Dokument inifrån: Hatet (SVT)

Kanske man som mamma efter många jobbiga år, tänker att det är skönt att ens barn ändå klarar livhanken. Det vuxna barnet har snurr på karriären, bor bra i hus, har pengar, fin fru och barn.

Man kanske låter offras som mamma och håller sig i bakgrunden för att man inte känner att man orkar stå i hetluften. Det viktiga är att sonen klarar sig medan man själv blir allt äldre. Att ge upp och låta de vuxna barnen leva sina liv är kanske det förhållningssättet man får ha för att klara sig.

Sett 1a avsnittet och ja detta var ju inte förvånande.
Boken "Ondskan" är väl ett liknande fenomen, där författaren överdrivit grovt samt hittat på saker för att skapa en intressant story. Bluff person.

Det saknas proportioner i JL-soppan.
Skrämmande att han får så stort utrymme.

Faktisk. Man skulle kunna tro att journalister och övriga myndighetspersoner är som deltagarna i alla dessa big brother, paradise hotel och allt annat groteskt människo exploatering. För hade dom varit utbildade, jordnära intelligenta människor med sunt förnuft så hade dom reagerat för länge sedan. Men nu står vi här och undrar hur det här kunde ske. Och det är inte första gången som den svenska befolkningen står och kliar sig undrandes i huvudet.

Men men.. än är inte botten nådd!

Är han fortfarande aktuell hos någon myndighet, omhändertagen? Eller varför tycker du att någon tjänsteman ska leta reda på hans journaler. Ta reda på hans personnummer, kontakta arkivet. Bara för att någon eventuellt känner sig nyfiken. Tror du de får det?

Ska eventuella aktuella läkare och psykologer prata öppet om hans problem eller icke-problem. Har inte de sekretess?

Denna man är fristående vuxen och myndig. Han får väl ansvara för sig själv och vad han står för.

Liksom du som publik måste ha lite distans till kändisarna och hur du väljer att bli uppslukad av andras liv.

Inte? Vad är det som är så partiskt och osakligt?

Du missar poängen. Skulle någon som den här snubben bete sig som han gjort på internet och i tv (d.v.s det offentliga rummet) bete sig så på stan så hade det inte tagit lång tid innan polisen hade kommit och kört han till rättspsykiatrin. Men man verkar göra skillnad på offentlighet och offentlighet.

Hatet är faktiskt betydligt mer saklig än vad Jockes följararmé försöker få det att låta. Dokumentären ägnar sig inte åt att avgöra vad han upplevde som barn – det är inte ens poängen. Det SVT gör är att granska hans offentliga påståenden om att allt ska vara dokumenterat i offentliga handlingar, och när man sysslar med fakta*kontroll hamnar fokus automatiskt på vad som faktiskt går att verifiera.

Den låter berörda parter bemöta saker som stått oemotsagda i åratal, den tar ingen sida i skuldfrågor och den håller sig till vad som går att belägga. Att den nu påstås vara “vinklad” beror mest på att Jocke redan i förväg hetsat sina följare att anmäla programmet. Det förändrar inte att dokumentären i sig är både saklig och opartisk.

Mamman påstår att hon skulle ha börjat knarka EFTER allt detta har hänt, troligt?

Sen att hon blev irriterad och var tvungen att påpeka att det faktiskt var lagligt knark är ett typiskt pundarbeteende.

Jag tror Jocke varit med om hemska upplevser och det är inget man kan ta ifrån men däremot så misstänker jag att han har satt ett visst narrativ i sitt huvud vilket kan generera falska minnesbilder.
Vi vet också att Jocke var glad i både sprit och droger, det har också en betydelse.

Så alla som äter starka smärtstillande är knarkare och pundare enligt dig? Läkemedel utskrivna av läkare? Tyvärr är de beroendeframkallande, ja, och abstinensframkallande. Bra att mamman tog sig ur, det är inte lätt, men detta hände när Jocke inte längre bodde hemma enligt familjen, utan flera år efteråt. Finns säkert dokumenterat i hennes journaler.

Fler fakta kommer säkert fram i nästkommande program.

Fan vad smutsig, tom och enfaldig man känner sig efter att ha satt sig ned och tittat på första avsnittet av den här dokumentären. Samtiden är ytlig och innehållslös och Jockiboy är en stor ”makthavare”.

Jag visste ingenting om den här Jockiboy förutom att jag sett fem minuter av spektaklet Kungarna av Tylösand för hundra år sedan. Efter att ha fått en inblick i dessa människors liv tycker jag synd om allihop. Familjer som kämpade och splittrades. Jockiboy som är en trasig och depraverad person.

