Vad tycker ni om fredsförslaget, har Ryssland vunnit?

Inte mycket.

Men nu snackas det ju,
och vissa " trumpviskare" menar att denna clown-plan kastades fram som en medveten provokation för att skrämma Ukraina, fan trot.

Jag är ibland en optimist och ljuspunkten är väl att om Ukraina Europa och USA skulle lyckas komma till en samsyn kan det snabbt bli en oerhörd press på kreml .

Du säger ju det själv. Rysk press gjorde att NATO sade nej.

Mycket för den ukrainska suveräniteten

Ja, ville gärna tillhöra Donbass tills Kievregimen började spela allan ballan.

Ställ dig själv frågan varför Ryssland kan kontrollera Donbass relativt smärtfritt men inte västra delarna av Ukraina, exempelvis.

Djup analys där, "spela allan ballan". Ska du skriva en avhandling?


1) Det fanns redan från början en stor pro-rysk minoritet. Före 2014 ville ca 10-15% av befolkningen i Donetsk och Luhansk bli en del av Ryssland, och minst dubbelt så många ha större oberoende inom Ukraina.
2) Invånarna i Donbass har sedan 2014 utsatts för en intensiv propaganda som går ut på att regeringen är nazister och vill mörda alla rysktalande, och att Ryssland är deras befriare.
3) 2014 fanns det gott om pro-ukrainska medborgare, även rysktalande sådana, som sade emot propagandan.
4) Men med hjälp av agenter, manskap och materiel från Ryssland kunde separatisterna ta kontrollen över området och mörda, tortera, fängsla och fördriva de pro-ukrainska ledarna.
5) Sedan dess har fler pro-ukrainska medborgare lämnat området.
6) Under tiden har propagandan fortsatt och att motsäga propagandan varit förbjudet. I elva år vid det här laget.
7) Således tror en stor del av befolkningen, kanske en majoritet, idag att "Kiev-regimen" är nazister och vill mörda dem.
8) De som inte svalt propagandan håller tyst om det för att slippa bli förföljda, torterade och mördade.
9) Ryssland har till på köpet aktivt börjat flytta dit sina egna medborgare, även om detta troligen är en relativt liten faktor än så länge.

Detta bara på rak arm och inte en uttömmande lista. Du kan läsa lite om det här och här.

Ok, då förstår jag vad du menade. Självklart är det en expansion men en frivillig sådan. Att Putin ser det som en aggression kan jag ändå ha viss förståelse för. I olika delar av världen har man som bekant olika syn på geopolitik, därför tycker jag att ämnet också handlar om psykologi.

Putin agerar som en björn, då måste man förstå hur en sådan fungerar. Du kan välja på vilket sätt du vill umgås med djuret, men björnen kommer alltid att agera som en björn gör.

Om det är bra eller dåligt med Ukraina som medlem i Nato får andra ta ställning till. I grunden handlar det om det är värt att konfrontera ett djur som har tydliga gränser eller om man ska låta det vara ifred.

Ett annat sätt att se det är att Ryssland håller på att vika ner sig.

Det spelar inte så stor roll vad som står i förslaget. Bara det faktum att Ryssland börjar prata fred. Det är ett svaghetstecken.

Själv tittade jag på YouTube när Shatura kraftvärmeverk brann. Det blir en kall vinter i Moskva.

Men nu är det ju den psykotiske dvärgen i kreml som inte förmår att "låta" andra länder "vara i fred", ty det är hen och ingen annan som ägnar sig åt att invadera, ockupera, annektera och föra imperialistiska anfallskrig mot fredliga grannländer, eller hur?

Analogt med ditt "resonemang" så hade det givetvis varit bäst om de allierade från den civiliserade världen 1939 hade låtit den Böhmiske korpralen "vara ifred" och accepterat hans "rättmätiga" krav på "lebensraum" och annektering av andra länder istället för att motsätta sig det hela med vapenmakt. Då hade det inte funnits något Ukraina att bråka om överhuvudtaget (och inget bolsjevikiskt ryssland heller). Alla hade levt i högsta välmåga under det välvilliga tredje rikets ledning (förutom en del slaviska Untermenschen, inklusive den psykotiske dvärgen i kreml, men det hade väl bara varit positivt)?

