Jockes insta-inlägg:
"Sedan så har det gnagt i mig en sak Jag ANSER fortfarande att jag aldric oåstått något felaktiqt kring boken. Det står väldigt tydligt i boken det är ninnesbilder i epilogen i boken Sedan anser jag att jag har STOD för att saker har hant i papprena Att ett barn berättar att han är rädc för att sin mamma ska ta livet av sic anser jag ger starkt stöd till att mamman kan ha sagt det till barnet Och har även flera andra exempel Så tvcker det blir så äckliat detta Det bara växer pa mig.."
Notera smygnyanserna här^^
Jag ANSER aldrig jag påstått nåt felaktigt KRING boken? Till skillnad från "I" boken då, eller? Och det här lämnar utrymme för honom att hävda att han kan ha påstått nåt som är fel utan att anse det är fel.
Det står att det är minnesbilder i epilogen av boken ..? Bara i epilogen? Hur är det i resten av boken då?
(epilog = avslutande delen av storyn i boken).
Jag ANSER jag har stöd .. ? .. det är inte vad han sagt innan, tvärtom.
Jag anser att saker har hänt "i papprena"? .. bara i papprena? Men hur är det i verkligheten då? och är det han som skrivit papperen, eftersom det hänt saker i papprena? (stavar som ett WT).
".. ger starkt stöd till att mamman KAN ha sagt det" ... KAN ha sagt det? Så han har alltså inga minnen av att hon gjort det? Det är ju motsatsen till vad han proklamerat ända sen dess ...? Hur var det nu med dom där hängningarna i garaget, och när hon väntade på dig i köket med snara i handen?
Varför har inte något av Jockes halvsyskon utvecklat likadana rädslor för att deras mamma ska ta livet av sig då? Varför finns det inga soc- eller vårdpapper på att det finns fog för rädslan, och att hans mamma var suicidal?
Det finns bokstavligen mer än hundra olika skäl till varför små barn kan utveckla mycket stark rädsla för att en förälder ska försvinna. Psykologiskt sett är anknytningsproblem ett av dom vanligare skälen. Barn förstår inte vad döden är ens, och om en förälder säger jag ska ta livet av mig, så förstår barn oftast inte riktigt omfattningen av vad som menas. Barn brukar oftasst tolka något dylikt som att barnet självt gjort något fel för att något konstigt ska hända. Så även om det låter konstigt så brukar barn faktiskt inte bli tokrädda om föräldern hotar med självmord - lite beroende på barnets ålder och personlighet förstås.
När jag själv liten, och växte upp på landsbygd med skogen runt huset, var jag skiträdd för älgar om natten. Alltså har någon sagt till mig att älgar är jättefarliga? Give me a break. Jag vågade inte berätta för föräldrarna att man var rädd för älgar. Var rädd att dom skulle "inte fatta" och bara klappa en på huvet. Det är ju lite så när man är barn, så är det för många.
Kommentaren på slutet låter som Donald Trump.
" tvcker det blir så äckliat detta Det bara växer pa mig". När Jocke inte blir hörd eller trodd, så känner man inte misströstan eller frustration, utan man känner "äckel", dvs dom som inte lyssnar är äckliga människor. Och äcklet bara växer, kletar på han liksom ..
Vänligt ovanlig och ganska talande emotionell association faktiskt.