Man kan konstatera att journalistkåren i det här landet är bland den sämsta i världen, det är ren skvallerpress. Ingen undersöker nånting, ingen research eller faktakontroll genomförs av nånting. Det är ständiga rättsskandaler, karaktärsmord och uppdagade felaktiga historier och journalister som driver oskyldiga människor till självmord och ett helt land i fördärvet.
Jockiboy åker på turné genom hela mediabranschen i åratal och trollar allt och alla.
Det är nog bara tur att mamman fortfarande lever och hann ge sin version.

Om mamman var skyldig till ens hälften av det Jockiboy hävdar så hade hon inte ställt upp på att medverka i media, med risk för att bli överbevisad och hudflängd igen. Mamman ger ett trovärdigt intryck i dokumentären.

Sedan kan man definitivt invända mot hennes och hennes mans uppgifter om när tablettmissbruket startade, det är nog inte helt lätt att reda ut exakt när ett mångårigt läkemedelsbruk har övergått i ett missbruk.

Och relationen till Jockiboys biologiska far är säkert också svår att få till något annat än att ord står emot ord där. Dock verkar det varit så att fadern åkte till Australien när Jockiboy var ett spädbarn och det kan knappast mamman lastas för. Vilken nybliven förstagångsförälder åker utomlands när man precis fått en son? Han har också övergett Jockiboy.

Men the real MVP i första avsnittet är styvfarmor. Hon säger inte ett ont ord om Jockiboy. Hon uttrycker bara kärlek, omsorg, omtanke och oro för pojken. Hon redogör också för sina egna ögonvittnesskildringar av familjens vardag.

Till saken hör att hon inte är biologiskt besläktad med mamman och alltså inte har någon anledning överhuvudtaget att försvara henne.
Om hon kände ens den minsta misstanke eller oro för att mamman skulle ha gjort sig skyldig till något av det Jockiboy hävdar så hade hon naturligtvis inte ställt upp i dokumentären heller. Iallafall inte med det budskap hon framför.

Att pojken hade svåra problem bekräftas också av att läkarna på barnpsyk skriver in honom direkt efter att styvpappan och styvfarfar åkt upp med honom.

Jockiboy talar inte sanning om centrala delar av händelseförloppet. Han kanske inte minns exakt vad som hände, eller förstod vad som hände när han var 8 år. Men han ljuger idag.

I intervjun i slutet av första avsnittet uppvisar han alla klassiska tecken på lögner och ett kroppsspråk som avslöjar att han är obekväm och stressad. Han slickar sig om läpparna, kliar sig på näsan, antalet ögonblinkningar ökar markant, han sitter med händerna i kors.
Visst, det kan vara banalt med kroppsspråksanalys, men det samlade intrycket man får är att han inte talar sanning. Hans resonemang mynnar ut i att det är bokförlagets fel och TV4:s fel att uppgifterna inte stämmer… Redan där har han ju egentligen erkänt att han ljög om vad som fanns i journalerna.

Boken Monster är ett fiktivt verk. Och Jockiboy delar omedvetet ut ledtrådar om det överallt. Alla skräckfilmer han hävdar sig ha sett och minns från tidig ålder, mammans påstådda psykotiska episoder med förändrad verklighetsuppfattning och vanföreställningar.

Det är Jockiboy som skriver en skräckroman. Det är han som konstruerar en verklighet, där hans mamma har torterat honom.

Att bli överlämnad till ett fosterhem när man är 8 år gammal är givetvis en tragedi och ett legitimt trauma. Det är synd om killen. Och det är helt naturligt att han känner sig sviken och övergiven av sin mamma. I hans känsloliv är det tortyr.
Och hur mycket han än försöker skada henne idag, så är det i hans värld ingenting mot det hon gjorde mot honom, övergav honom.

I vilken utsträckning hans diagnoser och barndomstraumat har påverkat honom är svårt att säga, men man kan konstatera att han är en fullkomligt gränslös person. Och förmodligen farlig under givna omständigheter. Vilket två familjer redan konstaterat som båda lämnade bort honom.

Anekdoterna om fingrar i lampsocklar och monster under huden och så vidare är Jockiboys egna bisarra och morbida fantasier, helt i stil med att smörja in sig i bajs och runka.
Passagen om den blodiga korvstroganoffen är också så uppenbart ihopdiktad av litterärt obegåvade personer. Mamman ”märkte inte ens” att hon skar av sig halva fingret och blodet pissade över hela maten. Neger snälla.

Med tanke på hur jävla absurd hela den här debila historien är, från syskonen till massmedierna, skulle det inte förvåna mig om resten av dokumentären spårar ur totalt, antingen har Jockiboy våldtagit fjortisar eller så är hela skiten ett stort socialt experiment som hela familjen och Svt är inblandad i för att visa hur sjuka i huvudet vi alla är som fascineras av och tror på allt som spelas upp på en skärm.

Hur publicerar man 6000 sidor text på YouTube?