna i trottoaren på Sveavägens västra sida, ett tiotal meter söder om Olof Palmes gata (dåvarande Tunnelgatan).

Langes mikroskopiska undersökning den 3 mars 1986 (före rengöringen den 5 mars) visade att Olof-kulan hade en hinna av human fettvävnad på blydelen av kulan. Lisbeth-kulan (som inte passerade genom en kropp) saknade hinnan. Som framgår i den kriminaltekniska redovisningen i FUP:en 1989. Kulornas isotopsammansättning stämde med blyrester från paret Palmes kläder. Tändsatspartiklar från kläderna hade samma kemiska sammansättning som den aktuella ammunitionen.

Att kulorna borde ha hamnat längre bort är nonsens. Halvvägs till Apelbergsgatan har marknivån stigit till ingångshålets nivå.

Att kulorna borde ha varit mer skadade är nonsens. Det beror på nedslagsplatserna. De exakta platserna är inte kända. Olof-kulan är mer skadad än Lisbeth-kulan.

Skottavståndet (avståndet mellan pipans mynning och Olof Palmes rygg) var 10 - 30 cm. Vapnets pipa var minst 4 tum (kulorna var inte uppsvampade som de annars hade varit). Sannolikt 6 tum (vanligare). Tre vittnen såg att vapnets pipa var lång (AD, ACH och HJ). Västtyska BKA (Bundeskriminalamt) använde en revolver med 3 tums pipa vid testerna. Det verkliga skottavståndet kan därför ha varit något större än 30 cm, men inte mycket större.

Olof Palme var 175 cm lång. GM hade sin vänstra hand på Olofs vänstra axel.

Vittnet AB var mindre än 10 meter bakom GM och paret Palme. AB uppgav inte att GM hade sin högra hand på Olofs högra axel (som det felaktiga rekonstruktionsfotot visar). AB såg inte vapnet. Vad AB såg var att GM höjde sin högra arm (som GM gjorde när han sköt). AB:s intryck var att GM ville lägga sin högra hand på Olofs högra axel. Som framgår av förhören med AB. Fyra vittnen såg att GM höll vapnet i höger hand (IM, AD, ACH och CL). Inget vittne såg att GM höll vapnet i vänster hand.

Givet dessa villkor, be en person som är 175 cm lång att låtsas skjuta en annan person som är 175 cm lång. Det blir obekvämt. GM var minst 185 cm lång.

Att skottordningen var omvänd är omöjligt av två skäl. Lisbeth uppgav i första förhöret att hon kände smärtan efter andra skottet. Rikoschetten var Lisbeth-kulan. Vittnena som såg rikoschetten (JÅS och BP) såg att den var andra skottet.

Olof Frånstedt (Säpos operativa chef 1967 - 1978) trodde att

"en mycket liten grupp personer med högerradikala idéer ... kan ha tolkat tidens tecken och själva tagit på sig ansvaret att ta de yttersta konsekvenserna ... detta är ingen organiserad grupp i vanlig mening utan en grupp individer med väldigt speciella psyken som finner sin roll i en speciell tidsanda och gör vad de anser vara nödvändigt."

Olof Frånstedt på newsmill.se 2011.

Hur liten? Tre eller två. Kanske bara en.

Per-Göran Näss i bilaga till UÖ12818:

"Den 10.10.1986 i Bonn-Ippendorf/NW blev chefen för utrikesministeriets politiska avdelning, byråchefen dr Gerold von BRAUNMÜHL mördad genom flera skott av två maskerade gärningsmän utanför sitt hem. Mördarna använde sig därvid av det vapen med vilket även arbetsgivarpresidenten Hanns-Martin SCHLEYER mördades den 18.10.1977."

Per-Göran Näss om mordet på Palme den 20 april 1988:

"Säkerhetsavdelningen kan inte finna att vad som framkommit under utredningen ger stöd för att RAF haft med mordet att skaffa. Liknande bedömning har även gjorts av BKA."

Jag vet inte om kulorna från mordet på Palme jämfördes med kulorna från mordet på Gerold von Braunmühl den 10 oktober samma år.

Roerlig kanske vet.

Förslagsvis smala, atletiska ben, och en v-fomad ryggtavla tack vare rocken.

Vi vet alla vem som sitter inne med den kalaskroppen.

Flera vittnen såg att han stod upp efter första skottet. De hörde en smäll och vände sig stående personer och vid andra skottet föll en person.

Inget vittne tillfrågades om Olof stod upp när andra skottet kom (cirka två sekunder efter det första).

Inget vittne uppgav att Olof stod upp när andra skottet kom.

