Citat:
Ursprungligen postat av
camilla.kvartoft
Det finns en risk att andra människors bekännelser blir urholkade och ifrågasatta. Men i det här fallet med någon som offentligt i både tv och blogg super redlöst, ”prankar” folk med att smälla en tårta i ansiktet på dom, säger sig ha en sexuell beroendesjukdom med sjuka perverteringar som att bajsrunka. Och det sker i ett offentligt rum. Att rättspsyk inte har åkt och hämtat honom på stört är bara i sig en smärre skandal.
Att denna person skulle ges någon som helst trovärdighet är helt absurt. Än värre är det när hans följarskara består till en stor del av barn. Varför ringer det inga varningsklockor? 1.2 miljoner följare och skiten har dessutom varit på tv?!
I detta fall är det utan tvekan helt rätt att ifrågasätta och skapa en dokumentär om det och sedermera publicera denna för det svenska folket.
Journalister och publicister har svalt allting, repeterat det han sagt och själva gjort sig skyldiga till grovt förtal. Utan att faktagranska ett skit och experter (riktiga sådana) säger att man inte får publicera förtal oavsett om det är sant eller ej.
Så om lagar och regler har följts så hade han aldrig fått varit med i tv soffan, publicerat en bok, suttit i radio med mera.
Detta är Sveriges nya Thomas Quick fall.
Jag välkomnar ifrågasättandet och är sparsamt insatt om personen i fråga.
Likväl står jag för att alla människor förtjänar trovärdighet och samtidigt skulle jag personligen inte hantera min uppväxt på liknande sätt.
Jag menar att jag kan hålla fler hållpunkter samtidigt i frågan.
Att en person utför praktiska "skämt" på en yt-kanal, har en beroendeproblematik eller ej och pratar om sina upplevelser i det offentliga är det fortfarande omöjligt för gemene man att bedöma huruvida denna person ärligt redogör för sin uppväxt eller ej.
Jag har full förståelse för frestelsen att dra paralleller kring ett bekant beteendemönster eller personlighetsdrag och mena att detta präglar alla delar i en person och dennes trovärdighet. Men sådan är inte verkligheten.