Bostadsmarknaden i Sverige just nu!

Nu byter du ämne, och börjar tala om bostadspriser och systemrisk för banker. För det är vad dom där mer politiska instanserna har leverarat slagord om.

Eller har du sett att dom levererat substans i paritet med vad prof Svensson gör?

Riksbanken har faktiskt levererat substans. De har utrett ifall det var en bostadsbubbla för ett gäng år sedan. 2016? Finns en publicerad rapport. Den kommer fram till att det inte fanns någon bubbla och att priserna är motiverade av fundamenta. Har du refererat till den någon gång? Och är det vad du avser med Riksbanken ovan?

Samtidigt så gormade Ingves i media om att bankernas kapitaltäckning var för låg. Vilket ledde till att staten införde ett golv för riskvikter för bostadslån. Det driver upp kapitalbehovet för bostadslån och därmed boräntor. Men för att göra det måste staten be om tillstånd från ESRB. Dom vill vara hjälpsamma och hittar på att bostäderna i sverige är övervärderade och ger staten tillståndet. Hur väl stämmer nu detta med vad Riksbankens experter kommit fram till? (De som inte är politiska aktörer).

Vilket av dessa två är det du vill referera till?

Riksbankens akademiker som tittar sakligt på detta. Och ser att fundamenta styr.
Eller den politiska instansen ESRB som på begäran av staten säger att "öö ja det är liksom 50% övervärderat".

Där Riksbankens akademiker visar hur dom räknat. Men ESRB inte nämner hur dom räknat med en stavelse. Utan mer svarar att "öö det är liksom komplicerat".

Vilket av dessa två är det du vill referera till?
Dom har levererat motsatt information. Och det är en enorm skillnad i det dom påstår.

Kan det möjligen vara så att du tagit ett känslobaserat ställningstagande och bara letar efter fraser som ger stöd för den?


Jag hänvisade till en färsk utredning av prof Svensson som går igenom just det du talar om, nämligen hushållens skuldsättning.

Var är dina kommentarer?
Hittar du något fel?

Har du ens gått igenom den?


Och friheten vill du då lösa genom att införa tvång?

För om folk får friheten så gör dom som idag.

Ska skulderna tvingas ned till 0 kanske. Då finns inga pengar längre eftersom pengar är fordringar. Dvs någons skuld. Vill du tvinga oss tillbaka till ett 1700-tals samhälle med byteshandel?

Hushållens tillgångar är på ca 33 000 mdr. Hur stora ska deras skulden få vara då?
Hur många mdr är acceptabelt?

Definitivt inte. Inspelet från dig var att svenska hushålls belåning/skuldsättning inte är ett problem. Det är vad jag besvarat.





Du har fått svar, gå tillbaka i tråden.

Skuldsättningen är inte jämnt fördelad, som med all annan spridning finns det en grupp med besvärlig skuldsättning. Hamnar en mindre del på obestånd kan det påverka hela bostadsmarknaden, som i fallet på 90-talet.

Ja det var vad domedagsprofeterna i tråden hela tiden upprepade. Att en bolåneränta på 4-5% skulle få hela den svenska ekonomin att kollapsa. Folk hade fått sälja i panik pga de höga räntorna och bostadspriserna skulle minst halveras. En lägenhet i innerstan skulle gå från 120k per kvm till 80k per kvm etc.

Absolut inget av detta inträffade. Seriösa bedömare konstaterar att svenska hushåll är solida.

Vissa riktigt förvirrade skribenter blev så desperata i sin iver att hitta nedgångar att de började jämföra sek med usd

Det de du listade i huvudsak kommenterat (med fraser, inte beräkningar) är just systemrisk. Någon gång bostadspriser.


Nej, det är helt tomt på svar. Framgår inte ens om du läst prof Svenssons utredning. Den är inte bara tomma fraser. Han visar hur han har räknat.


-----------------------------------------
Jag har ibland i olika sammanhang, när det gråts över hushållens skulder, ställt frågan om det då vore bättre om Fastighetsbolag köper upp bostäder och folk hyr i stället. Och hushållen placerar försäljningslikviden i aktier i Fastighetsbolagen. Och Fastighetsbolagen tar över bostadslånen.

Då har vi samma totala skuld. Men det är inte hushållen utan fastighetsbolagen som har skulderna.
Är det bättre?
Varför då?

Alla som kan tänka det minsta lilla kommer att hamna i denna fråga. Om hushållen inte skall sitta på skulderna, vem ska då göra det?

Svaren uteblir naturligtvis. Alla som kan tänka lite inser att det är tvärtom bättre att hushållen sitter med skulderna. Hushållen är mer adaptiva. Vid en kris så kan hushållen dra ned på konsumtionen och klara ut situationen. Det kan inte ett Fastighetsbolag.


Ska istället staten ta över alla skulder? Och kanske ta över rubbet, så vi för det lika fint som i Nordkorea? Ja, alla med hjärtat till vänster svarar väl ja på den frågan. Men när jag frågat har dom varit tysta.