Författaren nämner fyra förhör som kan tolkas som att Olof stod upp när andra skottet kom.


Jan-Åke S den 3 mars 1986 (ett referat). Författaren skriver:

Vittnet Jan-Åke S hörde från sin bil ett skott och tittade då mot mordplatsen, som befann sig 35 meter snett framför honom. Han såg då, enligt polisförhöret, "tre personer stå på trottoaren i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan. Samtidigt går ett skott till av och mannen som står i mitten sjunker ihop."

Jan-Åke S tillfrågades inte om Olof Palme stod upp när andra skottet kom och uppgav inte att Olof Palme stod upp när andra skottet kom.


Susanne L den 14 mars 1986 (ett referat). Författaren skriver (och syftar på Inge M och dennes bil):

Vittnet Susanne L satt i baksätet i samma bil. Hon hörde två smällar och tittade först bakåt och sedan mot mordplatsen. I förhörsprotokollet står: "Susanne L tittade mot platsen för smällarna och såg precis hur en person rasade ihop och en person som hon såg ryggen på sprang några meter ifrån på Tunnelgatan, bort, österut."

Susanne L tillfrågades inte om Olof Palme stod upp när andra skottet kom och uppgav inte att Olof Palme stod upp när andra skottet kom.

Susanne L tittade redan mot platsen när första skottet kom, vilket författaren inte begriper (E107-2-D).


Charlotte L den 3 mars 1986. Författaren skriver:

Vittnet Charlotte L, som var passagerare i en taxi och befann sig bara 20 meter från mordplatsen, berättade: "Vi kom i taxin då, och så precis vid rödlysena nästan så hörde vi första skottet. Då tittade vi dit, åt det hållet. Då trodde vi bara att det var någon bil som hade pangat eller låtit om. Sedan efter ett litet tag, då tittade vi dit och då hörde vi andra skottet och (såg) en man som föll ner på gatan."

I förhörsprotokollet står vidare: "Charlotte L berättar att hon ser när andra skottet avfyras och då håller gärningsmannen pistolen, riktar med höger hand mot offret. Han skjuter andra skottet och vänder sig sedan helt om och börjar springa in i gränden." Med offret måste hon mena Olof Palme. Gärningsmannen riktar vapnet mot honom när andra skottet kommer, säger hon. Alltså står han då ännu upp.

Charlotte L tillfrågades inte om Olof Palme stod upp när andra skottet kom och uppgav inte att Olof Palme stod upp när andra skottet kom.

Författarens påstående att "med offret måste hon mena Olof Palme" är självklart fel (den delen av förhöret är dessutom ett referat). Charlotte L och hennes två väninnor lämnade platsen utan att närma sig mordplatsen.


Anders D den 1 mars 1986 (ett referat). Författaren skriver:

Vittnet Anders D, chauffören i samma taxi, berättar i sitt första polisförhör, avgivet redan en timme efter mordet, att han, när han hörde första skottet, vände blicken mot mordplatsen. "Han hör ytterligare en smäll samt ser en rökflamma från det vapen som mannen med ryggen vänd mot husfasaden håller i sin högra hand, riktad mot paret", står det i förhörsprotokollet. Därefter ser Anders D enligt detta förhör "hur mannen som blivit beskjuten faller omkull, samtidigt beger sig den som avlossat skottet springande från platsen".

Anders D tillfrågades inte om Olof Palme stod upp när andra skottet kom och uppgav inte att Olof Palme stod upp när andra skottet kom.

Anders D uppgav i nästa förhör att Olof Palme föll efter första skottet, vilket författaren inte begriper. "Han hade just startat efter att ha stått stilla för rött ljus. Han hörde en kraftig smäll från andra sidan Sveavägen och vred direkt på huvudet och tittade i den riktningen. Han såg en man falla omkull. Inom 1 - 2 sekunder kom en ny smäll och han såg att det rörde sig om skottlossning med vapen."


Författaren fortsätter:

Enligt vittnenas samstämmiga uppgifter föll alltså Olof Palme till marken först efter det andra skottet. Inget vittne sa sig ha uppfattat att endast två personer – gärningsmannen och Lisbeth Palme – stod upp vid andra skottet.

Som vi nyss har sett uppgav Anders D (ett av författarens egna exempel) att endast två personer – gärningsmannen och Lisbeth Palme – stod upp vid andra skottet.


Författaren försöker även använda Inge M för att styrka sin befängda idé:

Vittnet Inge M satt på förarplatsen i sin stillastående bil i korsningen med Tunnelgatan på andra sidan Sveavägen, med blicken riktad mot mordplatsen. Han såg både första och andra skottet avfyras och sa i förhör att han "uppfattade det som han sköt honom två gånger".

