Män njuter av att våldta!

Jag tycker man ska rikta om hela fokuset kring sexuellt våld på förövarna, och deras "egenskaper" val, beteendemönster etc etc.
Det är vad mina protester i detta ämne handlar om, att vi haft och tyvärr fortsatt har delvis ett enkelriktat fokus på hur kvinnor ska bete sig etc...men betydligt mindre av motsvarande riktat mot män.

Och återigen nej, sexbrott är väldigt vanligt....så det är alltså INTE en "liten minoritet".
En FET majoritet av alla kvinnor har någongång varit utsatt för situationer där de antigen utsatts eller någon försökt utsätta dem etc...
Det betyder inte att där inte existerar väldigt många män som aldrig nånsin utsatt någon annan person för sexbrott.
men sluta försök göra detta till ett "litet problem" tack.

Vad du tycker är rätt irrelevant i den här frågan.
Din inställning innebär mindre kunskap. Och att förneka Vetenskapliga begrepp.

Ämnet är våldtäkt. Vilket jag presenterat siffror för hur låg risken är
Du verkar vilja dra det till övriga sexualbrott . Min tolkning är att du behöver bredda begreppet för att du inte har argument om ämnet. Men jag är öppen för att jag kan ha fel

Det hindrar väl inte att fokuset läggs på förövarna istället?
Som med den australiensiska studien. Som sagt, vi behöver fler såna studier från många fler länder, där förövarna kartläggs, där mönster (om de finns) kan identifieras.

Vem bryr sig egentligen om vilken diagnos offren har? De är fortfarande våldtagna/utsatta och ett brott har fortfarande begåtts. Kvittar om offren har ADHD eller ont i stortån.

Äsch, jag tror du kan bättre än så. Kan du inte hitta en 15 åring som svimmat pga lågt blodtryck? Det skulle dina polare från dagverksamheten tyckt var jättecoolt.

Trams!
Mitt tyckande i olika frågor är lika mycket värt som ditt...

Men faktan i denna sak, väl bevisat av data och statistisk är att:
Riskerna för att våldtas är en ständigt närvarande risk som specifikt kvinnor ständigt behöver ha med i sitt bakhuvud så fort hon umgås med män. I vissa typer av länder/ områden/ kontexter rejält mer än i andra. För män kan det bli samma sak om de ex. hamnar i fängelse eller i militären.

Men det är ju bra om vi kan identifiera mönster skrev du ju nyss i översta stycket. För att sen i nedre stycket plötsligt tycka att det är helt ointressant och att det kvittar.

Mönster borde vara precis lika viktiga att identifiera hos offren som hos förövarna, om man vill få bukt med problemet det vill säga. Men det kanske inte handlar så mycket om det utan mer om att få hata och trycka till gruppen män?

Förövarnas.

Låt säga att det visar sig att 100% av offren är diagnostiserade med ADHD. Hur tänker du dig att man "får bukt med problemet"?

Blir du kränkt av ord som "sexualbrott"?

Ja, hur får du bukt med problemet genom att kartlägga mönster hos förövarna? Det handlar väl om att minska risken för kvinnor att bli våldtagna? Kan man identifiera mönster hos de kvinnor som råkar ut för detta så kommer det naturligtvis hjälpa och vara värdefull information i ett preventionsarbete. Ganska självklart. Jag ser verkligen inte varför det skulle vara mindre värdefullt än att identifiera mönster hos förövarna.

Men som sagt, det beror ju på vad man har för syfte. Är prio 1 att "fokusera på förövarna" (dvs hata och trycka till män) eller är det att minimera antalet våldtäkter?

Feminister är ju kända för att ibland ha lite skeva prioriteringar. T ex i sexköpsfrågan där det är viktigare att neka män en laglig genväg till sex än att ge sexsäljande kvinnor bästa möjliga arbetsvillkor.

Hade det inte varit bättre att jobba proaktivt med förövarna? Identifierat riskgrupper och jobbat med dessa i förebyggande syfte, det är ju trots allt de som riskerar att begå ett brott. Det är inte offren som gör nåt fel eller riskerar att begå nåt brott.

Ja, kvinnor överlag har alltid velat lägga skulden där den hör hemma när det gäller våldtäkt och annat sexuellt våld. Kvinnor överlag är inte intresserade av att skylla förövarnas beteende på egenskaper eller beteenden hos offren. Till skillnad från män då det handlar om våldtäkt och offret är en tjej/kvinna. Antar att deras prio 1 är att hata och trycka till kvinnor.

Den australiensiska studien lägger inte fokus på förövare. Den lägger fokus på beteenden som eventuellt skulle kunna innebära att någon är förövare. Och beteenden de vill koppla till förövarskap. Det är inte någon revolutionerande studie. Och den ger väldigt ytlig kunskap med en hel del vetenskapliga begränsningar
Den har inte fått speciellt mycket uppmärksamhet I vetenskapliga kretsar. En av forskarna skulle troligtvis inte fått anställning på ett svenskt universitet.

Det är väldigt relevant att veta vilka offren är. För de säger en hel del om förövarna. Vi kommet aldrig få reda på hur en stor mängd förövare tänker. Vi kommer inte ens veta vilka vissa är.
Men med hjälp av kunskap om offren och de övergrepp de blivit utsatta så lär vi känna förövarna. En studie där du samlar information genom polisrapporter eller genom intervjuer med utsatta säger betydligt mycket mer än en enkätstudie.

Vad gäller en enkätstudie så kommer du inte in på djupet. Och du kan bars hitta korrelation. Inte kausalitet.

Rädsla är subjektivt.
Det du beskriver är risk-rädsla-paradoxen. När människor har en rädsla för något som överstiger den objektiva risken.

Den objektiva risken är låg I Sverige.