Citat:
Ja du, jag funderar på om de verkligen är historieanalfabeter, utan snarare historienarcissister. De baserar sin självkänsla på David och Goliat ( eller alla små svaga barn i folksagor som lurade trollet/jätten/kungen) och eftersom de var på segrarsidan i WW2 är de övertygade om att de alltid har moralen på sin sida och kan låta ändamålet helga medlen. Att Gaza inte var större och starkare militärt, verkar inte hindrat narrativet. Kanske lever det kvar i dem sedan tiden som diaspora i Östeuropa. Att traumat från WW2 lever kvar tycker jag är begripligt. Och jag tänker också att utan Israel hade det nog varit fara värt att det judiska folket upplösts för att de gift sig med västerlänningar, så som man börjat med i Tyskland innan kriget. Där behövdes Israel verkligen. (Det finns både kristna och judar som menar att Förintelsen var Guds sätt att rädda folket undan assimilation. Det skriver jag inte under på.) Jag tror också att nu när Israel finns där det gör, är det en utpost för västerländska värderingar i det hela stora.
Det är påfallande mycket andra världskriget som man refererar till för att stödja alla typer av krigsbrott från Israel mot "islamonazisterna" (ibland är det communist jihadist ideology till och med).
Det är otroligt att man använder Dresden som referenspunkt för vad man får göra mot Gaza idag. Framförallt då det räknas som det värsta som allierade gjorde under andra världskriget och inget som någon egentligen stoltserar med, ändå så används det (och även exempelvis Hiroshima) som narrativ för vad som borde vara tillåtet i krig.
Andra världskriget var nu krig mellan industriella militära supermakter och många bombningar var för att slå ut industrin och elektriciteten hos motståndaren. Därutöver så hade man inte precisionsbomber olikt fallet med Israel (som inte använder precisionsbomber mot Gaza) i den tiden.
Kriget mot Hamas handlar uppenbart inte det, då de inte har en industriell militär produktion överhuvudtaget. Kriget mot Hamas borde mer likna kriget mot nazimotståndsgruppen Werwolfs när man väl hade ockuperat Tyskland. Och då handlade det inte längre om att pulvisera tyska städer för att besegra "terroristgruppen" och man siktade in sig på själva gruppen snarare än civila.
Så det finns en avsiktlig försök att leka historieanalfabet när man driver klumpiga allegorier där Israels nuvarande regim får låtsas vara den andliga arvingen till Churchill eller liknande.
Skulle sedan vilja förstå hur kristna evangeliker just började sätta så mycket fokus på uppenbarelseboken som bibelns mest essentiella kapitel, när det historiskt har varit ganska så ifrågasatt av teologer i kyrkan, inklusive Martin Luther som inte var säker ifall den ens borde vara en del av bibeln och dess författarskap är också ifrågasatt.
Jag ser annars inte hur Israel idag inte beter sig som den "misshandlade hustrun" medan de misshandlar palestinier. De gråter ut om antisemitism jämt och ständigt och ljuger rakt av om illdåd från andra sidan (brända bebisar exempelvis, men även narrativet om massvåldtäkter). Så sitter Netanyahu där och pekar på hur liten Israel är jämfört med Mellanösterns arabstater som alla vill förgöra Israel och liknande narrativ.
De tycks besatta i offernarrativet, och det förstoras av Hollywood. Senast såg jag på filmen "the brutalist" som handlar om en judisk överlevare av förintelsen som åker till USA för att jobba som arkitekt och först sliter i gruvan med afroamerikaner, sedan behöver förudmjukas genom att få jobb som arkitekt av vita antisemiter som har pengar att finansiera hans verk. Sedan blir han till och med våldtagen av den rike antisemiten.
Det är helt absurd narrativ. Den ungerskjudiske arkitekten som filmen inspireras av fick ju stora projekt direkt vid ankomst i New York:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Marcel_Breuer
Även harvardprofessor blev han nästan direkt.
Ska vi tro på narrativet att en judisk arkitekt med stor namn skulle jobba i en kolgruva och behöva böna och be vita antisemiter om jobb? Ska vi fortsätta låtsas som om hälften av USAs miljardärer inte är judar?
Sedan så för filmen den absurda sionistnarrativet att de måste flytta till Israel för det går inte att leva med amerikanernas antisemitism. Landet där judar är den mest priviligierade elit som någonsin existerat på denna planet är alltså inte ett säkert land för judar, de måste ha Israel för att hela Västvärlden vill döda eller våldta dem.
