Janne, 70, måste jobba trots hjärtproblem – känner sig sviken

Jobben, ja, men företaget och ägarna kan också flytta, dom som skapar jobb.
Men problemet är att man en gång började med att leta billiga producenter vilket nu blir en baksmälla, då kunde man som just den generationen vi diskuterar börja jobba efter nian.
Uppskattar att bland dessa så började 50% jobba, 30% gymnasium och 20% högre studier, man "överutbildar" sig idag då dom "enkla"/ praktiska jobben finns inte numera.

Jag har svårt att tro att det någonsin går att vända nuvarande utveckling så pensionärer skall få det bra igen.
Speciellt inte genom att göra miljardärerna rikare, inte fan bryr dom om sig andra.
Även i dom fattigaste länderna i världen finns det stora internationella företag, inte fan ger dom sina jobbare mer pengar än dom behäver.
Det dom tjänar på att vi gör dom rikare kan dom lika gärna investera i Uzbekistan där vinsten är högre.
Det enda som kan ändra något är att underlätta för småföretagare, dom flyttar inte huvudkontoret till Cayman Islands för tjäna ännu mer pengar.

Det är ingen som får unna sig något. Det ser du väl i den här tråden. När extremliberalismen breder ut sig likt i skräplandet USA så får folk dö i förtid eller leva i fattigdom. Trots att de har sprungit som åsnor ett helt arbetsliv. Endast den lilla klicken smällfeta ska få unna sig något. Även om de likt clownapan i washington inte har förtjänat en krona utan ärvt allt. Vi behöver en ny fransk revolution

Nu är inte detta ämnat mot dig, och jag skrev, och skriver delvis i affekt.

Men jag har precis haft denna diskussion IRL med personer som jag vet har varit fullt medvetna om detta, men som valt att blunda. Folk som är obotliga Sossar som inte går att diskutera med.
Och som nu spelar offer för ond högerpolitik för något som de bakomliggande orsakerna kommer från S. Där det nya pensionssystemet dessutom drevs igenom av Ingvar Carlssons regering.
Om man ska vara ärlig så var alla "normala" partier överens eftersom det var nödvändigt (Givetvis inte VPK eftersom de alltid har gratis pengar åt alla).

Men att då gnälla på Ulf Kristersson eller SD för den mindre pensionen ?

Jag vet inte, med det är nästan som att man borde förlora sin rösträtt om man säger så.
Jag menar hur ska man komma tillrätta med problem om folk som inte fattar och röstar för exakt de saker de vill undvika ? När man inte fattar att bollen kommer landa på marken när man släpper den, föränns efter den landat. Och sedan hade man ingen aning och det är gravitationens fel.
Det är som att kolla på lyxfällan i en TV-soffa full med folk från lyxfällan som skrattar åt hur dumma de är i lyxfällan.
Vad man vilja säga är att det är ditt eget fel, Du köpte på kredit förra månaden som du nu måste betala för.
Eller mer precis liknelse, Du tyckte det var omänskligt att inte bevilja skäggiga barn utan flykting skäl ovillkorligt uppehållstillstånd. Eller du tyckte att 10% sänkning av a-kassa 1993 var ett slag mot de svagaste. Det är som att man tror det är nån annan som betalar. Eller att kostnaden bara försvinner någonstans. Ökar man en utgift med en krona är det någon som ska betala exakt en krona mer.
Ökar man statens utgifter med 500miljarder så kommer det kosta exakt 500miljarder, Antingen nu eller i framtiden. Och även om det inte ens du själv som betalat in dessa skattepengar är det lika förbannat 500 miljarder mindre åt dig och dina behov i skattkistan.
Staten har ju inga egna pengar. Folk verkar inte fatta att det är deras pengar de använder när de köper saker de vill ha.

Sverige består av ca 4-5milj arbetstagare som betalar sina egna, Sveriges och resten av befolkningens alla kostnader. I detta ingår dessutom de som har så dålig inkomst att de inte ens når brytpunkten för självförsörjning, Och även offentligt anställda som egentligen borde ligga på kostnadssidan eftersom de är en utgift med avseende på skatteintäkter.

Och alla kan inte, vissa har inte förmågan, vissa är sjuka eller andra orsaker de inte styr. Det är för dessa pengarna är till för.
Men det som upprör är när samma del av befolkningen som har förmågan, men tillför mindre än vad de använder samtidigt gnäller över orättvisa.
När de som ”får" så lite, samtidigt anser sig vara de goda genom att tycka, och rösta igenom generös bidragspolitik, omotiverad migration och diverse andra ökade kostnader där det är andras pengar de så godhjärtat skänker bort.