Vi har fortfarande inte fått någon förklaring från orcher och vatniks här i tråden om varför "fredsavtalet" som de själva sade skulle göra Mordor Great Again, utplåna Ukraina och fastställa rysslands totala seger... när Dear Leader och Kreml själva slängt det i papperskorgen .

Jag är väl medveten om att din självbild, tack vare din låga sociala, ekonomiska och yrkesmässiga status, får dig ofta att känna att du är ett permanent slöseri med tid. Jag menar du misslyckas ju med det mesta, allt från att skaffa dig ett fast jobb till att kunna skapa fasta relationer (vilket förklarar varför du måste åka utomlands och köpa horor). Men sanningen är den att för mig är detta inte ett slöseri med tid eftersom jag för det första väljer min egen tid. Är jag upptagen med något som väljer jag att svara dig när jag väl kan ta mig den tiden. Jag är inte låst i en debatt med dig eftersom jag själv har egna val kring detta. Och för det andra finns det ingenting som ger mig samma sadistiska njutning som att få sätta dit er lågintelligenta Putinrunkare och påminna er om vad ni är: ett samhällets bottenskrap som, tillsammans med nynazister, kommunister, islamister och dylikt pack, sitter i västvärlden och beskyller samhället för era misslyckade och patetiska liv. Att få er att känna er psykiskt underlägsna, vilket ni är, ger mig en eufori av den enkla anledningen att jag ser er som de som vill förstöra västvärlden och det vi byggt upp. Västvärlden är, hur man än mäter, den mest överlägsna civilisationen i mänsklighetens historia. Förutom att vi har bäst ekonomi, högst levnadsstandard, högst utbildningsnivå, och dylikt har vi lyckats inspirera resten av världen att följa våra exempel med liberalism, kapitalism och demokrati. Och detta går aldrig att ifrågasätta hur jävla lågintelligent man än är utan detta är fakta och ingen åsikt från min sida. År 1980 levde drygt 80% av världens befolkning i diktaturer. Idag är motsvarande siffra drygt 50%. Under denna tid har också auktoritära regimer, exempelvis Kina, Latinamerikanska och afrikanska länder och Indien, mfl, anammat mer frihandel, mer kapitalism och mer demokrati (även om fallet Kina är undantagen i demokratifrågan). Och världen är betydligt bättre idag än den var 1980. Då levde drygt 45% av världens befolkning i extrem fattigdom, idag är motsvarande siffra drygt 8%. Idag går den absoluta majoriteten av världens barn i skolan, idag är medellivslängden högre än någonsin, osv. Allt detta kan vi tacka västvärlden för, och denna civilisation som gjort så gott för mänskligheten vill du se raseras in i ett system av oligarker, internationell anarki och krig. Du förtjänar att bespottas som det skadedjur du är, men än mer patetiskt blir det när man vet att du är den som utnyttjar västvärldens moraliska system mest då du i stunder är arbetslös och går på a-kassa (ibland på socialbidrag) så du om någon ska egentligen vara tacksam för väst. Ett förbannat kräk är vad du är och vad jag tycker om dig är att du förtjänar det tragiska liv du lever.

