Citat:
Ursprungligen postat av
MrDoomsday
De använde andra ord förr bara. Ordet medvetande fanns inte, istället använde man ordet Ande, som knappt används längre så ursprungsbetydelsen är grumlad.
Ande = Medvetande. Visst har du väl haft många upplevelser i medvetandet? Allt det kommer ifrån Gud.
Helig Ande = Det undermedvetna. "Hela medvetandet". Alltså varifrån tankarna kommer. Men medans Jung antog att det var mer som en passiv "faktadatabas", så menar Bibeln alltså att det är Gud, en levande varelse med preferenser och förmågan att ge oss evigt liv, om vi är kompatibla nog, möjligen.
Bibeln använder ofta “själ” och “ande” nästan som synonymer. Men det finns också en rätt vanlig (om än omstridd) lära som skiljer på kropp–själ–ande. Jag gillar den modellen, men det är fair att den får kritik för att den vilar på ganska få tydliga bibelställen. (1 Tess 5:23 och Heb 4:12 särskiljer kropp, själ och ande) och Bibeln är inkonsekvent i användningen av begreppen. I modellen sammankopplas detta människans yttre–inre–allra innersta (som nämns i 2 Kor 4:16, Ef 3:16 och Rom 7:22).
Modellen säger ungefär:
* Kroppen = den yttre människan / “köttet” / instinkter.
* Själen = den inre människan / personlighet, vilja, känslor, evighetsnaturen av "the human mind".
* Anden = vårt allra innersta / gudsmedvetandet; hos den kristne kan den stå i kontakt med Guds Ande. Guds ande beskrivs som en vind, och människans ande som Guds lampa som lyser upp människan. Vissa säger att samvetet är kopplat till anden, och andra betonar att den som inte är född på nytt är “andligen död”, vilket de tolkar som att personen saknar ande. Men icke-kristna kan ha dåligt samvete och göra oegennytta handlingar, så uppfattningarna är svårförenliga.
Jag tycker modellen påminner starkt om Freuds uppdelning av psyket i Detet (instinkter, omedvetna tankar), Jaget (det jag-medvetna livet) och Överjaget (samvete, normer som vi fått av omgivningen eller som är medfödda, och som ger oss skuld när vi inte lever efter dem).