Då blir jag tyvärr döv och det enda jag hör är Pelle 14år som skriker kärringjävel åt mamma för att han fick så lite pengar till att köpa julklapp åt morfar. Pelle vill ju ha beröm och en klapp på axeln för julklappen som morfar fick.
Morfar själv har inte köpt några julklappar, för han har ju så lite i börsen, men han är verkligen besviken på mamman och den billiga julklappen och kallar den omänsklig.
Pelle är ju mycket snällare som ville ge bort mer av dina pengar.
Både morfar och Pelle är dessutom så snälla att de utan förvarning eller tillåtelse bjudit in 5 fattiga kompisar som mamma ska betala mat för.....om hon har nått hjärta i kroppen.
På morgonen efter får Morfar och Pelle beröm för hur goda de är av vännerna. Mamma är omänsklig för att det är slut mat i kylen, Och när hon förklarar att det kanske beror på de extra gästerna så avfärdas det med att det bara kan bero på att hon hatar fattiga människor.

Fast det är ju inte att de "tjänar" mer pengar och har miljarder på banken.
Om man tar som praktexempel. Stefan Persson förmodligen rikast i Sverige.
Han har ju inte miljarder på banken. Han och hans familj äger H&M som har ökat i värde. Hans förmögenhet är ju H&Ms marknadsvärde.
Det är ju inte så att han fått mer från den stora skattkistan fördelat till sig. Utan Stefan hade dessa värden förenklat aldrig existerat eftersom han skapade detta värde (Inte själv förstås)

Och hur skulle man i en omfördela detta "rättvist"
Ska man tvinga Stefans familj till en tvångsförsäljning av H&M eller del av så att familjen förlorar bestämmanderätt över företaget. Ska man sälja det till utländska ägare så man får lite exportpoäng.

Är det bra för Sverige om man plundrar H&M och lägger ner det så alla orättvist lottade Svenskar får en del av kakan. Eller ska man fördela ut aktierna till alla Svenskar så ingen bestämmer eller har något ansvar för företaget. Med en styrelse som inte står till svars inför någon ägare och kan gynna sig själva.

De miljardärer man pratar om är nästan uteslutande de som har stora ägardelar i specifika bolag. Vilket verkar vara absolut mest hälsosamma ägandeform. Ungefär som att de många av de stora Tyska företagen inte ens är börsnoterade, det är stiftelser och familjeföretag i grunden.

När man pratar om oskäliga löner där VDar och styrelse har helt omotiverade fantasiersättningar i förhållande till insats eller kompetens så tycker jag det verkar nästan alltid handla om statliga bolag, generaldirektörer eller i bolag precis som jag nämnde ovan där det inte finns någon tydlig ägare som sätter ner foten. För där det en tydlig ägare är det ju dennes pengar som knappast skänkts bort av snällhet utan motprestation.

Vad som kan vara intressant med svenska PPM sparare är dessa som hade ryska fonder, dessa har förlorat stora belopp av sin pension, ca 100000st har fått tillbaka enbart ca 5%

över 100 000 PPM-sparare fått nästan hela sitt pensionskapital i ryska fonder utraderat. I vissa fall har de bara fått tillbaka 5% av värdet före kriget. Och det är oklart hur mycket som kan återbetalas framöver.
https://www.placera.se/nyheter/ppm-sparare-har-fatt-en-brakdel-av-rysslandsfondernas-varde-2025-09-22

Mycket av din pension är beroende av hur aktiv man är med byte av fonder, dvs en som har hög kunskap o är aktiv får mer än en som har högre inkomst o inte är aktiv.

Jag tror att en central sak i hela den här diskussionen ofta försvinner. Det handlar om hur Socialdemokratin och arbetarrörelsen faktiskt förändrats över tid, och vilka förväntningar det skapat hos vanliga löntagare.

Arbetarrörelsen växte inte fram som ett bidragssystem, utan som ett självorganiserat trygghetssystem i ett samhälle där människor annars stod helt oskyddade. Från slutet av 1800-talet och fram till efterkrigstiden byggdes idén om att arbete, facklig organisering och politisk representation tillsammans gav förutsägbarhet över ett helt liv: arbete → trygghet → ålderdom.

När Socialdemokratin tog makten och slöt kompromissen med kapitalet, tydligt redan under Hjalmar Branting och senare institutionaliserat i Saltsjöbadsandan, byttes konflikt mot stabilitet. Det fungerade länge. Men priset var att ansvaret gradvis flyttades från rörelsen till systemen. Systemen började uppfattas som stabila, nästan naturgivna.

Det är här jag tycker att det blir missvisande att i efterhand säga att folk ”borde ha fattat”. Väldigt många gjorde exakt det man förväntades göra i sin samtid. Man jobbade, man var med i facket, man litade på arbetsgivare, kollektivavtal och staten. Pensionen uppfattades inte som ett individuellt investeringsprojekt, utan som en del av samhällskontraktet.

När pensionssystemet sedan gjordes om på 90-talet var det formellt korrekt, nödvändigt och i någon mening väl kommunicerat. Det skedde samtidigt i ett läge där handlingsutrymmet redan var låst för många. Man var mitt i livet, ofta i yrken med små marginaler, utan reell möjlighet att ”spara ikapp” decennier i efterhand. Information är inte samma sak som faktisk möjlighet.

Det här gör inte individen ansvarslös. Det gör det däremot fel att reducera allt till dumhet, blindhet eller att människor ”röstat fel”. Livsutfall formas inte bara av val, utan av tidsanda, maktförhållanden och vilka alternativ som faktiskt fanns när besluten togs.