Till att börja med så nej, Finland och Sveriges NATO-medlemskap är ett permanent misslyckande för Ryssland av flera skäl. För det första var både Sverige och Finland Rysslands enda garanti för tillgång till en isfri hamn i Atlanten och det är av stark strategisk betydelse om det nu skulle bli ett krig mellan NATO och Ryssland eftersom detta skulle låsa in dem i just Ryssland. Sen har både Sverige och Finland, trots sina band till väst, varit av stort strategiskt och diplomatiskt värde för en nation som Ryssland om de var neutrala eftersom dessa fungerat som diplomatiska fickor och en väg in i västvärlden. Att dessa två länder nu valt att helt och fullt alliera sig med USA och resten av västvärlden i en militär allians betyder att Ryssland förlorar sina neutrala fickor i närområdet. Att ni Putinrunkare nu hävdar att detta inte spelar någon roll för Ryssland motsägs också av att självaste Putin under sin krigsförklaring mot Ukraina gång på gång poängterade faran i att NATO nu expanderade österut och deras strategiska mål med detta krig var att få NATO:s gränser att reduceras till vad de var 1997. Så hela poängen med denna legendariska tredagarsoperation har totalt misslyckats genom det faktum att Ryssland nu både fått en utökad gräns till NATO, de har förlorat två viktiga diplomatiska parter och dess diplomatiska nyckel till västvärlden samt att de förlorade en stor del av det som sades vara syftet med hela kriget från början. Vad du nu sysslar är det som kallas för ”seger genom definition” vilket är vanligt i diktaturer. Man ändrar helt enkelt krigsmålen under krigets gång för att det ska passa det möjliga utfallet så att man ska kunna proklamera detta som en seger. Utöver de uppenbara geopolitiska och diplomatiska bakslagen måste vi beakta den oundvikliga ekonomiska och militära omdirigeringen som denna utvidgning tvingar fram, vilket skapar en permanent strategisk tömning för Ryssland. Inträdet av Finland, med sin långa och skogstäta gräns, och Sveriges inträde, som fullbordar NATO:s kontroll över Östersjön, kräver att Ryssland nu måste avdela massiva och kostsamma resurser till sina norra och nordvästra militärområden. Detta innebär att Ryssland tvingas etablera nya förband, bygga ny permanent infrastruktur och flytta avancerad utrustning – sannolikt inklusive kärnvapenkapabla system – till områden där det tidigare räckte med rudimentära gränspatruller, och dessa enorma oförutsedda utgifter tvingas genomföras samtidigt som krigsekonomin redan är ansträngd och teknologisk import är strypt. Varje rubel, varje vagn och varje ingenjörskomponent som nu måste investeras i att försvara den finska gränsen är en rubel, vagn eller komponent som inte kan användas i kriget i Ukraina, eller som inte kan investeras i modernisering av den ryska ekonomin eller flottan någon annanstans i världen. Detta leder till en permanent och oönskad strategisk utspädning av Rysslands militära makt; de har genom sitt eget agerande skapat en ny, kritisk front som kräver kontinuerligt underhåll, vilket i sin tur direkt minskar deras förmåga att projicera makt på andra ställen, såsom Arktis eller Fjärran Östern, och det är den direkta, kvantifierbara kostnaden för deras strategiska misslyckande.

Ditt nästa resonemang, eller ska vi säga det du tror är förståelsen för internationella relationer, är bara rakt igenom komiskt eftersom ditt resonemang bygger på ett system som successivt dött ut alltjämt sedan 1400-talet. För det första är din förståelse för hur internationella relationer fungerar extremt simplistiska (jag skonar dig från att kalla det för ”lågintelligent” eftersom det vid det här laget bör vara uppenbart för alla). Ditt resonemang bygger på att den starke överlever och således är alltså internationella relationer en ständigt pågående kamp där stormakter slåss till sista man för att kunna sluka upp de svaga nationerna. Redan vid de italienska inbördeskrigen på 1400-talet övergav man denna idé eftersom de insåg att den var orealistisk. Problemet med ett sådant system, där i praktiken stormakter ständigt står vid varandras gränser eftersom de slukat de mindre staterna är att dessa stormakter aldrig är säkra utan måste ständigt vara på vakt för att bli invaderade av andra stormakter, vilket är förödande både ekonomiskt, militärt och politiskt att ständigt behöva vara i sådana konflikter (vilket ett system utan maktbalans faktiskt i praktiken leder till). Tänk också såhär (jag vet att du inte kan tänka med vi gör detta hypotetiskt för alla andra): Om dessa stater ständigt måste bedriva storslagna masskrig mot andra stormakter kommer det inte fungera i längden eftersom att sådana krig de facto innebär att all administration och alla resurser måste gå till sådana krig. Om så mycket resurser och så mycket manskap ständigt måste uppoffras för sådana krig, ja då kommer det onekligen jämt och ständigt ske samhällskollapser då eliten och samtliga resurser försvinner, och det vinner ingen på, varken stormakter eller dess befolkning. Sen finns det ett annat problem och det är att om en stormakt ständigt expanderar och slukar upp småstater måste den hela tiden, jämt och ständigt, syssla med kostsamma och mödosamma integreringsprojekt för att dessa stater ska kunna bli en naturlig del av stormakten, och detta är både ett ekonomiskt och tidskrävande projekt som enbart fungerat efter långvariga processer (i Tysklands fall tog det 1100 år, i Sveriges fall med Skåne tog det drygt 150 år, i Habsburgs fall misslyckades det fatalt 1918, osv). Så det här med att vi slopar maktbalanser är något ingen, inte minst stormakterna, skulle vinna på och det är just därför vi idag har system med maktbalans som vi haft sedan åtminstone 1500-talet.