Vi är marinerade i sådan propaganda årligen av hollywood. Alltid tar de an rollen som den misshandlade hustrun medan de agerar som herrefolk.
Denna kontrast kan inte överleva mötet med verkligheten. Bäst förre datumet för att inte kunna prata om sådant pga förintelsen har gått.
Det är otroligt att man använder Dresden som referenspunkt för vad man får göra mot Gaza idag. Framförallt då det räknas som det värsta som allierade gjorde under andra världskriget och inget som någon egentligen stoltserar med, ändå så används det (och även exempelvis Hiroshima) som narrativ för vad som borde vara tillåtet i krig.
Andra världskriget var nu krig mellan industriella militära supermakter och många bombningar var för att slå ut industrin och elektriciteten hos motståndaren. Därutöver så hade man inte precisionsbomber olikt fallet med Israel (som inte använder precisionsbomber mot Gaza) i den tiden.
Kriget mot Hamas handlar uppenbart inte det, då de inte har en industriell militär produktion överhuvudtaget. Kriget mot Hamas borde mer likna kriget mot nazimotståndsgruppen Werwolfs när man väl hade ockuperat Tyskland. Och då handlade det inte längre om att pulvisera tyska städer för att besegra "terroristgruppen" och man siktade in sig på själva gruppen snarare än civila.
Så det finns en avsiktlig försök att leka historieanalfabet när man driver klumpiga allegorier där Israels nuvarande regim får låtsas vara den andliga arvingen till Churchill eller liknande.
Skulle sedan vilja förstå hur kristna evangeliker just började sätta så mycket fokus på uppenbarelseboken som bibelns mest essentiella kapitel, när det historiskt har varit ganska så ifrågasatt av teologer i kyrkan, inklusive Martin Luther som inte var säker ifall den ens borde vara en del av bibeln och dess författarskap är också ifrågasatt.
Jag ser annars inte hur Israel idag inte beter sig som den "misshandlade hustrun" medan de misshandlar palestinier. De gråter ut om antisemitism jämt och ständigt och ljuger rakt av om illdåd från andra sidan (brända bebisar exempelvis, men även narrativet om massvåldtäkter). Så sitter Netanyahu där och pekar på hur liten Israel är jämfört med Mellanösterns arabstater som alla vill förgöra Israel och liknande narrativ.
De tycks besatta i offernarrativet, och det förstoras av Hollywood. Senast såg jag på filmen "the brutalist" som handlar om en judisk överlevare av förintelsen som åker till USA för att jobba som arkitekt och först sliter i gruvan med afroamerikaner, sedan behöver förudmjukas genom att få jobb som arkitekt av vita antisemiter som har pengar att finansiera hans verk. Sedan blir han till och med våldtagen av den rike antisemiten.
Det är helt absurd narrativ. Den ungerskjudiske arkitekten som filmen inspireras av fick ju stora projekt direkt vid ankomst i New York:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Marcel_Breuer
Även harvardprofessor blev han nästan direkt.
Ska vi tro på narrativet att en judisk arkitekt med stor namn skulle jobba i en kolgruva och behöva böna och be vita antisemiter om jobb? Ska vi fortsätta låtsas som om hälften av USAs miljardärer inte är judar?
Sedan så för filmen den absurda sionistnarrativet att de måste flytta till Israel för det går inte att leva med amerikanernas antisemitism. Landet där judar är den mest priviligierade elit som någonsin existerat på denna planet är alltså inte ett säkert land för judar, de måste ha Israel för att hela Västvärlden vill döda eller våldta dem.
Vi är marinerade i sådan propaganda årligen av hollywood. Alltid tar de an rollen som den misshandlade hustrun medan de agerar som herrefolk.
Denna kontrast kan inte överleva mötet med verkligheten. Bäst förre datumet för att inte kunna prata om sådant pga förintelsen har gått.
Västerlandet har velat tänka att slutet av WW2 var rättvist och att man nu hade en lagstyrd världsordning, trots att man borde kunnat se att det var den starkes rätt som gällde.
Angående din kommentar om Uppenbarelseboken måste jag säga att det verkligen inte bara är den som talar om den sista tiden i Bibeln. Tvärtom går det som ett stråk genom hela Bibeln, så mycket att skulle man ta bort den (trots varningen den avslutas med), skulle slutsatserna inte bli väsentligt annorlunda.
Det finns antisemitism, men det bör inte hindra rimlig och saklig kritik mot Israel.
