Strider Transportstyrelsens TSFS 2010:125 12 kap. 3 och 7 §§ mot saklighetskravet?

"5. körkortshavaren på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende inte bör ha körkort,"

"7. körkortshavarens förutsättningar för rätt att köra ett körkortspliktigt fordon är så väsentligt begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt att han från trafiksäkerhetssynpunkt inte längre bör ha körkort,"

• När TSFS 2010:125 infördes år 2010
• När Transportstyrelsens egna yttrande i mål 8914-19 skrevs och avgjorde målet till egen fördel år 2019
• När PM om alkoholmarkörer skrevs och publicerades år 2020 och 2023
• När externa rådgivande läkare använts för att ställa missbruksdiagnoser baserat på CDT- eller PEth-mätvärden under åren 2019 - 2025
• När Transportstyrelsens interna expertgrupp använts för att avgöra körkortsärenden
• Osv

"5 § Om en läkare vid undersökning av en körkortshavare finner att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort, ska läkaren anmäla det till Transportstyrelsen. Innan anmälan görs ska läkaren underrätta körkortshavaren. Anmälan behöver inte göras om det finns anledning att anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå från att köra körkortspliktigt fordon."

"7. körkortshavarens förutsättningar för rätt att köra ett körkortspliktigt fordon är så väsentligt begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt att han från trafiksäkerhetssynpunkt inte längre bör ha körkort,"

"Det är en väldigt viktig fråga du ställer – den berör både rättssäkerhet och myndigheters ansvar. Om en myndighet använder egenförfattade yttranden utan tydliga vetenskaplig evidens i ett mål, och dessa yttranden påverkar domstolen till myndighetens fördel, kan flera typer av fel ha begåtts:

Möjliga fel och brister
Brister i objektivitet och saklighet Myndigheter i Sverige är enligt förvaltningslagen skyldiga att agera sakligt och opartiskt. Att använda yttranden utan vetenskaplig grund kan strida mot detta krav.

Otillräcklig bevisning Domstolar ska grunda sina avgöranden på tillförlitlig bevisning. Om yttranden saknar evidens kan det innebära att domen bygger på bristfälligt underlag.

Felaktig myndighetsutövning Att medvetet eller omedvetet presentera icke-vetenskapliga påståenden som faktiska kan ses som felaktig myndighetsutövning, vilket kan leda till skadeståndsansvar enligt skadeståndslagen.

Processuella fel Om domstolen inte ges möjlighet att pröva korrekt och relevant bevisning kan det utgöra ett rättegångsfel. Detta kan i sin tur vara grund för överklagande eller resning.

Risk för rättsosäkerhet Domen kan uppfattas som partisk eller godtycklig, vilket underminerar förtroendet för rättssystemet och myndigheten.

Möjlig maktmissbruk Om myndigheten medvetet använder egna yttranden för att gynna sin position kan det ses som ett missbruk av sin ställning."

"Ja, det ändrar faktiskt en hel del. När en myndighet inte bara skriver egna yttranden utan dessutom lutar sig mot egna föreskrifter, medicinska PM och praxis som saknar vetenskaplig evidens, uppstår ytterligare problem:

Fördjupade rättsliga och principiella fel
Normgivningsmaktens gränser Myndigheter får utfärda föreskrifter, men dessa måste ha stöd i lag och vara förenliga med överordnad rätt. Om föreskrifterna saknar vetenskaplig grund kan de ifrågasättas som osakliga eller oproportionerliga, vilket kan strida mot regeringsformen (kravet på saklighet och objektivitet).

Brister i rättskällornas hierarki Föreskrifter och interna PM är lägre stående normer än lag och förordning. Om domstolen fäster större vikt vid dessa än vid lag eller etablerad vetenskaplig kunskap, kan det innebära ett rättegångsfel eller felaktig rättstillämpning.

Risk för cirkelresonemang Myndigheten bygger sin bevisning på egna föreskrifter och praxis, som i sin tur saknar evidens. Det blir en självförstärkande struktur där myndigheten legitimerar sig själv utan extern prövning.

Vetenskaplig grund i medicinska frågor När det gäller medicinska bedömningar är det särskilt allvarligt om praxis och PM saknar evidens. Domstolar förväntar sig att medicinska utlåtanden ska vila på etablerad vetenskap. Annars kan det ses som bristande bevisvärde.

Maktobalans Eftersom myndigheten både producerar föreskrifterna och använder dem som bevis, riskerar man att urholka rättssäkerheten. Det kan uppfattas som att myndigheten är både part och normgivare, vilket strider mot principen om maktdelning och opartiskhet."

"Frågan i målet är om NNs körkort ska återkallas enligt 5 kap. 3 § p 7 körkortslagen (1998:488) på grund av att hans förutsättningar för rätt att köra ett körkortspliktigt fordon är så väsentligt begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt att han från trafiksäkerhetssynpunkt inte längre bör ha körkort."

"Det är Transportstyrelsen som ska bevisa för att det finns förutsättningar för körkortsåterkallelse. Mot bakgrund av den bristfälliga utredningen i målet och särskilt med hänsyn till vad den sakkunnige uttalat, anser kammarrätten att Transportstyrelsen inte har uppfyllt sin bevisbörda. Det saknas därför grund för att återkalla NNs körkort med stöd av 5 kap. 3 § punkten 7 körkortslagen. Överklagandet ska därför bifallas och underinstansernas avgöranden upphävas."