OM det vore som du påstår, att det inte existerar och aldrig existerat någon respekt för denna maktbalans hade första världskriget aldrig ägt rum utan det hade varit normen att sådana storkrig av global omfattning hade skett konstant och för all framtid. I ett sånt läge av ständiga storkrig hade alla varit osäkra, och i sådana osäkra tillfällen hade näringsliven aldrig kunnat bedriva sin verksamhet, politiska partier hade aldrig kunnat bedriva sin verksamhet och samhället i stort hade varit extremt förstört eftersom var tjugonde år hade samtliga som hade åldern inne varit tvungna att ständigt gå in och slåss i dessa krig. Nu vet du såklart inte vad principen med maktbalans egentligen är, så nu ska jag förklara (även om du inte läst såhär långt eftersom du är lågintelligent och inte kan ta att du har fel, vilket är symptomatiskt för människor med låg utbildningsnivå). Principen med maktbalans är att mellan samtliga stormakter bör det alltid finnas småstater som ”balanserar upp” stormakterna och ser till att dessa kan utgöra ett hinder för stormakter att attackera varandra. Av denna anledning är jag emot NATO-medlemskapet eftersom det riskerar att rubba maktbalansen i Europa. Och denna princip har brutits vid ett flertal tillfällen i Europa med katastrofala krig som följd – Trettioåriga kriget, Sjuårskriget, Napoleonkriget, Första och Andra världskriget. Ingen gynnas av sådana krig, inte minst de ledande politikerna som till syvende och sist riskerar sin egen position vid varje sådant storkrig. Så nej, du är helt ute och cyklar när du pratar om att stormakterna slukar upp mindre nationer och att detta nu skulle vara en rådande internationell princip som de facto är elementärt i internationella sammanhang. Om så var fallet hade vi inte haft stater som Tuvalu, Nauru, Östtimor, Sri Lanka, Antigua och Barbuda, osv. utan dessa hade slukats upp av större stater. Dessa historiska och strategiska realiteter förstärks ytterligare av insikten att den simplistiska idén om att stormakter ständigt slukar svagare stater är fundamentalt ohållbar i den moderna ordningen. Detta bekräftades redan efter Napoleonkrigen genom Wienkongressen 1815, där de europeiska stormakterna explicit etablerade "Concert of Europe" för att säkerställa kollektiv säkerhet genom att begränsa varandras expansion, vilket bevisar att stormakter själva har ett egenintresse av att upprätthålla en maktbalans. Med den industriella revolutionen förändrades dessutom maktens källa; ekonomisk tillväxt uppnås idag genom stabil industriell produktion, teknologisk innovation och global frihandel, vilket gör storskalig territoriell erövring till en ekonomiskt ineffektiv strategi som är dyrare i termer av förstörda marknader och produktionsbortfall än vad den kan ge i erövrade råvaror. Ett ännu större administrativt dränage för expansiva stormakter är kostnaden för imperial overstretch, där den militära kostnaden för att ockupera och politiskt kontrollera en fientlig och etniskt distinkt befolkning – som kräver ständig övervakning och kväsning – snabbt överstiger den ekonomiska nyttan av erövringen, en faktor som bidrog till både Sovjetunionens och Habsburgs kollaps. Din idé om den starkes rätt är därför inte bara historiskt inaktuell; den är ekonomiskt irrationell i en globaliserad värld. Dessutom gör kärnvapnens existens den typ av storslagna masskrig mellan stormakter du beskriver självmord genom principen om Mutually Assured Destruction (MAD), vilket permanent eliminerar möjligheten för total krigföring som ett rationellt politiskt verktyg.

