Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Svepte 3 liter öl på krogen i veckan i samband med aw, nog första jag druckit på 2 månader iaf. Ingen katastrof dagen efter men fick ändå känna på hur alkoholen verkligen bryter ner kroppen. Det positiva i det hela är att jag slutade vid 3 liter, jag drack inte ensam, jag drack inte mest, jag gick hem tidigt, drack inget dagen efter och känner ingen sug att dricka idag. Drack på ett sätt som är socialt accepterat.

Men känner verkligen att det inte är samma glädje eller sköna känsla att dricka som innan man blev alkis. Alkohol kommer nog alltid att vara förknippat med ångest och misär.

Kan tänka mig att det kändes ganska meningslöst. Det är nog en bra erfarenhet det också, att det inte var så trevligt som man mindes det.

Personligen känner jag mig klar med alkoholen, tror aldrig jag kommer dricka mer (om inte det händer något extremt såsom att frugan eller barnen dör - då är nog risken mycket stor att flaskan åker fram igen).

Jag känner ingen större glädje över alkoholen nu för tiden. Det blir ett eller ett par glas vid särskilda tillfällen numera, vilket jag är superglad för att jag klarar. Dricker inte ensam mer.

Men som du skriver, man vet inte hur man skulle reagera om det händer något extremt. Där skulle jag nog ha svårt att kontrollera alkoholen. Det var den rädslan (att något hemskt skulle hända) som fick mig att börja dricka så häftigt under så många år. Det är sviterna efter min barndom. Kan hållas i schack på något vis nu -- belöningen är ju att man mår så bra -- men som sagt, oron över att något hemskt ska hända finns alltid där.

Då kan man fråga sig vilken slags oro man föredrar att leva med:

1) Den generella ångesten över att alltid behöva dricka, ljuga för anhöriga, smussla, ha slut på krafterna och över den stundande baksmällan plus att vara rädd för att någonting hemskt ska hända vs. att

2) avstå från alkohol (eller vara måttlig) och må bättre fysiskt och psykiskt, klara av mer, få mer gjort, sova bättre och slippa abstinensbesvär men att fortfarande ha kvar rädslan över att inte palla om något hemskt skulle hända i ens liv.

Jag väljer det sista alternativet. Billigare är det också.

Bra jobbat! Det sägs att alkisar aldrig kan dricka normalt igen men det tror jag är skitsnack. Däremot kommer jag aldrig kunna dricka normalt - det är jag säker på. Men jag är ju inte alla, vi är tack och lov olika.

Nej precis, man är ju rädd att något kommer ske och att man då ger fan inte allt och börjar supa igen. Den biten är svår alltså..

Ja alternativ 2 alla dagsr i veckan! Men det är förstås lätt att säga nu när man varit nykter ett långt tag (och fått antidepp)

Jaja, som farmor brukade säga (ett Bibelcitat) när man oroade sig för framtiden eller ältade det förflutna: "Var dag har nog av sin egen plåga." Vi får leva här och nu så gott det går!

Snart två månader nykter och det börjar bli riktigt jobbigt.

Just nu så får jag kraftig ångest och oro varannan dag ungefär som brukar börja vid lunch och håller i sig tills jag går och lägger mig.

Det mesta känns hopplöst, och det är nog bara en tidsfråga innan återfallet är ett faktum.
Funderar på att knarka igen, men dey brukar inte bli bra det gäller.

Ångesten som bakfull är ju inte bättre, så håll ut. Försök sysselsätta dig med något meningsfullt.
Det går över.

Gå till vårdcentralen och berätta hur du mår, de kan i alla fall skriva ut något lugnande och stabiliserande. Det är förjävligt första tiden.

Det hålet som gapade tomt i själen fylldes fram tills nyligen med sprit. Det är ju kvar såklart och nu gapar det tomt och river och sliter i ditt undermedvetna, försöker lura i dig att det är hopplöst allting, att det är lika bra att börja dricka igen osv. osv. Gör uppror, vägra, sätt dig ner när du mår såhär och bara upplev det utan att tänka. Var är det egentligen som du känner? Och vem är det som känner så?

Kämpa på nu!!

Då var man här igen och läser. Bra för min nykterhet att påminna mig med era berättelser. Lätt att glömma hur det var och hur mycket skit jag mådde.

Tack alla som skriver här!

Det gäller ju att hålla igång supandet så man slipper bakfyllan. Finns ingen större mening att leva som nykterist, det blir inte roligare så.

Livet får så mycket mer mening som nykterist, du får endast mer ångest och misär av alkohol i längden. Men ibland vill man festa till det, som under den kommande julhelgen.

Kunde lika gärna vara skrivit av mig (och säkert många fler i tråden) under tiden man drack.

Men det är ju naturligtvis inte sant.