Det är riktigt att sparandet och skulder inte här helt nivellerat.

Men som jag påtalade tidigare sitter så gott som alla på positiva tillgångar. Dom har en belåningsgrad som är under 100%. Och historik för kreditförluster på bostadslån visar extremt låga nivåer.
Bankerna är enormt riskobenägna, för att kunna hålla en låg boränta. Det gör att nästan ingen hamnar på obestånd.

Hushållens skulder är totalt 5418 mdr. Utslaget på 8 milj vuxna är det 687k per person. Mer än så är det inte.

Det har betydelse för att blir det en kris och vissa måst sälja har andra gott om möjligheter att köpa. Med en belåningsgrad på endast 17% så har hushållen bra möjligheter att stå emot kriser. Hushållen kan omfördela tillgångarna mellan sig.

90-talskrisen hade inte med bostäder att göra. Bostäder blev bara en symptom.
1973 gav (S) facken för mycket makt att tvinga till sig så mycket löneökningar de ville. Det gav stora problem efter det. Speciellt med kombinationen fast växelkurs. Företag med inhemsk försäljning kunde bara höja priser när facken drev upp lönekostnaderna. Men inte så för exportföretagen. I praktiken var arrangemanget ett sätt att försöka döda exportföretagen. Dock lär inte uppsåtet riktigt varit så.
Där av alla devalveringar. Devalveringarna gjorde det möjligt för exportföretagen att fortsätta exportera. Annars gör den fasta växelkursen att dom inte kan ta ut stigande lönekostnader i högre priser.
I slutat på 80-talet började en ny devalvering vara akut. Den stora som Palme gjorde hade facken förbrukat upp. Men då ville politikerna ganska brett gå med i EU. Och då var en devalvering omöjligt. Så när det kom en global kris i början på 90-talet och andra CB sänkte räntan, var RB tvungen höja räntan för att försöka hålla växelkursen. Företagen utsattes då för kostnadshöjningar i samband med vikande efterfrågan. Konkurrenter i andra länder fick också vikande efterfrågan men tvärtom sänkta kapitalkostnader.

Exportföretagen stod så att säga inför döden. Deras motåtgärd blev att hålla kvar försäljningsinkomster i utländska valuta. Och låna i Sverige för löpande utgifter. Det gjorde att Riksbanken tvingades dels höja räntan ytterligare och så köpa svenska valuta för valutareserven. För att hålla den fasta växelkursen. Till slut förbrukades valutareserven och politikerna hade inget val annat än att släppa kronan flytande. Då rasade den drastiskt till sitt "rätta" värde.

Men vansinnet att försöka hålla fast växelkurs och driva upp räntan skadade då näringslivet i Sverige rejält. DET är vad som orsakade en djupare 90-tals kris i Sverige jämfört med våra exportländer.
Och den höga räntan som RB höll skadade bostadsägare. Men ledde bara till ekonomiskt elände för hushållen. Inte att bankerna åkte på kreditförluster. Det var försumbara för bankerna. Däremot åkte bankerna på kreditförluster för utlåning till företag. Den höga räntan som RB drev upp skadade företagen så flera gick i kk. Och den höga räntan för hushållen gjorde att dom drog ned på konsumtion. Och att dom drog net på konsumtion knäckte fler företag. Och arbetslösheten drog iväg.

Men hög ränta och hög arbetslöshet sänker naturligtvis bostadspriserna. Få är villiga att köpa då. De flesta blir passiva.

Återhämtningen blev lång. Skadorna på hushållen och företag var stora. Det tar ett bra tag att återhämta sig från. Men den flytande växelkursen gjorde att facken inte kunde skada exportföretagen lika allvarligt längre. Så på så vis var framtiden ljusare.

Och i takt med att ekonomin förbättrades så blev fler villiga att köpa bostad, och priserna återhämtade sig så sakterliga. Boräntorna minskade successivt.

Bostadspriserna var bara offer för hög ränta, hög arbetslöshet och företag i svår kris.

Det är du som inte begriper svaret så låt mig vara riktigt tydlig.
När du hänvisar till prof. Svensson så får du alltså tillbaka följande av mig:

Jag har vid några tillfällen påpekat att kritik och risker kopplade till svensk hushållsskuld/husbostadsmarknad kommit från ESRB, EU-kommissionen, IMF, Finansinspektionen, Riksbanken och ytterligare några tyngre spelare. Skudsättningen definieras som en risk som slår mot både den konsumtionsberoende samhällsekonomin samt varje skuldsatt hushåll/individ. Att hushållens skulder fakto är en belastning tydliggjordes när räntan nyligen höjdes en gnutta.

Det är inte ovanligt att vissa gärna vill vifta bort kritiken gällande svenska hushålls problematiska skuldsättning med hänvisan till att en stor del av hushållens tillgångar ligger i bostaden. Detta helt utan hänsyn till att nettoförmögenheten är starkt ojämnt fördelad. Äldre ägare har ofta stort eget kapital medan de som gått in i bostadsmarknaden de senaste tio åren har hög belåning och låg nettobostadsförmögenhet, så låg att de internationellt pekats ut som en samhällsekonomisk risk.