Av denna anledning, att vi måste upprätthålla maktbalansen, har vi en internationell ordning som alla ämnar att respektera. Och i praktiken är den faktiskt väl respekterad av den enkla anledningen att den är bäst för alla. Och här finns det inte bara moraliska belägg för dessa utan existentiella sådana. En värld där internationella lagar aldrig gäller har alltid visat sig vara det värsta alternativet för alla människor på jorden. Ingen människa undkom fasorna under andra världskriget, en stor majoritet av Europas och faktiskt även världens befolkning undkom hemskheterna från första världskriget, Napoleonkriget, Sjuårskriget, det Trettioåriga kriget, osv, var alla exempel på hur människor tvingades leva i ett inferno av död och lidande tack vare att internationella lagar inte existerade eller inte efterföljdes. Vi har även mer samtida exempel, som andra Kongokriget, kriget i den Centralafrikanska republiken, kriget i Afghanistan, ISIS, osv. Nu är såklart du lågintelligent och då tror du direkt att staternas överhuvud och dess elit faktiskt gynnas av detta, men det är väl belagt att så inte är fallet. Förutom det uppenbara: att staters kollaps och krig faktiskt riskerar deras maktpositioner, är det väldigt svårt och tidskrävande att kunna bedriva krig konstant, vilket är resultatet av en totalt osäker värld. De måste ständigt ha kontroll över landets gränser, de måste ständigt hitta nya vägare att undvika en samhällskollaps och de kan inte få in speciellt mycket resurser eftersom krig hämmar handeln och slukar upp stora resurser som skulle kunna användas till annat, inklusive att gå in i deras fickor. Så internationella lagar har en extremt hög legitimitet bland politiker och ledare. Både Hitler i sitt tal då han förklarade krig mot USA, Putin när han förklarade krig mot Ukraina, Erdogan, Bolzonaro, osv. har alla hänvisat konstant till internationella lagar. Varför skulle de göra detta om internationella lagar saknade legitimitet, vilket är vad du hävdar? Och dessutom kan vi ta att titta på faktiska omständigheter i världen. Just nu pågår det över 150 gränskonflikter länder emellan. Av dessa har enbart drygt 11 lett till väpnade insatser de senaste tio åren. Resterande försöker man lösa diplomatiskt och juridiskt med hänvisning till internationella lagar. Om nu internationella lagar inte spelade någon som helst roll skulle detta aldrig vara fallet. Denna övertygande statistik, som visar att långt över nittio procent av världens gränstvister löses utan att ett enda skott avlossas, stärker fundamentet för den internationella ordningens funktion på ett sätt som fullständigt demonterar din tes om den rådande laglösheten. Denna fredliga preferens förstärks i allra högsta grad av det faktum att en signifikant och ständigt växande andel av dessa internationella tvister regelbundet hänvisas till och faktiskt finner sin slutgiltiga lösning genom Internationella domstolen i Haag (ICJ) och den Permanenta skiljedomstolen (PCA). Dessa institutioner utgör den ultimata bevisföringen för att stater, även de som är militärt starka, frivilligt underkastar sig en opartisk jurisdiktion och accepterar bindande domslut om territoriella gränsdragningar och suveränitetsfrågor. Ett sådant agerande vore fullständigt irrationellt och oförsvarligt i den anarkiska, våldsdrivna värld du envisas med att föreställa dig, där endast råstyrka skulle räknas. Denna institutionella lösning har dessutom upprepade gånger och framgångsrikt löst djupt rotade och känsliga landtvister mellan nationer som Nicaragua och Costa Rica om flodgränser, eller sjögränstvister mellan Peru och Chile, vilket demonstrerar att även när nationell stolthet och vitala intressen, inklusive tillgång till fiskebankar och naturresurser, står på spel, väljer stater medvetet den långsiktiga, juristiska vägen framför den omedelbara, militära lösningen. Detta strategiska val syftar till att minska den oförutsägbara risken för eskalerande kostnader och för att skapa en erkänd, legaliserad och därmed permanent lösning, som står i skarp kontrast till de ständigt kostsamma och tillfälliga militära erövringarna som måste försvaras genom konstant blodsutgjutelse och ekonomisk dränering. Denna uttalade preferens för den långsamma, byråkratiska rättsprocessen framför det snabba, oreglerade våldet är det starkaste och mest empiriska beviset för att den internationella ordningen bygger på rationell överlevnadsstrategi och inte på någon naiv moral. Diplomati och juridik erbjuder nämligen en sällsynt möjlighet till ett icke-nollsummespel där båda parter i slutändan gynnas av den förutsägbarhet och den stabilitet som en accepterad gräns skapar, en stabilitet och ett ömsesidigt ekonomiskt utbyte som aldrig uppnås genom att stormakter konstant "slukar upp" sina grannar. Detta förhållande har dessutom bara blivit mer accentuerat av den moderna globaliserade ekonomin, där till och med de mest auktoritära regimerna är djupt och oåterkalleligt beroende av det internationella betalningssystemet SWIFT och tillgång till globala leveranskedjor och högteknologiska komponenter. Dessa är i sig institutionella ramverk som förutsätter en minsta gemensam nämnare av fred och lagstyrd ordning för att ens kunna fungera. Att bryta mot folkrätten i stor skala, som Ryssland har gjort genom sin fullskaliga invasion, har omedelbart lett till att landet stängts ute från dessa ekonomiska system genom sanktioner och utestängning från SWIFT-systemet, vilket visar att de internationella lagarna inte bara är ord på papper. De fungerar istället som de grundpelare för globalt välstånd och modern handel vars upprätthållande utgör det absolut största realpolitiska incitamentet till fred som stater kan åläggas. Detta är en kostnad som ingen rationell ledare, oavsett ideologi, kan ignorera, vilket i slutändan bevisar att den internationella ordningen är ett nödvändigt och effektivt system för att förhindra just den anarki du felaktigt hävdar är normen.

