Dokument inifrån: Hatet (SVT)

Han kan inte komma ur sitt eget huvud. Han tror säkert att han gör rätt.

Känns som han måste vara värst. Märkt att det ger något, ett beroende av uppmärksamhet, men då måste man trappa upp historierna, och det har han ju gjort! Sett mönstret innan.

Visst att jag tror han har trauma, men inte på det sätt han säger.

Men släpp den fåniga konflikten som skapats mellan dessa psykopater i content-syfte!! Vem fan bryr sig exakt vem som gjort vad och om skulden vilar något mer på den ena eller den andra? Alla har ingått i samma sjuka och cyniska spel där man tjänat miljoner på oskyldiga människor och skapat ett enormt lidande hos dessa. Alla dessa jotjobers i dokumentären är olika sidor av samma mynt, vilket framgår tydligt hos alla som inte låtit sig hjärntvättas av dem. Har du någon som helst medkänsla borde ditt fokus ligga på offren för dessa samvetslösa och exploaterade förövare, inte att gå in i försvar för någon av psykona. Som det är nu blir du bara deras nyttiga idiot genom att svälja konflikt-narrativet med hull och hår.

Kan inte ett litet barn dö om man sticker ner ett finger i en lamphållare?

Det är väl uppenbart att Jocke ljuger som en häst travar.

Farmorn, farfars, mamman och styvpappan har redogjort för när han kom till psyket.
Han hade ett breakdown som pågick i timmar och männen körde in honom varpå mamman och styvpappan turades om att vara/sova hos honom i tre dagar. Detta är dokumenterat.
Jocke säger att polisen hämtade honom!

Jocke har också berättat att man måste ha en bra story om den skall sälja. Så han har skapat all denna sörja helt på egen hand. Han kommer nog att bryta ihop och berätta sanningen en dag och såklart skylla på andra, att han kände sig tvingad.
Det är så mycket som är motsägelsefullt så man kan inte tro på det, omöjligt!

Tyvärr för dig så har jag hög IQ. De som inte märker att dokumentären är gravt vinklad kan däremot inte ha så hög IQ.

Riktigt bra artikel som belyser detta: https://www.aftonbladet.se/kultur/a/m06moL/svt-s-hatet-blir-del-i-youtubekriget-kommentar-av-caroline-ringskog-ferrada-noli

Många utbildade människor som har större kunskap än vi gällande sådant här ger Joakim rätt gällande minnena och barndomen.

Du verkar inte ha så mycket liv som är helt besatt av en annan persons liv som du inte ens känner.

Märks att det svider rejält för dig att denna dokumentär ej gav önskad effekt utan bara gett Joakim Lundell ännu större stöd och kommer göra honom ännu mer mäktig och framgångsrik. Bättre lycka nästa gång!

Nu sätter du Jocke i dålig dager igen när du hänvisar till dessa experter som håller med honom. Du hänvisar till en länk med "Consuelo Caroline Ringskog Ferrada-Noli, född 8 juli 1980 i Kista församling i Stockholm,[4] är en svensk författare, skribent och tv-producent."

Så det är en expert för dig? Ska vi fråga Camilla Läckberg och GW och alla andra författare vad som är sant eller inte? Jocke sitter just nu och skäms över att du försvarar honom med sånt trams.

Han ville ha ett drev mot Jocke och Anjo och att Lundströms skulle vara offer. Men han gjorde ju en så vansinnigt dålig dokumentärserie i tre delar. Allt vara lite hipp som happ. Han slog inte fast nånting som gick att diskutera för andra journalister. Han var för feg helt enkelt och det finns inget att ta upp eftersom han inte visade något som ens liknade sanningen. BGB var helt enkelt urkass på det han gjorde. Och sen förväntade han sig att andra skulle våga mer än han själv.

Håller med. Kollade precis igenom alla delar utan nån tidigare kunskap. Och dokumentären är verkligen tendentiös.

Att Jocke cyniskt skrivit boken som en jättelik lögn, är helt orimligt. För det första, stämmer det inte med hur utstuderade lögnare normalt beter sig. Då skulle han förarbeta, massera in lögnerna bland anhöriga, försöka få några på sin sida, plantera små frön... Speciellt Chrille. Finns dock inga tecken på att Jocke aktivt försökt manipulera honom att tro sin version, eller hålla honom "allierad". Tvärtom.

För det andra, skulle han sträva efter att isolera mamman och urholka hennes trovärdighet, eftersom han vet att hennes version är sann och enda hotet mot hans egen. Då skulle han inte låta henne bygga förtroendekapital, genom att t.ex. låta henne träffa folk på bröllopet eller umgås med styvfamiljen.

