Vi kommer leva samma liv om och om igen i all oändlighet

Ja ovanför.

Det finns oändligt många påståenden som vi inte kan vara säkra på att de inte är sanna. Kanske finns det t ex en tekanna i en bana runt solen mellan jordens och Mars banor? Vem har bevisbördan för såna där påståenden? Varför ska någon enda person ta en sån "teori" på allvar? Varför ska någon ta din knarkdröm på allvar?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Russells_tekanna

En länk om relevant filosofi.

Min teori är inte precis långsökt och galen som en osynlig tekanna. Har du någonsin upplevt deja vu själv?

Och varför i helvete ska man vara orolig för det?

Nej, det är inte helvetet i Biblisk mening. Där handlar det i princip uteslutande om att man skördar det man sår.

Haha, så tänkte jag också, även om jag inte har något trauma att skryta med, annat än, traumat av försummelse…

Så i varje fall, Större är Han som är i oss, än han som är i världen.

Det ena utesluter inte det andra. Så medan vissa sover mellan varven så är andra vakna.

Reinkarnation, eller inte, ändrar inte någonting. Men man kan vara medveten om den andliga kroppen och de andliga lagarna. På så sätt kan man bli helad och må bra och slippa missöden, tråkighet, brist på mening, groll och gnäll.

Där ingår ju det undermedvetna och lagarna där. Detta är ju en ny term som uppkom sen 1800-tal eller nånting.

Att vara medveten om luftströmmen genom näsan funkar skitbra också. Man blir medveten om mer saker.

Så efter tillräckligt mycket medvetande kan man ta på sig livets krona.

Vilken blandning, vilka substanser och psykedelika?
Varför behövdes det?
Hur tänkte du dessförinnan?
När/Hur/Var skedde din "insikt"?

Vet inte om det var Hegel eller Schopenhauer (eller båda) som skrev om och redde ut detta på ett (för läsaren) lite spöklikt, igenkännande vis.

Nån som minns vem?

Deja vu är väl vetenskapligt förklarad? Att hjärnan lurar sig själv att man varit med om en situation när det händer. Det är fördröjelser i kopplingarna i hjärnan som skapar den effekten (ibland).

Men annars så finns det fler förklaringar, man kan ju faktiskt ha levt ett liv där samma saker händer nästan vareviga dag och då blir det en ganska stark deja vu känsla.

Svårt att säga det exakta tillfället då det skedde. Men det fastnade i huvudet en tid då jag tog mycket LSD, 2cb, ketamin och svamp (ofta tillsammans) på ett mycket ansvarslöst sätt. Nuförtiden är denna känsla av deja vu så hårt inpräntat i nästan alla psykedeliska substanser att jag slutat upp med det permanent för mitt sinnestillstånds skull. Det är bara ren panik. Inte kul alls.

Varför jag slängde i mig så mycket psykedelika den tiden kan jag inte svara på. Och hur jag tänkte innan kommer jag inte ihåg.

Men som jag skrev innan så anser jag att det är det enda som det finns någorlunda belägg för. Inte fan kommer jag ihåg när jag levde som en fiskmås och sket ner turister i Italien. Jag kommer bara ihåg mitt eget liv. Att jag levt det mer än en gång är bara en övertygelse.

Egentligen tror jag att vi upplever allt och lever allas liv samtidigt. Som att allt bara är ett enda stort medvetande. Och det är en väldigt skrämmande tanke.

Eller faktiskt vet jag inte vad jag tror på. Jag är väldigt osäker.