Vad gäller kriget i Ukraina och deras suveränitet har de fortfarande en stark suveränitet och landet fungerar fortfarande som en självständig stat, men de har tvingats tack vare Rysslands illegala krig införa undantagstillstånd. Ryssland har tagit drygt en femtedel av landets yta, vilket är något så ociviliserat att övriga Europa övergav detta efter andra världskriget och Hitlers idé om Übermensch, och dessa faller under kategorin ”icke självständiga regioner” men resterande Ukraina är självständiga. Problemet är att du inte förstår (surprise) att självständighet handlar om hur pass självstyrande nationen är och just detta är Ukraina just nu då de själva dikterar villkoren för vilka de vill samarbeta med om inte. OM nu Ukraina inte var en självständig stat skulle de aldrig kunna diplomatiskt söka fred och de skulle aldrig kunna be om vapen från andra länder. Varför skulle då Ryssland tillåta detta om nu Ukraina var en vasallstat till Ryssland som du hävdar att de är? Och förresten, vad kallar du då Ryssland? De är nu efter detta misslyckade krig i händerna på två stormakter: USA och Kina. Kina genom att de håller Ryssland på nåder, eftersom att de har en gemensam fiende i USA (en ”fiendes fiende är min vän”-princip som man historiskt vet aldrig fungerat), men fortfarande har Kina efter förnedringens århundrade mycket otalt med Ryssland angående vad Ryssland gjorde i Manchuriet under Tsartiden. Och för USA är Ryssland i sig inte speciellt viktig utan snarare en bricka i ett stormaktsspel där USA vill att Ryssland ska närma sig dem för att ta bort en export av viktiga råvaror till Kina, inte för att Ryssland har en egentlig geopolitisk betydelse i egenskap av stormakt. Ryssland börjar mer och mer påminna om hur man såg på Afrika under kolonialtiden då Ryssland ska agera förråd snarare än att man på allvar vill ha dem som allierade militärt. Och det är inte så konstigt. Ryssland har totalt gjort bort sig i Ukraina, de har visat sig helt inkapabla att försvara sina allierade (Syrien, Iran och Venezuela är tre klockrena exempel) och att bedriva krig. Att Ryssland förlorat drygt 30% av allt de initialt ockuperade går inte att förklara bort, att de inte lyckades inta Kiev på några veckor, vilket var den ursprungliga planen, är en skam för den ryska militären. Och att Ryssland faktiskt tvingas till en skrivsbordsseger, inte en total, med hjälp av USA:s goda vilja, inte på egen kraft, visar att landet är helt i händerna på internationella jättar som USA och Kina. Frågan är då, med ditt resonemang att Ukraina inte är en självständig stat tack vare att de måste söka allierade i väst (för så lågintelligent är du väl inte att du tror att Ukraina de facto är en rysk vasallstat) så är Ryssland likaledes inte heller speciellt självständigt. Därtill måste man beakta de strukturella och framtida kostnaderna som permanent urholkar Rysslands potential som suverän stormakt, en situation som inte kan döljas av kortsiktiga territoriella vinster. Kriget och de efterföljande sanktionerna