Vidare skriver jag att det står dig fritt att relativisera skuldsättningen med tex prof Svensson, det intresserar mig inte. Som jag påpekat under många år så har jag mer tillit till de fetstilta distanserna (vilka jag misstänker att prof Svensson inte håller med) samt egen erfarenhet av fördelarna med att vara icke skuldsatt ägare av dyrare kapitalvaror.

Väldigt illa läsning!

Och det här problemet pågår just nu också!
Skolor som stänger och skolor som slås samman.

Arbetslösheten för landet är också ca. 9% och ungdomsarbetslösheten närmare 25%!

Folk sitter med sina ”besparingar” låsta i bostadsmarknaden. Om inte fler människor kan realisera andras ”besparingar” och befolkningen minskar, Aj!

Att prata om ”Bostadsmarknaden i Sverige” känns helt poänglöst. Det finns lite slarvigt uttryckt det fyra marknader. Storstäder, mindre tillväxtstäder/universitetsstäder, övriga städer samt landsbygden. Till dessa tillkommer vissa submarknader som dock är av hög vikt, ex kan man sätta = mellan Stockholm och Bromma, men inte mellan Stockholm och Rinkeby.

Storstäder och dess ”bra” förorter kommer trots en minskande tillväxttakt i befolkningen fortsätta öka i pris. Vi är fortfarande väldigt många och de kommer också vilja bo bra och högst troligen i eller nära till storstäder, där jobb och bra utbud av nöjen finns. I åldersspannet 0-9 år idag är det fortfarande ca en halv miljon personen, och det är väl först om 15/25 år de ska in på marknaden.

Så att få panik över detta nu, särskilt när det kommer till bostadsmarknaden runt och i storstäder, känns helt enkelt dumt.

Däremot om man äger en fastighet eller brf i någon döende bruksort där nettotillströmningen är (och säkert i årtionden redan varit) negativ så bör man ju inte förvänta sig en vinstökning. Men det är ju knappast några nyheter.

Man bör helt enkelt äga sin bostad för att få ta del av tillväxten på bolånemarknaden som politiker och banker hjälper pumpa på för varje år. Men detta gäller inte generellt för ”hela bostadsmarknaden i Sverige”.

Så har det alltid varit, och så kommer det förbli. Men alla vänstermänniskor kommer, som de alltid har gjort, fortsätta leta och hitta anledningar till varför hyresrätter är bättre. Och det är också anledningen till att de inte kan ge sina barn något mer än lite sparkapital när de går bort. Resten har gått till hyra.

Otroligt tydligt och pedagogiskt. Nedgången på bostadsmarknaden på tidigt 90-tal var ett symptom av, inte en orsak till finansiella problem

Svenska reallöner stod stilla mellan 1975 och 1996. En häpnadsväckande stagnation orsakat av socialism som fick löpa amok. Den typen av socialism många i tråden förespråkar.

Nästföljande 21 år när man liberaliserat och sänkt skatterna ledde till 61% reallöneökningar.

”Ungdomsarbetslösheten” är ett totalt menlöst mått. Den definierar alla som studerar men vill ha ett extraknäck som arbetslösa om de inte har det. Tex en 18 åring som bor i familjens 18msek villa i Nacka och söker jobb på ett cafe om helgerna.

Arbetslösheten skapas för övrigt av facken som tvingar upp löner på en sådan nivå att ingen vill anställa. Med sänkta löneanspråk hade arbetslösheten givetvis sjunkit omedelbart (så länge bidrag också justerad ned givetvis)

Att svensken har mycket i bolån är givetvis inte sant. Nedan är lite fakta.
Vill lägga till att 2 miljoner kostar 3000 i månaden efter ränteavdrag och med dagens rörliga ränta på 2,6%.

Svenskarnas bolåneskulder kännetecknas av en stor spridning: 60 % av hushållen har inga bolån, och bland de med lån har hälften under 1,3 miljoner kronor, med få som överstiger 2 miljoner (endast 14 % av alla hushåll). De högsta skulderna har starkt samband med höga inkomster, men majoriteten av bolånetagare kan hantera prisnedgångar på 30 % utan att skulden överstiger bostadens värde. Skuldsättningen har ökat över tid, men belåningsgraden och amorteringsmönster visar på motståndskraft, och riskerna anses vara hanterbara på aggregerad nivå.
Nyckeltal och fördelning
Skuldfria: 60 % av svenska hushåll äger sin bostad utan bolån.
Median: Medianskulden för bolånetagare ligger på 1,3 miljoner kronor.
Hög belåning: 14 % av alla hushåll har bolån över 2 miljoner kronor.
Belåningsgrad: Sex av tio bolånetagare har en belåningsgrad över 50 %.