Inge M betraktade mordplatsen från sidan på 40 meters avstånd. Därför kan han ha uppfattat saken så. Han sa inte så i förhören 1986, utan i rättegångarna 1989.


Författarens befängda idé har noll och intet värde.

Lisbeth uppgav i första förhöret att hon kände smärtan efter andra skottet.

Rikoschetten var Lisbeth-kulan. Vittnena som såg rikoschetten (JÅS och BP) såg att den var andra skottet.

Lisbet hörde smällar (första förhöret) och såg sedan Olof falla.
LJ hörde två smällar och såg sedan en man falla.

Olof Palme bör enligt medicinsk och fysikalisk kunskap ha nått marken inom en halv sekund efter att ha träffats som han gjorde.

En viss främlingslegionär kanske?

https://imgur.com/a/a7odz3p

Helena Lähdes journalremsa och mordtiden.
Bankomattid Tunnelgatan.

23.18.15...Helena Ls bankomatkort reggas.
23.18.21..Önskat belopp (700 kr) har angetts.
23.18.28..Helenas kod slås felaktigt in.
23.18.47..Pengarna har räknats fram och ligger klara i magasinet.
23.18.56..bankomatuttaget är avslutat.

Specifikt Helena Ls journalremsa jämfört andra uttag så är tiden mellan den tredje och fjärde händelsen en abnormitet. Normal tidsåtgång är mellan 11-14 sekunder..inte 19 sekunder som i Helenas fall.
Tiden är onormalt lång beroende på att Helena slagit in sin kod felaktigt. Hon tvingas därför slå om sin kod, och denna tid registreras inte på journalremsan.
I debattmässigt utgångsläge så vet vi att Helena hört skotten någonstans mellan att hon slår in sin kod felaktigt fram tills dess att hon slår in den rätt.
När slår då Helena in sin kod på rätt sätt?
Vi ser att det har tagit HL sju sekunder att slå in sin kod fel..lägger vi till ytterligare sju sekunder för att Helena skall slå om sin kod så hamnar vi tidsmässigt 23.18.35..och vi ser nu hur denna tid korresponderar korrekt med tiden när pengarna ligger uppräknade och klara..dvs tolv sekunder senare.

Härmed så har vi endast ett litet tidspann att förhålla oss till angående när Helena hör mordskott.
Detta är från det att hon slagit in sin kod på felaktigt sätt, mao 23.18.28, fram till ögonblicket hon slagit om sin kod på rätt sätt, mao 23.18.35.

Någonstans mellan dessa tidpunkter hör Helena L skotten emot Palme.

Helena L säger själv angående detta att hon hört skotten när hon är i färd med att slå in sin kod (förhör 2 Mars 1986).
Hon säger i uppföljande förhör den 14 Mars 1986 att citat "Hon hade slagit in 700 och sin kod då hon hörde två smällar och reflekterade inte alls över det. Hon hade slagit in koden för fort så hon gjorde om det igen och tog ut pengarna".

Processen vid bankomatuttaget har varit att man först angett önskat belopp och efter detta slår man in sin PIN kod. Helena har angett önskat belopp klockan 23.18.21 och sedan slagit in sin PIN kod på felaktigt sätt klockan 23.18.28. Precis efter att hon gjort detta så har hon hört skotten. Hon reflekterar inte över detta och slår in rätt PIN kod 23.18.35.

Det är sålunda ett orimligt antagande att göra att Helena slagit in sin kod på rätt sätt så sent som 23.18.45. Det tar minst 11-12 sekunder för den automatiserade processen att mata ut önskat belopp i magasinet..och vi ser via journalremsan att pengarna ligger där klockan 23.18.47.

Det är omöjligt att dra annan slutsats än att Helena L hört mordet begås cirka 23.18.30 med mordtid uttryckt i bankomattid Tunnelgatan.

Man kan inte dra säkra slutsatser utifrån vad hon säger och tror, för det behöver inte stämma med verkligheten. Det är vanlig simpel vittnespsykologi.

Igår ringde det på dörren och två personer frågade efter en av mina söner. När jag skulle beskriva dessa för sonen ifråga så kunde jag omöjligen säga mer än att en av dem var ljushårig.

Utifrån min erfarenhet av det, ser jag Lisbeths detaljerade beskrivning av ansiktet på mördaren som en omöjlighet. Då hade jag dessutom dagsljus med ett ostressat läge och med all säkerhet betydligt längre betraktelsetid på mig än henne. Man ska passa sig för att övervärdera vittnesuppgifter.