har lett till en förödande teknologisk underkastelse där Ryssland tvingats se sin inhemska tillverkning av avancerade varor kollapsa, vilket gör dem kritiskt beroende av att köpa mikrochips, precisionsmaskiner och mjukvara från Kina eller via svåråtkomliga "gråa marknader," ett beroende som strider mot kärnan i nationell självständighet i den digitala eran. Detta teknologiska gap är inte bara ett militärt problem – det är en bromskloss för hela den civila ekonomin, där allt från flygindustrin, som nu har enorma problem med att serva sina västerländskt byggda plan, till den inhemska bilindustrin har tvingats återgå till föråldrade produktionsmetoder och modeller, vilket permanent placerar Ryssland i teknikens bakvatten. Ett lika allvarligt, men långsiktigt, misslyckande är den pågående demografiska och intellektuella flykten, där hundratusentals högutbildade, unga yrkesverksamma – ingenjörer, IT-specialister och vetenskapsmän – har lämnat landet sedan invasionen, vilket skapar en ihålig framtid och en akut brain drain som minskar Rysslands långsiktiga produktiva och innovativa kapacitet på ett sätt som ingen militär seger kan kompensera för, en förlust som förvärras ytterligare av de enorma förluster av unga män i arbetsför ålder som kriget medfört. Slutligen, det mest konkreta beviset på Rysslands ekonomiska underordning är förlusten av prissättningsmakt på energimarknaden; efter att permanent ha stängt av huvuddelen av den lukrativa europeiska gasmarknaden, som erbjöd premiepriser och geografisk närhet, har Ryssland tvingats sälja sin råolja och gas till asiatiska partner som Kina och Indien till betydande rabatter och på villkor som gynnar köparen. Denna dramatiska omorientering har tvingat Ryssland till kostsamma och tidskrävande infrastrukturprojekt, såsom nya rörledningar genom ogästvänlig terräng till Kina, som binder dem till asiatiska köpare på ett sätt som ger dem minimal förhandlingsstyrka. Detta förvandlar Ryssland från att vara en global prisdiktator till en desperat volymsäljare, en klassisk position för en beroende råvaruexportör som måste ta det pris de starkare makterna dikterar. Det finns ingen som helst suveränitet i att vara ett ekonomiskt och teknologiskt förråd som tvingas acceptera sämre villkor från de jättar man påstås leda, och denna strukturella försvagning garanterar att Rysslands geopolitiska inflytande under överskådlig framtid kommer att vara djupt begränsat av Pekings och Washingtons intressen. Ryssland är, hur man än ser på det, vad Osmanska riket var på 1800-talet: ”The sick man of Europé”. En stat som står helt i skuggan av sin forna glans och som gång på gång misslyckas med att återetablera sig som en stormakt. Nu blir Ryssland i praktiken en vasallstat till USA och Kina tack vare detta totalt meningslösa krig. Såklart måste ni lågintelligenta Putinrunkare se detta som en seger eftersom man aldrig kan erkänna er förlust. Men hur man än ser på det är Rysslands agerande en förlustaffär och ett misslyckande på så många plan.