Och detta skulle han jobbat på innan boken skrevs. Just för att förhindra exakt denna situation: att alla anhörigas vittnesmål säger emot honom.
Kort sagt saknas tecken på att Jocke medvetet vela konstruera invecklade lögner. Dessutom är frågan om en snubbe som runkar med ketchup verkligen ljuger så metodiskt.

Jocke känns som en dampunge i kombo med trauma och mammakomplex från sin uppväxt. Och från en typisk svenneknegar-bakgrund där man inte bearbetar sånt, utan bara "kör på".

Som barn internaliserade Jocke negativa fantasier om mamman som försvarsmekanism, arg över att hon övergivit honom. Han övertygade sig själv att fantasierna verkligen hänt, och åren går.

Dessutom råkade han bli kändis på vägen. Någon får idén att skriva en självbiografi. Så han träffar en spökskrivare, som mjölkar honom på varenda minne (igen, utan kritik från nån inblandad) och berättelserna blir mer detaljerade och kryddade - de som sammanställer boken ifrågasätter såklart inget, de vill ha en bra story.

Boken släpps. Jocke tror nu ännu mer på sina minnen och har inget skäl att överväga något annat. Pengarna rullar in, han får bekräftelse och sympati så fort han upprepar alltihop.

När sedan bakslaget kommer och han blir ifrågasätt, befinner han sig i en rävsax: även om han tvekar, finns det inget snyggt sätt att tumma på berättelsen nu.
Dels är självinsikten svår: skulle han burit på inbillade minnen och agg mot sin mamma i över 30 år? Dels skulle det såra egot: medge att han haft fel. Och kanske viktigast, han skulle framstå som en cynisk lögnare som gjort personlig vinning på alltihopa.

Så vid detta laget, oavsett om Jocke fortfarande tror 100% på sin version, eller inser att det kan finnas fantasier/övedrifter, är hans enda rationella alternativ att stå fast vid sin version, "double down". För minsta lilla han rubbar på, framstår allt som tveksamt. Han klamrar sig fast vid sina "journaler" som neutrala bevis, och lever kvar i självbedrägeriet.

När "Bo Göran" (eller vad han heter) dessutom gör dokumentär, och folk börjar diskutera det, gräver han sig bara djupare. Och det blir enklare att kliva in i "ett spel", ett drama med karaktärer, antagonister och publik. Då kan han bara spela sin roll och göra videos om det, behöver inte ens känna dåligt samvete kring mamman. Det passar hans kändisskadade hjärna bättre än introspektion och hantera allt som privatperson Jocke.

Just så, att han metodiskt har hittat på boken för att tjäna pengar är en förenklad tankegång. Han var ett överkänsligt barn, så hans minnen kan mycket väl vara så att han blev torterad. Att modern har torterat honom är en annan fråga.

Och det var ju det de tre delarna skulle handla om. Men inget blev fastslaget eller egentligen inte ens diskuterat, så vad BG menar att andra journalister ska skriva och säga förstår jag inte. Han har ju inte själv sagt något. Kanske han skulle ha börjat där.

Och det att det skulle stå i journalerna, vara ett stöd för hans minne är väl en uppfattning som Jocke kan ha. BG sa inget om den saken alls fast han påstår att det är vad det handlar om. Han kan inte ens säga att han har alla dokument.

Och om man gissar så är väl Thomas kanske den som har tagit moderns journaler och skickat till BG eller modern själv. Det är vad jag misstänker men kan så klart inte veta. Det är i alla fall ett övertramp att ta journaler som handlar om ett barn som mår uselt och göra dokumentärer om det. Kanske därför andra journalister inte vill röra i det?

Ni missar ju återigen hela poängen av dokumentären. Den handlar inte om själva intrigerna mellan de olika personerna utan om makten som Joakim Lundell sitter på, hur han tagit sig dit och vilket drev han har makten att skapa och driva på för att han befinner sig i just den positionen han gör.
Slutklämmen på dokumentären där Joakim själv säger att det är hans varumärke som skadas säger ju allt. Där sköt han sig själv i foten.

Det handlade ju inte om det ens. Och att ens varumärke blir skadat varför skjuter man sig i foten då?

Han visade tydligt vad som är viktigast för honom, dvs hans varumärke/pengar/makt.
Han skyr inga medel för att hålla sig så relevant som möjligt.

Vad är det för konstigt med att ens levebröd är viktigt?