Citat:
Ursprungligen postat av
Varforanonym
Så kan det vara absolut men det är de som är tanken med utredningshem, att utsättas för stressiga situationer som är påtaglig, det är trotts allt en utmaning att ta hand som ett spädbarn. Samtidigt har fadern utsatts för samma behandling och han ansåg lämplig som förälder?
Ett mycket märkligt resonemang av dig och ett synnerligen inhumant upplägg.
Du vet att du kan dömas till att bli barnlös, du har nyligen fött barn, förlorat blod.
Sen ska du utsättas för stress och press på ett utredningshem i vad som verkar vara en rätt så otrevlig miljö. För att se om du klarar den belastning det innebär att ha barn.
Det tycker jag, tillskillnad från du, låter direkt absurt och inte som ett naturligt sätt att frambringa ett naturligt samspel.
Pappan klarade det fint ja.
Hade han också fött barn och förlorat blod?
Kan de här s.k. professionella utredarna något om fysiologi, stressreaktion, trauma? Om inte är tips till dem att de går en grundutbildning i ovanstående, så kan de väga in det i sina utredningar också som förmildrande omständigheter. Jag förstår att kvinnan grät av förtvivlan (vilken normalt funtad mamma skulle inte ha gjort det) och att utredarna förde in det i sina anteckningar, för de verkar inte bo mycket medkänsla innanför väggarna på det där stället. Men det klart, det är ju business as usual för dem. Och det har hållit på i...30 år skrev du?