Hur kan man tala om bevis?

NÄr jag använder min logik och min kunskap, när jag ser mig om i naturen, och tänker på att jag inte har några oförklarliga andliga upplevelser, kommer jag fram till att en Gud inte är nödvändig för att förklara allt det vi ser. Men att en Gud som konstruerade naturlagarna - i syfte att bigbang, livet uppkomst och evolution fram till människan skulle inträfa - inte är omöjlig utan är förenlig med vetenskapen. Men när jag ser på mig själv, de värderingar jag har fått under min uppväxt, och alla mina sociala och kulturella band, kommer jag fram till att jag skulle behöva tro för att må bra, eller åtminstone vara öppen för Guds eventuella existens, därför att frikyrkan är en så central del i min identitet. Jag vill därför fortsätta söka, men inte försöka suggerera fram en falsk tro, utan vill vara ärlig.

Det är förnuftigt.
Bibeln säger att man måste få bevis innan man kan börja tro på Gud:

"Tron är den säkra förväntan om det man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte kan se." (Hebr 11:1 NWT)

Att vara ärlig och sanningsenlig är vad Gud vill:

"den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill." (Joh 3:21 Bibel2000)

"Till de judar som trodde på honom sade Jesus: »Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.« " (Joh 8:31-32 Bibel2000)

De använde andra ord förr bara. Ordet medvetande fanns inte, istället använde man ordet Ande, som knappt används längre så ursprungsbetydelsen är grumlad.

Ande = Medvetande. Visst har du väl haft många upplevelser i medvetandet? Allt det kommer ifrån Gud.

Helig Ande = Det undermedvetna. "Hela medvetandet". Alltså varifrån tankarna kommer. Men medans Jung antog att det var mer som en passiv "faktadatabas", så menar Bibeln alltså att det är Gud, en levande varelse med preferenser och förmågan att ge oss evigt liv, om vi är kompatibla nog, möjligen.

Vad är det med vetenskapen du ogillar? Att utgå ifrån observerbar fakta?
Rationalitet? Objektivitet? Testbarhet och att ha en metodologi?
Vad är det du föredrar? Motsatserna?

Och hur blir man medveten och hur bedömer man sanning från falskhet?
Presentera din metod nu då.

Kloka urval baserat på vad för kriterier och metoder?

Räknar ut hur, baserat på vad för fakta, mot för vad logik?
Har du stöd i fakta, demonstrerbar metodologi och objektiv testbarhet för det här?

Kloka urval baserar sig på personliga erfarenheter och är inte en metodik.

Ingen empiri?

Det finns mycket man lär sig utan modern metodik. Det mesta man lär sig i barndomen är helt utan metodik, vetenskap och filosofi. Och den kloke bevarar det barnasinnet och fastnar inte i fåfänga resonemang om bevis och grundvalar. En labyrint som även framgångsrika forskare kan gå vilse i.

Nej, det där är faktiskt demonstrativt fel! Det sätt barn lär sig på är just genom observation, experiment, hypoteser och återkoppling vilket i själva verket är själva grunden i vetenskaplig metodik. De provar, misslyckas, testar igen och drar slutsatser. Det är inte "utan metodik", det "är metodik" i sin mest grundläggande form.

Men du har rätt i en sak! Och det är att barn inte reflekterar över metodens filosofiska grundvalar. Och det är just därför som barn inte heller ska bygga världsbilder, medicinska modeller eller teologiska system.

Och det är hela min poäng här: När vuxna människor som du romantiserar barnsligt tänkande och bygger sina föreställningar om världen på samma mentala nivå som en 5-åring, då går det åt helvete! För världen är inte ett dagis, utan den kräver ansvar, evidens, logik och konsekvens.

Så om du tycker att det är "fåfängt" att kräva bevis eller resonera om grundvalar då har du just avsagt dig rätten att bli tagen på allvar i något som kräver mer än känslomässig impulskontroll.

Vi har olika uppfattning. Läs t.ex. om David Hilberts försök att finna en grundval för något så orubbligt som matematiken.