Den slutgiltiga slutsatsen, efter att ha granskat alla dessa dimensioner av Rysslands agerande, är att kriget i Ukraina inte bara är ett isolerat militärt misslyckande, utan en strukturell och permanent strategisk kollaps driven av logisk och ekonomisk irrationalitet. Rysslands huvudmål, att rulla tillbaka NATO och förhindra expansion, har lett till det rakt motsatta: en fördubbling av NATO-gränsen genom Finlands och Sveriges inträde, vilket permanent har försvagat Rysslands position i Östersjön och skapat en oönskad front i norr – en oåterkallelig geopolitisk negation av krigets ursprungliga syfte. Den simplistiska idén om att "stormakter slukar småstater," som din motpart förespråkar, avvisas som historiskt förlegad, ekonomiskt irrationell (genom den dyra imperial overstretch och ineffektiviteten i erövring i en modern, globaliserad ekonomi) och i den nuvarande eran livsfarlig (genom kärnvapenavskräckning). Beviset på den internationella ordningens funktion ligger i att långt över nittio procent av alla gränstvister löses juridiskt eller diplomatiskt, och att stormakter själva historiskt har sökt maktbalans, då ständig anarki är det dyraste alternativet för alla. Genom att applicera motståndarens egen logik blottläggs Rysslands förlorade suveränitet. Landets beroende av teknologisk import från Kina, den accelererande brain drain och förlusten av prissättningsmakt på energimarknaden har reducerat Ryssland till ett ekonomiskt underordnat råvaruförråd. Denna kombination av militär skam, teknologisk underkastelse och diplomatiskt beroende av USA och Kina bekräftar att Ryssland idag har minskat till en "sjuk man i Europa" som står i skuggan av sin forna glans och är tvingat till en vasallroll. Och utöver dessa djupgående strategiska skador har kriget fungerat som en brutal global exposé av Rysslands totala inkompetens, både militärt och politiskt. Man har inför hela världen avslöjat att den ryska militära maskinen, som en gång fruktades, i stor utsträckning är byggd på korruption, föråldrad utrustning och ineffektiv logistik, vilket permanent har skadat dess avskräckningsförmåga och trovärdighet som vapenexportör. Denna inkompetens sträcker sig även till den politiska sfären, där Kreml har visat sig vara fullständigt oförmöget att uppnå strategiska mål genom rationell politik, utan istället enbart kan förlita sig på brutalt våld som misslyckas med att bryta motstånd. Det finns ingen möjlig tolkning av dessa fakta som leder till en rysk seger; vad som har skett är en total, självförvållad förlust på militär, diplomatisk, ekonomisk och strategisk nivå.

Säger inte att du har fel.

Men vad är alternativet? Att Putin ska fortsätta bomba sönder och samman Ukraina? Tyvärr, den starke vinner i slutändan. Det finns inte mycket att göra. Att fortsätta skicka vapen och pengar till Ukraina är inget alternativ, eftersom det uppenbarligen inte fungerar. NATO och USA vill ju inte ens ge ordentliga säkerhetsgarantier.