Skandiamannen

Nu ska jag prata lite klarspråk utan att lägga för mkt vikt i om Engström är superlogisk eller att han är beräknade som vi kan analysera i sönder 40år senare..


Jag tror att han vaknar den 1 mars och är inte säker på ett jävla skit ...

Han vet att väktarna har sett honom komma och gå iklädd signalement som stressar röven av honom, han vet också att utstämplingstiden binder honom både till brottsplatsen och tidsmässigt

Han vet troligen att några vittnen sett honom lite varstans på Sveavägen och troligen kanske av LJ och kanske även någon snubbe vid Bohemia kring Luntmakargatan


Då kan jag se en logik i hans berättelse om förväxling och för att sen lägga sig hyffsad nära GM fotspår så han kan lite taffligt säga att : Ja ni kanske såg mig men jag var där och ni förväxlade nog mig !

Det går alltså inte att analysera allt i minsta detalj då även Engström själv är lite tafflig i sin berättelse och ändrar den lite eftersom...

Om Engström är GM så tycker jag faktiskt att han gör det bästa av situationen...

En sak hade han väldig tur med och det är väktarna !

Jag kan tycka att dom borde höra av sig till polisen 1 eller 2 mars när signalementet på DBG blev känt

Om han är GM , anser du att det var tur eller skicklighet av Engström att få väktarna till att inte kontakta polisen senast 2 mars ?

Ja, man kan ju försöka sätta sig in i SEs situation som vittne. Han stämplar ut lite olyckligt och hamnar mitt i dramat. Självklart skulle ju vem vem som helst bli lite orolig över att bli misstänkt.

Men det finns också olika "slumpmässiga" sammanträffanden som gör det hela svårt. Men visst... han han ha haft otur med tajmingen, som oskyldig.

Men framförallt, vad ska han göra den 1mars när han vaknar ?

Han inser ju att väktarna eller vittnen kan ringa in honom snabbt

Han agerar på sin ångest och panik

Folk tänker idag 40år senare att det är ologiskt hit och dit och hur kan Engström vara så beräknade

Engström var inte speciellt beräknade utan agerade bara av rädsla och hade flyt

Klockan med svart urtavla dyker upp i förhöret daterat till den 11:e mars.

Klocktittandet förklarar hur han nästan snubblade över kroppen?

Det ger honom även ett förment alibi i "samtalet med LP" och en möjlighet att "justera signalementet".

Han höll på att förlora sin roll som vittne och var tvungen att driva igenom den i media?

Om han inte sågs som vittne skulle ju folk kunna börja fundera på om han ens var där.

Att det var han som sprang därifrån ...

Fanns det en urmakare i Hedemora som sålde klockor med mörk urtavla?

Det kanske är dags att skicka en trivselspanare dit för att utröna om kundregistret finns kvar?

Någon expedit som minns en nervös man med fru som var extra intresserad av klockor med mörk urtavla veckan efter Palmemordet?

På vägen upp till Idre, menar du?

Nej, eftersom den nämns redan den 11:e borde han ha haft den till hands?

Men hade han den på mordnatten? Stämmer klockhistorien?

Eller speglar han GM, det viktigaste i världen att förneka?

1. Försök att sätta in datumet för MOP, datumet för SEs Idreresa och datumet 11 mars i en tidslinje.

2. Förvåna dig själv över resultatet.

Har du något eget och bättre förslag om vad han borde ha sagt till polisen att han observerade under sin förflyttning fram längs Sveavägen? Han kan ju t.ex. inte gärna säga att han såg mördaren och makarna Palme gå där, och att han såg att mördaren sedan vek av in i gränden efter skotten. Så en ganska bra grej att skylla på är väl just en sådan grej som att han inte såg någonting av händelsen för att han gick och tittade på sin klocka. Jag kan i alla fall inte hitta på något bättre åt honom att säga.

Varför skulle han, som GM, inte kunna säga att han såg mördaren menar du?

Att han såg mördaren kan han väl säga, och det säger han ju också. Han säger att när han tittade in i gränden så såg han den flyende mördaren vända sig om och titta bakåt och sedan springa vidare. Han beskriver också mördarens utseende så som han har hört det på TV, att det var en yngre man i mörkblå täckjacka. Men han kan ju inte säga till polis och media nu att han såg själva mordet, för då blir det ju väldigt konstigt att han inte berättade det här för väktarna när han kom tillbaka till Skandia under natten.

Stig Engström hade inte "otur med tajmingen". Engström stämplade ut 23.20. Enligt den ansvarige tjänstemannen Roland Bergström. Sedan samtalade Engström i "ett par minuter" och "ganska mycket" med två väktare. Ett samtal som han inte tillfrågades om. Bara väktarna. Engström kan inte ha lämnat Skandias entré förrän 23.22.00. Han kom till mordplatsen en minut efter skotten.

Engströms "otur" var av ett annat slag. Han hade oturen att bo i ett land där idioter som Sven Anér kan arbeta som journalister. Det första en journalist borde ha gjort var att kontrollera när Engström stämplade ut. Det andra en journalist borde ha gjort var att kontrollera om vittnena Yvonne Nieminen och Ahmed Zahir kunde ha mött Engström på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna.

En journalist borde även ha insett att gärningsmannen väntade i minst 20 sekunder (som Stockholms tingsrätt insåg i domen 1989) och därför inte kan ha kommit från Skandias entré. Särskilt inte när Lisbeth Palme uppgav (i förhöret den 29 april 1986) att ingen gick framför paret Palme längs Skandiahuset.