Citat:
Det har varit många inlägg off topic om folk som träffat på obehagliga personer, men det här tycker jag är relevant. Har man indikationer på att det kanske brinner ska man gå ut.
Inte en specifik plats, men en specifik sak; brandlarm.
Genom åren har jag jobbat på ett antal olika kontor. När jag hör något som skulle kunna vara ett brandlarm, reser jag mig från min stol och går ut. Direkt.
Jag är i stort sett alltid först ut och nästan alltid ensam.
Man kan tycka att det är helt naturligt att gå ut ur byggnaden när brandlarmet går igång, men så är det inte. Det vanligaste beteendet är att samlas i korridoren och via gruppsamtal resonera sig fram till huruvuda ljudet är ett brandlarm eller något annat. Och om det ÄR ett brandlarm, gå vidare till frågan om huruvida det är ett äkta brandlarm eller någon form av övning eller något som man kanske i själva verket inte alls behöver gå ut ur huset för.
Dessa diskussioner leder naturligtvis aldrig fram till några svar, de utgör bara ett sökande efter konsensus. Vad man nu ska ha för nytta av det.
Som ung var jag ibland med och arrangerade fester i studentvärlden där jag pluggade. Arrangörerna tog in utbildade ordningsvakter som skötte säkerheten. Dessa vakter hade en genomgång med alla som arbetade på arrangemanget. I den genomgången var de väldigt tydliga med två saker:
1. Om brandlarmet går igång, gå ut. Det spelar ingen roll vem du är (gäst, bartender, garderobspersonal, whatever), i samma sekund som brandlarmet ljuder, går du ut.
2. Detta är för de flesta vansinnigt svårt. Folk gör allt möjligt annat, de går inte ut. De ska hämta jackor, hitta kompisar, valsa hit och dit och fan vet allt. Det tar sjukt lång tid att tömma en festlokal.
Jag har burit med mig det genom åren.
Ibland blir folk faktiskt riktigt arga på mig. De tror sig veta att ljudet som hörs inte är ett äkta brandlarm, och om de då ser mig på väg genom korridoren mot utgången säger de åt mig att vända och gå tillbaka in. Det göra jag inte, och då har det hänt att de börjat gorma om att jag är dum i huvudet och "du fattar väl att det inte brinner på riktigt". När jag trots det går ut så får jag höra långt efteråt vilket pucko jag är.
Den enda gång folk faktiskt går direkt ut på rätt sätt och så som man ska, är när det är en i förväg annonserad brandövning. Då, när det inte brinner, då jävlar går man ut...
Genom åren har jag jobbat på ett antal olika kontor. När jag hör något som skulle kunna vara ett brandlarm, reser jag mig från min stol och går ut. Direkt.
Jag är i stort sett alltid först ut och nästan alltid ensam.
Man kan tycka att det är helt naturligt att gå ut ur byggnaden när brandlarmet går igång, men så är det inte. Det vanligaste beteendet är att samlas i korridoren och via gruppsamtal resonera sig fram till huruvuda ljudet är ett brandlarm eller något annat. Och om det ÄR ett brandlarm, gå vidare till frågan om huruvida det är ett äkta brandlarm eller någon form av övning eller något som man kanske i själva verket inte alls behöver gå ut ur huset för.
Dessa diskussioner leder naturligtvis aldrig fram till några svar, de utgör bara ett sökande efter konsensus. Vad man nu ska ha för nytta av det.
Som ung var jag ibland med och arrangerade fester i studentvärlden där jag pluggade. Arrangörerna tog in utbildade ordningsvakter som skötte säkerheten. Dessa vakter hade en genomgång med alla som arbetade på arrangemanget. I den genomgången var de väldigt tydliga med två saker:
1. Om brandlarmet går igång, gå ut. Det spelar ingen roll vem du är (gäst, bartender, garderobspersonal, whatever), i samma sekund som brandlarmet ljuder, går du ut.
2. Detta är för de flesta vansinnigt svårt. Folk gör allt möjligt annat, de går inte ut. De ska hämta jackor, hitta kompisar, valsa hit och dit och fan vet allt. Det tar sjukt lång tid att tömma en festlokal.
Jag har burit med mig det genom åren.
Ibland blir folk faktiskt riktigt arga på mig. De tror sig veta att ljudet som hörs inte är ett äkta brandlarm, och om de då ser mig på väg genom korridoren mot utgången säger de åt mig att vända och gå tillbaka in. Det göra jag inte, och då har det hänt att de börjat gorma om att jag är dum i huvudet och "du fattar väl att det inte brinner på riktigt". När jag trots det går ut så får jag höra långt efteråt vilket pucko jag är.
Den enda gång folk faktiskt går direkt ut på rätt sätt och så som man ska, är när det är en i förväg annonserad brandövning. Då, när det inte brinner, då jävlar går man ut...
Det finns ett avsnitt av P3 Dystopia som egentligen handlar om preppande, där de lägger en del tid på att gå igenom just första sekunderna eller minuterna av en katastrof. Som exempel har de en verklig flygkrasch, där alla eller så gott som alla överlevde själva nedslaget, men där mycket folk satt kvar i planet och dog när det började brinna. Lyssingsvärt avsnitt!