Det som oroar mig mest i dag är att samma mekanik upprepas, fast hårdare. Arbetslivet blir mer fragmenterat, tryggheten mer villkorad och ansvaret mer individualiserat. Samtidigt ställs människor mot varandra: unga mot gamla, arbetare mot bidragstagare, infödda mot invandrare. Det splittrar precis den solidaritet som en gång gjorde systemen möjliga.

Man kan absolut diskutera invandring, skatter, företagande och individuellt ansvar. Men om slutsatsen alltid blir att ”de andra är idioter” missar man helheten. För då är det inte bara pensionerna som vittrar, det är samhällskontraktet.

Utan ett gemensamt samhällskontrakt spelar det till slut ingen roll hur rätt man tycker sig ha haft i sak.

Varför skulle jag inte tro det på "allvar"
Det är ju exakt så det är, undantaget före 1999 där man snålade med detta för offentliganställda.
Vilket bidrog till att pensionssystemet blev underfinansierat.

För premiumpension, och tjänstepension placeras de exakt där du önskar eller 7e Apfonden om du inte gör något val, och det är öronmärkta pengar åt dig.
För grundpensionen eller allmänna pensionen avsätts det som buffert i nån av AP-fonderna 1-4.

Och det finns hårda regler vad och hur dessa pengar får placeras. Det är t.ex. absolut förbjudet att investera i onoterade bolag som exempelvis Nortvolt.............Men om man är Sosse och vill leka monopolpengar med folks pensioner så kan man skapa ett eget nytt påhittat noterat bolag som har till enda uppgift att göra en dold investing i Nothvolt, Sedan beordrar man AP fonden att investera 6 miljarder i detta bolag. På så sätt kan man kringå regler ämnade att skydda pensionspengar.
Samma metod har använts för Stegra (H2 green steel), Hybrit och liknande. Men hur mycket är konfidentiellt........tills de också går i konkurs.

Man kan summera att invandring har bidragit till förändringar, visst sverige gled på en räkmacka efter ww2 genom att varit neutrala, vi blev inte sönderbombad o behövde 20 år o bygga upp samhället, vi kunde sälja grejer istället o gör landet rik. dvs arbetsgivare o facken kom överens om att man sammanarbeta med löneutvecklig o arbetsförhållanden, kort riksdagen får fullt inflytande genom detta, senare industriavtalet.

Vi har jämställdheten för att kunna behålla balansen i samhället, dvs på så sätt förblir systemet troget, den svenska modellen.
Vad än sverige väljer o göra sitter medborgaren fast i besluten, som ex kollektivavtal, gjorde vi hamna efter nu under lågkonjunkturen.
Visst har vi enorma kostnader genom befolkningsökning, man räknar inte att detta ska betala sig närmsta generationen utan nästa o därefter.
Man ger en grundpension till folk som inte jobbat en dag i landet, utöver det bostadsbidrag osv.

Man kan inte heller utgöra skillnader mellan folk som jobbar mellan olika yrken, dvs det påverkar inte pension så mycket om du har 10000kr mer per månad som en som har lägre inkomst o sparar en extra 1000lapp i pension varje månad ligger man nästan lika.

Genom detta kan man gå ner i arbete, använda olika bidrag för att finansiera sina levnadskostnader, man får mer tid att bli aktiv hur man ska placera sin pension genom intresse och tiden man valt o dra ner från arbetslivet, ex man såg tidigt men globalfonder, man bytte på en gris blinkning.

Man intressera sig för vilka bidrags system kan jag använda, dvs man läser om invandring o vad vissa får i bidrag, jag vill ha en del av den kakan, på så sätt spelar det ingen roll om jag går ner i arbetstid, jag får andra förmåner som fyller på.

Mer så du kan sammanfatta varför man nu börjat strypa systemet, varför vissa blir straffade för att inte vara aktiva hur man använder systemet.

Har en anhörig som är äldre än trådens exempel. Jobbat max 15 år som städare, får ut ca 16t, pension ca 12t tror jag+ bostadsbidrag samt änkepension. Har fullt betald br. Inga problem alls få det gå runt. Nåt verkar konstigt här. Stor villa med dyra kostnader och lån? Hmm.

Det är för jävligt att folk numera inte har råd att gå i pension.

Klart det inte går att leva på 12 tkr i månaden.

Ingen borde få ut mindre än 20 tkr i månaden efter skatt. Den nivån krävs som ett minimum tycker jag. Det kostar att leva.

Om du läst det jag skrev så är det i dagsläget 82 för män men hela 85 för kvinnor. Detmed att medellivslängden ökar till 90 för varannan person(kvinnor) inom kort har jag dessutom också rätt i, googlade, och det är Pensionsmyndigheten själv som säger det. Så undrar vem som inte har koll..
Dessutom är du kraftigt IQ befriad om du inte fattar att alla tusentals miljarder invandringen kostat de senaste åren inte påverkar dagens pensioner. Uttala dig inte om saker du uppenbarligen inte har en aning om.