Citat:
Ursprungligen postat av
Fridafogel99
Jag menade förstås inte att Elsa vill flytta till Paris. Menade att hon mest vurmar o fantiserar om saker istället för att t ex utbilda sig. Nu verkar det iofs bli lite kostymjobb till slut, men tycker ändå att Sandra verkar mer handlingskraftig och mindre ängslig. Och nog är det ett stort steg att flytta sin vardag med barn och förskola, även om det som sagt underlättar med vänner på plats och rika föräldrar.
Jo, fattar, men menade att Sandra har helt andra drömmar. Elsas dröm verkar t ex vara fixa med huset på Gotland och det gör hon ju. Eller låter hantverkarna göra, men känns faktiskt rimligt om man inte kan själv. Tror att Elsa inte framstår som handlingskraftig av anledningen som Carli skrev: inget egentligt intresse för vissa saker hon skriver om, t ex litteratur, men önskan om att ha det som intresse, och då förefaller hon ju ganska mähäig inom området.
(OT i denna tråd, det potentiellt stora steget var nog för Didrik, ja, men det verkar ha gått finemang. För föräldrarna verkar det inte varit krångligt? Fylla i ansökan, betala 70 000 per termin - tror jag att det var - och vara med första dagen på nya förskolan, klart. Och skriva ut sig från Sverige behöver man inte heller om man stannar under ett år, eller tänka på skolplikt givet barnets ålder.)
Citat:
Ursprungligen postat av
Carli
Det är som att hon drömmer om att ha ett intresse (som inte innefattar att köpa saker till sig själv) men sen så fastnar hon framför spegeln ändå.
Citat:
Ursprungligen postat av
Misirlouie
Verkligen, spot on. Och hon fortsätter köpa vacker vintage för att hålla uppe bilden av att hon är innerligt intresserad, men sen har hon aldrig de mer spektakulära klänningarna eftersom det enda hon vill är att vara sexig. Därför hamnar 30-talsskapelser hon paxar på Old Touch på Tradera sen utan att hon nånsin haft dem. Har alltid stört mig på att hon köper upp alla fina brudklänningar, det känns ju omöjligt att hitta en egen (som man får behålla!!!) när hon dammsuger hela marknaden. Men att hon köper även annat fint och lägger på hög, jag blir tokig!
Det här har jag också tänkt på flera gånger. Tycker att äldre klänningar är så vackra men känns omöjligt att göra fynd när man inte flera gånger i veckan kan gå i vintagebutiker för att andra har någon slags miniindustri i att köpa upp dem. Apropå klänningar var chanelklänningen väldigt fin, helt perfekt modell och passform, som klippt och skuren på Elsa. Och sånt säger jag inget om, saker hon hittar och älskar och köper för att använda men den där dammsugandet, som du skriver... Har varit på vippen att skriva som kommentar ”Kan du vänligen även lämna vita klänningar kvar åt andra?”
Men det jag egentligen skulle säga… skrattade rakt ut av detta som Elsa skrev i dag:
”Det kommer vara slitigt och det ger mig en pirrig känsla i magen av att tänka på det. Att vara helt slut efter en arbetsdag, men tillfreds och lycklig, det är min dröm.”
Så skriver bara någon som aldrig jobbat på riktigt… vanliga människor drömmer om att INTE vara helt slut efter en arbetsdag. Då orkar vi nämligen inte med något av allt det vi måste göra på vår fritid som Elsa nu gör under sin ”arbets”dag.
Elsa verkar vara ursnäll och riktigt gullig, men hon lever ju inte helt förankrad i verkligheten alltid. Eller visst… det är ju hennes verklighet.